Det är nog ingen som har missat Lina Hurtigs straff som med millimetersmarginal godkändes, speciellt inte om man är en inbiten fotbollssupporter.
För den som inte riktigt har koll på vad som skedde hade Zecira Musovic storspelat och tvingat fram en straffsparksläggning mot USA. Fridolina Rolfö stegade fram och satte säkert den första straffen efterföljt av Elin Rubensson som var lika kylig.
Sedan missade Blågult dubbla straffar och USA likaså efter att Kristie Mewis målat på sin. Helt plötsligt stod det lika efter fem slagna straffar och det var sudden death-läge. Magdalena Eriksson satte sin och Alyssa Naeher lika så. Sedan missade Kelley O’hara sin straff.
Allt som krävdes för att Sverige skulle vara klart var att Hurtig skulle sätta sin straff. Det gjorde hon, men det var på håret. Mållinjesteknologin visade att bollen var helt över, trots dubbla försök från Naeher att försöka hålla bollen utanför.
Straffen har den svenska yttern inte kollat på i efterhand och den har medfört sig lite men.
- Jag har lite ont i magen när jag tänker på den här straffen. Jag vet inte jag får, usch – jag hoppas att jag inte behöver uppleva det där igen. Det var bara hur allt blev med bilden efter och det var sjukt att vi gick vidare på den, säger hon.
Hurtig fortsätter:
- Men nu måste vi spöa Japan, annars var allt förgäves.
Om hon är redo att ta en straff?
- Då ser jag gärna att den helst nuddar nätet.
En som dock har fått mersmak och som gärna kliver fram från elva meter är Hanna Bennison som kyligt höll kvar Sverige i matchen.
- Det är jobbigt när man ska göra det med mycket känslor och nervositet. Men det är väldigt skönt när man gjort det redan och det betyder jättemycket för självförtroendet.
På frågan om hon är sugen på att lägga en till straff om det skulle bli så säger hon:
- Ja, det men skulle jag nog säga.