Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Real Madrid vs. Liverpool; genialitet och galenskap

Den åtråvärda Champions League-bucklan skulle lyftas och världens blickar riktades mot Olympiastadion i Kiev. Det åskådarna fick bevittna var både genialitet och galenskap.

Ett Real Madrid – som tråcklat sig hela vägen till final utan att för den delen imponera så förbannat mycket; mot ett Liverpool som avverkat ett flertal solida insatser på vägen mot avgörandet.

Och om Liverpool skulle stå där som segrare, och fira det allra finaste man kan fira i klubblagssammanhang, var de tvungna att genomföra ännu en solid insats där lagbygget såväl som de individuella prestationerna var sånär som 100-procentiga.

Vi vet alla hur det slutade; Real Madrid bärgade sin tredje raka CL-titel, Karius misslyckades, Bale lyckades och en av säsongens allra finaste spelare – Salah – fick med tårar längs kinderna vandra ner i arenans katakomber under den första halvleken med en ”överkroppsskada” (för att tala AIK-språk).

När Liverpool är som styvast sitter deras press- och duellspel och kan utifrån dessa bollerövringar hota en oorganiserad motståndare med snabba omställningar. Just denna bit saknades under finalen (även när Salah var på planen).

Real Madrid förlorade några få gånger bollen på egen planhalva under matchens första halvlek. Real Madrid är väl medveten om styrkan Liverpool besitter och neutraliserade det i sin tur med väldigt snabba defensiva omställningar. Alltså: skedet från anfall till försvar gick rappt för Real Madrids del.

Detta gick tydligt att se inledningsvis när Casemiro tappade boll utanför eget straffområde. Samtliga spelare ställde blixtsnabbt om (inkluderat Benzema och Ronaldo som tog maxlöp för att supporta defensivt).

C 1C 2C3

En annan sak som gjorde att Liverpool inte tilläts att attackera ett oorganiserat Real Madrid var skickligheten hos främst Modric och Kroos gällande deras beslutsfattande med bollen. Dessa herrar är superba i sin bollbehandling och orientering, och vet när de ska vända upp med bollen eller bör sätta en passning bakåt i planen för att ha tålamod i speluppbyggnaden.

Det var vid några tillfällen Liverpool hade en stark ingången press, som i exemplet nedan, när Robertson och Henderson fångar in Isco i en aggressiv press. Iscos uppdrag blir då att skydda bollen till vilket pris som helst och i denna sekvens löser han en frispark och ett lugn för sitt lag.

Isco 1Isco 2

Vid en annan situation vann Liverpool bollen centralt i planen och var på väg att iscensätta en kontring varpå Kroos uppfattar detta och tar en, som det brukar heta, taktisk frispark.

Bolltapp 1Bolltapp 2Bolltapp 3

Liverpool inledde matchen starkast men Real Madrid navigerade, som så många gånger förut i årets CL-upplaga, sig ur svårigheterna.

Detta bottnar i en stor skicklighet på flera plan och säkerligen också i den kontinuitet laget byggt upp under flera år (ställde upp med samma startelva som i förra årets CL-final!).

Det kan spekuleras kring vad som hade hänt om Salah varit på planen under hela matchen, vad som hade hänt om Karius galenskaper inte hade inträffat och vad som hade hänt om Bales geniala och så brutalt imponerande aktion vid 2-1-målet aldrig ägt rum.

(Vet i fan om inte Real Madrid hade hittat ett sätt att segra och vinna titeln på ändå…)

***

Allsvenskt sommaruppehåll. Internationella ligor och turneringar avslutade. Det betyder en sak: VM-uppladdning.

Johan Israelsson

Hammarby IF vs. AIK; försvarsspel, tålamod och disciplin

Ettan mot tvåan. Allsvenskans vassaste offensiv mot allsvenskans starkaste defensiv. En serieledare som hade chansen att haka loss lagen bakom sig. Rådande, sköna hybris, i Bajenland hade möjlighet att skjuta i höjden.

Komponenter för en högintressant fotbollsmatch fanns där. Och ljudkulissen som ramade in Stockholmsderbyt mellan Hammarby och AIK var magnifik; världsklass.

Upplagt för fest.

Hur festligt det sedan blev under de dryga 90 minuterna är upp till betraktaren att bedöma. För egen del, som har ett taktiskt fokus, fanns det en del festligt att vila ögonen på. Främst på det sätt som AIK neutraliserar Hammarbys offensiv och dess formstarka spelare.

AIK är konsekventa sin metod, och idag var de ruggigt disciplinerade och tålmodiga i sitt uppställda försvarsspel i sin numera AIK-karakteristiska #1-5-3-2-formation.

Förhindra speluppbyggnad 1 AIKFörhindra speluppb 2 AIK

Initialt gick det tydligt att se vad Norling och AIK var ute efter. Planen var att styra så mycket som möjligt av Hammarbys speluppbyggnad mot högerfotade vänsterbacken Solheim, alternativt mot vänster mittback Fällman. Paulsen och Sandberg, tillsammans med Junior och Fenger, skulle bort i denna fas.

Dessutom låg AIK ofta extremt lågt, med samtliga spelare på egen planhalva, vilket gjorde det svårt för Hammarby att hitta in mellan ”linjerna”; exempelvis i ytan mellan AIK:s mittfält och backlinje. Denna yta fanns i princip inte under matchen.

En annat område – som Hammarby hittills varit starka att komma in i – är ytan bakom motståndarens backlinje. Denna areal var också, allt som oftast stängd, på grund av AIK:s låga försvarsspel.

Kvicksilvret Pa Dibba tilläts endast vid ett fåtal gånger duellera i löpdueller in bakom backlinjen och vid dessa tillfällen var AIK i numerär samt att snabbe Karlsson höll jämna steg med skytteligaledaren.

Djupled Pa Dibba

I minut 68 fick Hammarby operera på det sätt som de varit så framgångsrika med tidigare; offensiv omställning mot en motståndare helt ur balans.

