Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Världsmästare 2018; Frankrike

Frankrike gjorde vad som förväntades i gruppspelet och vann Grupp C; dock utan att övertyga särskilt mycket.

Australien och Peru uddamåls-besegrades, och mötet med Danmark – för då redan klara Les Bleus – slutade mållöst.

Därefter trampades det igång rejält och resterande matcher segrade Frankrike under ordinarie 90 minuter.

Demontränaren Deschamps fick onekligen ihop gruppen och det kändes som ett homogent lagbygge där samtliga accepterade sina roller och satte laget och spelsättet i första hand.

Frankrike försvarade sig i formationen #1-4-4-2 och skyddade ytorna på egen planhalva på ett bra sätt. Lagdelarna hölls kompakta och det var ett aggressivt försvarsspel som visades upp.

En stabil målvakt i Lloris som stod för några ruggiga räddningar (exempelvis mot Uruguay och Belgien) tillsammans med mittbacksparet Varane och Umtiti samt Kanté och Pogba, på det centrala mittfältet, bidrog starkt till detta gedigna försvarsspel. Kanté och Pogbas täcknings-, press- och duellspel är av högsta kaliber.

Deschamps satsade på kontinuitet, förutom i matchen mot Danmark, spelade han i princip (med något undantag) samma startelva. Utifrån såg spelarna hela tiden fräscha ut vilket är av största vikt vid tajta mästerskap.

Att ägna sig åt speluppbyggnad under en längre tid och samla på sig ett stort bollinnehav bekom inte Frankrike.

Fransmännen vann bollinnehavet under en match efter gruppspelet och det var mot Uruguay (58 %), i övrigt hade de endast ett bollinnehav på 41 % (Argentina), 40 % Belgien och 39 % (Kroatien).

Frankrike utnyttjade sina starka omställningsspelare i offensiv riktning i form av Mpappé, Matuidi och Griezmann. Och det var främst Mpappé, som med sin enorma utväxling i steget, rev sönder motståndaren i djupled.

Det var dock inte enbart genom omställningsspel man skapade målchanser och fick streck i målkolumnen. Frankrikes mål under mästerskapet – 14 till antalet – kan översättas till: variation.

Frankrike gjorde alltså mål på många olika sätt.

  • Fasta situationer: hörnor, frisparkar och straffar. Här var Griezmann, med sin skarpa vänsterfot, en nyckelfigur.

 

  • Distansskott; avslut utanför golden zone.

 

  • Omställningar.

 

Nedslag kring just detta:

Fasta situationer:

(Varane)

Varane nick 1Varane nick 2

(Umtiti)

Umtiti 1Umtiti 2

(Griezmann)

Griez 1Griez 2

Samtliga av dessa mål kommer i viktiga matcher och skeden; och jag lovar att Frankrike lagt en hel del tid på detta moment i turneringsförberedelserna.

Distansskott:

(Mpappé)

Pappe mål distans

(Pogba)

Pogba mål

(Griezmann)

Griez distans

Omställningar

(Mpappé)

Argentina pappa 1111

Pappe arg 1 målPappe Arge 1 mål bild 2

(Mpappé)

Pappe straff 1Pappe 2 straffPappe 3 straffPappe 4

Den sistnämnda aktionen av Mpappé är en av mästerskapets allra mest imponerande; beslutsfattande, bollkontroll och snabbhet. Otroligt starkt.

Världsmästerskapet i fotboll är över för denna gång, och vi fick en rättmätig vinnare i Frankrike.

Jag tycker turneringen höll hög klass utifrån många aspekter och det var mängder av underhållande matcher och fina ögonblick fotbollsälskare världen över bjöds på.

Nu lägger vi fokus på vår charmiga allsvenska och väntar några veckor på att de stora europeiska ligorna ska starta.

Johan Israelsson

Kvartsfinal; Sverige vs. England

Imorgon, lördagen den 7 juli klockan 16.00, spelar Sverige mot England i en VM-kvartsfinal. Ja, Sverige är – år 2018 – bland det åtta bästa lagen i världen. Imponerande och otroligt på en och samma gång.

Under matchen kommer tiden att stå stilla, såväl i Sverige som i England.

För min del kommer tiden förhoppningsvis inte stå stilla då jag sitter bänkad i en kyrka (!) i samband med en vigsel; en vigsel som inleds exakt klockan 16.00 imorgon.

Som ni märker; en frontalkrock är på intågande. Men jag är inte bitter. På riktigt. Jag tror att dagen går i kärlekens tecken och att H och J får en dag där dem står i fokus; och där kärleken spirar (och att Sverige tar sig till en åtråvärd semifinal i fotbolls-VM).

Målsättningen får vara att vigseln går i rapid och att matchens andra – och avgörande akt – går att följa tillsammans med vänner i väntan på en magisk bröllopsfest.

Nåväl.

Kvartsfinal-motståndaren, England, tog sig planenligt vidare från gruppen men stötte på svårigheter under åttondelen mot ett desperat stridande Colombia.

Det krävdes ett straffavgörande för att skilja lagen åt; och för en gång skulle stod tre lejonen som segrare.

I kvartsfinalen ställs två olika spelsystem mot varandra när Sveriges konservativa #1-4-4-2 möter ett England som har utgångspositionerna #1-3-5-2 i speluppbyggnaden, och när det gäller att förhindra speluppbyggnad ligger de i formationerna #1-5-3-2.

Rent formationsmässigt – och framförallt försvarsmässigt – går det att skönja en del AIK-likheter som jag under våren analyserat här: ANALYS AIK.

 

Förhindra speluppbyggnad 1.png

I övrigt varierar England sin presshöjd men utgångspositionerna, i uppställt försvarsspel, är likt det vi ser på bilden ovan.

England arbetar tydligt med direkt återerövring vid bolltapp. Där är de i regel snabba – disciplinerade –  med att ställa om från anfallsspel till försvarsspel. Vinner de inte tillbaka bollen direkt faller de snabbt ner med samtliga spelare i utgångspositionerna.

