Per-Mathias Høgmo tog över som tränare för BK Häcken förra sommaren.
Sedan dess har Hisingelaget tagit sig från botten till toppen av den allsvenska tabellen.
Vi är inne på upploppsrakan av allsvenskan. Ni leder efter att ha slagit Djurgården. Hur är stämningen här på Gothia Park Academy, där vi träffas?
- Det säger sig själv att det är bra stämning. Men det är alltid en offensiv och utvecklingsorienterad stämning i den här klubben. Det är en stor klubb men som samtidigt har en familjekänsla.
Hur balanserar man att göra sitt bästa på träningen och inte fara iväg och tänka på guld mot att samtidigt kunna glädja sig lite över att ni leder och har allt i egna händer?
- Det är en bra fråga. Man ska ju kunna glädja sig. Men samtidigt, i det här spelet kan man aldrig göra det speciellt länge, för den viktigaste matchen är inte spelad än. I vår kultur kommer vi in på jobbet varje dag och gör skillnad. Det gör att vi har en stabilitet i vår prestation. Vi gläder oss över det som sker i nuet, men vi ska använda den glädjen till ytterligare motivation.
För lite drygt 16-17 månader sedan presenterades du på en presskonferens. Vad fick dig att välja Häcken? Du hade ju egentligen tackat ja till ett annat jobb där du kunde ha jobbat med det norska förbundet.
- Jag började som fotbollstränare redan när jag var 31 år, jag var tvungen att sluta spela på grund av skada. Jag gillar yrket väldigt mycket. Att jag hamnade i fotbollförbundet, det var Lise Klaveness som övertalade mig att hjälpa till med tränarutbildningen. Jag tackade nej först, hon kom tillbaka och jag sade ja, men med förbehållet om det skulle komma en intressant klubb. Häcken kom, och jag mötte deras ledare. Det är en väldigt ambitiös klubb med många fina människor. Deras värden passade bra in mot mina, och det låg bra till geografiskt. Summan av allt gjorde att jag tackade ja.
Då låg Häcken sist, Andreas Alm hade flyttat till Danmark. Vad kände du när du tittade på spelartruppen och de låg sist?
- Det blev ett år med krishantering, med elva-tolv skadade spelare och försäljningar. Det var den enda gången jag inte har kunnat spela med samma lag i två raka matcher någon gång, på 22 matcher. Men det fanns en del bra spelare där som jag såg potential i. Det blev en jobbig säsong, men vi tog tillräckligt med poäng för att klara oss i allsvenskan och kunde börja se hur det skulle se ut när vi skulle starta upp nästa säsong.
Vad är det som stämmer i år? Visst ni har hämtat in spelare, men vad skulle du peka på?
- Det finns flera svar på den frågan, det är många faktorer. Om vi går tillbaka till slutet av förra säsongen så gjorde vi research på hur jag önskade att vi skulle spela fotboll. Vi skulle spela 4-3-3 med en forward och fyrbackslinje. Jag har spelat mycket 4-3-3 förut, så vi gick in och gjorde jobbet. Vi kollade lite mot Manchester City, Liverpool och Ajax, och på Bodø/Glimt, som jag känner till bra hemifrån. Vi satte vår riktning baserat på våra styrkor och de spelare vi hade. Vi började jobba metodiskt med det från första träningen, och har haft en väldig tro på den. Vi har hittat relationer och roller. Det har varit en grundläggande och viktig sak. Sedan gjorde försäljningen av Patrik Wålemark att vi hade lite pengar att använda till att ta in spelare som Hovland och Rygaard, med flera, som gjorde att vi fick en bra trupp. Sedan har vi byggt upp kompetens och skapat en mycket bra träningskultur. Det är de viktigaste orsakerna, tror jag. Att vi har skapat en kultur där folk kommer till jobbet och är hungriga på att bli bättre.
Vad är det som du vill att ni ska göra spelmässigt?
- Jag vill att det ska gå snabbt framåt i vårt anfallsspel. Att vi ska skapa obalans genom att utmana och skapa två-mot-en-situationer hela tiden, från målvakten och framåt, i vårt etablerade anfallsspel. När vi vinner bollen ska det gå riktigt snabbt framåt, och vi ska utnyttja den obalans som finns. Att vi står upp i motståndarens straffområde med så många spelare som möjligt och att vi har goda positioner när vi förlorar bollen, att vi då vinner tillbaka den snabbt och då har ett dynamiskt försvarsspel där vi kan pressa högt när det är möjligt men också falla ner och ligga lite lägre för att växa in i presspelet.
När man bestämmer hur man ska spela, som ni gjorde, tittar man mest mot sitt eget material, eller tittar man på hur allsvenskan ser ut och att en modell kan passa bra? Hur väger man det?
- Jag minns när jag kom ner till idrottshögskolan 1992 och hade "Drillo" som föreläsare. Han sade att när man kommer som ny till ett land eller en klubb, då är det tre saker man måste ha med sig. Det första är klubben eller landets kultur och historia. Det andra är spelarmaterialet. Det tredje är sin egen filosofi. Det här blev en sammansmältning av klubbens idé om hur de vill spela fotboll, den spelartrupp vi fick ihop och min egen filosofi. Jag blev väldigt inspirerad redan i slutet av min spelarkarriär av Tommy Svensson, som var svensk förbundskapten. Vi gick från att vara ett väldigt direkt spelande lag till att bli ett possession-lag. Jag såg metodiken, när han ändrade hela kulturen.
Lyssnar du på spelarna om de kommer och säger att ni måste spela på ett visst sätt för att ni möter Malmö borta eller så?
- Ja. Men det är klart, jag har många rutinerade spelare här som Erik Friberg, Samuel Gustafson och Even Hovland. Det skulle vara mycket konstigt om jag inte diskuterade fotboll med dem inför matcher.