AIK Tappar boll djupt in på Hammarbys planhalva och det borde egentligen inte vara så farligt. Men wingback Lindkvist, mittback Jansson och den centrala mittfältskölden Adu ligger långt ifrån sina defensiva utgångspositioner vilket bidrar till ett superbt kontringsläge för de grönvita.

Tillvägagångssättet är enkelt men tydligt. Bollvinst; första passningen vertikalt mot Pa Dibba som sätter tillbaka den på rättvänd Tankovic, Pa Dibba trycker iväg på högerkanten, Hamad löper till vänster.

PA tillbakaspel

Detta är i princip den enda gång Hammarby har ett läge där de har en jämn numerär mot AIK; 3 vs. 3. Dock är den så viktiga djupledspassningen av Tankovic lite för snäv vilket gör att Pa Dibba inte kan skära in framför Karlsson och ensam gå på avslut.

12

Karlsson är som bekant snabb och fångar upp Pa Dibba och trycker honom utåt och det hela mynnar ut i en kombination där Pa Dibba i obalans får avsluta med vänsterfoten över målet. Dessutom går AIK:s defensiva omställning snabbt och när avslutet kommer har AIK åtta spelare i eget straffområde.

Mot AIK, i en sådan här tajt tillställning, måste kvalitén vara bättre när en sådan möjlighet dyker upp.

I övrigt hade Hammarby ohyggligt svårt att vaska fram målchanser och i ett sista desperat försök att få till en kvittering skickades nickstarka Paulsen upp som forward och höjdbollar matades in mot straffområdet.

Norling svarade med att byta ut forwarden Elyounoussi och sätta in städgumman Avdic med en enda mission: plåstra om Paulsen. Sagt och gjort; Avdic spelade ”man-man” mot Paulsen resterande del av matchen.

I luftduellerna försökte även AIK ”dubbla” Paulsen med Avdic plus en, men Paulsen var stark och vann en del dueller, dock utan att resultera i några större farligheter.

Duell 1 Avdic PaulsenDuell 2 Avdic Paulsen

Det är imponerande att se ett lag stänga ner en motståndare så som AIK gjorde. Hammarby hade inför matchen gjort respektingivande 24 mål, och aldrig gått av en allsvensk match i år med mindre än två gjorda mål. Mot denna bakgrund är AIK:s defensiva insats än mer magistral.

Och från ett taktiskt perspektiv är det intressant att se linjerna i AIK:s försvarsspel. Från wingbacks upp till högsta forward med en nästintill klinisk diagonal linje och de horisontala linjerna i backlinjen och på mittfältet där formen lätt böjs i en slags fjäderliknande formation (och är jag inte helt fel ute så kallas uppställningen internt för just ”fjädern”).

Skärmavbild 2018-05-21 kl. 08.14.39

Dock blir den svarta offensiven på sitt sätt lidande när så mycket fokus läggs på defensiven, och AIK skapar endast – förutom straffen – två kvalitativa målchanser.

Men idag räckte det för att göra ett mål (och jag lägger ingen värdering i om straffen är rätt eller fel).

Slutligen vill jag lyfta fram forwardsparet i AIK; Elyonuoussi och Goitom. Två spelare med smartness i det taktiska spelet som är oerhört viktiga i AIK:s försvarsspel i och med sin förstapress och styrning av motståndarens speluppbyggnad.

***

Två tredjedelar återstår av allsvenskan och mycket kommer att hända, men onekligen vore det häftigt att se en fight mellan Billborns arbetssätt och Norlings dito – som är två ytterligheter till varandra – i jakten på den så åtråvärda pokalen som ska lyftas mot novemberskyn efter omgång 30.

Johan Israelsson

Djurgårdens IF vs. Malmö FF; press- och duellspel

Cupfinalen på Tele2 Arena mellan Djurgårdens IF och Malmö FF hade en inramning av hög klass. Det var – minst sagt – fullt ös såväl på långsidor som kortsidor.

På planen var det ett lag som öste på, från början till slut. Och det var inte himmelsblått, de ”mesta mästarna”, utan det var blåränderna som ägde tillställningen över 90 minuter.

Slentrianmässigt kan man säga att Djurgården var ”hungrigast” och ”ville mest”. Och precis så var det, utan tvekan.

Men för att konkretisera beteenden så lyder det: Djurgården var starkare i press- och duellspelet samt snabbare i omställningen från försvar till anfall och från anfall till försvar. Flinka såväl fysiskt som psykiskt.

Sitter dessa grundläggande saker – de så vitala – är det stor chans att man vinner fotbollsmatcher.

I övrigt var det två liknande lag som möttes när det gäller formation och arbetssätt. Klassiskt #1-4-4-2 tillämpas av bägge lagen vilket syntes tydligast i det uppställda försvarsspelet.

Offensivt söker lagen främst kombinationer som leder ut till kantspel och därifrån trycker in bollar – antingen i luften eller längs marken.

1-0-målet, av Une Larsson efter en hörna, föranleddes just på detta sätt.

Ring, som idag utgick från vänster på DIF-mittfältet (alltså inte från sin favoritposition till höger där han gärna viker in med sin vänsterfot i planen), sätter in ett mycket fint inlägg mot straffpunkten där Radetinac starkt vinner duellen mot Binaku och nickar mot Dahlin som står för en kvalitativ räddning.

Skärmavbild 2018-05-10 kl. 20.39.24

På den efterföljande hörnan görs alltså ledningsmålet, och det betyder att Malmö två gånger på kort tid, misslyckats med att försvara sitt egna straffområde.

Och de skulle misslyckas igen. Krutröken från halvtidens bengal-bränningar hade knappt lagt sig innan nådastöten, 2-0-målet, kom. Kadewere står för en stark prestation när han suger ner en hög boll på offensiv planhalva och gör sig rättvänd.