Vid svensk bollvinst kommer det ställas krav på förstapassen, att ta bollen bort från Englands aggressiva press, och därifrån inleda sin speluppbyggnad och få lugn och ro med bollen.

Men Sverige måste också ha en variation vid bollvinst – och vid tillfällen ”chansa” och gå på direkt omställning när England är oorganiserade. På detta sätt, samt fasta situationer, finns möjligheter att såra England.

Det är betydligt svårare att skapa målchanser när England spelar ett uppställt försvarsspel med en svårgenomtränglig fembackslinje som (näst) sista utpost.

I Englands speluppbyggnad bildas en trebackslinje när wingbackarna flyttar upp i planen och där centrala mittfältare försöker göra sig spelbara både framför och bakom motståndarens mittfält.

Nyckelspelare i denna fas är främst mittback Stones, som gått i Guardiolas fotbollsskola de senaste säsongerna, och agerar en form av playmaker.

Stones styr tempot i spelet och det är genom honom England, allt som oftast, försöker ta spelyta för spelyta med passningar som skär genom motståndarens linjer. Stundom med adress centrala mittfältare och emellanåt mot mötande forwards i form av Kane och Sterling; som i sin tur trycker ut bollar på kanterna och beger sig mot straffområdet för att kunna arbeta på inspel och inlägg.

Speluppbyggnad 1.png

Uppspel mot fw 1.png

Uppspel mot fw 2.png

Något som också stökat till det för Englands motståndare, så här långt i turneringen, är djupledslöpande mittfältare i form av Alli och Lingard.

Framför allt den sistnämnda har skördat framgångar genom detta arbetssätt och skapat både mål och målchanser. I dessa skeden har man slagit kvalitativa passningar direkt ner i spelyta 3.

England attack djupled 2.png

Alltså: det är ett variationsrikt England som har olika metoder för att komma till avslut och göra mål, vilket är oroväckande.

Personliga funderingar inför matchen:

  • Kommer Sverige försöka kliva med en forward, i försvarsspelet, tidigare än vanligt mot Stones för att få bort hans passningsfot?

 

  • Kan Nilsson Lindelöf fånga upp Sterling och hans extrema snabbhet i djupled?

 

  • Vem vinner kampen i svenskt straffområde; Granqvist eller brutale straffområdesspelaren Kane?

 

  • Sverige kommer antagligen skapa väldigt få målchanser mot England. När väl chanserna kommer måste avsluten vara kliniska. Är det dags för Berg att kliva fram?

 

Nu kör vi; kvartsfinal nästa! Eller bröllop var det ja…

Johan Israelsson

Argentina vs. Kroatien; en mångfacetterad Luka Modric

Under gårdagens batalj mellan Argentina och Kroatien vimlade det av stjärnor och kvalité; såväl på som utanför planen.

Exempelvis fanns – såklart – den gamle artisten El Diego på plats, som inför avspark, kysste en La Albiceleste-tröja med Messis namn inristat på ryggen.

När matchen väl var igång tindrade några stjärnor klarare än andra. Personligen tänker jag på Barca-Rakitic och Real-Modric.

Tillsammans med Inter-Brozovic bildade dem en oslagbar trio centralt i banan. Det var ett samarbete, främst i försvarsspelet, av sällan skådat slag. De så viktiga relationerna var precisa. Det fanns en oerhörd tydlighet i press- och understödsspelet.

Centrala trionCentrala trion 2

Denna enhet var origo i Kroatiens arbetssätt och 3-0-vinst över ett frustrerat Argentina.

Modric – denna stora lilla lirare – har oändliga kvalitéer som fotbollsspelare. Han slår korta och långa passningar, han gör assist och han gör mål.

Men han kan spela försvarsspel också, han kan underkasta sig kollektivet, vilket jag lagt fokus på i denna (Modric)analys.

Modric var briljant i pressen; när Kroatien klev högt men också när de låg lägre och avvaktade. Modric visste exakt när pressen skulle sättas in vilket gjorde att Argentina sällan kom in mellan Kroatiens linjer. Modric (med lagkamrater) tvingade motståndaren bakåt eller i sidled.

Press 1Press 2Press 4

Modric var också stark i defensiva omställningar och snabb i momentet att gå från att agera press-spelare till täckningsspelare.

Hög press 1Hög press 2 hemlöpHög press täckning 1Hög press täckning och brytning 2

Vid ett fåtal gånger kom den centrala trion litegrann i otakt, det vill säga att Brozovic, mittfältsankaret, kom ur position vilket gjorde att Modric täckte upp och skyddade den farliga ytan framför egen backlinje.

Skydda andraytan

Sist men inte minst. Brytpassen. Modric brytpass, oavsett vart han befinner sig på planen, sitter ofta perfekt på en medspelare – bort från ytor där motståndaren befinner sig – vilket gör att en speluppbyggnad alternativt offensiv omställning kan initieras.

Kroatien blir intressant att följa i utslagsmatcherna. Ett starkt kollektiv spetsat med individuell briljans brukar vara svårstoppat.

***

Jag önskar att Modric insats i denna match kunde användas i utbildande syfte för våra egna – unga spelare – i Sverige.

Min reflektion är att allt för mycket handlar om vad man gör när man har bollen och unga spelare lägger alltför stor vikt kring denna bit. Då är en mångfacetterad Modric en bra modell att lära sig ifrån:

  • Hur han rör sig offensivt utan boll för att skapa ytor åt medspelare.
  • Hur hårt han arbetar defensivt, för lagets bästa.
  • Löpmeter; offensivt som defensivt.

 

***

Imorgon är det en högintressant drabbning mellan Tyskland och Sverige. Jag tror dessvärre att det blir åka av för Sveriges del mot ett Tyskland som kommer att steppa upp rejält från Mexiko-matchen.

Glad midsommar.

