För snart elva år sedan slog Robin Söder igenom i Blåvitt. Det var bortamatch mot Djurgården och den då 17-årige Söder hoppade in och sköt segern till gästerna i matchens sista minut. Det var Söders andra allsvenska framträdande.
Säsongerna därefter gick det lite upp och ner vad gäller målproduktionen för anfallarens del. Det lossnade dock 2013 då han tryckte in nio mål för IFK - och sommaren därpå såldes han till danska Esbjerg. Fyra år senare, i somras, presenterades han återigen som Blåvitt-spelare efter sejouren i Danmark och Belgien.
Mycket har dock hänt under den perioden.
Under hösten på Söders första säsong tillbaka i Blåvitt drogs han med en fotskada - och Blåvitt kämpade för sin överlevnad.
- Det var väl ingen höjdare, säger han till Fotbollskanalen, under en intervju som gjordes på lagrets träningsläger i Portugal i februari.
- Prestationen blir ju lidande av det, så är det ju, om man inte kan springa. Men det var ingen fara för det blev inte värre, det handlade bara om smärta. Sista matcherna höll jag väl 45 minuter. Man kom in i omklädningsrummet, blev kall, så andra halvlek var alltid svår. Sedan var situationen som den var, det handlade om att vi behövde få in de poängen vi behövde för att klara oss.
Efter säsongen fick Söder lägga sig på operationsbordet för att få bukt med en så kallad "fotbollsvrist". 2019 känns lite som en nystart efter det turbulenta fjolåret.
- Ja, nu känns det som att man är inne i systemet som Poya (Asbaghi, tränare) vill spela också. När jag kom hem blev man ju inkastad i det och det är ju bra - det är ju så man lär sig. Men nu känns det som att man grundligt fått vara med på alla genomgångar och det är klart att det blir stor skillnad.
Har du högre förväntningar på dig själv nu också?
- Jo, det är klart. Jag hade ju höga förhoppningar när jag kom givetvis men med omständigheterna var det svårt att verkligen få ut det man ville.
Problemen med foten, när började det?
- Det kom kanske en och en halv månad efter att jag kommit tillbaka, så jag hade några matcher där det var okej. Men nej, vad ska man säga. Det är bara gött att inte ha ont.
Utöver det faktum att han lämnade ett lag som säsongen innan (2013) krigat om guldet i allsvenskan, till att återvända till ett lag i botten av allsvenskan, så har det även varit en omställning för Söder rent taktiskt, förklarar han.
- Den stora skillnaden är att på den tiden hade vi 13-14 spelare som var etablerade allsvenska spelare. Den mängden har vi inte i dag. Sedan har vi en tränare som har en helt annan filosofi, vilket är den stora skillnaden egentligen. För mig är det kul, man lär sig något nytt.
Under förra säsongen spelade Blåvitt i en typ av 3-5-2/3-4-3—formation och på försäsongen har man fortsatt gnugga på den, i kombination med ett 4-3-3-system. Då Robin Söder spelade under Stefan Rehn/Jonas Olsson och Mikael Stahre var det allt som oftast 4-4-2 som användes.
- Det är ett annat sätt att tänka. Det andra hade man i ryggraden. Jag säger inte att man inte lyssnade… men man visste vad man skulle göra för att man alltid gjort det. Jag spelade ju alltid 4-4-2 när man var liten också. Men det är väldigt kul.
Hur känner du kring att spela ensam central anfallare?
- Vissa matcher och sekvenser kommer man att bli isolerad, men jag tror också att jag kan få ännu mer support från offensiva mittfältare mot vad man hade fått från en forward. Nu kan man ha två som ger understöd och som man kan växelspela med. Det beror bara på hur man tittar på det och vinklar på det. Man kan vinkla det som att man kommer vara ensam men samtidigt har man två som kommer i understöd och hjälper till.
Hur var det att återvända till Blåvitt - hade du längtat tillbaka?
- Det är det som är så konstigt: Man bygger alltid upp så stora förväntningar kring saker men när man väl är där så är det typ som alltid. De som är på kontoret känner man sedan innan. Visst, det är nya lagkamrater, men "Roffe" (Rolf Gustavsson), materialaren, är där och det är ungefär samma miljö. Men det var väldigt kul att komma tillbaka, det är något man hade hoppats på att kunna få göra.
Blåvitt tippas av att många hålla till i botten av den allsvenska tabellen i år. Truppen är ung och många av konkurrentklubbarna har rustat rejält med nyförvärv. Så vad ska då gemene Blåvittsupportrar ha för förväntningar för 2019?
Robin Söder funderar.
- Det är en bra fråga. Man vill som alltid vinna så mycket matcher som möjligt, men samtidigt har vi ett ganska ungt lag och det får man bara inse. Men förhoppningsvis kan vi få några killar som kan växa och känna förtroende och att det finns en chans att ta plats. Sedan får vi se. Man går ju ut på planen för att vinna sedan får vi se hur långt det räcker.