Jonas Olsson lämnade West Bromwich och skrev på för Djurgården när han hade ett år kvar på kontraktet. I samband med West Bromwich möte med Manchester United tackade mittbacken av för sin tid i klubben.
- Nej, jag stack ett år för tidigt ju. Det hade varit sådär med en testimonial i sommar då de förmodligen åker ur. Ja, det var ett jättefint minne som jag egentligen inte trodde skulle vara så fint. Någonstans säger man ju att det bara är jobb och sedan går man vidare men jag var ju ändå trots allt där i nio år av mitt vuxna liv. Jag kände när jag kom tillbaka för avtackningen att min prestation där har uppskattats av väldigt många där och framförallt kände jag ju en tacksamhet gentemot klubben och vad de har gett mig i form av upplevelser och format mitt liv och utvecklat mig som fotbollsspelare och människa. Det är en stor del av mitt vuxna liv som jag varit där, så det var jättefint att få den avtackningen och det kommer alltid vara ett speciellt ställe för mig så klart, England och just engelska fotbollen. Det var ju så att man satt och kollade på Tipslördag och Tipsextra när man var liten. Drömde om att få spela i Premier League och sedan fick man göra det och som alltid säger folk till en att se till att njuta och inse vilka privilegier det är och som alltid så tror jag man har svårt att uppskatta det när man är mitt i det, men med lite distans nu känner jag vilken jäkla chans jag fick och hur jag tog den. Jag känner mig väldigt stolt över min karriär nu och när jag fick den avtackningen. Och stolt över att nått den drömmen som jag offrat så mycket för och många människor i min närhet offrat tid och investerat tid i. Så det var ett kvitto på att allt det slitet ledde till något bra. När man tittar tillbaka på sin karriär så är det så att du vill känna att du gjort ett bra intryck som människa och person och inte bara liksom dina fotbollskvaliteter och det kände jag där att det var många där som uppskattade mig för den människa, den tiden och den professionaliteten som jag ändå tyckte att jag utstrålade under de åren.
Efter så många år i klubben, du var med och trillade ur och så studsade ni tillbaka direkt men hur känner du nu när du ser att man åker ut och man har ju sparkat inte bara en manager utan två. Först Tony Pulis och nu Alan Pardew?
- Ja, och sparkat vd:n och ordföranden under säsongen också.
Nya kinesiska ägare ska sägas.
- Ja, exakt. Han kom ju och tog över för två år sedan. Jag känner framförallt att, dels för fans och sådant givetvis men framförallt för gamla lagkamrater och folk som jobbar i klubben för man vet, åker man ur en liga så kommer det att bli förändringar. Spelare kommer att vilja lämna, vissa spelare som vill vara kvar kommer ändå behöva lämna. Och framförallt folk som jobbar på pressavdelningen och kansli och så vidare kommer också att få gå. Så att det är det man känner är jobbigt. Man gjorde verkligen en satsning, kände jag. Man köpte in spelare, den spelartruppen vi har haft i år har vi inte varit i närheten av de andra åren. Sedan tycker jag kanske att man använt dem på fel sätt men man har ändå gjort satsningen och tyvärr kommer man få betala ett väldigt högt pris för det.
Ja, hur går snacket mellan dina gamla lagkamrater? Jag menar många sitter väl på bra kontrakt och får gå ner i lön alltså jag menar ni lever ju i en, så länge du var där var det ju en väldigt priviligierad värld och stora pengar men det blir plötsligt helt annat i Championship.
- Det är svårt att hitta sin sympati om de tjänar 70 000 i månaden eller veckan och så kommer de tjäna 40 000 nästa år. Det är inte det jag menar, men man känner…
Då är det ju pund alltså
- Då är det pund, ja. Det har jag svårt att känna sympati över men det är mer det här liksom att många spelare som har varit där lika länge som jag har varit, till och med längre Chris Brunt till exempel, James Morrison, Ben Foster som kommer kanske avsluta sin karriär i West Bromwich, och sin West Bromwich-karriär med att åka ur ligan och det är tråkigt slut på ett decennium som varit väldigt, väldigt lyckat för klubben.