Johan Israelsson

Tyskland vs. Mexiko; Hernàndez och omställningar

Världsmästerskapen i fotboll har startat. Turneringen är inte ens en omgång gammal men vi har ändå haft förmånen att bevittna ett flertal sevärdheter i form av högoktaniga matcher, finfina aktioner och drömmål.

Ett av dessa högoktaniga skådespel utspelade sig i Sveriges grupp under gårdagen då regerande mästaren – Tyskland – klev in i handlingarna. Motståndaren var Mexiko, och det kunde väl bara sluta på ett sätt; vinst för Die Mannschaft?

Trodde jag, och säkert många med mig.

Men. Den där tyska, ofta så starka lagmaskin, hackade betänkligt och fick se sig besegrade av Mexiko med 1-0 och mästerskapets största skräll hittills var ett faktum.

Enligt rapporter från de mexikanska myndigheterna noterades en mindre jordbävning i Mexiko City i samband med Lozanos segermål. Jordskalvet orsakades av de 9 miljoner invånare i den mexikanska huvudstaden när de hoppade och vrålade ut sin glädje i den 35:e minuten när målet föll. Fotboll = känslor.

Det var inte bara hemma i Mexiko det släpptes lös urkraft utan också på Luzhniki-Stadion; i Mexikos så starka omställningsspel i offensiv riktning.

Mexiko kunde attackera ett tyskt lag i obalans vid ett flertal gånger under matchens 90 minuter plus tillägg. Och det är genom denna metod Lozano blir matchvinnare.

Mål 1Mål 2Mål 3Mål 4

Det är ett väldigt bra mål. Både på ett kollektivt och individuellt plan:

1) Morenos vertikala passning mot Hernàndez.

2) Hernàndez aktion som både mötande och djupledsgående forward.

3) Lozanos löpning djupt ner från egen planhalva.

4) Det millimeter-synkade samarbetet hela vägen från Morenos passning till Lozanos avslut.

Från bollvinst till mål tar det 12 sekunder (det hade gått ett par sekunder snabbare om Lozano direkt tryckt in bollen i nät istället för att ha skottfintat). Personligen är jag svag för mål genom detta arbetssätt.

Mexiko kunde som sagt attackera ett oorganiserat Tyskland vid många tillfällen vilket berodde på två saker; ett starkt Mexiko och ett svagt och osynkat Tyskland.

En nyckelroll i dessa skeden av spelet hade främst Mexikos meste målskytt – Hernàndez – som var svårfångad; såväl framför som bakom Tysklands backlinje.

Hummels och Boateng förlorade kampen mot den lilla ärtan och de hade svårt att värdera när de skulle stå och när de skulle falla på honom. Nu blev det något mittemellan och det är sällan bra som försvarsspelare.

Chicha 1Chicha 2Chicha 3Chicha 4

Överlag var det enkelt för Mexiko att få in bollen i spelyta 2 och rättvända kunna operera på tyskarnas planhalva. Nedan är ett annat exempel då Vela är den som kan vända upp i denna attraktiva yta.

Bollvinst 1Bollvinst 2Bollvinst 3

 

Mexiko imponerade stort och efter denna maktdemonstration ska det mycket till om ett svenskt lag ska kunna gå segrande ur den sista gruppspelsmatchen.

Dock kommer matchbilden vara en helt annan och jag tror inte Mexiko kommer att få attackera ett svenskt lag i obalans allt för många gånger då Mexiko kommer att föra matchen.

En nyckel kommer dock bli, oavsett matchbild, att fånga upp Hernández rörlighet både framför och bakom en svensk backlinje.

Men vi ska inte gå händelserna i förväg, utan tar en match i taget.

Om några timmar är det dags; Sverige tar sig an Sydkorea, och jag överdriver inte när jag ger matchen epitetet ”måstematch”.

Johan Israelsson

Inför VM; Sveriges taktik och arbetssätt

Fotbolls-VM är endast några få dagar bort. På torsdag riktas hela världens blickar mot Putin-land där mästerskap nummer 21 ska avgöras. Först ut: värdnationen Ryssland mot Saudiarabien.

Och om exakt en vecka, måndagen den 18 juni, gör det svenska laget entré på nybyggda Nizhny Novgorod Stadion för kamp mot Sydkorea.

Kuriosa: Sydkoreas största förlust kom mot just Sverige, i London 1948, när svenskarna städade av sydkoreanerna med hela 12-0. Låt oss hoppas att detta är ett positivt tecken.

I helgens 0-0-genrep mot Peru, på Ullevi, ställde förbundskapten Andersson upp med manskapet han avser att starta med i öppningsmatchen:

Olsen

Lustig, Nilsson Lindelöf, Granqvist, Augustinsson

Claesson, Larsson, Ekdal, Forsberg

Berg, Toivonen

Försvarsmässigt kommer vi att få se ett kompakt Sverige i utgångspositionerna #1-4-4-2. De försvarar alltså med tre tydliga linjer; forwardslinje, mittfältslinje och backlinje.

Utgångspositionerna för forwardsparet – Berg och Toivonen – varierar en aning men i grunden ligger de kring offensiv cirkelkant. De ansvarar för den centrala förstapressen och har som uppgift att styra motståndaren utåt i planen.

Därefter är det yttermittfältarna – Forsbergs och Claessons – ansvar att bryta ut i press mot bollhållaren. Dessa ska (1) få motståndaren att spela bollen bakåt eller (2) få motståndaren att spela den utanför dem. Och i så fall är det ytterbacken – Augustinsson eller Lustig – som kliver i press och duell.

Mittbackarna – Nilsson Lindelöf och Granqvist – ska hålla sig centralt och skydda straffområdet. Behöver ytterbackarna support är det av sin yttermittfältare alternativt att någon av de centrala mittfältarna – Ekdal och Larsson – kliver ut.

Detta arbetssätt är enkelt och tydligt. Spelarna arbetar efter klassiska principer som press, understöd, täckning, centrering, överflyttning etc. Samtliga spelare vet sina roller och det kollektiva försvarsspelet är i fokus.

