POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

En gemensam nämnare mellan Ancelotti och könig Otto

Ibland kan man vakna upp med baksmällor efter tunga förluster. Man sover dåligt, analyserar och reflekterar över vad laget hade kunnat göra annorlunda. När Bayern förlorade Champions League-finalen 2012 mot Chelsea tog det mig ungefär en vecka att släppa matchen ur tankarna. Gårdagens match släppte jag klockan 23.00 och gick vidare.

Real var starkare, bättre och framför allt smartare. Även om hoppet om en vändning fanns där under de första tjugo minuterna så var det inte alltför abrupt som de tankarna försvann. Jag hade trott att Real skulle göra ett mål och jag visste om att om Real skulle göra det första målet så skulle det sannolikt kunna bli ytterligare något mål för spanjorerna.

Jag hade aldrig trott att de skulle bli fyra mål däremot. Jag hade heller aldrig trott att Bayern inte skulle göra ett enda. Men sett till statistiken, taktiken och känslan så var Bayern aldrig särskilt nära att kunna rubba Real. Det där lilla extra fanns aldrig där och det var inte Guardiola som hittade nyckeln till lösningen, det var Ancelotti.

Denne Ancelotti som jag anser i vissa kretsar vara alldeles för överskattad och i andra vara alldeles för underskattad ledde ytterligare ett lag till en Champions League-final och det helt välförtjänt. Hans Bayerninspirerade taktik utklassade Guardiolas Barcainspirerade taktik. Hans stjärnor visade upp kvalitéer när det behövdes som mest, Guardiolas stjärnor såg tafatta och otajmade ut.

Ibland räcker det inte hela vägen och det gjorde det inte för Guardiola och Bayern igår. Spelare och ledare ska gå med huvudet nedböjt idag men inte för särskilt länge. Det är bara att bryta ihop och komma igen som föräldrar brukar säga till deras ungdomar (eller åtminstone till mig). För Guardiola och Bayern var det kanske precis det wake-up call som klubben behövde inför de återstående tre åren tillsammans.

:::

Det var någon som skrev på Twitter att Heynckes under sin första säsong inte vann en enda titel. Jag skulle dock inte vilja jämföra Heynckes första säsong med Guardiolas. När Heynckes kom till klubben var det med ett splittrat lag som under van Gaals styre hamnat i den ena efter den andra onda cirkeln. Visserligen hade framgångar nåtts men att det fanns stor irritation bland spelarna rådde det inga tvivel om.

Heynckes uppdrag var främst att få gruppen att dra åt samma håll igen, att få tillbaka glädjen i laget samtidigt som han skulle utveckla det arbete som van Gaal hade genomfört under sin tid. Även om Heynckes inte lyckades vinna några titlar så fick han övriga i Europa att se att något stort var på gång att hända i München.

I Guardiolas fall fick han ärva ett trippelvinnande Bayern, plus att han fick två fantastiska spelarvärvningar i Götze och Thiago. Det är ingen lätt uppgift att få ta över ett lag som har vunnit trippeln men det var en bra mycket bekvämare uppgift än den Heynckes hade. När Guardiola dessutom fick precis de två spelartyper han ville ha så hade han ett – på pappret – vassare lag än det som stod Heynckes till förfogande.

Självklart höjdes då förväntningarna. Kanske supportarna svävade iväg med sina tankar. ”I Bayern är allt inte tillräckligt”, sa Guardiola efter matchen och just denna säsong var det så. Jag tror inte att trycket kommer att vara lika stort nästa år. Med den retorik som klubben och Guardiola själv har uttryckt sig under säsongen så har man, precis som jag skrev igår, inte heller hejdat supportrarna särskilt mycket i deras förhoppningar om att klubben kanske skulle kunna försvara sin trippel.

:::

Den 10:e mars 1979 på Olympiastadion var den senaste gången som Bayern förlorade med fyra mål i en tävlingsmatch på hemmaplan. Den gången var det mot Arminia Bielefeld med ingen annan än Otto Rehhagel som tränare som lyckades med den enorma bedriften. Mittfältaren Norbert Eilenfeldt lyckades med att göra ett hattrick.

I det Bielefeld-laget fanns bland annat en svensk, Billy Ohlsson, som fick göra ett inhopp. Utöver det fanns också Fortuna Düsseldorfs sjukskrivne tränare Lorenz-Günther Köstner och den tidigare Hansa Rostock-tränaren Frank Pagelsdorf i laget.

I Bayern Münchens uppställning spelade en viss Karl-Heinz Rummenigge som igår, 35 år senare, återigen fick uppleva ett sådant dråpligt nederlag.

:::

Det haglade kommentarer om Guardiolas vara eller icke vara igår. Många ville att han skulle lämna, några ville ha honom kvar. Sprida skurar av åsikter som varken höll särskilt många röda trådar eller som var särskilt välskrivna, mycket var skrivet i affekt men självklart fanns det några bra poänger i kommentarerna.

Frågan som bör ställas är: vem skulle ersätta Guardiola och göra det bättre?

Den frågan är inte helt lättbesvarad, för det finns inte särskilt många tränare som passar in på Bayerns profil som skulle göra det bättre.

Jürgen Klopp är inte intresserad. Thomas Tuchel för grön. Och sen då? Jag är tveksam till om Bayern kommer att söka sig utomlands för en tränare. David Moyes? Nej. Alternativen är inte särskilt många och de som finns är antingen otillgängliga eller inte tillräckligt bra, i Bayernmått mätt.

Twitter: @atnilsson

Publicerad 2014-04-30 kl 09:17

Senaste tweets

Arkiv

Annons
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå