Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Sverige vs. Turkiet och ett undermåligt försvarsspel

Friends Arena var långt ifrån fullsatt när det vankades första matchen i det nya turneringsformatet som går under namnet UEFA Nations League.

Ljudkulissen var dock någorlunda hög tack vare de turkiska sympatisörerna som titt som tätt skanderade Turkiye, Turkiye, Turkiye

Det svenska laget som startade matchen var relativt skräll-fritt. Jansson ersatte Granqvist som var sjuk, Durmaz klev in i Forsbergs skadefrånvaro och Melbourne Victory-Toivonen – som sagt tack och adjö till landslagsfotboll – fick se sin plats fyllas av Kiese Thelin. I övrigt var det inga konstigheter.

Noterbart är att förbundskaptenen Andersson valde att använda sig av två ”felfotade” yttermittfältare. Vänsterfotad Durmaz till höger och högerfotade Claesson till vänster.

Claesson gick in i en “Forsberg-roll” och blev ”tia” i speluppbyggnaden och även Durmaz, främst när han hade bollen, gick inåt i planen för att öppna upp för framskjutande Lustig.

Claesson nr 10

Andersson hade inte hittat på något hokus pokus vare sig kring defensiven eller offensiven; utan det såg ut som det gjort under en längre tid.

Swe 442Swe 433 DurmazSwe 433

Dock var stabiliteten i försvarsspelet – över hela planen undermålig – och vi fick se, mycket på grund av detta, ett Sverige som tappade en 2-0-ledning till en 2-3-förlust på stopptid.

Vi är vana att se ett starkt försvarsspel – ett synkat sådant – där press, understöd och täckning går i fin samklang. Min upplevelse är att det mesta, för att använda ett Billbornskt uttryck, såg ut att vara i otakt nu.

När en, eller ett par spelare, kommer fel in i press- och försvarsspel (eller inte är snabba nog i defensiva omställningar/återerövringsspelet) tenderar det att öppnas luckor inom och mellan lagdelarna.

Här hade Sverige problem. Turkiet fick förvånansvärt många gånger komma in framför den svenska backlinjen, och som bekant: Sverige vill pressa motståndaren utåt, de ska inte få trä in bollen centralt i spelyta 2 (mellan backlinjen och mittfältet).

Nedan kommer exempel på just detta, och då är sekvenserna endast plockade från första halvleken – när Turkiet nollades (hade turkarna haft en större skicklighet och noggrannhet i de avgörande momenten hade det rasslat i Sveriges nät även under den första akten).

Turk hål 1hål 2Hål 4Hål 5Hål 6Hål 7

Vid samtliga mål som Turkiet gör har Sverige problem i sitt presspel. Turkiet tillåts få tid med bollen och då visar de skicklighet (2-2-målet är av högsta klass).

(Förutom just pressen är det andra saker som Sverige bör göra bättre; som att inte tappa boll opressad – Kiese Thelin – vilket gör att Turkiet kan ställa om och sedermera kvittera).

(Turkiets första mål)

Turk mål 1Turk mål 2

(Turkiets andra mål)

2-2 1...2-2 2---2-2 3....2-2 4...

(Turkiets tredje mål)

Turk 3-2... 1Turk 3-2...2Turk 3-2 3----

Varför det blir som det blir kan nog inte ens coach Andersson svara på. Men Granqvists frånvaro och ledarskap samt verbala styrka saknas. Det är tydligt. Och spelaren som kommer in i hans frånvaro, Jansson, är matchotränad. Vilket också kan påverka. Forsberg bör också nämnas, som är en viktig kugge i Sveriges anfallspel.

Men det går inte att hänga ut, eller skylla på, enstaka spelare utan det är ett kollektiv som inte gör det som förväntas av dem under denna kamp.

Ljusglimtar fanns dock. Jag tänker främst på Claesson som gör en bra match och ett vackert mål. Kiese Thelin gör mål och assist; poäng som är viktiga för en forward att göra.

Men i övrigt går det att kräva mer.

Sverige hade fina möjligheter att straffa ett turkiskt lag som egentligen endast äntrade Friends Arena för att göra en sak: Spela anfallsfotboll.

Försvarsmässigt var de stundtals extremt oorganiserade och framför allt tröga i sina defensiva omställningar. Just i dessa moment saknas det ett riktigt starkt djupledshot i det svenska laget.

Solen går som bekant upp igen (även efter tappade 2-0-ledningar på hemmaplan), och det går alltid att dra viktiga lärdomar av matcher som inte riktigt gått som man tänkt sig.

Johan Israelsson

Hammarby IF vs. Djurgårdens IF; målanalys

Precis före kickoff mellan Hammarby IF och Djurgårdens IF seglade en bengal ner i publikhavet.

En fullständigt vidrig aktion.

Där och då trodde jag att denna person hade fått en härlig derbymatch i ett gassande solsken – inför tusentals åskådare – inställd. Men icke, och någonstans var det väl tur det; matchen startade istället 30 minuter efter utsatt tid.

Före matchen var det fullt fokus på nestor Billborn. I princip samtliga medier hade gjort intressanta vinklingar och reportage av mannen som på kort tid förvandlat Hammarby till en guldaspirant.

Melkemichel å andra sidan var det tystare om. Och framför allt har det varit annat ljud i skällan efter sviktande resultat.

Efter derbykampen stod ändå den sistnämnde som segrare. Derbyspöket var borta då Djurgården monterade ner Hammarby och segrade med 3-1.