Sverige strävar alltid efter att ha spelet framför sig eller utanför sig – inte innanför sig; motståndaren ska aldrig få sätta in bollar mellan mittfält och backlinje.

Förhindra 1

Sverige arbetar med triggers vid exempelvis hög press. En trigger kan vara när motståndaren sätter en passning bakåt, eller vid ett dåligt mottag, som gör det möjligt att sätta tuff press på bollhållaren i förhoppning att vinna bollen högt.

I de flesta fall ger Berg och Toivonen, de som ligger högst upp, signalen för en sådan press och då kliver hela laget framåt.

Ett tydligt och bra exempel såg vi mot Peru när de rödklädda slarvade i speluppbyggnaden vilket triggade igång Toivonens höga press.

Toivonen själv vann inte bollen men han tvingade fram en svag passning vilket gjorde att Ekdal kunde vinna bollen centralt och direkt ta den framåt och hota en motståndare i obalans. Det hela mynnade ut i en högkvalitativ målchans för djupledslöpande Claesson.

Detta är viktiga skeden för Sverige i VM; att lyckas med den höga pressen och kunna hota en motståndare som är oorganiserad och på så sätt skapa målchanser. Vi vet alla hur svårt det är att ta sig förbi en motståndare när den är organiserad och det är tveksamt om Sverige besitter den skickligheten.

Triggers hög press 1Triggers 2Triggers 3

I Sveriges speluppbyggnad vill man åt fler linjer än tre (som man försvarar med). Mittbackarna, och främst Nilsson Lindelöf, har en viktig roll med sin passningsfot i denna fas.

Andersson har övergett sin IFK Norrköpings-metod, där han i speluppbyggnaden använde sig av en trebackslinje och skickade fram vänsterbacken högt upp i planen; högerbacken stannade nästan i linje med mittbackarna.

Numera trycks bägge ytterbackarna upp i planen vilket gör att Forsberg och Claesson kan vandra in i ytan mellan motståndarens backlinje och mittfält, ungefär som två stycken ”tior”. Ekdal och Larsson ”växeldrar” centralt, dessa ska aldrig ligga i linje med varandra.

Speluppbygg 1

På bilden nedan går det tydligt se att Sverige eftersträvar bemanning i samtliga fem korridorer i speluppbyggnaden; yttre korridorerna, inre korridorerna och centrala korridoren. Ytterbackarna ansvarar för spelbredden när yttrarna vandrat in i planen. Forwardsparet har en viktig uppgift i att trycka ner backlinjen och skapa ytor för Forsberg och Claesson.

Speluppbygg 3 10 spelare

Forsberg, som är Sveriges nyckelspelare i offensiven, har en fri roll i anfallsspelet. I speluppbyggnaden rör han sig fritt där han ibland går djupt ner för att hämta boll och bidra med sin passningsfot, men också där han kliver högt upp i planen för djupledshot vid en längre boll. En spelare som flyter så pass fritt är svårt för motståndaren att hålla koll på.

Forsberg 1Forsberg 2

Ytterbackarna – Lustig och Augustinsson – har en viktig roll i Sveriges anfallsspel, dels i att erbjuda spelbredd men också kring att skapa numerärer på kanterna. När Sverige anfaller kliver ofta båda fram samtidigt, vilket jag personligen gillar. Dels är det svårt för motståndaren att hålla koll på dessa ytterbackar som stormar fram, dels har man fler spelare högre upp i planen som kan hjälpa till med återerövringsspelet.

Bägge YB går

Dock, när bägge ytterbackar kliver fram samtidigt, finns en risk – vid bolltapp – att stora ytor erbjuds till motståndaren att kontra i.

Just detta inträffade mot Peru vid några tillfällen. Den ena gången var Guerrero för ensam för att kunna utnyttja hålen på kanterna. Men vid ett annat tillfälle var Sverige riktigt illa ute och en Olsen-parad räddade Sverige den gången.

YB högt bolltappYB högt 12

Bollvinst Peru 1Bollvinst Peru 2

Det ska bli intressant att se i VM om Sverige vågar kliva med bägge ytterbackarna så konsekvent som de gjorde mot Peru.

Sverige har visat sig vara väldigt solida defensivt och har en stabil grund att stå på. Ska de ta sig vidare från gruppen krävs det dock mer än en stark defensiv. Det krävs mål. Hur ska Sverige göra målen?

  • Vid bollvinster högt upp i planen och genom att attackera en motståndare i obalans.
  • Fasta situationer.
  • Individuell skicklighet (läs Forsberg).

 

Låt världsmästerskapet börja!

Johan Israelsson

Real Madrid vs. Liverpool; genialitet och galenskap

Den åtråvärda Champions League-bucklan skulle lyftas och världens blickar riktades mot Olympiastadion i Kiev. Det åskådarna fick bevittna var både genialitet och galenskap.

Ett Real Madrid – som tråcklat sig hela vägen till final utan att för den delen imponera så förbannat mycket; mot ett Liverpool som avverkat ett flertal solida insatser på vägen mot avgörandet.

Och om Liverpool skulle stå där som segrare, och fira det allra finaste man kan fira i klubblagssammanhang, var de tvungna att genomföra ännu en solid insats där lagbygget såväl som de individuella prestationerna var sånär som 100-procentiga.

Vi vet alla hur det slutade; Real Madrid bärgade sin tredje raka CL-titel, Karius misslyckades, Bale lyckades och en av säsongens allra finaste spelare – Salah – fick med tårar längs kinderna vandra ner i arenans katakomber under den första halvleken med en ”överkroppsskada” (för att tala AIK-språk).

När Liverpool är som styvast sitter deras press- och duellspel och kan utifrån dessa bollerövringar hota en oorganiserad motståndare med snabba omställningar. Just denna bit saknades under finalen (även när Salah var på planen).

