I somras i Tokyo tog Sverige ett OS-guld. Sammanlagt spelade det svenska landslaget alla sex matcher vilket resulterade i totalt 570 minuter. Då fick alla spela minst några minuter, förutom Zecira Musovic som inte fick en enda minut.
Nu berättar hon om tankarna som dykt upp.
- Man får tänka på vad som fungerar för mig för att jag ska känna mig motiverad och för att jag ska kunna vara en riktigt bra målvakt på träning och fortsätta min utveckling även fast jag inte får spela matcher. Men det är klart att det inte alltid är kul att sitta där på läktaren när man hade velat spela. Det är det man tränar för, och jag hade ljugit om jag hade suttit och sagt att jag var lycklig varje dag i ett mästerskap där jag inte fått spela en enda minut, säger Musovic.
Men för att landslagsmålvakten ska känna sig motiverad försöker hon att hitta det positiva i tråkiga situationer. Samtidigt vill hon vara en bra lagkamrat och försöker därför alltid att hålla humöret uppe.
- Det finns många aspekter i spelet där jag får tid att finslipa. Det låter hemskt att säga men det finns fördelar med att sitta vid sidan av också. Jag sätter mig också ner ofta och reflekterar på vem jag vill vara som människa och lagkamrat. Jag vill vara världens bästa målvakt men jag vill fan också vara världens bästa lagkamrat, jag vill inte vara det här åskmolnet som inte får spela någon minut och som blir ihågkommen som en sur spelare som sprider dålig energi, säger hon och fortsätter:
- Känner jag att jag tar steg i rätt riktning, utvecklas och känner mig stimulerad i det jag gör, då kommer jag också att vara glad och då kan jag sprida den energin. Jag vill vara en glad människa och någon som bryr sig om mina kompisar och lagkamrater.
Tär det någonstans på ditt självförtroende att du inte haft så många minuter?
- Det är en utmaning. Det är inte lätt att bli bortvald speciellt inte i någonting där man investerar så mycket tid och kraft och allt. Man älskar det så pass mycket och det är inte lätt. Men det är en del av sporten och det gäller att hitta sätt där man inte blir allt för besviken faktiskt vakna upp nästa dag och tänka nu är det så. Och då får man bara köra vidare. Jag har blivit rätt så bra på att acceptera läget. Det är inget som kommer att stoppa min utveckling. Då gör jag mig själv bara en otjänst.
Hur har det varit att uppleva de känslorna både med klubb och landslag? Vissa har ju att även om de inte är första målvakt i klubben så får de spela i landslaget. Hur är det för dig att det varit så?
- Först och främst har jag fått spela en del i klubblaget vilket jag är glad över för jag har lagt ner ett otroligt arbete bakom vilket jag är stolt över. Men också att få kämpa i motvind. Det är inte lätt men jag hoppas att det en dag är värt det och är det, det som krävs för att nå allra högst är jag villig att lägga ner det arbetet, avslutar hon.