Sirius mittfältare Philip Haglund gästar den här veckan podcasten Lundh. Väl där berättar mittfältaren bland annat om beslutet att vid sidan av sin fotbollskarriär studera på hög nivå.
Haglund förklarar att han gillade nerven och tävlingsmomentet det skapade.
- Jag tror att det för mig handlade om, med skolan i alla fall, att vara en del av gemenskapen. Jag kunde märka det själv när jag gick på Handels att när jag kom in i det och skaffade fler vänner och kom in i gemenskapen och de tävlade om att ha höga betyg, då hängde jag på det för att jag gillar att tävla. Det var kanske inte att jag brann för ekonomi, utan snarare att jag tyckte att det var kul att prestera och utmana mig själv. Men det gör väl alla som är bra på någonting, att de känner att de vill mäta sig med andra.
Du kan inte ha haft mycket tid till annat? Om man tänker tonåren, att både fokusera på fotboll på elitnivå och studier, dels gymnasiet och sedan Handels…
- Jag får de här frågorna ibland, hur man hinner med. Det ena är ganska enkelt: jag tror att alla hade mått bra av att träna två timmar om dagen. Vilket jobb man än har tror jag att man mår bättre och blir mer effektiv. Jag tycker inte att det behöver vara motstridigt.
Men varför drar inte du och fikar och spelar Playstation?
- Jag tycker inte att det är så kul. Men hade jag tyckt att det var roligare kanske jag hade gjort det.
Du måste ha stuckit ut lite?
- Jag skulle snarare säga att jag har känt mig lite ensam i det. När jag var på fotbollen hade de kanske inte riktigt förståelse för var jag gjorde i övrigt, och samma på jobbet. Nu var jobbet visserligen och kollade på den senaste matchen, men det var den första gången. Men jag tycker också att det är skitskönt att komma till jobbet och inte prata fotboll, och vice versa. För mig är det är fantastiskt, jag får ta del av två världar och inte blanda dem så mycket, vilket är skönt.