Real Madrid förlorade några få gånger bollen på egen planhalva under matchens första halvlek. Real Madrid är väl medveten om styrkan Liverpool besitter och neutraliserade det i sin tur med väldigt snabba defensiva omställningar. Alltså: skedet från anfall till försvar gick rappt för Real Madrids del.

Detta gick tydligt att se inledningsvis när Casemiro tappade boll utanför eget straffområde. Samtliga spelare ställde blixtsnabbt om (inkluderat Benzema och Ronaldo som tog maxlöp för att supporta defensivt).

C 1C 2C3

En annan sak som gjorde att Liverpool inte tilläts att attackera ett oorganiserat Real Madrid var skickligheten hos främst Modric och Kroos gällande deras beslutsfattande med bollen. Dessa herrar är superba i sin bollbehandling och orientering, och vet när de ska vända upp med bollen eller bör sätta en passning bakåt i planen för att ha tålamod i speluppbyggnaden.

Det var vid några tillfällen Liverpool hade en stark ingången press, som i exemplet nedan, när Robertson och Henderson fångar in Isco i en aggressiv press. Iscos uppdrag blir då att skydda bollen till vilket pris som helst och i denna sekvens löser han en frispark och ett lugn för sitt lag.

Isco 1Isco 2

Vid en annan situation vann Liverpool bollen centralt i planen och var på väg att iscensätta en kontring varpå Kroos uppfattar detta och tar en, som det brukar heta, taktisk frispark.

Bolltapp 1Bolltapp 2Bolltapp 3

Liverpool inledde matchen starkast men Real Madrid navigerade, som så många gånger förut i årets CL-upplaga, sig ur svårigheterna.

Detta bottnar i en stor skicklighet på flera plan och säkerligen också i den kontinuitet laget byggt upp under flera år (ställde upp med samma startelva som i förra årets CL-final!).

Det kan spekuleras kring vad som hade hänt om Salah varit på planen under hela matchen, vad som hade hänt om Karius galenskaper inte hade inträffat och vad som hade hänt om Bales geniala och så brutalt imponerande aktion vid 2-1-målet aldrig ägt rum.

(Vet i fan om inte Real Madrid hade hittat ett sätt att segra och vinna titeln på ändå…)

***

Allsvenskt sommaruppehåll. Internationella ligor och turneringar avslutade. Det betyder en sak: VM-uppladdning.

Johan Israelsson

Hammarby IF vs. AIK; försvarsspel, tålamod och disciplin

Ettan mot tvåan. Allsvenskans vassaste offensiv mot allsvenskans starkaste defensiv. En serieledare som hade chansen att haka loss lagen bakom sig. Rådande, sköna hybris, i Bajenland hade möjlighet att skjuta i höjden.

Komponenter för en högintressant fotbollsmatch fanns där. Och ljudkulissen som ramade in Stockholmsderbyt mellan Hammarby och AIK var magnifik; världsklass.

Upplagt för fest.

Hur festligt det sedan blev under de dryga 90 minuterna är upp till betraktaren att bedöma. För egen del, som har ett taktiskt fokus, fanns det en del festligt att vila ögonen på. Främst på det sätt som AIK neutraliserar Hammarbys offensiv och dess formstarka spelare.

AIK är konsekventa sin metod, och idag var de ruggigt disciplinerade och tålmodiga i sitt uppställda försvarsspel i sin numera AIK-karakteristiska #1-5-3-2-formation.

Förhindra speluppbyggnad 1 AIKFörhindra speluppb 2 AIK

Initialt gick det tydligt att se vad Norling och AIK var ute efter. Planen var att styra så mycket som möjligt av Hammarbys speluppbyggnad mot högerfotade vänsterbacken Solheim, alternativt mot vänster mittback Fällman. Paulsen och Sandberg, tillsammans med Junior och Fenger, skulle bort i denna fas.

Dessutom låg AIK ofta extremt lågt, med samtliga spelare på egen planhalva, vilket gjorde det svårt för Hammarby att hitta in mellan ”linjerna”; exempelvis i ytan mellan AIK:s mittfält och backlinje. Denna yta fanns i princip inte under matchen.

En annat område – som Hammarby hittills varit starka att komma in i – är ytan bakom motståndarens backlinje. Denna areal var också, allt som oftast stängd, på grund av AIK:s låga försvarsspel.

Kvicksilvret Pa Dibba tilläts endast vid ett fåtal gånger duellera i löpdueller in bakom backlinjen och vid dessa tillfällen var AIK i numerär samt att snabbe Karlsson höll jämna steg med skytteligaledaren.

Djupled Pa Dibba

I minut 68 fick Hammarby operera på det sätt som de varit så framgångsrika med tidigare; offensiv omställning mot en motståndare helt ur balans.

AIK Tappar boll djupt in på Hammarbys planhalva och det borde egentligen inte vara så farligt. Men wingback Lindkvist, mittback Jansson och den centrala mittfältskölden Adu ligger långt ifrån sina defensiva utgångspositioner vilket bidrar till ett superbt kontringsläge för de grönvita.

Tillvägagångssättet är enkelt men tydligt. Bollvinst; första passningen vertikalt mot Pa Dibba som sätter tillbaka den på rättvänd Tankovic, Pa Dibba trycker iväg på högerkanten, Hamad löper till vänster.

PA tillbakaspel

Detta är i princip den enda gång Hammarby har ett läge där de har en jämn numerär mot AIK; 3 vs. 3. Dock är den så viktiga djupledspassningen av Tankovic lite för snäv vilket gör att Pa Dibba inte kan skära in framför Karlsson och ensam gå på avslut.

12

Karlsson är som bekant snabb och fångar upp Pa Dibba och trycker honom utåt och det hela mynnar ut i en kombination där Pa Dibba i obalans får avsluta med vänsterfoten över målet. Dessutom går AIK:s defensiva omställning snabbt och när avslutet kommer har AIK åtta spelare i eget straffområde.

Mot AIK, i en sådan här tajt tillställning, måste kvalitén vara bättre när en sådan möjlighet dyker upp.

I övrigt hade Hammarby ohyggligt svårt att vaska fram målchanser och i ett sista desperat försök att få till en kvittering skickades nickstarka Paulsen upp som forward och höjdbollar matades in mot straffområdet.

Norling svarade med att byta ut forwarden Elyounoussi och sätta in städgumman Avdic med en enda mission: plåstra om Paulsen. Sagt och gjort; Avdic spelade ”man-man” mot Paulsen resterande del av matchen.

I luftduellerna försökte även AIK ”dubbla” Paulsen med Avdic plus en, men Paulsen var stark och vann en del dueller, dock utan att resultera i några större farligheter.

Duell 1 Avdic PaulsenDuell 2 Avdic Paulsen

Det är imponerande att se ett lag stänga ner en motståndare så som AIK gjorde. Hammarby hade inför matchen gjort respektingivande 24 mål, och aldrig gått av en allsvensk match i år med mindre än två gjorda mål. Mot denna bakgrund är AIK:s defensiva insats än mer magistral.

Och från ett taktiskt perspektiv är det intressant att se linjerna i AIK:s försvarsspel. Från wingbacks upp till högsta forward med en nästintill klinisk diagonal linje och de horisontala linjerna i backlinjen och på mittfältet där formen lätt böjs i en slags fjäderliknande formation (och är jag inte helt fel ute så kallas uppställningen internt för just ”fjädern”).

Skärmavbild 2018-05-21 kl. 08.14.39

Dock blir den svarta offensiven på sitt sätt lidande när så mycket fokus läggs på defensiven, och AIK skapar endast – förutom straffen – två kvalitativa målchanser.

Men idag räckte det för att göra ett mål (och jag lägger ingen värdering i om straffen är rätt eller fel).

Slutligen vill jag lyfta fram forwardsparet i AIK; Elyonuoussi och Goitom. Två spelare med smartness i det taktiska spelet som är oerhört viktiga i AIK:s försvarsspel i och med sin förstapress och styrning av motståndarens speluppbyggnad.

***

Två tredjedelar återstår av allsvenskan och mycket kommer att hända, men onekligen vore det häftigt att se en fight mellan Billborns arbetssätt och Norlings dito – som är två ytterligheter till varandra – i jakten på den så åtråvärda pokalen som ska lyftas mot novemberskyn efter omgång 30.

Johan Israelsson

Djurgårdens IF vs. Malmö FF; press- och duellspel

Cupfinalen på Tele2 Arena mellan Djurgårdens IF och Malmö FF hade en inramning av hög klass. Det var – minst sagt – fullt ös såväl på långsidor som kortsidor.

På planen var det ett lag som öste på, från början till slut. Och det var inte himmelsblått, de ”mesta mästarna”, utan det var blåränderna som ägde tillställningen över 90 minuter.

Slentrianmässigt kan man säga att Djurgården var ”hungrigast” och ”ville mest”. Och precis så var det, utan tvekan.

Men för att konkretisera beteenden så lyder det: Djurgården var starkare i press- och duellspelet samt snabbare i omställningen från försvar till anfall och från anfall till försvar. Flinka såväl fysiskt som psykiskt.

Sitter dessa grundläggande saker – de så vitala – är det stor chans att man vinner fotbollsmatcher.

I övrigt var det två liknande lag som möttes när det gäller formation och arbetssätt. Klassiskt #1-4-4-2 tillämpas av bägge lagen vilket syntes tydligast i det uppställda försvarsspelet.

Offensivt söker lagen främst kombinationer som leder ut till kantspel och därifrån trycker in bollar – antingen i luften eller längs marken.

1-0-målet, av Une Larsson efter en hörna, föranleddes just på detta sätt.

Ring, som idag utgick från vänster på DIF-mittfältet (alltså inte från sin favoritposition till höger där han gärna viker in med sin vänsterfot i planen), sätter in ett mycket fint inlägg mot straffpunkten där Radetinac starkt vinner duellen mot Binaku och nickar mot Dahlin som står för en kvalitativ räddning.

Skärmavbild 2018-05-10 kl. 20.39.24

På den efterföljande hörnan görs alltså ledningsmålet, och det betyder att Malmö två gånger på kort tid, misslyckats med att försvara sitt egna straffområde.

Och de skulle misslyckas igen. Krutröken från halvtidens bengal-bränningar hade knappt lagt sig innan nådastöten, 2-0-målet, kom. Kadewere står för en stark prestation när han suger ner en hög boll på offensiv planhalva och gör sig rättvänd.

Malmös försvarsspel är därefter under all kritik. Rieks kommer fel i pressen (försöker ”chansbryta”), Binaku tar beslutet att lämna sin täckningsyta för att sätta press på Kadewere, men hinner inte dit, vilket gör att Kadewere kan passa Redetinac som ”knackar” ut bollen till fristående Beijmo – som i ett mycket angenämt läge i den inre korridoren – hittar Mrabti med ett lågt inspel in i golden zone.

Skärmavbild 2018-05-10 kl. 21.19.03Skärmavbild 2018-05-11 kl. 08.05.51Skärmavbild 2018-05-10 kl. 21.11.51

Det är en fin DIF-prestation, många spelare är inblandade och ett flertal står för starka aktioner. Det går dock inte att komma undan Malmös svaga agerande, både kollektivt och individuellt.

Det var just i dessa moment som skillnaden mellan lagen var som störst; försvarsspelet i och omkring det egna straffområdet.

Djurgården var tydliga med vem som skulle kliva i press och vem som skulle täcka, de var aggressiva när de väl gick i press, och vid ingången press behölls pressen och tvingade motståndaren utåt eller bakåt. Dessutom var man fast besluten att vinna samtliga dueller i eget straffområde (främst Danielsson, Olsson och Isaksson var starka i dessa sekvenser).

Innan det avgörande 3-0-målet föll drog Djurgården ner en forward och skapade ett femmannamittfält för att bli än mer svårgenomträngliga. Malmö svarade med att lyfta bort ytterback Larsson och in med Jeremejeff för att spela med en forwardslinje bestående av tre spelare.

Det gick dock inte att skönja några större effekter av skiftena då matchen punkterades strax därefter.

Ulvestad står för en urstark aktion när han vinner en andraboll utanför eget straffområde, han skyddar bollen fint och skakar av sig sina bevakare och sätter fart mot offensiv planhalva där han serverar Ring som behärskat rullar in bollen bakom Dahlin.

Djurgården visar vikten kring att göra det defensiva arbetet noggrant där samtliga vet sina roller och underkastar sig arbetet för laget.

Vi som följt Ring i Kalmar FF vet att han hellre springer i offensiv riktning än i defensiv. I denna seger var det tvärtom – eller åtminstone ”50/50”. Ring gör en stark insats defensivt där hans skifte från att agera anfallsspelare till försvarsspelare gick snabbt; något som var synonymt för hela Djurgården denna match.

Och min upplevelse är att: när defensiven sitter är det enklare och hitta rätt utgångspositioner och skapa övertag offensivt vilket definitivt var applicerbart på cupvinnaren Djurgårdens IF.

Johan Israelsson

Djurgårdens IF vs. Hammarby IF och ett justerat arbetssätt

Inför säsongen var det antagligen ingen, varken de mest inbitna Hammarby-fansen eller de så kallade experterna, som hade kunnat tro att Hammarby – efter sex spelade omgångar – skulle besitta en resultatrad som lyder: fem segrar, en oavgjord och noll förluster. Och dessutom ligga i toppen av serien.

Imponerande, minst sagt.

Stockholmsderbyt, mot antagonisten Djurgården, slutade med ännu en Bajen-seger, efter ett Pa Dibba-mål på övertid som betydde 2-1 till de grönvita.

Marginaler. Precis före segermålet hade nämligen Djurgården genom Olsson en bra möjlighet att nicka in bollen bakom Wiland i Hammarby-målet.

Hammarby har förändrat en del saker i sitt spel jämfört med föregående säsong då dansken Mikkelsen styrde laget.

Billborn, tillsammans med assistenterna Pinones Arce och Björklund, har inte gjort några revolutionerande förändringar men har justerat en del saker, såväl offensivt som defensivt.

Tydligast – och något som gett effekt – är en detalj kring försvarsspelet. Förra säsongen försvarade Hammarby i fyra linjer; fyra försvarare, en mittfältslibero, ett rakt mittfält och en forward. Alltså formationen #1-4-1-4-1. Ofta var det Junior som fick agera städgumma framför egen backlinje vilket stundom var otacksamt.

Numera arbetar Hammarby, när de förhindrar speluppbyggnad, i klassiska formationen #1-4-4-2. Då kan de få en tidigare och tydligare förstapress med två forwards och ett mittfält bakom som främst arbetar med att täcka ytor. Vinner de bollen har de fler spelare högre upp i planen och närmare till motståndarens mål.

Hammarby förhindra 442

Forwards har som uppgift att främst gå i press mot motståndarens mittbackar och att styra dem utåt i speluppbyggnaden. Kliver motståndarens centrala mittfältare ner är det Juniors och Andersens uppgift att bryta ut i press, det blir nästan som ett man-man-spel där.

Detta har synts tydligt i flera matcher. Och vid ingången press kliver de tufft hela vägen och tvingar motståndaren att spela bollen bakåt.

Hammarby Junior press WalkerHammarby förhindra jeppe A hög press

Med denna smärre, men så effektfulla justering, verkar Hammarby hittat rätt. Det är i år svårt att skapa chanser mot dem vilket betyder att det är svårt att göra mål på dem.

Offensivt har possession-inspirerade Billborn skapat ett fint eget bollinnehav. Årets upplaga av Hammarby är bollskickliga där de kan bygga spel nerifrån och ta spelyta för spelyta med kortpassningar och kombinationer.

Navet i detta är främst Andersen och Junior (tillsammans med mittbackarna som också erbjuder ett vårdat passningsspel) som ständigt är i rörelse och finns spelbara i speluppbyggnaden; mellan mittbackarna, vid sidan om mittbackarna eller bakom motståndarens forwardslinje. Som motståndare är denna flexibilitet i speluppbyggnaden svårläst.

Hammarby spelupp droppar med Andersen

Hammarby Junior droååar speluppbyggnad mellan MB

Hammarby spelupp. 1 Junior ner

Hamad, som är inne i ett skönt flow, har i sin fria roll till vänster på mittfältet möjlighet att flyta runt lite som han vill. Detta öppnar upp för Borges att ta sig framåt. Och det var ett tag sedan Hammarby spelade med en vänsterfotad vänsterback vilket skänker ytterligare en dimension i anfalls- och inläggsspelet.

Tankovic, i en droppande forwardsroll, har börjat leverera som förväntat. Han flyter också fritt och erbjuder platsskiften med exempelvis Hamad, vilket gör att dessa är svårfångade.

Hammarby spelupp rörelse Hamad mellan linjerna

Och en tydlig förbättring kring Tankovic är att han befinner sig där han ska vara när det vankas farligheter; i och kring golden zone. Det gjorde han inte under förra säsongen.

Hammarby 1-0 Tanko

Mitt i denna possession-fotboll har Hammarby hittat variation. De söker inte enbart kombinationer och spel på fötter.

Variationen stavas djupledshot, främst i form av Pa Dibba (som mot DIF kom in istället för den mer targetspelande Djurdjic).

Det går undan när Pa Dibba får arbeta med bollar bakom motståndarens backlinje. Just detta såg vi prov på mot Djurgården vid ett par tillfällen, ena gången resulterade det i mål.