Malmös försvarsspel är därefter under all kritik. Rieks kommer fel i pressen (försöker ”chansbryta”), Binaku tar beslutet att lämna sin täckningsyta för att sätta press på Kadewere, men hinner inte dit, vilket gör att Kadewere kan passa Redetinac som ”knackar” ut bollen till fristående Beijmo – som i ett mycket angenämt läge i den inre korridoren – hittar Mrabti med ett lågt inspel in i golden zone.

Skärmavbild 2018-05-10 kl. 21.19.03Skärmavbild 2018-05-11 kl. 08.05.51Skärmavbild 2018-05-10 kl. 21.11.51

Det är en fin DIF-prestation, många spelare är inblandade och ett flertal står för starka aktioner. Det går dock inte att komma undan Malmös svaga agerande, både kollektivt och individuellt.

Det var just i dessa moment som skillnaden mellan lagen var som störst; försvarsspelet i och omkring det egna straffområdet.

Djurgården var tydliga med vem som skulle kliva i press och vem som skulle täcka, de var aggressiva när de väl gick i press, och vid ingången press behölls pressen och tvingade motståndaren utåt eller bakåt. Dessutom var man fast besluten att vinna samtliga dueller i eget straffområde (främst Danielsson, Olsson och Isaksson var starka i dessa sekvenser).

Innan det avgörande 3-0-målet föll drog Djurgården ner en forward och skapade ett femmannamittfält för att bli än mer svårgenomträngliga. Malmö svarade med att lyfta bort ytterback Larsson och in med Jeremejeff för att spela med en forwardslinje bestående av tre spelare.

Det gick dock inte att skönja några större effekter av skiftena då matchen punkterades strax därefter.

Ulvestad står för en urstark aktion när han vinner en andraboll utanför eget straffområde, han skyddar bollen fint och skakar av sig sina bevakare och sätter fart mot offensiv planhalva där han serverar Ring som behärskat rullar in bollen bakom Dahlin.

Djurgården visar vikten kring att göra det defensiva arbetet noggrant där samtliga vet sina roller och underkastar sig arbetet för laget.

Vi som följt Ring i Kalmar FF vet att han hellre springer i offensiv riktning än i defensiv. I denna seger var det tvärtom – eller åtminstone ”50/50”. Ring gör en stark insats defensivt där hans skifte från att agera anfallsspelare till försvarsspelare gick snabbt; något som var synonymt för hela Djurgården denna match.

Och min upplevelse är att: när defensiven sitter är det enklare och hitta rätt utgångspositioner och skapa övertag offensivt vilket definitivt var applicerbart på cupvinnaren Djurgårdens IF.

Johan Israelsson

Djurgårdens IF vs. Hammarby IF och ett justerat arbetssätt

Inför säsongen var det antagligen ingen, varken de mest inbitna Hammarby-fansen eller de så kallade experterna, som hade kunnat tro att Hammarby – efter sex spelade omgångar – skulle besitta en resultatrad som lyder: fem segrar, en oavgjord och noll förluster. Och dessutom ligga i toppen av serien.

Imponerande, minst sagt.

Stockholmsderbyt, mot antagonisten Djurgården, slutade med ännu en Bajen-seger, efter ett Pa Dibba-mål på övertid som betydde 2-1 till de grönvita.

Marginaler. Precis före segermålet hade nämligen Djurgården genom Olsson en bra möjlighet att nicka in bollen bakom Wiland i Hammarby-målet.

Hammarby har förändrat en del saker i sitt spel jämfört med föregående säsong då dansken Mikkelsen styrde laget.

Billborn, tillsammans med assistenterna Pinones Arce och Björklund, har inte gjort några revolutionerande förändringar men har justerat en del saker, såväl offensivt som defensivt.

Tydligast – och något som gett effekt – är en detalj kring försvarsspelet. Förra säsongen försvarade Hammarby i fyra linjer; fyra försvarare, en mittfältslibero, ett rakt mittfält och en forward. Alltså formationen #1-4-1-4-1. Ofta var det Junior som fick agera städgumma framför egen backlinje vilket stundom var otacksamt.

Numera arbetar Hammarby, när de förhindrar speluppbyggnad, i klassiska formationen #1-4-4-2. Då kan de få en tidigare och tydligare förstapress med två forwards och ett mittfält bakom som främst arbetar med att täcka ytor. Vinner de bollen har de fler spelare högre upp i planen och närmare till motståndarens mål.

Hammarby förhindra 442

Forwards har som uppgift att främst gå i press mot motståndarens mittbackar och att styra dem utåt i speluppbyggnaden. Kliver motståndarens centrala mittfältare ner är det Juniors och Andersens uppgift att bryta ut i press, det blir nästan som ett man-man-spel där.

Detta har synts tydligt i flera matcher. Och vid ingången press kliver de tufft hela vägen och tvingar motståndaren att spela bollen bakåt.

Hammarby Junior press WalkerHammarby förhindra jeppe A hög press

Med denna smärre, men så effektfulla justering, verkar Hammarby hittat rätt. Det är i år svårt att skapa chanser mot dem vilket betyder att det är svårt att göra mål på dem.

Offensivt har possession-inspirerade Billborn skapat ett fint eget bollinnehav. Årets upplaga av Hammarby är bollskickliga där de kan bygga spel nerifrån och ta spelyta för spelyta med kortpassningar och kombinationer.

Navet i detta är främst Andersen och Junior (tillsammans med mittbackarna som också erbjuder ett vårdat passningsspel) som ständigt är i rörelse och finns spelbara i speluppbyggnaden; mellan mittbackarna, vid sidan om mittbackarna eller bakom motståndarens forwardslinje. Som motståndare är denna flexibilitet i speluppbyggnaden svårläst.

Hammarby spelupp droppar med Andersen

Hammarby Junior droååar speluppbyggnad mellan MB

Hammarby spelupp. 1 Junior ner

Hamad, som är inne i ett skönt flow, har i sin fria roll till vänster på mittfältet möjlighet att flyta runt lite som han vill. Detta öppnar upp för Borges att ta sig framåt. Och det var ett tag sedan Hammarby spelade med en vänsterfotad vänsterback vilket skänker ytterligare en dimension i anfalls- och inläggsspelet.

