Wolfsburg och Mönchengladbach vann båda sina Europa League-matcher igår vilket ger båda ett bra utgångsläge till att kvalificera sig för nästa del av den europeiska turneringen. Samtidigt har Bayern München och Borussia Dortmund redan blivit klara för nästa omgång av Champions League, Bayer Leverkusen har skaffat sig ett bra utgångsläge och Schalke har alla möjligheter att gå vidare även dem. Frågan är om tysk fotboll någonsin har varit bättre?
När de tyska klubbarna och fotbollsförbunden (varje delstat i Tyskland har sitt egna förbund) gemensamt gick ihop och valde att modernisera den tyska fotbollen vid milleniumskiftet fanns det många skeptiker. Tysk fotboll hade trots allt fram till den punkten gått och mått förhållandevis bra. Landslaget hade vunnit EM 1996 och slutat tvåa i VM 2002. Dortmund vann Champions League 1997 och nådde final i UEFA-Cupen 2002. Bayern München vann UEFA-Cupen 1996, var i Champions League-final 1999 och vann samma turnering 2001. Schalke vann UEFA-Cupen 1997 och Bayer Leverkusen var i Champions League-final 2002.
”Det fanns väl ingenting att oroa sig för?”, frågade många, omedvetna om att dem själva inte kunde se förbi den enkla värld en resultatlista är. De tyska klubbarna vann titlar på löpande band och landslaget skulle alltid komma tillbaka – precis som det varit innan. Vad många inte förstod var att den tyska fotbollen behövde en förändring i grunden för att kunna överleva på sikt.
Utan förändringar hade tysk fotboll säkerligen haft sina framgångar. Bayern München hade vunnit ytterligare någon titel i Europa, landslaget hade troligen kunnat kriga till sig någon titel och gjort bra resultat i de stora tävlingarna. Men långsiktigheten hade försummats och tysk fotboll hade i slutändan stått och stampat medan andra ligor hade sprungit förbi med ett modernare och framgångsrikare tänk. Det förstod några av de mest framstående personerna inom tysk fotboll som hade sett Premier League rusa förbi för att aldrig se sig om.
Många tror att förändringen i stort sett gick ut på att förbättra spelar- och tränarutbildningen, att tyskarna effektivt utnyttjade de nykomna immigranterna och implementerade deras fotboll med den tyska. Så enkelt var det självklart inte, men klart var att tyskarna ville förändra sin fotboll i grunden och gå mot det holländska hållet – om än med en tysk twist på saker och ting.
Vidare byggdes nya arenor som skulle locka gamla supportar såväl som nya – plus att turister och affärsmän skulle känna att det fanns en plats för dem. Grunden låg i att bygga fotbollen som ett event, med mycket saker runtom arenorna som skulle göra det till en helhetsupplevelse för vuxna och barn. Ingen skulle uteslutas utan alla skulle kunna vara där. Samtidigt som supportarna satt utanför arenorna och tog en öl och käkade en bratwurst, så satt affärsmännen i sina loger och käkade entrecote med knäppta skjortor och slips. Det ena uteslöt inte det andra, utan det ena möjliggjorde det andra. Utan affärsmännens pengar hade biljettpriserna inte varit låga, utan supportrarnas passion hade affärsmännen inte lockats till arenorna. Fotbollen var till för alla, på deras egna nivå.
Samtidigt började klubbarna och förbunden se över tv-avtalen. Paketeringen på det inhemska planet hade varit framgångsrikt, men paketeringen och exporten av Bundesliga hade varit en katastrof. Ligan hade inte varit i närheten av lika framgångsrika som andra stora ligor utan hade halkat efter, något bidrog till minskade intäkter i jämförelse med andra europeiska ligor. Tyskarna insåg att deras fotboll inte bara behövde höra till dem, utan även kunde vara till glädje för andra. Det blev bättre men än idag är detta problem och är något som tysk fotboll jobbar hårt på att förbättra.
Mellan 2002 och 2010 nådde endast två tyska lag hela vägen till final i de stora europeiska cuperna. 2009 mötte Werder Bremen ukrainska Shakhtar Donetsk i finalen av UEFA-Cupen. Bremen förlorade efter förlängning med 2-1. Året efter var det Bayern Münchens tur att förlora en final. Då mot Inter i Champions League (0-2). Utöver dessa två lag fanns det inte ett skymt av tysk klubbfotboll på den europeiska toppnivån under dessa åren.
Landslaget hade bättre lycka under ledning av moderna Jürgen Klinsmann och senare Joachim Löw. Hemma-VM 2006 blev en succé då Tyskland slutade trea. I EM 2008 blev det en snöplig finalförlust mot Spanien följt av ytterligare en tredjeplats i VM 2010 i Sydafrika. Det som tysk klubbfotboll hade misslyckats med, det vill säga att göra reklam för sig själv genom framgångar, lyckades landslaget med.
Under VM 2010 kunde dessutom tendenser av satsningen cirka tio år tidigare ses. Unga spelare som Manuel Neuer, Mesut Özil och Thomas Müller hade tagit plats i truppen och startelvan trots sina unga år. Föryngringen och moderniseringen av den tyska fotbollen hade kunnat få konkretare exempel och många njöt av detta – samtidigt som många stofiler saknade det klassiska Tyskland med rivjärn och hetlevrade profiler.
Sedan 2010 har tyskarna dock rönt fler och fler framgångar på den europeiska klubbfotbollsscenen. 2012 förlorade Bayern München Champions League-finalen hemma på Allianz Arena mot Chelsea. 2013 spelades den första heltyska Champions League-finalen mellan Dortmund och Bayern som Bayern vann med 2-1 på självaste Wembley i London. Totalt tio tyska landslagsspelare stod på planen – bättre reklam hade tysk fotboll inte kunnat få.
I Champions League har utvecklingen i princip gått spikrakt uppåt. Även om inget lag tog sig till final förra säsongen så kunde tysk fotboll glädja sig åt att alla fyra lag (Bayern, Dortmund, Schalke och Leverkusen) gick vidare från gruppspelet – något som aldrig tidigare skett. Det var ett tecken på att tysk fotboll hade utvecklats och tagit ytterligare kliv.
Problemet är att inget tyskt lag har gjort väsen av sig i Europa League. Men i år ser det ut att bli annorlunda på den fronten. Med Wolfsburg och Mönchengladbachs framgångar i turneringen lever drömmen om att alla tyska lag skulle gå vidare från sina respektive grupper i de europeiska cuperna i högsta mån. Avståndet till toppländerna Spanien och England minskar i takt med att tysk fotboll etablerar sig på den europeiska toppen, samtidigt ökar avståndet till Italien och Frankrike.
Den största drömmen för tysk fotboll är att återigen få ha ett tyskt lag i en inhemsk Champions League-final. Målet är att något av Champions League-lagen, främst Bayern och Dortmund, kan ta sig hela vägen den här säsongen och springa upp på gräset på Olympiastadion i Berlin den 6:e juni nästa år. Något som är långt ifrån en omöjlighet.
Efter lite drygt ett decennium av rebranding ser tysk fotboll ut att vara på väg mot nya höjder. Med klubbar som Dortmund och Bayern som har etablerat sig i toppen av Champions League, med klubbar som Wolfsburg och Mönchengladbach som på allvar utmanar i Europa League, med ett landslag som vann VM i somras, med vassare talangutveckling, med unga tyska tränare och med höga publiksiffror har tysk fotboll aldrig mått bättre. Och jag är bra tveksam till om den någonsin har varit bättre.
Twitter: @atnilsson