Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
ANDRA LIGOR OCH CUPER

FOTBOLLSKANALEN RÄKNAR NER 2011: Sven Bertil Liljegren listar fotbollsåret

Fotbollskanalen.ses redaktion summerar det gångna året och Sven Bertil Liljegren minns det bästa, sämsta, roligaste och sjukaste.

Årets bragd
Lilla Qatar lyckades bärga fotbolls VM 2022. Det är otroligt imponerande att ett så litet land med så begränsade framgångar inom fotbollen och en i det närmaste obefintlig fotbollshistoria lyckas vinna kampen om att få arrangera ett så stort mästerskap. För inte kan det väl ha varit några bakomliggande anledningar till att de tog hem arrangörsskapet?! Inte kan väl... Nej, Fifa skulle aldrig låta något gå orätt till.

Jag vill också lyfta på hatten för APOEL Nicosia som vann sin grupp i Champions League. Låt vara att det inte var gruppspelets starkaste, men vilken jävla skräll!

Årets match(er)
El clásico. Real Madrid-Barcelona, Barcelona-Real-Madrid, Real Madrid-Barcelona, Barcelona-Real Madrid, Real Madrid-Barcelona, Barcelona-Real-Madrid, Real Madrid-Barcelona, Barcelona-Real Madrid, Real Madrid-Barcelona, Barcelona-Real-Madrid, Real Madrid-Barcelona, Barcelona-Real Madrid. Och så höll det på. Hur många gånger möttes de?! De fick Old Firm att kännas exklusivt. En av världens hetaste fotbollsrivaliteter drabbades av hyperinflation och, sorry, jag orkar inte bry mig längre.Och tonläget mellan de båda lagens fans är sanslöst tråkigt. Samtidigt gjorde 18 andra lag i Spanien upp om vilket lag som skulle hamna minst långt efter de båda giganterna.

Hedersomnämnande till Malmö FF-Dinamo. Efter att ha blivit överkörda nere i Zagreb där klasskillnaden var enorm stod MFF för en kämpainsats av rang hemma i Malmö. Man var otroligt nära att klara av det omöjliga och Pontus Janssons nick som smet utanför var SÅ HÄR nära att ta ett svenskt lag till Champions League igen.

Årets upplevelse
I det här jobbet ser man väldigt mycket fotboll och man får se en hel del otroliga matcher men efter att ha häpnat över Manchester Uniteds 8-2-mangling av Arsenal kunde ingenting ha förberett mig på den monumentala förödmjukelse som United sedan råkade ut för när man fick se sig besegrat av lillebror City, på den egna hemmaarenan. Det gick ett sus genom hela redaktionen när vi insåg vad som höll på att hända.

Årets spelare
Mario Balotelli. Varför? Nej, han är inte bäst. Nej, han gör inte flest mål. Nej, han är inget föredöme direkt. Men han är ändå helt magisk. Jag har redan lagt ut texten HÄR. Så jag ska inte upprepa mig för mycket - men jag kan inte ogilla killen. Han är en av de där typerna som kan starta kontrovers i ett tomt rum - och det är så oerhört underhållande. Han kombinerar fantastisk talang med en hjärna som verkar ligga i krig med hela världen, hela tiden. Och jag älskar det. Hans målgest där han blottar en t-shirt med texten "Why always me?" är magnifik.

Årets man
Förra året förärades Fifapresidenten Sepp Blatter den här utmärkelsen för att han, som jag skrev då, "kan kolla rakt in i fotbollsvärldens ögon och säga 'Fifa är inte korrupt' utan att blinka, rodna eller börja garva." I år vinner han igen! Den gär gången för att han, återigen, utan att blinka, rodna eller börja garva kan säga att "det finns ingen rasism i fotboll". Och, om det finns rasism i fotbollen. OM. Då kan man skaka hand, glömma det, och gå vidare.

Årets lag
För några år sedan dök det upp en helt sjuk story om att Uzbekiska Kuruvchi, som sedan bytte namn till Budyonkor, skulle värva Samuel Eto'o. En av världens bästa anfallare, till ett lag i en avkrok i före detta Sovjetunionen. Eller hur?! Man bara garvade.

I vintras dök det upp en klubb från den ryska delrepubliken Dagestan med ett helt sjukt svårstavat namn som knöt till sig legendariske vänsterbacken Roberto Carlos. Man noterade att det hände men tänkte att det var liksom lite kuriosa. De där värvningarna händer ju ibland. Och kunde Tony Adams bli tränare i Georgien kan väl Roberto Carlos spela för en klubb från ett ställe som låter som ett resmål direkt taget ur en Tintin-bok. Men klubben fortsatte att göra väsen av sig. Man fortsatte värva. Bland annat Balazs Dzsudzsak från PSV och Jurij Zjirkov från Chelsea - och det var uppenbart att stenrike ägaren Suleyman Kerimov hade något på gång. Och, gosse, hade han något på gång. I somras tog han fram en av de största plånböckerna fotbollsvärlden har sett och värvade Samuel Eto'o. Vi var många som kliade oss i huvudet och funderade på hur Kerimov kunde locka en av världens bästa anfallare till ett lag som spelar sin matcher i Machatjkala, men som tränar utanför Moskva av säkerhetsskäl och som flyger 200 mil 15 gånger per säsong - till sina hemmamatcher. En klubb vars största merit är att ha slagits ut ur dåvarande Uefacupens första runda av Glasgow Rangers. Sen fick vi reda på vad Eto'o fick för besväret: Cirka 200 miljoner om året. Nästan 17 miljoner i månaden. Drygt 4 miljoner i veckan. Drygt 600 000 om dagen. Ungefär 25 000 i minuten. I runda slängar 420 kronor i sekunden. Jag ger er årets lag: Anzji Machatjkala
.
Årets överraskning
Inte så mycket en överraskning som chock egentligen: Superproffset Gary Speed begick tragiskt nog självmord och ingen kunde förstå någonting. Gentlemannaspelaren som var omtyckt i alla klubbar han representerat. Över 500 PL-matcher som spelare och som tränare var han på väg att skapa något stort av relativt lilla fotobllsnationen Wales. Bara dagen innan hade han medverkat i TV och allt hade varit som vanligt, verkade det som. Precis som efter Robert Enkes tragiska sjävmord fick vi en påminnelse om att allting inte alltid är vad det ser ut att vara.

Årets tränare
Det måste bli Conny Karlsson. Jag är inte ens säker på att hans spelare gillar honom - men hade ledde HIF till en trippel. Samma år som man tappade nästan ett halvt allsvenskt lag. Ett lag som kommit tvåa i allsvenskan. Det ska ju inte gå.

Även Alex Ferguson är värd att nämnas här. I våras tog han hem ligan med United igen och kunde de äntligen lämna Liverpool bakom sig med sin 19:e titel - och i höstas firade han 25 år som tränare. 25 år som tränare för ett och samma otroligt framgångsrika lag.

Årets mål
Inte det snyggaste eller skickligaste, men så viktigt, så förlösande. Hammarby slogs för sin superettanexistens men i 94 minuter i Ängelholm så såg det ut som att de hade kunnat spela match i flera timmar utan att göra mål. I 95:e minuten får inhoppande Sebastian Bojassén chansen och då händer det. Matchens sista spark räddar Hammarby från ett ödeskval med det största Ö som någonsin setts i Bajenland och av glädjescenerna att döma såg det inte ut som att Hammarby precis försäkrat sig om att man var rikets 27:e bästa lag. Kolla in det HÄR.

Annars var ju Ola Toivonens balja mot Holland rätt viktig...

Årets miss / misstag
Alltså, Pär Hansson, är man kallad till tingsrätten för att vittna i samband med en av de mest uppmärksammade incidenterna på en svensk fotbollsarena på mycket länge så måste man se till att vara på plats. Trots att.... nej, SÄRSKILT om man är råbakis efter en guldfest.

Årets klipp
Som småbarnsfar slår det här an alla känslosträngar: http://rutube.ru/tracks/4969622.html?autoStart=true&bmstart=1000

Så här skrev jag på fotbollskanalen.se den 2 november:
Ingen förväntade sig att Billy Sharp skulle spela Championship-matchen för Doncaster mot Middlesbrough efter att hans nyfödde son avlidit endast två dagar gammal. Men Sharp tog kontakt med Doncasters manager Dean Windass och bad om att få spela.
Innan matchen hedrades Sharps son och efter en knapp kvarts spel fick Sharp drömträff på volley och firade genom att dra upp sin matchtröja för att blotta en hälsning: ”Det var för dig, min son”. Domaren gjorde ett undantag från reglerna och avstod att varna Sharp för tilltaget.

Middlesbrough vände sedan och vann matchen med 3-1, men det är knappast det som folk kommer att minnas av matchen.

Årets flopp
Värvningen av Fernando Torres till Chelsea. 500 miljoner... Öppet mål här för en fotbollstyckare, inte för att det hade hjälpt Torres i och för sig. Jag får ont i magen när jag ser honom sitta och hänga med huvudet på Chelseas bänk.

Årets ”det visste jag redan ifjol”
Att Zlatan skulle vinna ligan. Att Zlatan inte skulle vinna CL. Och man ska akta sig för att bli för intern i sådana här summeringar, men jag visste också att Paulinho och Björn Runström inte var Sveriges "åttonde bästa anfallspar".

Årets ”det trodde jag aldrig”
Att Zlatan Ibrahimovic skulle sälja flest böcker i Sverige. Jag trodde inte heller att Newcastle, av alla lag, skulle hämta upp 0-4 till 4-4 mot Arsenal i vintras.

Publicerad 2011-12-29 kl 21:41
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons