Under måndagen kliver Elfsborg in i allsvenskan med ett möte med regerande mästarlaget Häcken. Niklas Hult som vände tillbaka till Borås Arena efter närmare nio år i utlandet tror att Elfsborg är redo att utmana.
- Vi har en väldigt stark tro på det vi gör. Vi har jättemånga duktiga fotbollsspelare. Jag tycker att vi har en väldigt bra mix på det, med unga talanger som trycker på underifrån och även vi äldre som har rutin och erfarenhet. Jag tycker att vi har en väldigt bra mix. Sedan är det många som utmanar i toppen, givetvis. Men vi hoppas vara ett av de lag som är med och slåss om det, säger Niklas Hult i podcasten Lundh.
Flera av åren i utlandet tillbringade han i Aten och Grekland där han spelade för två av huvudstadens största lag. Och fick känna av trycket i grekisk fotboll, både positivt och negativt. Vid segrar behövde man inte betala på krogen och alla var glada. Vid motgångar fick han uppleva att supportrar tog sig in på träningarna för att läxa upp spelarna.
- Det var några gånger de kom och stormade träningsanläggningen när man hade haft dåliga resultat, då kom de med motorcykelhjälmar, maskerade, så stod man där omringad och de stod och skrek på oss. Första gången man var med om något sådant tänkte man att det var sjukt. Men när det har hänt tre-fyra gånger… inte att man vänjer sig. Man vet att de kommer dit, skriker på oss, och sedan går de.
Förstod du vad de sade?
- Man förstod vissa av svärorden, men inte allt. Det var sällan tolken översatte (skratt).
Det var aldrig fysiskt, de gick inte på er och slog er?
- Nej. Det var någon gång jag var med om att de tog ett stryptag på någon av spelarna. Men det var mest för att de vill provocera fram något.
Blir man bättre som fotbollsspelare av att bli utsatt för de utskällningarna?
- Nja, det tror jag inte. Jag tror inte att det hjälper att stå och skrika att man är skit som fotbollsspelare. Då kanske vi hade match en-två dagar senare, och det tar mycket energi från spelarna när man gör sådana grejer. Det gör det ju. Men vinner du matchen efter tror de att det är för att de kom och gjorde det där, och att de ska fortsätta med det. Det är svårt att få bort det helt.
Värst för Niklas Hult var när gjorde vad som kan kallas en ”förbjuden flytt”. Då han lämnade Panathinaikos som var i total ekonomisk kris och gick till AEK Aten mitt i säsongen.
- Det var jättetufft. Det var inte riktigt det jag tänkte. Det blev nästintill påtvingat.
Av klubben eller en agent?
- Vi anmälde Panathinaikos, för de betalade inte och det verkade inte som att de ville hitta en lösning för att betala över huvud taget. Då kände man att man behövde lämna det sjunkande skeppet. Då anmälde vi dem, sedan drog det ut på tiden. I slutändan, när januarifönstret höll på att ta slut, var det Panathinaikos som sade att de hade hittat en deal med AEK, att jag skulle dit. Alternativet var att jag skulle komma tillbaka till Panathinaikos. Då visste jag att det inte skulle bli bra, att det skulle bli ett helvete att komma tillbaka dit, med hur fansen och sådant är. Då hade vi redan anmält klubben. Även om de flesta gör det, det är inte en big deal, men jag kände att jag inte ville tillbaka. De pushade de för det, presidenterna i AEK och Panathinaikos var tajta, de fixade en deal och löste det.
Hur var reaktionerna när du presenterades av AEK?
- Det var inte så att jag gick in och läste. Jag försökte ligga lite lågt på instagram och sådant. Det var tungt, det var jobbigt på det sättet att man kände att man var rädd på riktigt för att gå ut. Min fru var inte nere första tiden, men hon kom ner. Man var också rädd för hennes skull när vi åkte iväg på bortamatcher. Sedan hände aldrig något. Det är klart att folk skrek efter en någon gång när man var ute, men det var inget som hände.
Bytte du bostad?
- Det gjorde jag. Jag kände att det var läge för det.
Hade klubben något säkerhetstänk, att de hjälpte er med det?
- Njäe. Hade jag frågat eller velat ha det tror jag att det hade löst sig. Jag hade Martin Dahlin under den tiden, han frågade också om han kunde hjälpa till med sådana grejer, men vi kände aldrig… Det var mest hot på instagram och sådant, vi kände att så länge det inte händer något där man känner att man verkligen skulle behöva det så ligger vi lågt med det.
Sportsligt gick det betydligt bättre för er, ni vann en titel, hur var det att få känna den framsidan?
- Det var så i början, jag kände att flytten inte riktigt var meningen, jag ville kanske inte göra den egentligen, för man byter inte från Panathinaikos till AEK egentligen. Särskilt inte när Panathinaikos är en större klubb historiskt. Just då hade AEK ett jäkligt bra lag. Jag kom dit, vi vann ligan och var i cupfinal två av tre år jag var där. Vi lyckades kvala in till Champions League. Det blev jackpott fotbollsmässigt, det blev kanon. Det var fantastiska år jag hade i AEK och fick bo kvar där jag bodde utanför Aten. Det blev jättebra, när allt hade lugnat ner sig blev allt kanon.