Alexander Isak slog igenom i allsvenskan och AIK under säsongen 2016. Hösten innan hade Henok Goitom lämnat för Getafe och duon spelade aldrig tillsammans. Goitom har dock starka minnen av jättetalangen från en av de första träningarna Isak gjorde med AIK.
- Det finns en incident som jag såg på hans första eller andra träning. Det som är lite typiskt för juniorer är att de ger en bollen på en gång när man vill ha den. Jag ville ha bollen, men han kände att det inte var läge att spela. Det är klart att jag blev lite irriterad över att han inte spelade bollen, men så märkte jag att jag hade markering bakom mig. Han gjorde något annat istället. Bara det lilla som han gjorde där gjorde att jag visste att det var en spelare som tänker fotboll. Juniorer brukar vara lite rädda när de kommer till A-laget, de vill inte göra bort sig. Så fort någon vill ha bollen så spelar man den utan att tänka på det. Men efter den lilla sekvensen märkte jag att det fanns något speciellt i honom, säger han i veckans Lundhs podcast.
Är du överraskad över de kliv som han har tagit? Han blev uttagen i landslaget under vinterturnén och blev målskytt, sedan värvad av Borussia Dortmund och har nu även spelat lite i A-laget.
- Överraskad över att han skulle bli något – nej. Men överraskad över att det gått så snabbt. När jag såg honom i den sekvensen var han inte ens uppflyttad till A-laget, och sedan var han tillsammans med Obasi en av de bästa i AIK, utan erfarenhet av allsvenskan, och blev sedan köpt av Dortmund. Det har gått jättesnabbt. Jag är glad för honom och för hans familj. Hans pappa var konstigt nog min hemspråkslärare. Man har lite band på det sättet.
Har du någon kontakt med honom?
- Jag har haft det sporadiskt. Speciellt stunder där han har haft det lite tungt. Det är då som man behöver den kontakten. Nu har han gjort bra ifrån sig i cupen och förhoppningsvis är det startskottet på något bättre.
Du har själv varit supertalang och omskriven. Jag hittade en artikel från 2003 där alla skulle se ”den nye Zlatan”, som det presenterades. Du hade det först lite trögt när kroppen växte, och sedan lossnade allt. Hur var det?
- Jag åkte till Mallorca på provspel i tre veckor. Sedan kom jag tillbaka, och min pappa kände att jag hade blivit en helt annan spelare. Jag själv märkte inte det, men han såg att mitt tempo var helt annorlunda, hur snabbt jag kom till boll och hur jag tänkte. Det här var efter tre veckors provspel. Jag tror att just det gjorde att jag tänkte att jag kanske skulle åka utomlands och vara proffs där. Det man inte visste var hur tufft det skulle vara. Men så fort jag hamnade på fotbollsplanen var det som att jag kopplade bort det. Det fanns inga diva-fasoner. Jag spelade i Essinges och Vasalunds A-lag. Om det fanns tid gick jag till gården och spelade fotboll innan träningen. Sedan var det träning, och om det inte var för sent gick jag till gården och spelade fotboll. Efter matcherna på helgerna brukade folk gå hem för att de var trötta, men jag gick till gården och spelade fotboll. Man visste inget mer än att spela fotboll. Jag tror att det är därför det går bra; att man är ödmjuk och försöker koncentrera sig på fotbollen och inte det som finns runtomkring, som ofta kan ta mycket plats och energi.
Föräldrar brukar inte alltid göra två tummar upp till att man bara satsar på fotboll. De vill gärna att man ska satsa på utbildning och liknande. Hur kom det sig att du vågade köra på?
- Först och främst ska jag säga att jag satsade stenhårt på skolan också. Inte så hårt som jag kunde, men tillräckligt bra för att ha bra betyg under gymnasiet. Det enda kravet mina föräldrar hade var att göra klart gymnasiet. Sedan kunde jag göra vad jag ville, för man kan alltid komma tillbaka till skolan. Jag satsade på skolan, och skulle jag inte bli något när jag var 19-20 skulle jag ändå kunna ta mig till universitetet tack vare att jag hade gymnasieutbildningen. Det vill jag säga till alla unga spelare: alla blir inte proffs. Och även om du blir det – vem vet, du kanske bara spelar ett år? Så satsa åtminstone tills du är klar med gymnasiet, och efter det kan du göra vad du vill. Då kan du alltid gå tillbaka till skolan. Slutar du skolan när du är 16 är det jättesvårt att gå tillbaka.
Hur viktigt var det att du spelade seniorfotboll som ung och inte gick in i någon akademi, som inte riktigt fanns på den tiden?
- Jag tror att ungdomar ska spela seniorfotboll, för det är som en helt annan sport, även om det kanske inte riktigt är det. Det finns saker som du inte kan göra på seniornivå men som du kan göra på juniornivå. Det gapet är för stort för att du sedan efter tre år som junior ska komma till A-laget. Ska du ta steget till A-laget som 19-20-åring kan det vara sent. Jag har alltid sagt att det vore bra för allsvenska klubbar att ha ett B-lag som de själva kontrollerar i de lägre divisionerna, precis som man har i Spanien. Jag tror att utvecklingen går mycket snabbare då.