Melkemichels taktiska ändringar formationsmässigt samt val av spelare, både de som startade matchen och de som byttes in, visade sig vara helt rätt.

Johansson var formidabel som ankare, med frihet att kliva framåt, på mittfältet.

Bänkade, men inbytte Radetinac, blev målskytt bara minuter efter att han äntrat planen.

Bänkade, men inbytte Badji, punkterade matchen i slutminuterna.

Effekten var påtaglig.

Det blir dock ingen djupare analys av matchen. Däremot gör jag en djupdykning i samtliga DIF-mål, där det går att skönja fina offensiva sekvenser från Djurgården, men lika svaga defensiva från Hammarby.

Exempelvis:

  • Johanssons bollvinster och framspelningar.
  • Fällmans man-man-markering som skapade hål i backlinjen

 

0-1 (Mrabti)

1-0....2 1-03 1-04 1-0

0-2 (Radetinac)

2-0 12-0 22-0 32-0 42-0 52-0 7

1-3 (Badji)

3-0 13-0 23-0 33-0 4

Jag hoppas innerligt att ingen skadades vid bengal-kastningen, och jag hoppas att de som blev rädda och skärrade av händelsen, hittar tillbaka till arenan.

Johan Israelsson

Kalmar FF vs. Örebro SK och en "skolgårdslirare"

Känslan är att det alltid, eller i alla fall sedan #8 pensionerades, varit skrivet i stjärnorna att Henrik Rydström ska stå längst fram och leda Kalmar FF som huvudtränare i allsvenskan. Nu är tiden kommen, om än som interimslösning, i Nanne Bergstrands sjukdomsfrånvaro.

Vid sin sida har Rydström en annan KFF-legendar, demonen Jens ”Super-Jensa” Nilsson, som känner föreningen utan och innan, och har under flera decennier verkat både som spelare och ledare i Kalmar FF.

Det går tydligt att urskönja hur de vill arbeta. Konkret handlar det om, i anfallsspelet, att bygga spelet längst ner med start hos bolltrygge målvakten Hägg Johansson som sätter igång spelet kort. Därifrån ska spelyta för spelyta tas genom passningar och kombinationer längs marken.

Mot Djurgårdens IF, på bortaplan, visades nästintill facit upp. Totaldominans och en motståndare som inte hade en tillstymmelse till chans att störa detta arbetssätt.

Mest dominant var Rasmus Elm, som i DIF-matchen, såg i princip dopad ut. Och med dopad menar jag inte bokstavligt talat, utan mer: det såg ut som han spelade fotboll på skolgården mot elever som var minst tre år yngre. Så överlägsen var han, och så bra är han när kroppen behandlar honom väl.

R.Elm är vital för Kalmars spel, han gör sina lagkamrater bättre, och framför allt älskar snidaren Romario att ha honom vid sin sida på det centrala mittfältet.

I speluppbyggnaden har, tillsammans med det centrala mittfältet, mittbackarna Viktor Elm och Agardius en betydande roll; att med sina fina vänsterfötter hitta framåt i planen med genomspel/vinklar.

Söderqvist och Magnusson ska erbjuda snabbhet från kanterna, en “droppande” Fejzullahu ska länka ihop mittfältet och anfallet genom att befinna sig mellan motståndarens back- och mittfältslinje, och Papa Diouf ska vara högsta punkt och riva sönder motståndaren i djupled.

Ytterbackarna, Akas och Dyrestam, ska erbjuda bolltrygghet och passningsfötter, och samtidigt trycka fram i de yttre korridorerna och försöka skapa numerärer vilket lyckades superbt mot Djurgården; främst på högerkanten.

Igår kväll gästade ett formsvagt Örebro SK Kalmar och Guldfågeln Arena. Kjälls manskap hade inte vunnit i allsvenskan sedan 22 maj. Motståndare då? Kalmar FF.

Initialt tog Kalmar FF ett grepp om matchen. De ”kontrollerade” de första 25 minuterna och skapade en del chanser, främst från kanterna då ÖSK la fokus på att stoppa Kalmar centrala spel.

Spelupp 1Spelupp 2

ÖSK stängde centralt och minimerade spelyta 1 och 2, vilket fick R.Elm att söka sig till utgångsytan och samtidigt dra sig ut mot högerkanten. Även därifrån är han ett hot med sitt långa passningsspel. Men kvalitén i det avgörande momentet från Papa Diouf, i detta fall, är inte bra nog.

Relm djupledRelm djupled 2

Det fanns dock, om än några få gånger, som Kalmar kunde ta sig in mellan Örebros linjer. Och detta gör dem bra, mycket bra. V.Elm, med sin gamla mittfältsfot, hittar med kirurgisk precision, in med bollen till Fejzullahu som gör sig rättvänd och i sin tur ”knackar” in bollen till Magnusson som sånär kan komma loss och få ett friläge. Även här: det sista så viktiga momentet är inte tillräckligt bra.

KFF Målchans 1KFF målchans 2KFF målchans 3KFF målchans 4

Inför matchen kliade Rydström Örebros tränarteam (Kjäll och Bäckström) på ryggen och menade att de var ”kluriga” och att matchen skulle bli att likna vid ett schackspel.

Och visst, det blev lite schack av det hela och draget som stabiliserade upp Örebro efter Kalmars fina start kom efter 27 minuter när det hörs från ÖSK-bänken: Nahir, ner!

Besara, som haft utgångsläge forward i att förhindra speluppbyggnad, kliver nu ner ett steg i planen – till vänster på mittfältet och Örebro försvarar därmed i formationen #1-5-4-1.

Jag upplever att Örebro, efter detta, får ett annat grepp om Kalmar och ytorna på kanterna blir svårare för KFF att operera i.

ÖSK Förhindra 1ÖSK förhindra 2

Efter detta är matchen relativt jämn. Lagen tar ut varandra och det luktar kryss (även om dessa lag aldrig spelar lika med varandra…).

Kalmar bygger dock upp ännu ett fint anfall, som med bättre kvalité i det så viktiga sista momentet, skulle kunnat resultera i nätrassel.

Genomspel, ut på kant, inspel i straffområde = ingenting.

Det är ett bra anfall och här måste Papa Diouf vara starkare och hålla ifrån, och därefter ”pegga” upp bollen till Söderqvist eller Romario vid straffområdeslinjen för att kunna ta avslut. Nu tappar Diouf balansen och möjligheten försvinner.

Genomspel andra halvlekGenomspel 2Genomspel 3Genomspel 4

Det blir såklart inte ett kryss denna afton heller. Bortalaget tar en efterlängtad seger då Sköld bryter sin monumentalt långa måltorka och sätter matchens enda mål i matchminut 57.

Den ska Hägg Johansson ta”. Ja, det ska han. Men laget i övrigt ska kunna försvara sig mycket bättre i denna sekvens.

Kalmar tillåter skicklige Besara att vara rättvänd och sätta in boll i ytan mellan Kalmars mittfält och backlinje. Romario är sen i sin överflyttning och det är ett hål centralt.

Det är otydligt mellan Agardius och Akas, och det blir Akas som försöker kliva mot Sköld. I min värld bör Agardius kliva upp och försöka få stopp på Sköld (som är central forward).

I och med att Akas är ur position har Sköld främst två alternativ, 1) spela ut den till höger och skapa ett farligt läge därifrån eller 2) avsluta själv. Han valde rätt; det blev mål.

Mål 1Mål 2Mål 3Mål 4

Det går att prata om mod; att våga och att vinna andrabollar och allt det där. Men det går, och bör, också lyftas fram avsaknaden av kvalité i de avgörande momenten. Har Kalmar FF kvalité i dessa lägen vinner man matchen. Men just den biten saknas; 20 mål på 19 matcher är ett stort problem.

Kalmar har potential att ligga högre upp i tabellen, framför allt med tanke på den kvalité som laget besitter på sina håll, men det behövs mer kvalité i den sista tredjedelen för att få laget att lyfta i tabellen.

Nåväl. Det ska blir intressant att följa utvecklingen hos firma Rydström/Nilsson och dess spelare under hösten då det verkar som att Bergstrand blir borta säsongen ut.

(Krya på dig, Nanne)

Johan Israelsson

Vidi FC vs. Malmö FF och avsaknaden av cynism

De svenska lagen faller en efter en ute i Europaspelet. Ett lag, det sista svenska laget, Malmö FF är också på väg att falla.

Gårdagens 0-0 i Ungern betydde att chans till Champions League försvann – och att MFF nu får rikta in sig på att nå Europa League – men då måste FC Midtjylland städas av i den sista kvalomgången.

Rösler-transformerade MFF hade det otroligt svårt att skapa chanser mot ett ultradefensivt och välorganiserat Vidi.

Den svårspelade mattan gjorde såklart sitt, men upplevelsen jag satt på under och framför allt efter matchen, var att MFF borde ha kunnat prestera bättre.

Under den första halvleken tilläts MFF ha bollen på egen planhalva och kring mittlinjen. Vidi stod och väntade på de himmelsblå och krympte varenda liten meter på egen planhalva i formationen #1-5-2-3 (som ibland blev någon form av #1-5-2-2-1-system).

Vidi f-spel FW 1Wingback f-spel...Vidi f-spel 3

MFF neutraliserades enkelt. Wingbackarna hade ett alldeles för lågt utgångsläge och direkt när de fick bollen bröt Vidis dito ut i en tuff press och tvingade Larsson/Rieks att vända om.

Forwardsparet – Rosenberg och Strandberg – arbetade för långt ut på kanterna och deras samarbete var i princip obefintligt första delen av matchen. Jag hade velat ha dem mer centralt och närmare varandra.

Forwards Rosenberg kantenMFF Forwards isär

De tre centrala fältarna – Christiansen, Innocent, och Bachirou – stängdes helt av och något övertag centralt på planen gick inte att skönja.

Som man så ofta säger: The game is the teacher. Så vad lärde sig Malmö FF av spelet i den första halvleken? Jo, att det inte går att ta spelyta för spelyta för att skapa tryck och målchanser på detta lag under denna match.

Rösler beordrade längre bollar, enklare diagonala sådana, upp mot forwards som skulle ligga närmare varandra och samarbete bättre än vad de gjorde i första halvleken.

Sagt och gjort; tryck skapades och det första MFF-skottet inom målramen var ett faktum i den 48:e matchminuten.

Målchans 1Mål 2Mål 3

Vad Rösler med stab mer kunde förändrat var spelsystemet. Ett klassiskt #1-4-4-2-system hade kunnat ge MFF yttermittfältare – och högre ytterbackar – som gett numerärer på kanterna mot Vidis wingbackar och utifrån detta skapat inläggsmöjligheter mot ”boxspelare” Rosenberg och Strandberg samt en Christiansen som kunnat hota i cuttback-ytan.

