Elva mål och sex assist på 20 allsvenska omgångar. Ett facit som gjort att Sirius anfallare Stefano Vecchia har ryktats till ett flertal klubbadresser. Sirius placerar sig just nu sexa i tabellen och på frågan om vad som är ett rimligt mål för säsongen svarar Vecchia:
- Man ska inte sätta alltför höga eller låga mål och tänka på det för mycket. Men vi känner att vi kan vinna varje match. Gör vi jobbet som vi har gjort i många matcher så kan vi gå hur långt som helst och komma väldigt högt. Gör vi inte det vet vi att det går snabbt i fotboll. Då är det lätt att förlora matcher och hamnar neråt. Jag kan inte sätta något mål, men det är klart att vi siktar högt, säger Vecchia i podcasten "Lundh".
Jag är från Lund, precis som Uppsala är det en universitetsstad där idrott har svårt att få fart. Jag vet att det inte är någon publik, men känner man av att det är lite mer blåsvart drag i Uppsala? Eller är det lika dött som vanligt?
- ”Lika dött som vanligt” (skratt). Jag tycker att man märker att många är besvikna över att de inte får gå på matcherna. Det är många som kommer fram och hyllar och tycker att det är väldigt kul, de är nästan stolta över att ett lag från Uppsala går så bra just nu. Det är hur kul som helst att så många bryr sig. Det är mer nu än det har varit tidigare, och det är jättekul.
Du har gjort tio mål och fem assist på 19 matcher. Det är en poäng per start, du var månadens spelare i augusti. Vad har hänt?
- Det är kul. Jag vet inte vad som hänt. Jag var skadefri, tänkte jag säga. Jag har fått spela kontinuerligt, jag har inte riktigt gjort det på det sättet förut. Antingen har man haft en vår eller en höst, och så har det kommit lite saker emellan. Men nu har jag fått spela sedan januari. Kontinuitet och så klart även att jag känner att jag kan uppskatta att jag får spela mer än jag gjort tidigare, då jag hade väldigt mycket skadebekymmer.
Jag läste ett fint reportage i Expressen av Therese Strömberg där du berättade att du som 15-16-åring fick problem med knät och var borta ett år och har haft lite problem med skador. Hur orolig har du varit kring om du skulle kunna hålla för elitfotboll?
- Det är klart att man har varit orolig. Det har varit stunder då man undrat vad man hållit på med. Man ska spela fotboll men gör allt annat än att spela fotboll. Det blir bara att man är i gymmet och rehabar. Framför allt också när man varit där man var där man var yngre, att det var mycket snack om att man var en talang och så. Då blir det mycket snack, ”killen som aldrig fick spela”, ”hur bra kunde han bli?” Det har så klart påverkat. Sedan även att det har kommit gång på gång. Förra året på våren och sommaren undrade man om det skulle hålla. Men det gjorde det.
Vad har fått dig att stå ut och kämpa vidare? Jag gissar att vissa hade gett upp?
- Jag har alltid haft en kärlek till sporten. Fotboll är mitt liv, jag har spelat sedan jag var fem och alltid tyckt att det varit så kul. Jag har känt att om jag bara skulle ge upp så skulle jag aldrig få reda på vad som hänt. Jag har fortsatt. I fjol när vändningen började komma, när jag började känna en tro på det, då kände jag att jag är ganska bra när jag väl spelar, bara det att jag inte fått spela kontinuerligt.
Lyssna på hela intervjun i spelaren ovan!