Mellan 2001 och 2008 spelade Mats Rubarth för AIK. Där blev han en publikfavorit och stack ut på flera sätt, både på och utanför plan.
Livsstilen som fotbollspelare passade inte alltid Rubarth. Ibland tyckte han till och med att yrket var jobbigt.
- Ja, ganska. Det tyckte jag ofta. Dels det sociala. Jag har aldrig riktigt känt mig som en fotbollsspelare med en etikett på mig, att jag är fotbollsspelare. Jag är Mats som spelar fotboll, bland annat. Sen är det jobbiga inte att spela fotboll. Att spela fotboll är jättekul, framförallt när man får spela tvåmål och så, men det är alltid något annat runtomkring. Man måste gå och lägga sig i tid, man måste äta rätt och man måste liksom göra det på vissa tider hela tiden. Du har inga helger ledigt och ingen semester på sommaren. Allt sånt kommer som bölder med i paketet, säger han i Fotbollskanalens podcast Lundh.
Rubarth visar förståelse för FC Köpenhamns mittback Erik Johansson som nyligen slutade i landslaget på grund av brist på motivation.
- Jag förstår absolut det. Och landslaget tar väl ännu mer tid av det redan ganska tighta schemat som är. Jag har full respekt och förståelse för det.
jag aldrig riktigt trivdes i fotbollsmiljön… jag vantrivdes inte, men jag tyckte inte heller att det var så sjukt roligt att åka iväg med 25 grabbar på träningsläger till Portugal. Jag alltid liksom velat hem från lägren, och tillbaka från bortamatcherna. Då är det ju inte heller någonting att sträva efter. Att bli proffs till exempel, då är det ju ännu värre, då kan du inte språket och är ännu mer utanför socialt. Jag såg bara ett stort mörker om jag såg proffslivet framför mig, förutom om
39-åringen var aldrig särskilt taggad på att vara med i landslag eller att flytta utomlands och spela fotboll.
- Jag vantrivdes inte, men jag tyckte inte heller att det var så sjukt roligt att åka iväg med 25 grabbar på träningsläger till Portugal. Jag alltid liksom velat hem från lägren, och tillbaka från bortamatcherna. Då är det ju inte heller någonting att sträva efter. Att bli proffs till exempel, då är det ju ännu värre, då kan du inte språket och är ännu mer utanför socialt. Jag såg bara ett stort mörker om jag såg proffslivet framför mig, förutom om man såg bilder av hur det skulle vara på en fotbollsplan och på bankkontot när man loggade in. Då skulle det ju vara bra. Men i övrigt såg jag nog mest det jobbiga, det var starkare än det som verkade roligt.
Hur mycket förståelse fanns det inom fotbollen för hur du var?
- Jag fick alltid vara som jag är. Det var ingen som liksom… det var mer jag själv som valde att liksom vara lite vid sidan av med ena benet utanför och andra benet inne. Jag gick aldrig all in, fotbollskillen, och snärtade med handdukar i duschen liksom. Det gjorde jag inte.
Kan du uppleva att det blev en osäkerhet i gruppen då, när någon väljer att inte vara med och snärta med handdukar eller vad det nu var?
- Ja, men jag tyckte nog att jag behövdes i så fall, för jag tycker inte att det ska snärtas så mycket. Jag tycker snarare att man behöver få en mjukare sida av grabbgäng.