De tre centrala försvarsspelarna i MFF som trillade boll i speluppbyggnaden var i alla fall en för mycket. Det hade räckt med två spelare som tog fram bollen (den tredje var överflödig).

Första kvarten av den andra halvleken var en förbättring: MFF hotade motståndaren mer. Detta avtog dock och MFF var tillbaka i ett spel som enbart gynnade Vidi.

Jag är förvånad över att inte MFF, med en kvart kvar, matade in fler diagonala (chans)bollar mot straffområdet. Det dyker allt som oftast upp andrabollar som kan förvaltas i målchanser genom detta (cyniska) arbetssätt.

Och jag är en mer förvånad över hur MFF valde att spela korta och snabba frisparkar på tilläggstid istället för att trycka upp spelare mot straffområdet.

Vidi FC gör det dem ska, och gör det bra. Malmö FF gör det mindre bra, och får nu ladda om batterierna för allsvenskan och sedermera ett dubbelmöte mot FC Midtjylland där en gruppspelsbiljett till Europa League står på spel.

 

Johan Israelsson

AIK vs. FC Nordsjälland och talangutveckling 

AIK-kval till Europa League. Dubbelmöte mot FC Nordsjälland. 0-1-underläge från matchen på Right to dream Park i Danmark.

Returmöte i Sverige. Timberlake-bortsjasade från hemmaborgen – Friends Arena – till Bajenland och en arena med konstigt gräs; ett gräs som danskarna dessutom stormtrivs på.

Utgångsläget för AIK var tungt och tillställningen skulle också sluta glädjelöst för ”Gnaget”.

AIK gick mållösa från denna kamp också, och dubbelmötet slutade 2-0 till FC Nordsjälland efter att tonåringen, Olsen, gjort matchens enda mål i den första akten.

FC Nordsjälland är ett intressant lag, likväl en intressant klubb, med en väldigt tydlig målsättning och ett arbetssätt som genomsyrar hela Själlands-klubben.

De har på relativt kort tid blivit en av landets ledande klubbar gällande talangutveckling. Målsättningen är att merparten av representationslagets spelare ska bestå av egenfostrade spelare. I dagens trupp består 60 % av akademispelare.

Det är strongt av ett lag som förra året fajtades i toppen av Superligan och nu slår ut den allsvenska (obesegrade) serieledaren i Europakvalet. Snittåldern mot AIK var 21 (!) år

Den röda tråd som ska genomsyra hela verksamheten, från de yngsta akademilagen till representationslaget, bottnar i: bollinnehav, teknisk och attackerande (attraktiv) fotboll. Spelarna utbildas också i att ha en stor tro – såväl på sin egen, som lagets, förmåga.

Just dessa delar gick att skönja i mötet med AIK.

Det var dock inget Nordsjälland som tokdominerade, och det är ingen hemlighet att AIK ”borde” haft med sig ett annat resultat från första mötet.

Och man ”borde” nog straffat Nordsjälland vid ett par tillfällen i början av matchen då danskarna vid några tillfällen slarvade med bollen på egen planhalva.

Men Nordsjälland visade upp stor kvalité och sevärd fotboll. Främst visade de upp ett fint attackerande omställningsspel samt en stor portion bolltrygghet. De la också ner ett gediget arbete i defensiven.

I förhindrande av speluppbyggnad låg de oftast i formationen #1-5-2-3, och vid enstaka tillfällen – då de klev högre i pressen – i formationen #1-3-4-3.

Spelarna arbetade stenhårt, i synnerhet forwards i förstapressen, för att underlätta för övriga spelare bakom sig.

FW press 1FW press 2Förhindra speluppbyggnad 2Förhindra 3-4-3

Generellt försvarade sig Nordsjälland bra matchen igenom. AIK skapade främst (strö)chanser vid en aggressiv direkt återerövring när Nordsjälland var konsekventa sin metod kring att spela sig ur pressen (och misslyckades).

Nordsjälland hade en fin variation i sitt anfallsspel. Stundom spelade de sitt possession-spel, men när lägen fanns att gå på omställning gjorde man det. Och man gjorde det bra.

1-0-målet kommer från en sådan situation. Bollvinst, bollen tas direkt framåt, de gör sig rättvända och hotar ett lag i obalans. Det är många aktioner som är bra i samband med målet.

Mål 1Mål 2Mål 3Mål 4Mål 5Mål 6

Ett annat exempel på en fin omställning som resulterade i en dansk farlighet kommer nedan. Arbetssättet är liknande som vid målet, men här arbetar man sig än mer metodiskt, med tålamod, framåt genom att vänta in löpningar (Bartolec) och flera attackerande spelare i djupled.

Omställning 01Omställning 1Omställning 2Omställning 3

Personligen attraheras jag av FC Nordsjälland och deras metod; deras talangutveckling och deras synsätt kring att fostra egna spelare till A-laget, och som där ska göra avtryck och hjälpa klubben framåt, och på sikt inbringa pengar genom försäljning som därefter återinvesteras i klubben och akademin.

***

I övrigt en mörk svenskafton i Europa. Även BK Häcken och Djurgårdens IF (som jag trodde skulle lösa ett resultat borta mot Mariupol) är utslagna. Svenskhoppet står, i år igen, till Malmö FF som tråcklade sig vidare mot Cluj.

Johan Israelsson

Världsmästare 2018; Frankrike

Frankrike gjorde vad som förväntades i gruppspelet och vann Grupp C; dock utan att övertyga särskilt mycket.

Australien och Peru uddamåls-besegrades, och mötet med Danmark – för då redan klara Les Bleus – slutade mållöst.

Därefter trampades det igång rejält och resterande matcher segrade Frankrike under ordinarie 90 minuter.

Demontränaren Deschamps fick onekligen ihop gruppen och det kändes som ett homogent lagbygge där samtliga accepterade sina roller och satte laget och spelsättet i första hand.

Frankrike försvarade sig i formationen #1-4-4-2 och skyddade ytorna på egen planhalva på ett bra sätt. Lagdelarna hölls kompakta och det var ett aggressivt försvarsspel som visades upp.

En stabil målvakt i Lloris som stod för några ruggiga räddningar (exempelvis mot Uruguay och Belgien) tillsammans med mittbacksparet Varane och Umtiti samt Kanté och Pogba, på det centrala mittfältet, bidrog starkt till detta gedigna försvarsspel. Kanté och Pogbas täcknings-, press- och duellspel är av högsta kaliber.

Deschamps satsade på kontinuitet, förutom i matchen mot Danmark, spelade han i princip (med något undantag) samma startelva. Utifrån såg spelarna hela tiden fräscha ut vilket är av största vikt vid tajta mästerskap.

Att ägna sig åt speluppbyggnad under en längre tid och samla på sig ett stort bollinnehav bekom inte Frankrike.

Fransmännen vann bollinnehavet under en match efter gruppspelet och det var mot Uruguay (58 %), i övrigt hade de endast ett bollinnehav på 41 % (Argentina), 40 % Belgien och 39 % (Kroatien).

Frankrike utnyttjade sina starka omställningsspelare i offensiv riktning i form av Mpappé, Matuidi och Griezmann. Och det var främst Mpappé, som med sin enorma utväxling i steget, rev sönder motståndaren i djupled.

Det var dock inte enbart genom omställningsspel man skapade målchanser och fick streck i målkolumnen. Frankrikes mål under mästerskapet – 14 till antalet – kan översättas till: variation.

Frankrike gjorde alltså mål på många olika sätt.

  • Fasta situationer: hörnor, frisparkar och straffar. Här var Griezmann, med sin skarpa vänsterfot, en nyckelfigur.

 

  • Distansskott; avslut utanför golden zone.

 

  • Omställningar.

 

Nedslag kring just detta:

Fasta situationer:

(Varane)

Varane nick 1Varane nick 2

(Umtiti)

Umtiti 1Umtiti 2

(Griezmann)

Griez 1Griez 2

Samtliga av dessa mål kommer i viktiga matcher och skeden; och jag lovar att Frankrike lagt en hel del tid på detta moment i turneringsförberedelserna.

Distansskott:

(Mpappé)

Pappe mål distans

(Pogba)

Pogba mål

(Griezmann)

Griez distans

Omställningar

(Mpappé)

Argentina pappa 1111

Pappe arg 1 målPappe Arge 1 mål bild 2

(Mpappé)

Pappe straff 1Pappe 2 straffPappe 3 straffPappe 4

Den sistnämnda aktionen av Mpappé är en av mästerskapets allra mest imponerande; beslutsfattande, bollkontroll och snabbhet. Otroligt starkt.

Världsmästerskapet i fotboll är över för denna gång, och vi fick en rättmätig vinnare i Frankrike.

Jag tycker turneringen höll hög klass utifrån många aspekter och det var mängder av underhållande matcher och fina ögonblick fotbollsälskare världen över bjöds på.

Nu lägger vi fokus på vår charmiga allsvenska och väntar några veckor på att de stora europeiska ligorna ska starta.

Johan Israelsson

Kvartsfinal; Sverige vs. England

Imorgon, lördagen den 7 juli klockan 16.00, spelar Sverige mot England i en VM-kvartsfinal. Ja, Sverige är – år 2018 – bland det åtta bästa lagen i världen. Imponerande och otroligt på en och samma gång.

Under matchen kommer tiden att stå stilla, såväl i Sverige som i England.

För min del kommer tiden förhoppningsvis inte stå stilla då jag sitter bänkad i en kyrka (!) i samband med en vigsel; en vigsel som inleds exakt klockan 16.00 imorgon.

Som ni märker; en frontalkrock är på intågande. Men jag är inte bitter. På riktigt. Jag tror att dagen går i kärlekens tecken och att H och J får en dag där dem står i fokus; och där kärleken spirar (och att Sverige tar sig till en åtråvärd semifinal i fotbolls-VM).

Målsättningen får vara att vigseln går i rapid och att matchens andra – och avgörande akt – går att följa tillsammans med vänner i väntan på en magisk bröllopsfest.

Nåväl.

Kvartsfinal-motståndaren, England, tog sig planenligt vidare från gruppen men stötte på svårigheter under åttondelen mot ett desperat stridande Colombia.

Det krävdes ett straffavgörande för att skilja lagen åt; och för en gång skulle stod tre lejonen som segrare.

I kvartsfinalen ställs två olika spelsystem mot varandra när Sveriges konservativa #1-4-4-2 möter ett England som har utgångspositionerna #1-3-5-2 i speluppbyggnaden, och när det gäller att förhindra speluppbyggnad ligger de i formationerna #1-5-3-2.

