Årets sista inlägg

Följ mig på Twitter: @atnilsson

188 inlägg har det blivit (189 inkluderat med detta) från min sida under år 2016. En siffra som betyder att jag snittar 3,6 inlägg per vecka vilket överträffar mina egna förväntningar. Länge kändes det som om att jag skulle mot någon form av bottenrekord, men tydligen hade jag levererat över mina egna förväntningar på tre inlägg per vecka.

Det har varit en spridd skur av inlägg. Det är minst sagt intressant att se vilka ämnen som jag har behandlat och hur jag har gjort det. Året började med en text om Huub Stevens, avslutades med en om Ralph Hasenhüttl. Jag skrev om hur Jiloan Hamad såg ut att vara på väg tillbaka ut ur skuggan, åtminstone var det så i början av året men nu i efterhand kan vi tyvärr konstatera att så inte blev fallet.

Jag har kritiserat Bayern Münchens sponsorskap med flygplatsen i Doha. Jag har skrivit om Jürgen Klopps återkomst till Dortmund som jag upplevde på plats. Jag har argumenterat för att Bundesliga borde utökas till att innehålla 20 lag. Jag har trott att Schalke har något på g och självklart har jag undrat hur länge till klockan kommer att ticka i Hamburg. Dessutom var jag ute och försvarade Erik Hamréns beslut att inte ta med Oscar Wendt i EM-truppen.

Under mästerskapsåret blev det naturligtvis många texter om landslaget. Det slutade inte som jag hade hoppats men sommarens EM var på många sätt en höjdpunkt. Utöver att jag fick medverka i #Superlive under många av de tyska matcherna, fanns där också många uppslag att skriva om det tyska landslagets resa mot finalen som tog slut i semifinalen mot värdnationen Frankrike.

Ett naturligt och återkommande nedslag var att skriva om Pep Guardiolas sista månader i Tyskland. Den spanske tränaren lyckades aldrig vinna Champions League trots stora förhoppningar om att han skulle göra det med Bayern. Pep var med från starten när jag började att skriva om tysk fotboll och det senaste halvåret har varit den första utan spanjoren. Jag måste erkänna: jag saknar honom. Han gav mig alltid inspiration till funderingar som mynnade ut i texter.

Det finns många toppar och dalar under året. Texter som skrivs utan inspiration, utan riktigt inlevelse blir ofta platta fall som jag gärna glömmer. Mentalt kan det vara skönt att så slänga in en sådan text ibland, “bara för att”. Sedan finns det texter som har varit betydligt mer genomarbetade som jag ägnat mer tid åt än vad jag vanligtvis gör. Jag tänker på denna om Lothar Matthäus tränarsejour i Brasilien, den här kring Bayerns “värvningsguru” Michael Reschke och den här om Würzburger Kickers. Tre av de texter jag i efterhand fortfarande känner mig nöjd över.

Nästan 200 texter har det alltså blivit i år och jag vill tacka er som har följt mig, läst texterna, kommenterat, mailat frågor och hört av sig på Twitter. Allting har varit väldigt uppskattat och jag hoppas att jag inte gjort er besvikna. Jag har stundtals varit bedrövlig på att svara på kommentarerna, men jag försöker att bättra mig. Det gläder mig att så många gör det (vissa av er nästan vid varje inlägg vilket är jäkligt kul), oavsett om det är positiva ord eller konstruktiv kritik, allt är välkommet och jag hoppas att ni fortsätter. Den dagen det ekar tomt i kommentarsfältet har jag nog gjort mitt.

Men jag är långt ifrån klar här på Fotbollskanalen. I februari 2017 inleder jag mitt femte år med denna blogg och känner mig långt ifrån färdig. Det finns massvis med saker att förbättra, massvis med texter att skriva. Jag hoppas att ni följer med mig in det nya året, kommer med förslag och inspiration på vad jag kan göra. Kritik på saker som behöver förbättras och gärna ett och annat glatt “bra skrivet!” (kan behövas i tider av mycket kritik). Så hoppas jag att jag kan leverera ännu bättre än jag gjort tidigare. Det är min stora målsättning i alla fall.

Stort tack och gott nytt år på er!

/Adam