Tankovic, i en droppande forwardsroll, har börjat leverera som förväntat. Han flyter också fritt och erbjuder platsskiften med exempelvis Hamad, vilket gör att dessa är svårfångade.

Hammarby spelupp rörelse Hamad mellan linjerna

Och en tydlig förbättring kring Tankovic är att han befinner sig där han ska vara när det vankas farligheter; i och kring golden zone. Det gjorde han inte under förra säsongen.

Hammarby 1-0 Tanko

Mitt i denna possession-fotboll har Hammarby hittat variation. De söker inte enbart kombinationer och spel på fötter.

Variationen stavas djupledshot, främst i form av Pa Dibba (som mot DIF kom in istället för den mer targetspelande Djurdjic).

Det går undan när Pa Dibba får arbeta med bollar bakom motståndarens backlinje. Just detta såg vi prov på mot Djurgården vid ett par tillfällen, ena gången resulterade det i mål.

Pa Dibba djupled

Pa Dibba djupled 2 - mål

Sammanfattningsvis får jag känslan kring att det mesta är väldigt tydligt i dagens Hammarby. Samtliga spelare vet hur de ska agera i sin egen speluppbyggnad, förhindrande av motståndarens speluppbyggnad samt i det så viktiga skedet i fotboll; omställningsspelet (i bägge riktningar).

Hyllningskörerna är naturligtvis igång, och det är antagligen skön hybrisstämning i Bajenland efter denna succéstart. Och med all rätt.

Men det intressanta är om Hammarby, över tid, kan hitta en prestationsstabilisering som kan ge dem en toppstrid säsongen 2018.

Johan Israelsson

Bayern München vs. Real Madrid och en Palma-son

I potten ligger en – minst sagt – åtråvärd finalplats i den ukrainska huvudstaden Kiev där Champions League avgörs i slutet av maj.

Vem gör Liverpool sällskap?

Jo, jag vågar säga att Liverpool lagt beslag på den ena finalplatsen efter 5-2-viktorian mot Roma, på Anfield, i tisdags kväll. Jag tror inte att Romlaget mäktar med ytterligare en mirakelvändning – och framför allt kommer inte Liverpool att tillåta det.

Blir det den tyska giganten Bayern München eller ska den spanska diton Real Madrid?

Efter första rundan, och 1-2 på Allianz Arena, är det inför returen på Santiago Bernabéu-stadion fördel Los Blancos.

Den fördelen var dock inte given, inte sett till hur matchbilden – och framför allt hur många kvalitativa chanser – tyskarna skapade.

Redan efter två minuter in i matchen var tonen satt; två bra skapade lägen, ett från vardera lag. Det var tydligt att inget av lagen var ute efter att försvara sig till ett resultat.

Något som förvånade mig under gårdagens drabbning var kvalitén på försvarsspelet som bägge lagen, under långa stunder, visade upp.

Pressen var undermålig, det var enkelt att komma in bakom mittfältslinjerna och det var enkelt att hitta in bakom backlinjerna, och främst i de yttre korridorerna (ytterbackarna låg högt) där det stundom erbjöds öppna ytor att trycka in rakare bollar längs marken.

Ett tidigt och tydligt exempel här:

Real läge 1Real läge 2

Nedan följer ytterligare en illustration på undermåligt försvars- och framför allt press-spel då Bayern får arbeta rättvända i attraktiva ytor centralt och sätta sina forwards i arbete i angenäma 1vs.1-lägen (eller 3vs.3 om vi så vill).

Bayern anfall 3v3 1Bayern anfall 3v3 2

Matchens första mål kommer också genom ett svagt försvarsarbete från Reals sida. Madrid-klubben har attackerat, bollen tappas ut över kortlinjen, och därefter går den defensiva omställningen långsamt, så långsamt.

Ulreich sätter igång spelet på högerkanten, Real Madrid är minst sagt oorganiserade, och det öppnas upp ytor att kliva med bollen – utan någon som helst press.

Kimmich, högerbacken, trycker iväg i djupled och James kan med en enkel vertikal passning skapa ett öppet läge för Bayern.

Ett 3vs.3-läge bildas, men det ser ändå ut som att Real löser situationen då Kimmich får press på sig och erbjuds en sämre vinkel samtidigt som Real-spelare plockat upp den farligaste spelaren i straffområdet.

Kimmich kollar, två gånger in centralt för inspelsalternativ, men trycker sedan av ett skott mot Navas (för det var väl ett skott, och inte en felträff, och att han ville ha in bollen centralt…?) som förväntat sig ett inlägg och tagit kliv in mot mitten. Bollen går förbi Navas och 1-0 var ett faktum.

Som alltid är det lätt att hänga ut en målvakt; att Navas skulle gjort det bättre här. Men den defensiva omställningen i övrigt? Svagt.

Mål B 1Mål B 2Mål B 3

Några minuter före halvtidsvilan kvitterar Real Madrid. Mot ett uppställt försvar, vilket är ovanligt, gör Marcelo 1-1. Bra individuell prestation och skotteknik från den sorglöse brassen.

Inledningen av den andra halvleken fortsätter som den första; böljande fotboll och skapade chanser. Tyskarna är farliga, främst på sina hörnor där Real hade problem matchen igenom.

Det blir dock inga fler tyskmål denna afton, utan det är Real Madrid, genom inhoppande Palma-sonen Asensio som får sista ordet. Det matchavgörande målet kommer genom en omställning, efter att Bayern haft hörna, med cirka 30 minuter kvar av matchen.

Stort misstag från Rafinha som tappar bollen centralt, en bit in på Reals planhalva. Därefter får vi ta del av en klassaktion från Asensio. Förstatouchen, passningen ner i djupet på Vàzguez, är inte så enkel som den ser ut.

Oerhört bra beslutsfattande av Asensio. Genom den precisa passningen, på ett tillslag ner i djupet, skapar han ett 2vs.1-läge. Hade han valt att driva bollen framåt, skulle det istället uppstått ett 2vs.2-läge vilket Bayern hade kunnat lösa bättre.

Vàzguez aktion och assist bör också nämnas. Han är lugn och fin med bollen och väntar in Asensios löpning.

Real 2-1, 2 passningenReal 2-1, 3 målet

Efter ledningsmålet faller Real Madrid hem och väljer att försvara ledningen. Dock utan att göra det sådär ramstarkt som man kan förvänta sig av ett lag på denna nivå.

Bayern fortsätter skapa chanser, exempelvis genom Ribèry, men kvalitén var inte där (Ribéry hade en stor chans i första som halvlek han också slarvade bort).

Sammanfattningvis var det en match där högt och lågt blandades. Stundtals den där extremt höga nivån på aktioner som vi är vana att se. Dessa blandades med undermåliga aktioner, både offensivt och defensivt.

Främst var det svaga försvarsingripanden vi fick se, såväl individuellt som kollektivt.

Slutresultatet 1-2 kunde, och kanske borde, varit 3-3 – eller något i den stilen.

Johan Israelsson

IFK Norrköping vs. Kalmar FF; en målanalys

I skuggan av Stockholmsderbyt mellan AIK och Djurgårdens IF spelades också annan allsvensk fotboll under gårdagen. Exempelvis på Östgötaporten mellan IFK Norrköping och Kalmar FF; och det var här mitt blickfång låg.

Det var en match som innehöll många målchanser, och de som tog till vara på dem bäst var hemmalaget som hittade nätet flest gånger och kunde segra med slutsiffrorna 3-1.

Det finns en del taktiska nedslag att göra vid samtliga mål och nedan kommer en målanalys; i tur och ordning.

  • 0-1: V.Elm, matchminut 9.

Kalmar fick en drömstart då V.Elm gav de röda bröderna ledningen efter en hörna. Och det är inte vilken hörna som helst utan det är en skön variant som ger utdelning. Kalmar ställer fyra spelare på bortre ytan, V.Elm positionerar sig intill målvakten Pettersson samtidigt som han markeras av E.Smith.

Sedan startar det; löpen. Kalmarspelarna, med Sachpekidis i spetsen, löper i led mot bestämda ytor (en spelare ansvarar för bortre yta). V.Elm, å sin sida, drar sig uppåt där KFF-spelarna nyss befunnit sig. Pettersson och E.Smith springer ihop, därefter är V.Elm urstark i luftrummet och nickar in 1-0 i duell med en zoon-markerande IFK-spelare.

Det är en variant som lyckas, men när allt kommer omkring handlar det om en sak; att vinna duellen. Och det gör V.Elm med bravur.

KFF 1-0 1 ------

KFF 2

  • 1-1: Jakobsen, matchminut 11.

Kalmar fick inte behålla ledningen längre än ett par minuter då dansken Jakobsen hittade in med bollen bakom Hägg Johansson i Kalmarmålet.

Målet infinner sig när Kalmar spelar uppställt och samlat försvarsspel och bör kunna agera bättre. IFK bygger ett anfall genom ett par spelvändningar. Bollen når ut till högerkanten när den vertikala attacken initieras.

Ett par kombinationsspel, och någon förlorad Kalmarduell senare, får Moberg Karlsson avancera rättvänd mot Kalmars backlinje. Och att låta en motståndare komma rättvänd mot sin backlinje, djupt på egen planhalva, är ingen bra idé.

Det ställs klassiska ”frågor” till främst V.Elm och Eriksson hur de ska agera då de har spelare både innanför och utanför sig. Holmberg löper diagonalt och Jakobsen är smart och håller sig relativt brett isär för att inte ”döda” ytan att lägga bollen i för Moberg Karlsson.

Moberg Karlssons passning är sedan delikat, in mellan V.Elm och Eriksson, där Jakobsson kan kliva in i bollbanan och avsluta på ett tillslag.

IFK 1-0 1

IFK 1-0 2

IFK 1-0 3

  • 2-1: Moberg Karlsson, matchminut 46.

Det talas ofta om psykologiska mål i fotboll. Detta mål får kategoriseras just som ett sådant; precis efter avspark. Tungt mål att släppa in.

Återigen ställer Kalmar till det för sig. Dels genom en tappad boll/duell kring mittplan. Dels genom att inte försvara tillräckligt bra. IFK får även denna gång attackera Kalmars backlinje rättvända.

Jakobsen sätter upp en boll på mötande Holmberg, som ostört kan vända upp då Agardius (som enligt mig måste stå upp och ta duellen här) väljer att falla ifrån.

När Holmberg möter bollen har Moberg Karlsson gjort en motrörelse i djupled som gör att den förstnämnde kan servera kvicke Moberg Karlsson, som är stark i löpduellen och skapar sig ett friläge, vilket han förvaltar på bästa sätt.

IFK 2-0 1

NamnlösIFK 2-0 2

IFK 2-0 3

  • 3-1: Larsson, matchminut 93.

Spiken i kistan sätter inhoppare Larsson precis före slutsignalen. Kalmar förlorar viktiga dueller på egen planhalva vilket leder till att IFK, med kombinationer, kan få fram Larsson rättvänd (igen!) mot Kalmarbacklinjen.

Avslutet från Larsson är bra; behärskat med stor precision från nästan exakt 28 meter, in i det bortre hörnet.

NamnlösIFK 3-0 1

IFK 3-0 2

Något som blir extra tydligt vid dessa målanalyser är hur viktigt det är att skydda ytan framför sin egen backlinje; att inte låta motståndaren få komma in i den åtråvärda ytan mellan motståndarens backlinje och mittfält.

Backlinjen ställs inför svåra beslut som lyder: ska vi stå eller ska vi falla?

Faller dem är risken att skott från bra positioner kan avlossas. Väljer de att stå är risken att ytan bakom backlinjen blottas för instick och löp.

Summa summarum: skydda ytan framför din backlinje, och främst centralt; det är från de två inre samt den centrala korridoren, som merparten av assisterna kommer ifrån.

(Bilder från Spiideo).

Johan Israelsson

Liverpool vs. Manchester City; att utnyttja en obalans och Milner

Det var en skön stämning – en klassisk elektrisk sådan – på Anfield minuterna före matchstart mellan Liverpool och Manchester City.

När den tidlösa Champions League-hymnen nådde vardagsrummet fick jag, för några sekunder, gåshud. Tänk då hur det måste känts att vara på plats.

Och tänk då känslan som Liverpool-supportrarna bar på efter matchens första akt.

Efter 45 minuter visade resultattavlan 3-0 till hemmalaget.

Vad hände?

Klopps Liverpool fick matchen precis dit de ville mot Guardiolas City. Liverpool varvade högt försvarsspel med lågt. En gemensam nämnare oavsett höjden på försvarsspelet var: aggressivitet.

Liverpool var oerhört aggressiva och tuffa i sitt press- och duellspel. Och den som bidrog mest var urmoderns press- och duellspelare; James Milner.

Precis före 2-0 och 3-0 är det Milner som kliver in i en tuff press och vinner både duell och boll. Dessutom ligger han bakom 1-0 med en bra vertikal passning mot djupledssprintande Salah. I min bok var engelsmannen från Leeds man of the match.

En närmare titt på målen:

  • 1-0. Manchester City sätter igång en kort hörna, bollen når tillslut fram till Sané, som relativt opressat tar ett felbeslut och spelar bollen rakt in i planen där Liverpool tar hand om den. En kontring iscensätts av Milner och 13 sekunder senare har Salah tryckt in bollen över mållinjen.

Liver 1-0 bolltapp city - omställningMilner 1-0

  • 2-0. Liverpool och Milner tillämpar direkt återerövring efter bolltapp högt upp i planen och ”tacklingsvinner” bollen till Oxlade-Chamberlain, som med ett fantastiskt skott, sätter den i Edersons högra kryss (kan inte låta bli att fråga mig vad Kompany gör, han måste direkt upp i press och blocka ett eventuellt skott). Efter Milners bollvinst tar det 4 sekunder innan bollen når nätmaskorna.

Liver direkt återerövring två spelare kliver in

  • 3-0. Otamendi driver, från sin mittbacksposition bollen och får den för långt ifrån sig, vilket ger Milner möjligheten att kliva in och vinna bollen. 14 sekunder efter bollvinsten jublar målskytt Mané tillsammans med sina lagkamrater.

Liver press bollvinst och 3-0

Synonymt med samtliga mål är att Manchester City är i obalans efter bolltapp och att det går väldigt fort (mellan 4 och 14 sekunder efter bollvinst görs målen). Och det säger sig självt: det är enklare att göra mål på en motståndare som är i obalans (oorganiserad) än en motståndare som är i balans (organiserad).

Liverpool spelade ett organiserat försvarsspel, egentligen under hela matchen, och tilläts City endast ett fåtal gånger attackera mot exempelvis en högt stående backlinje.

Annars såg det mestadels ut som nedan – ett samlat lag som inte erbjöd motståndaren attraktiva ytor; varken mellan sig eller bakom sig. Dessutom hjälpte de röda varandra med ett tydligt press- och understödsspel.

Liver lågt f-spel 4-5-1

Liverpool står med ena benet i en Champions League-semifinal. Det ska mycket till om Manchester City lyckas sparka bort det under de avgörande 90 minuterna på Etihad Stadium om en knapp vecka.

***

Ofta får de stora stjärnorna rubrikerna. De som gör mål, de som dribblar, de “kreativa” spelarna helt enkelt.

Fotboll är dock så mycket mer, vilket ibland negligeras. Dels i vår egen fotbollsutbildning mot unga spelare, och dels av spelarna själva.

Allt som oftast ligger fokus på vad som händer när vi har bollen; att kunna skapa numerära övertag, passningstrianglar, kombinationer etc.

Självklart ska dessa saker vara centrala i en fotbollsutbildning. Min uppfattning är dock att vi behöver stärka betydelsen av ett starkt press- och duellspel hos våra unga adepter – det skulle gynna individen men också lagen över tid.

 

Johan Israelsson

Allsvenskan 2018 - tränare, arbetssätt och trender

Söndagen den 5 november 2017 spelades sista omgången av fjolårets allsvenska. När 2018 års seriespel drar igång på söndag har det gått nästan exakt fem månader sedan Malmö FF, återigen, fick lyfta den åtråvärda pokalen som är uppkallad efter en av svensk fotbolls allra största; Lennart Johansson.

Kommer Malmö FF att lyfta LJ-pokalen även i år? Troligtvis.

Jag tänker dock inte ge mig på något allsvenskt tips. Istället kommer jag att göra några nedslag kring tränare, arbetssätt och trender inför säsongen.

Det har hänt en hel del sedan den där sista kylslagna novemberomgången spelades. Det har roterats relativt friskt både på tränar- och spelarsidan. En mängd tränings- och cupmatcher har avhandlats och två lag, Djurgårdens IF och Malmö FF, har tagit sig till final i Svenska Cupen.

Sveriges högsta fotbollsserie kommer att få ta del av nya tränarbekantskaper som exempelvis Valentic i Dalkurd, Pimenta i Brommapojkarna och Asbaghi i IFK Göteborg.

Valenitic och hans Dalkurd ska bli intressant att följa då Valentic sägs ha ett stort taktiskt kunnande. Han beskriver sitt ledarskap och sin spelfilosofi som en hybrid mellan Capellos disciplin och Guardiolas flexibilitet.

Pimenta, vem är det? Inte den blekaste… Men Google is your friend och sökmotorn säger mig att den 36-årige portugisen närmast kommer från norska Konsvinger, föredrar att arbeta långsiktigt (vem gör inte det?) och är duktig på att lyfta fram unga spelare.

Portugiserna är erkänt duktiga på att utbilda tränare och det ska bli spännande att följa Pimentas arbetssätt under året och se om han kan komma med något ”revolutionerande” till oss.

Asbaghi i IFK Göteborg, har trots sin ringa ålder, skaffat sig en hel del erfarenhet från en högre nivå, och det han gjorde med ett uträknat Gefle under höstsäsongen i Superettan, var minst sagt imponerande.

Ett klassiskt rakt 1-4-4-2-spelande Blåvitt har nu målbilden att bli ett mer spelande 1-3-4-3-lag som tar spelyta för spelyta. Här måste de vara beredda på bolltapp som kommer att straffa sig

IFK Göteborg väljer nu en ny riktning med allt vad det innebär och kommer att behöva tid på sig. Håller de fast vid långsiktigheten är jag övertygad om att Asbaghi kan skapa något intressant med det forna storlaget.

Potter och Östersunds kärlekshistoria fortsätter. Bläcket har precis torkat på det nysignade 4-årsavtalet. Det är bra för svensk fotboll att han är kvar i Allsvenskan. Främst ur perspektivet kompetenshöjning.

Potter och hans lag har säkerligen lärt sig en hel del av Europaäventyret och taktisk flexibilitet ligger högt upp på agendan.

Övriga reflektioner:

  • Har AIK och Norling en plan B när deras 1-3-5-2-formation blir för intetsägande?
  • Kan Melkemichel med ett mer direkt spel, post-Källström, ta Djurgården lika högt som förra säsongen?
  •  Hammarby och Billborn vill spela en offensiv och passningsorienterad fotboll där de ibland ger bort bollen till motståndaren för att vinna tillbaka den i ett bättre läge. Återstår att se om teori blir till praktik.
  • Kan Alm mixa ihop Gerhardssons Häcken och Stahres dito har han en match made in heaven.
  • Vad kan Thelin, med sin tydliga träningsmetodik, göra i en större klubb som Elfsborg?
  • Hur ska N.Bergstrand och hans Kalmar FF komma till fler målchanser? Och kan han lära sina spelare att anpassa sig till flera olika formationer under en och samma match?
  • Cedergren måste trolla med Sundsvall för att undvika nedflyttningsstrid vars ekonomiska förutsättningar har varit bättre.
  • IFK Norrköping och Gustafsson har alla förutsättningar att spela en teknisk och fartfylld fotboll. Gustafsson säger själv att vinterfönstret får betyget 5 av 5. Nu ska de också få ihop relationerna på planen.
  • Prestationsstabilisering är något K.Bergstrand måste få till med Sirius. Föregående säsong gav en imponerande första del, sedan kom skador och prestationerna sjönk vilket bidrog till en grym förlust-streak.
  • Vad kan en taktiskt lagd Winqvist göra med nykomlingen Trelleborg? Hetlevrade Winqvist tar taktiska influenser från bland annat Amerikansk fotboll. Möjligtvis kan han bjuda på någon skön anfallskombination tagen från en nordamerikansk NFL-sändning en sen söndagskväll. 
  • Verheijen-påverkade Kjäll har klivit fram ur Axén-skuggan och ska försöka få fart på Örebro igen. En målsättning det arbetas efter är att få till en stabilitet försvarsmässigt i utgångspositionerna 1-3-5-2.
  • Kommer Pehrsson och hans sju anfallsprinciper och sju försvarsprinciper bärga Malmö FF:s tredje raka SM-guld?

 

Fotbollen går som bekant i trender. Dels i diverse arbetssätt och formationer, dels i hur tränare kommunicerar såväl internt som externt. Vilket tydligt går att se i Allsvenskan.

Ord och meningar som ”trendat” under den senaste tiden, och kommer fortsätta göra är; kontroll, taktisk flexibilitet och att skapa relationer – var så säkra.

Allsvenskan – äntligen är du hos oss igen.

Johan Israelsson

AIK vs. Djurgården och numerärer

Efter en pyro-försening på Friends Arena – och en icke så högoktanig derbymatch – fick vi bevittna Djurgården segra över AIK, 2-0. En seger som betydde finalavancemang och möte med Malmö FF i Svenska Cupen.

Inför matchen låg mitt fokus på AIK:s anfallsspel där jag främst avsåg att följa nyförvärvet Elyounoussi och hans aktioner.

AIK formerade sig, i det offensiva spelet, Norling-karaktäristiskt 1-3-5-2 där målsättningen är att hitta olika ”nivåer” hos sina spelare, och en tydlighet kring spelbarhet – både i bredd och djupled – ska finnas.

Wingbackarna håller fullbredd. K.Olsson droppar för att bygga spel. Hans lekkamrater centralt – Bahoui och Yasin – ska trycka fram i de inre korridorerna och erbjuda stöttning och kombinationer tillsammans med ett forwardspar – Elyounoussi och Stefanelli – som ligger nära varandra i målsättningen att hitta samarbeten (där en av dem ofta kliver ner mellan linjerna).

1 AIK - Speluppbuggnad

Överlag, och matchen igenom, hade AIK problem att skapa stora chanser. Djurgården gjorde det bra, de spelade ett kompakt och aggressivt försvarsspel där de raderade ut attraktiva ytor som AIK strävade efter.

Djurgården låg ofta samlat, som bilden nedan visar, och där finns nästintill ingen yta varken bakom eller framför backlinjen att sätta bollen i. En taktisk detalj är att Djurgården bildar en fembackslinje; Kozica kliver ner för att ta ansvar för wingback Lundström. Djurgården situationsanpassade sin backlinje med antingen fyra eller fem spelare matchen igenom.

2 DIF Förhindra

Vi de få tillfällen som AIK försökte kombinera sig centralt var de ofta i stort numerärt underläge och då krävs det Messi-kvalité för att sig igenom ett sådant samlat försvar.

3 kombinationer centralt

Elyounoussi kom loss några gånger, främst under den första halvleken, och det gjorde han oftast när han fick duellera mot en högt stående backlinje precis efter att AIK vunnit boll och ställt om.

Elyounoussi visade styrka i targetspelet men också när han trampade iväg i djupled. Han hotade Djurgården på egen hand men var för ensam samtidigt som Djurgårdens defensiva omställningar och aggressiva försvarsspel var av hög kaliber.

4 djupled Tarik6 djupled Tarik

ANVÄnD.jpg

Synonymt med samtliga bilder ovan är att Djurgården alltid har numerärer i sitt försvarsspel.

Enligt min uppfattning skapade AIK endast två stora chanser  (när J.Olsson rensade vid mållinjen och straffen). Regissör bakom bägge är K.Olsson, där han slår ut sin motståndare och, vid exemplet nedan, rättvänd kan hota en backlinje (mittback tvingas kliva och lämna ett hål bakom sig).

Situationen mynnade som sagt ut i en straffspark som hade kunnat ge AIK nytt liv i matchen. Numerären är mer jämn här, och möjligt ett övertag för AIK:s del, och då skapas också farligheter.

7 Straff AIK

Djurgården gör en bra match, de får matchen dit de vill på ett taktiskt skickligt sätt och tar vara på chanserna de skapar och bjuds på. De är starka i bägge straffområdena och en klassiker är som bekant att matcher allt som oftast avgörs i den åtråvärda rektangeln.

Spelaren som jag valde att punktmarkera – Elyounoussi – kommer att göra avtryck i Allsvenskan. Där finns kvalité.

Johan Israelsson

Barcelona vs. Chelsea; försvarsspel och Messi

Inför matchen på Camp Nou mellan Barcelona och Chelsea var målsättningen att analysera Chelseas försvarsspel och frågeställningen löd:

  • Hur väljer Chelsea att försvara; vilka utgångspositioner har de och hur sätter de sin press?

 

Chelsea använde sig av två olika formationer när det gällde att förhindra Barcelonas speluppbyggnad. Initialt låg de i en 1-5-4-1-formation väldigt kompakt, både i djupled och sidled – och utgångsläget var lågt då Chelsea hade samtliga spelare relativt djupt ner på egen planhalva.

Målsättningen var tydlig; styr Barcelona utåt – mot Chelseas ”wingbacks”. På kanterna får de ha bollen, men inte centralt mellan ”linjerna” där Messi, den lille snidaren från Rosario, gillar att röra sig.

1 - Använd 5-4-1

Under perioder valde Chelsea att lyfta upp sitt försvarsspel och sätta en högre press. Då används formationen 1-5-2-3 där Hazard, Giroud och Willian startar några meter framför offensiv cirkelkant. Principerna i försvarsspelet är dock de samma. De är fortfarande kompakta och vill styra Barcelona utåt med hjälp av press, understöd och täckning.

2 523Barcelona och Ter Stegen älskar att arbeta med korta igångsättningar när det gäller insparkar och liknande. Detta tillät Chelsea dem att göra. Dock hade de en tydlig plan: sätt ni igång bollen men vi kommer att sätta en aggressiv press i försök att vinna den så högt upp som möjligt. I dessa sekvenser användes markeringsinslag.

utg pos inspark måladChelsea lyckades vid ett flertal gånger bra här. Vid några tillfällen kunde de bryta bollen i Barcelonas kortpassningsspel, och vid andra tillfällen tvingades Ter Stegen stressat trycka iväg en längre boll som Chelsea kunde vinna och därmed gå till attack. I den tolfte minuten finns ett tydligt exempel på detta då Willian avslutar en bra sekvens som Ter Stegen räddar.

Chelseas kollektiva försvarsspel matchen igenom är överlag bra. Och ska ett lag hota Barcelona på Camp Nou måste det kollektiva försvarsspelet sånär sitta klockrent.

Ändå förlorar Chelsea med klara 3-0. Varför?

Främst på grund av individuella misstag och att motståndaren har Messi i sitt lag.

Mardrömsstarten var ett faktum när Barcelona tog ledningen genom Messi i den tredje minuten. Chelseas försvar är samlat och har ganska god kontroll över situationen (om man nu kan ha kontroll när motståndaren heter Messi…).

Det blir trångt och bollen studsar upp på en Chelseaspelare och Suàrez uppfattar situationen blixtsnabbt och klackar bollen på djupledsgående Messi som med högerfoten, på ett tillslag, sätter bollen mellan Courtois ben. Målvaktsspelet är inte bra nog och Courtois bör göra det bättre.

Messio 1-0

2-0-målet kommer efter en stark Chelsea-period när de lyft fram många spelare och tryckt ner Barcelona i planen. Det gäller att vara noggranna här, vid eventuellt bolltapp kan det bli jobbigt, vilket också inträffade.

Ett Hazard-skott blockas utanför straffområdet, men Chelsea kan återigen ta kontroll över bollen. Därefter tappar dock Fàbregas bollen vid mittplan (eller Messi stal den om ni så vill) och en snabb omställning iscensätts.

Messi står för en oerhört stark prestation innan han slutligen serverar Dembèlè som avslutar snyggt i bortre krysset.

Det är ett grovt individuellt misstag av Fàbregas och sedan är det tråkigt, för Chelseas del, att det är Messi som vinner bollen. Hade det varit en annan spelare i Barcelona är jag inte alls övertygad att någon kunnat upprepa Messi-aktionen.

Använd Fabbe

Använd 2-0mål

Barcelonas dödande 3-0-mål är återigen ett misstag. Azpilicueta spelar bollen rakt på Alba som direkt tar den framåt mot ett oorganiserat Chelsea. Några sekunder senare ligger bollen i mål där Messi, ännu en gång, hittat in med bollen mellan Courtois ben.

Använd 3-0 felpass

Använd 30 messi

Chelsea klarade det uppställda kollektiva försvarsspelet bra. De var dock inte tillräckligt noggranna i spelet med boll, då två till synes enkla bolltapp, gav Barcelona möjlighet att attackera mot ett oorganiserat Chelsea.

Dessutom hade det krävts mål för att ta sig vidare (efter 1-1 i första mötet) vilket Chelsea inte klarade av att göra. Chanser fanns, men kvalitén i de avgörande momenten, var inte där.

Johan Israelsson