Rent formationsmässigt – och framförallt försvarsmässigt – går det att skönja en del AIK-likheter som jag under våren analyserat här: ANALYS AIK.

 

Förhindra speluppbyggnad 1.png

I övrigt varierar England sin presshöjd men utgångspositionerna, i uppställt försvarsspel, är likt det vi ser på bilden ovan.

England arbetar tydligt med direkt återerövring vid bolltapp. Där är de i regel snabba – disciplinerade –  med att ställa om från anfallsspel till försvarsspel. Vinner de inte tillbaka bollen direkt faller de snabbt ner med samtliga spelare i utgångspositionerna.

Vid svensk bollvinst kommer det ställas krav på förstapassen, att ta bollen bort från Englands aggressiva press, och därifrån inleda sin speluppbyggnad och få lugn och ro med bollen.

Men Sverige måste också ha en variation vid bollvinst – och vid tillfällen ”chansa” och gå på direkt omställning när England är oorganiserade. På detta sätt, samt fasta situationer, finns möjligheter att såra England.

Det är betydligt svårare att skapa målchanser när England spelar ett uppställt försvarsspel med en svårgenomtränglig fembackslinje som (näst) sista utpost.

I Englands speluppbyggnad bildas en trebackslinje när wingbackarna flyttar upp i planen och där centrala mittfältare försöker göra sig spelbara både framför och bakom motståndarens mittfält.

Nyckelspelare i denna fas är främst mittback Stones, som gått i Guardiolas fotbollsskola de senaste säsongerna, och agerar en form av playmaker.

Stones styr tempot i spelet och det är genom honom England, allt som oftast, försöker ta spelyta för spelyta med passningar som skär genom motståndarens linjer. Stundom med adress centrala mittfältare och emellanåt mot mötande forwards i form av Kane och Sterling; som i sin tur trycker ut bollar på kanterna och beger sig mot straffområdet för att kunna arbeta på inspel och inlägg.

Speluppbyggnad 1.png

Uppspel mot fw 1.png

Uppspel mot fw 2.png

Något som också stökat till det för Englands motståndare, så här långt i turneringen, är djupledslöpande mittfältare i form av Alli och Lingard.

Framför allt den sistnämnda har skördat framgångar genom detta arbetssätt och skapat både mål och målchanser. I dessa skeden har man slagit kvalitativa passningar direkt ner i spelyta 3.

England attack djupled 2.png

Alltså: det är ett variationsrikt England som har olika metoder för att komma till avslut och göra mål, vilket är oroväckande.

Personliga funderingar inför matchen:

  • Kommer Sverige försöka kliva med en forward, i försvarsspelet, tidigare än vanligt mot Stones för att få bort hans passningsfot?

 

  • Kan Nilsson Lindelöf fånga upp Sterling och hans extrema snabbhet i djupled?

 

  • Vem vinner kampen i svenskt straffområde; Granqvist eller brutale straffområdesspelaren Kane?

 

  • Sverige kommer antagligen skapa väldigt få målchanser mot England. När väl chanserna kommer måste avsluten vara kliniska. Är det dags för Berg att kliva fram?

 

Nu kör vi; kvartsfinal nästa! Eller bröllop var det ja…

Johan Israelsson

Argentina vs. Kroatien; en mångfacetterad Luka Modric

Under gårdagens batalj mellan Argentina och Kroatien vimlade det av stjärnor och kvalité; såväl på som utanför planen.

Exempelvis fanns – såklart – den gamle artisten El Diego på plats, som inför avspark, kysste en La Albiceleste-tröja med Messis namn inristat på ryggen.

När matchen väl var igång tindrade några stjärnor klarare än andra. Personligen tänker jag på Barca-Rakitic och Real-Modric.

Tillsammans med Inter-Brozovic bildade dem en oslagbar trio centralt i banan. Det var ett samarbete, främst i försvarsspelet, av sällan skådat slag. De så viktiga relationerna var precisa. Det fanns en oerhörd tydlighet i press- och understödsspelet.

Centrala trionCentrala trion 2

Denna enhet var origo i Kroatiens arbetssätt och 3-0-vinst över ett frustrerat Argentina.

Modric – denna stora lilla lirare – har oändliga kvalitéer som fotbollsspelare. Han slår korta och långa passningar, han gör assist och han gör mål.

Men han kan spela försvarsspel också, han kan underkasta sig kollektivet, vilket jag lagt fokus på i denna (Modric)analys.

Modric var briljant i pressen; när Kroatien klev högt men också när de låg lägre och avvaktade. Modric visste exakt när pressen skulle sättas in vilket gjorde att Argentina sällan kom in mellan Kroatiens linjer. Modric (med lagkamrater) tvingade motståndaren bakåt eller i sidled.

Press 1Press 2Press 4

Modric var också stark i defensiva omställningar och snabb i momentet att gå från att agera press-spelare till täckningsspelare.

Hög press 1Hög press 2 hemlöpHög press täckning 1Hög press täckning och brytning 2

Vid ett fåtal gånger kom den centrala trion litegrann i otakt, det vill säga att Brozovic, mittfältsankaret, kom ur position vilket gjorde att Modric täckte upp och skyddade den farliga ytan framför egen backlinje.

Skydda andraytan

Sist men inte minst. Brytpassen. Modric brytpass, oavsett vart han befinner sig på planen, sitter ofta perfekt på en medspelare – bort från ytor där motståndaren befinner sig – vilket gör att en speluppbyggnad alternativt offensiv omställning kan initieras.

Kroatien blir intressant att följa i utslagsmatcherna. Ett starkt kollektiv spetsat med individuell briljans brukar vara svårstoppat.

***

Jag önskar att Modric insats i denna match kunde användas i utbildande syfte för våra egna – unga spelare – i Sverige.

Min reflektion är att allt för mycket handlar om vad man gör när man har bollen och unga spelare lägger alltför stor vikt kring denna bit. Då är en mångfacetterad Modric en bra modell att lära sig ifrån:

  • Hur han rör sig offensivt utan boll för att skapa ytor åt medspelare.
  • Hur hårt han arbetar defensivt, för lagets bästa.
  • Löpmeter; offensivt som defensivt.

 

***

Imorgon är det en högintressant drabbning mellan Tyskland och Sverige. Jag tror dessvärre att det blir åka av för Sveriges del mot ett Tyskland som kommer att steppa upp rejält från Mexiko-matchen.

Glad midsommar.

Johan Israelsson

Tyskland vs. Mexiko; Hernàndez och omställningar

Världsmästerskapen i fotboll har startat. Turneringen är inte ens en omgång gammal men vi har ändå haft förmånen att bevittna ett flertal sevärdheter i form av högoktaniga matcher, finfina aktioner och drömmål.

Ett av dessa högoktaniga skådespel utspelade sig i Sveriges grupp under gårdagen då regerande mästaren – Tyskland – klev in i handlingarna. Motståndaren var Mexiko, och det kunde väl bara sluta på ett sätt; vinst för Die Mannschaft?

Trodde jag, och säkert många med mig.

Men. Den där tyska, ofta så starka lagmaskin, hackade betänkligt och fick se sig besegrade av Mexiko med 1-0 och mästerskapets största skräll hittills var ett faktum.

Enligt rapporter från de mexikanska myndigheterna noterades en mindre jordbävning i Mexiko City i samband med Lozanos segermål. Jordskalvet orsakades av de 9 miljoner invånare i den mexikanska huvudstaden när de hoppade och vrålade ut sin glädje i den 35:e minuten när målet föll. Fotboll = känslor.

Det var inte bara hemma i Mexiko det släpptes lös urkraft utan också på Luzhniki-Stadion; i Mexikos så starka omställningsspel i offensiv riktning.

Mexiko kunde attackera ett tyskt lag i obalans vid ett flertal gånger under matchens 90 minuter plus tillägg. Och det är genom denna metod Lozano blir matchvinnare.

Mål 1Mål 2Mål 3Mål 4

Det är ett väldigt bra mål. Både på ett kollektivt och individuellt plan:

1) Morenos vertikala passning mot Hernàndez.

2) Hernàndez aktion som både mötande och djupledsgående forward.

3) Lozanos löpning djupt ner från egen planhalva.

4) Det millimeter-synkade samarbetet hela vägen från Morenos passning till Lozanos avslut.

Från bollvinst till mål tar det 12 sekunder (det hade gått ett par sekunder snabbare om Lozano direkt tryckt in bollen i nät istället för att ha skottfintat). Personligen är jag svag för mål genom detta arbetssätt.

Mexiko kunde som sagt attackera ett oorganiserat Tyskland vid många tillfällen vilket berodde på två saker; ett starkt Mexiko och ett svagt och osynkat Tyskland.

En nyckelroll i dessa skeden av spelet hade främst Mexikos meste målskytt – Hernàndez – som var svårfångad; såväl framför som bakom Tysklands backlinje.

Hummels och Boateng förlorade kampen mot den lilla ärtan och de hade svårt att värdera när de skulle stå och när de skulle falla på honom. Nu blev det något mittemellan och det är sällan bra som försvarsspelare.

Chicha 1Chicha 2Chicha 3Chicha 4

Överlag var det enkelt för Mexiko att få in bollen i spelyta 2 och rättvända kunna operera på tyskarnas planhalva. Nedan är ett annat exempel då Vela är den som kan vända upp i denna attraktiva yta.

Bollvinst 1Bollvinst 2Bollvinst 3

 

Mexiko imponerade stort och efter denna maktdemonstration ska det mycket till om ett svenskt lag ska kunna gå segrande ur den sista gruppspelsmatchen.

Dock kommer matchbilden vara en helt annan och jag tror inte Mexiko kommer att få attackera ett svenskt lag i obalans allt för många gånger då Mexiko kommer att föra matchen.

En nyckel kommer dock bli, oavsett matchbild, att fånga upp Hernández rörlighet både framför och bakom en svensk backlinje.

Men vi ska inte gå händelserna i förväg, utan tar en match i taget.

Om några timmar är det dags; Sverige tar sig an Sydkorea, och jag överdriver inte när jag ger matchen epitetet ”måstematch”.

Johan Israelsson

Inför VM; Sveriges taktik och arbetssätt

Fotbolls-VM är endast några få dagar bort. På torsdag riktas hela världens blickar mot Putin-land där mästerskap nummer 21 ska avgöras. Först ut: värdnationen Ryssland mot Saudiarabien.

Och om exakt en vecka, måndagen den 18 juni, gör det svenska laget entré på nybyggda Nizhny Novgorod Stadion för kamp mot Sydkorea.

Kuriosa: Sydkoreas största förlust kom mot just Sverige, i London 1948, när svenskarna städade av sydkoreanerna med hela 12-0. Låt oss hoppas att detta är ett positivt tecken.

