Under sin karriär har Daniel Larsson, 33, spelat för klubbar i Sverige, Spanien, Danmark, Turkiet och Grekland. Det sistnämnda landet är där anfallaren befinner sig just nu, närmare bestämt i Aris.
Trots en mängd klubbar utomlands så har Daniel Larsson aldrig riktigt fått chansen i landslagssammanhang. Under 2010 fick han följa med på januariturnén och blev därefter uttagen i ett par landskamper men mer än så blev det aldrig. På frågan om en landslagskarriär avgörs på tillfälligheter och hur man faller i smaken för olika förbundskaptener svarar Larsson:
- Ja, det kan det nog vara, så klart. Absolut är det tillfälligheter där med. Mitt problem att jag inte fick fler chanser var nog mitt eget fel, för jag tappade form. Det var väl innan sommaren 2011 som jag var med. Jag hade behövt lämna Malmö, tror jag i efterhand, för att ta ett nytt steg för att behålla utvecklingen för mig personligen. Jag tror att jag blev kvar där för länge., säger han i podcasten Lundh.
Ser man till landslaget så spelade du en hel del i La Liga och gjorde lite mål, men fick aldrig en ny chans när du studsade tillbaka. Vad du överraskad över det?
- Ja, det var jag.
Fanns det någon kontakt med Erik Hamrén och Marcus Allbäck?
- Noll.
Det var dött?
- Mm.
Kan man göra något då?
- Man kan väl gå ut och lipa i media?
Gjorde du inte det?
- Nej.
Då blev det inget.
- Jag hade inte ditt nummer då.
Du hade kunnat gräva fram det.
- Jag tycker inte att det är vägen att gå. Det är väl bara så enkelt. Det är inte säkert att det hade givit resultat heller, det kanske bara hade framstått som än mer patetiskt. Jag tycker inte att det är värdigt.
Finns det någon bitterhet över att du aldrig fick chansen på allvar? Eller någon känsla att du borde fått chansen att visa lite mer?
- Nej, inte nu. I sådana fall har jag kommit över det. Men i perioder var jag framför allt förvånad över att jag inte var bland Sveriges 50 bästa fotbollsspelare men spelade 50 La Liga-matcher.
Sam har varit nära landslaget, är du förvånad över att han inte fått fler chanser?
- Ja, det kan jag vara. Det finns inte så många spelare som ändå spelar i ett så pass starkt lag, även om ligan inte är däruppe bland topp fem så finns det inte jättemånga på den klubbnivån bland svenska fotbollsspelare. Men han spelar också där på grund av att han har en spelstil som är lite mer offensivt inriktad. Konkurrensen på den positionen i landslaget har de senaste fem-sju åren varit väldigt hård, med tanke på att en av våra bästa spelare spelar just där. Det finns förklaringar, men jag kan ändå tycka att han borde ha fått fler chanser.
Lyssna hela avsnittet i spelaren ovan.