Andreas Johansson har varit IFK Norrköping trogen sedan 2012 när han anslöt från tyska Bochum. I början av hans tid i Norrköping huserade laget i de nedre regionerna av tabellen men år 2015 tog laget överraskande SM-guld.
Sedan dess har man också varit ett topplag. Förra säsongen slutade Peking dock på en, jämfört med de senaste åren, blygsam placering. I år slåss man dock med AIK om det allsvenska guldet, trots att man sålde offensiv spets i Arnor Sigurdsson och defensiv stabilitet i Linus Wahlqvist.
Sigurdsson och Wahlqvist är dessutom bara två i mängden av alla spelare som Norrköping har sålt de senaste åren. När Peking vann guld 2015 var Emir Kujovic, Christoffer Nyman och Arnor Traustason tongivande spelare, men alla har försvunnit.
Andreas Johansson ser däremot inga problem med att klubben sålde stora delar av det lag som vann SM-guld.
- Jättebra egentligen. Det är som jag pratat med många av de spelarna som lämnade guldlaget och efter det och vissa frågar "hur tycker du, hur känns det och så vidare". Jag tycker att du som individ måste ta steget eftersom allas dröm är att ta sig ut i Europa, mäta sig med de bästa och självklart tjänar du bra mycket mer pengar. Det sa jag till dem också. Samtidigt är jag egoist och vill lagets bästa och då är det klart att jag vill ha kvar dem. Samtidigt tror jag också att om några spelare hade varit kvar något år till så kanske de inte hade levererat heller. Det var som att de hade gjort allting där och då och hittat sin peak för sin tid i IFK Norrköping och haft som mål att komma ut i Europa. Jag tror det var rätt att släppa i väg de flesta för att de behövde de i sina karriärer, annars hade de kanske stannat upp i sin utveckling, säger Johansson i Lundhs podcast.
Hur kände du själv för att bli kvar? Ni är några som blivit kvar, men ni är inte jättemånga.
- Det har du rätt i, men samtidigt när man har kommit upp i de åren och fått den rollen i laget så trivdes jag med det. Jag behöver inte stå i rampljuset heller. Sedan är det ju så att när man är däruppe så vill man ju inte ned ett eller två år till för att ta sig upp igen. Det är väl det som har varit den stora utmaningen för att bibehålla det här och det tycker jag vi lyckats med förutom förra året då vi kom sexa. Men då ska man veta att vi bara var ett par poäng ifrån från att vara trea eller fyra. Jag tycker vi har gjort det jättebra.
Ni har sålt väldigt många spelare. Hur många gånger har du gått till ordföranden Peter Hunt, slagit näven i bordet och sagt "nu får du ju sluta"?
- Till Peter har jag nog inte gjort det. Men till Janne (Andersson) och Jens (Gustafsson) har jag gjort det och sagt att jag hellre hade velat ha några spelare kvar för då hade vi byggt upp någonting och sedan tappat några. Då får man börja om igen. När man väl byggt upp någonting vill man vara med och fajtas. Så är det inte bara för IFK Norrköping utan för alla lag i Sverige. Du har ju olika trupper egentligen, du har en som kan vara jättebra på vårsäsongen och en sedan ser ditt lag helt annorlunda ut på hösten.
Hur ser du på att ni nästan säljer bort era sportsliga ambitioner? Nu sålde ni exempelvis Arnor Sigurdsson för en jättesumma.
- Jag som spelare vill självklart ha det bästa laget för att vi ska kunna lyckas, mäta oss med de andra och komma så högt upp som möjligt. Sedan förstår jag klubben att den någonstans tar den här vägen. Titta på ekonomin då kontra med vad den är i dag. Den är ofantligt mycket bättre. Jag förstår det, men å andra sidan släppte vi fyra spelare i somras: Jon Gudni Fjoluson, Eric Smith, Linus Wahlqvist och Arnor Sigurdsson och det är bra fotbollsspelare. Sedan fick vi in två spelare i Kasper Larsen och Alexander Fransson, som i mina ögon är en klasspelare. Han kanske vi inte hade lyckats få in om vi inte släppt de andra. Sedan var det ju så att inför året värvade vi inte särskilt mycket som de andra lagen gjorde. Det var väl nästan otroligt vad alla de andra lagen värvade inför det här året. Då tycker jag det är än bättre av oss att vara däruppe med tanke på hur mycket de andra lagen värvat för.