Ahmed Yasin kom till Örebro från division 1-laget BK Forward som 19-åring inför säsongen 2011. Den första säsongen hade han det tufft under tränaren Sixten Boström, men när Boström fick sparken och Per-Ola Ljung och Alexander Axén tog över året därpå, kom chanserna för Yasin.
- Jag kom dit i ung ålder och hade inte så mycket A-lagsfotboll i mig. Speciellt att ta ett steg från division 1 till allsvenskan var stort. När jag väl kom dit första året spelade jag nästan varje försäsongsmatch från start. Jag bänkade Marcus Astvald, som just då var stjärna. När säsongen sedan startade fick jag kliva åt sidan. Det är klart att det var tufft. Jag hade inte tålamodet då, för man ville verkligen spela. Man visste att man hade det i sig. Sedan kom ”P-O” Ljung och Axén in i bilden, och det var då allt förändrades.
Vad var det som de hade?
- Det är det som Stahre påminner mig om nu också. De snackar med spelare. De tror på dig. De utvecklar dig på ett bra sätt. Axén är inte bara en fotbollstränare ute på planen, han är även din vän inne i omklädningsrummet. Han pratar med dig och frågar om din familj och drar skämt, till exempel. Det är då man känner att man är behövd. Det är då jag lyfts som spelare. Där har verkligen ”P-O”, Axén och Axel (Kjäll) varit grymma.
Du känner Axel Kjäll som blir ny tränare i Örebro. Var du förvånad över skiftet när Axén lämnade?
- Inte så, faktiskt. Axel gjorde det väldigt bra i division 1 med BK Forward. Han gjorde en väldigt bra säsong där och utvecklade dem på ett bra sätt spelmässigt. Sedan kom han till ÖSK, och där fick han hjälp av Axén och ”P-O”. Det kanske är rätt läge nu att ge honom chansen att ta över. Han är ung och hungrig, och jag tror att han kan utveckla ÖSK jättemycket.
Men du hade inget sug att gå tillbaka till Örebro när du letade ny klubb?
- Sug och sug… Det skulle känts som ett steg tillbaka i karriären att komma tillbaka till Örebro igen. Då har man på något sätt misslyckats, och jag vill inte säga att jag har misslyckats. Jag har bara inte fått chansen att visa vad jag har. När Häcken hörde av sig och jag snackade med Stahre kände jag att det var här jag skulle kunna visa vad jag går för.
Din förre tränare Alexander Axén jobbar ju nu på C More. Jag pratade lite med honom, och han sa att du ibland kunde vara bättre på den sida som dina brorsor satt på. Var det så att du glänste lite på sidan som brorsorna satt på?
- Jag skrattar när du säger det, för vi snackade mycket om det, jag och Axén. Han sa: ”du är alltid bäst när du flyttar över till sidan där familjerna sitter”. På något sjukt sätt stämde det. Jag kände mig lite ensam på kanten, för där jag spelar ute på högerkanten sitter inte så många. Det är tomt, och man känner sig ensam på något sätt. Man får inte så mycket boll. Men i andra halvlek brukar vi oftast komma över till bänksidan och familjesektionen. Där sitter det mycket folk och jag vet att jag har familjen bakom ryggen. Från den vinkeln kan de se vad jag gör med vänsterbackarna.
Då tänder du till lite extra?
- Exakt. Axén visste att om det inte gick bra så var det bara att byta ut mig. Men det är kul nu när du säger det.
Kan det vara tryck när man har brorsor och en farsa som är engagerad, kan det nästan bli jobbigt?
- Ja, det kan det. Speciellt för mig, med fyra äldre bröder. Det är klart att de vill hjälpa för mitt eget bästa, och har även en pappa som, tro det eller ej, sitter och tittar på Youtube-klipp varje dag. Han kan se om klippen tio gånger. Han brukar ringa till mig kring en match, som i går när vi hade mött Halmstad borta. Då kan han titta på ett klipp där jag mött Halmstad förut och säga hur jag gjorde då. Man minns knappt det där själv. Men som i går när jag gjorde mål och spelade fram, då kan han ringa och säga: ”du gjorde det bra, men du kunde ha gjort det lite bättre där, du kunde ha gjort ett mål där”. Han vill alltid att man ska förbättra sig. Och visst, det är bra, men det kan bli jobbigt ibland också.
Hur hanterar du det? Kan du hålla dem på avstånd och säga att du vill vara ifred?
- Så kan jag inte säga till min familj, speciellt inte till min pappa. Jag har lärt mig med tiden att man tar in det man vill höra, och släpper ut det som man inte behöver. Man kan ta ett samtal och prata, men de förstår också nu att de inte ska säga alltför mycket.
Kan du känna ett tryck att om du lyckas väl med din fotboll så kan du tjäna enorma pengar, och på något sätt hjälpa din familj?
- Så klart. De pengarna som jag tjänade i Qatar köpte jag en lägenhet i Örebro till mina föräldrar för. Det är inget man ska skryta om, utan det är de väldigt förtjänta av. Skulle de behöva mina ögon skulle jag ta ut dem och ge dem till dem. Familjen betyder väldigt mycket för mig.
Men kan det bli en börda?
- Jag skulle inte känna så. Kan jag hjälpa dem och har så att jag kan hjälpa dem, då ställer jag upp.