Tidigare under våren meddelande Svenska Fotbollförbundet att tränarikonen Ulf Lyfors hade somnat in. 1984 ledde han Blågult till det enda mästerskapsguldet man tagit hittills - ett mästerskap som spelades i England.
Och när Sverige spelar sin öppningsmatch i EM i England mot Nederländerna den nionde juni, kan det bli extra symboliskt för landslagschefen Marika Domanski Lyfors.
- Uffe tog guld i England för många år sedan och vi spelar den här öppningsmatchen på hans födelsedag. Det känns som att han kommer att vara med mig och på något sätt lever han då litegrann, säger hon till Fotbollskanalen.
Hur kommer det vara för dig på premiärdagen?
- Jag tror att man kommer att vara fokuserad på fotbollen och på spelarna under den dagen. Sen kommer han att finnas inne i hjärtat och vara med mig där. Det tror jag.
Kommer ni göra något för att hylla honom?
- Det tror jag inte. Jag ska försöka hålla honom i mitt hjärta, jag tror att det är det allra viktigaste. Sen att spelare och ledare och alla andra fokuserar på att göra en bra prestation på fotbollsplanen tror jag är den största hyllningen men kan ge honom.
Domanski Lyfors har under alla dessa år suktat efter ett guld men den tuffa våren som hon haft bakom sig sätter det mesta i perspektiv, och det var något hon funderade på även innan hennes make gick bort.
- Det har jag alltid levat efter. Fotbollen är en jättestor del i mitt liv och har varit en jättestor del i mitt liv och även i min mans liv. Vi har haft fotbollen tillsammans på något sätt - och det. Men någonstans är livet det allra viktigaste så det är klart att många saker hamnar i perspektiv. I OS sattes ett lite annat perspektiv också för det var några som mådde väldigt dåligt över att vi inte tog ett guld. Då kändes det på något sätt att: ”är det verkligen värt en guldmedalj och må så dåligt”. På något sätt är det viktigt att man sätter allt i perspektiv. Det är klart att det är fantastiskt roligt att vinna ett EM-guld för alla spelare och ledare, och det ska bli otroligt roligt att försöka göra det och äntligen göra det. Men sätter man det i perspektiv till liv och död så finns det viktigare saker.
Hur har den här våren varit för dig?
- Det har varit en jättetung vår. Det är den största sorgen och saknaden i mitt liv och på något sätt får man ändå lite kände jag livsglädje tillbaka när man kommer hit.