Pa Dibba djupled

Pa Dibba djupled 2 - mål

Sammanfattningsvis får jag känslan kring att det mesta är väldigt tydligt i dagens Hammarby. Samtliga spelare vet hur de ska agera i sin egen speluppbyggnad, förhindrande av motståndarens speluppbyggnad samt i det så viktiga skedet i fotboll; omställningsspelet (i bägge riktningar).

Hyllningskörerna är naturligtvis igång, och det är antagligen skön hybrisstämning i Bajenland efter denna succéstart. Och med all rätt.

Men det intressanta är om Hammarby, över tid, kan hitta en prestationsstabilisering som kan ge dem en toppstrid säsongen 2018.

Johan Israelsson

Bayern München vs. Real Madrid och en Palma-son

I potten ligger en – minst sagt – åtråvärd finalplats i den ukrainska huvudstaden Kiev där Champions League avgörs i slutet av maj.

Vem gör Liverpool sällskap?

Jo, jag vågar säga att Liverpool lagt beslag på den ena finalplatsen efter 5-2-viktorian mot Roma, på Anfield, i tisdags kväll. Jag tror inte att Romlaget mäktar med ytterligare en mirakelvändning – och framför allt kommer inte Liverpool att tillåta det.

Blir det den tyska giganten Bayern München eller ska den spanska diton Real Madrid?

Efter första rundan, och 1-2 på Allianz Arena, är det inför returen på Santiago Bernabéu-stadion fördel Los Blancos.

Den fördelen var dock inte given, inte sett till hur matchbilden – och framför allt hur många kvalitativa chanser – tyskarna skapade.

Redan efter två minuter in i matchen var tonen satt; två bra skapade lägen, ett från vardera lag. Det var tydligt att inget av lagen var ute efter att försvara sig till ett resultat.

Något som förvånade mig under gårdagens drabbning var kvalitén på försvarsspelet som bägge lagen, under långa stunder, visade upp.

Pressen var undermålig, det var enkelt att komma in bakom mittfältslinjerna och det var enkelt att hitta in bakom backlinjerna, och främst i de yttre korridorerna (ytterbackarna låg högt) där det stundom erbjöds öppna ytor att trycka in rakare bollar längs marken.

Ett tidigt och tydligt exempel här:

Real läge 1Real läge 2

Nedan följer ytterligare en illustration på undermåligt försvars- och framför allt press-spel då Bayern får arbeta rättvända i attraktiva ytor centralt och sätta sina forwards i arbete i angenäma 1vs.1-lägen (eller 3vs.3 om vi så vill).

Bayern anfall 3v3 1Bayern anfall 3v3 2

Matchens första mål kommer också genom ett svagt försvarsarbete från Reals sida. Madrid-klubben har attackerat, bollen tappas ut över kortlinjen, och därefter går den defensiva omställningen långsamt, så långsamt.

Ulreich sätter igång spelet på högerkanten, Real Madrid är minst sagt oorganiserade, och det öppnas upp ytor att kliva med bollen – utan någon som helst press.

Kimmich, högerbacken, trycker iväg i djupled och James kan med en enkel vertikal passning skapa ett öppet läge för Bayern.

Ett 3vs.3-läge bildas, men det ser ändå ut som att Real löser situationen då Kimmich får press på sig och erbjuds en sämre vinkel samtidigt som Real-spelare plockat upp den farligaste spelaren i straffområdet.

Kimmich kollar, två gånger in centralt för inspelsalternativ, men trycker sedan av ett skott mot Navas (för det var väl ett skott, och inte en felträff, och att han ville ha in bollen centralt…?) som förväntat sig ett inlägg och tagit kliv in mot mitten. Bollen går förbi Navas och 1-0 var ett faktum.

Som alltid är det lätt att hänga ut en målvakt; att Navas skulle gjort det bättre här. Men den defensiva omställningen i övrigt? Svagt.

Mål B 1Mål B 2Mål B 3

Några minuter före halvtidsvilan kvitterar Real Madrid. Mot ett uppställt försvar, vilket är ovanligt, gör Marcelo 1-1. Bra individuell prestation och skotteknik från den sorglöse brassen.

Inledningen av den andra halvleken fortsätter som den första; böljande fotboll och skapade chanser. Tyskarna är farliga, främst på sina hörnor där Real hade problem matchen igenom.

Det blir dock inga fler tyskmål denna afton, utan det är Real Madrid, genom inhoppande Palma-sonen Asensio som får sista ordet. Det matchavgörande målet kommer genom en omställning, efter att Bayern haft hörna, med cirka 30 minuter kvar av matchen.

Stort misstag från Rafinha som tappar bollen centralt, en bit in på Reals planhalva. Därefter får vi ta del av en klassaktion från Asensio. Förstatouchen, passningen ner i djupet på Vàzguez, är inte så enkel som den ser ut.

Oerhört bra beslutsfattande av Asensio. Genom den precisa passningen, på ett tillslag ner i djupet, skapar han ett 2vs.1-läge. Hade han valt att driva bollen framåt, skulle det istället uppstått ett 2vs.2-läge vilket Bayern hade kunnat lösa bättre.

Vàzguez aktion och assist bör också nämnas. Han är lugn och fin med bollen och väntar in Asensios löpning.

Real 2-1, 2 passningenReal 2-1, 3 målet

Efter ledningsmålet faller Real Madrid hem och väljer att försvara ledningen. Dock utan att göra det sådär ramstarkt som man kan förvänta sig av ett lag på denna nivå.

Bayern fortsätter skapa chanser, exempelvis genom Ribèry, men kvalitén var inte där (Ribéry hade en stor chans i första som halvlek han också slarvade bort).

Sammanfattningvis var det en match där högt och lågt blandades. Stundtals den där extremt höga nivån på aktioner som vi är vana att se. Dessa blandades med undermåliga aktioner, både offensivt och defensivt.

Främst var det svaga försvarsingripanden vi fick se, såväl individuellt som kollektivt.

Slutresultatet 1-2 kunde, och kanske borde, varit 3-3 – eller något i den stilen.

Johan Israelsson