I helgens 0-0-genrep mot Peru, på Ullevi, ställde förbundskapten Andersson upp med manskapet han avser att starta med i öppningsmatchen:

Olsen

Lustig, Nilsson Lindelöf, Granqvist, Augustinsson

Claesson, Larsson, Ekdal, Forsberg

Berg, Toivonen

Försvarsmässigt kommer vi att få se ett kompakt Sverige i utgångspositionerna #1-4-4-2. De försvarar alltså med tre tydliga linjer; forwardslinje, mittfältslinje och backlinje.

Utgångspositionerna för forwardsparet – Berg och Toivonen – varierar en aning men i grunden ligger de kring offensiv cirkelkant. De ansvarar för den centrala förstapressen och har som uppgift att styra motståndaren utåt i planen.

Därefter är det yttermittfältarna – Forsbergs och Claessons – ansvar att bryta ut i press mot bollhållaren. Dessa ska (1) få motståndaren att spela bollen bakåt eller (2) få motståndaren att spela den utanför dem. Och i så fall är det ytterbacken – Augustinsson eller Lustig – som kliver i press och duell.

Mittbackarna – Nilsson Lindelöf och Granqvist – ska hålla sig centralt och skydda straffområdet. Behöver ytterbackarna support är det av sin yttermittfältare alternativt att någon av de centrala mittfältarna – Ekdal och Larsson – kliver ut.

Detta arbetssätt är enkelt och tydligt. Spelarna arbetar efter klassiska principer som press, understöd, täckning, centrering, överflyttning etc. Samtliga spelare vet sina roller och det kollektiva försvarsspelet är i fokus.

Sverige strävar alltid efter att ha spelet framför sig eller utanför sig – inte innanför sig; motståndaren ska aldrig få sätta in bollar mellan mittfält och backlinje.

Förhindra 1

Sverige arbetar med triggers vid exempelvis hög press. En trigger kan vara när motståndaren sätter en passning bakåt, eller vid ett dåligt mottag, som gör det möjligt att sätta tuff press på bollhållaren i förhoppning att vinna bollen högt.

I de flesta fall ger Berg och Toivonen, de som ligger högst upp, signalen för en sådan press och då kliver hela laget framåt.

Ett tydligt och bra exempel såg vi mot Peru när de rödklädda slarvade i speluppbyggnaden vilket triggade igång Toivonens höga press.

Toivonen själv vann inte bollen men han tvingade fram en svag passning vilket gjorde att Ekdal kunde vinna bollen centralt och direkt ta den framåt och hota en motståndare i obalans. Det hela mynnade ut i en högkvalitativ målchans för djupledslöpande Claesson.

Detta är viktiga skeden för Sverige i VM; att lyckas med den höga pressen och kunna hota en motståndare som är oorganiserad och på så sätt skapa målchanser. Vi vet alla hur svårt det är att ta sig förbi en motståndare när den är organiserad och det är tveksamt om Sverige besitter den skickligheten.

Triggers hög press 1Triggers 2Triggers 3

I Sveriges speluppbyggnad vill man åt fler linjer än tre (som man försvarar med). Mittbackarna, och främst Nilsson Lindelöf, har en viktig roll med sin passningsfot i denna fas.

Andersson har övergett sin IFK Norrköpings-metod, där han i speluppbyggnaden använde sig av en trebackslinje och skickade fram vänsterbacken högt upp i planen; högerbacken stannade nästan i linje med mittbackarna.

Numera trycks bägge ytterbackarna upp i planen vilket gör att Forsberg och Claesson kan vandra in i ytan mellan motståndarens backlinje och mittfält, ungefär som två stycken ”tior”. Ekdal och Larsson ”växeldrar” centralt, dessa ska aldrig ligga i linje med varandra.

Speluppbygg 1

På bilden nedan går det tydligt se att Sverige eftersträvar bemanning i samtliga fem korridorer i speluppbyggnaden; yttre korridorerna, inre korridorerna och centrala korridoren. Ytterbackarna ansvarar för spelbredden när yttrarna vandrat in i planen. Forwardsparet har en viktig uppgift i att trycka ner backlinjen och skapa ytor för Forsberg och Claesson.

Speluppbygg 3 10 spelare

Forsberg, som är Sveriges nyckelspelare i offensiven, har en fri roll i anfallsspelet. I speluppbyggnaden rör han sig fritt där han ibland går djupt ner för att hämta boll och bidra med sin passningsfot, men också där han kliver högt upp i planen för djupledshot vid en längre boll. En spelare som flyter så pass fritt är svårt för motståndaren att hålla koll på.

Forsberg 1Forsberg 2

Ytterbackarna – Lustig och Augustinsson – har en viktig roll i Sveriges anfallsspel, dels i att erbjuda spelbredd men också kring att skapa numerärer på kanterna. När Sverige anfaller kliver ofta båda fram samtidigt, vilket jag personligen gillar. Dels är det svårt för motståndaren att hålla koll på dessa ytterbackar som stormar fram, dels har man fler spelare högre upp i planen som kan hjälpa till med återerövringsspelet.

Bägge YB går

Dock, när bägge ytterbackar kliver fram samtidigt, finns en risk – vid bolltapp – att stora ytor erbjuds till motståndaren att kontra i.

Just detta inträffade mot Peru vid några tillfällen. Den ena gången var Guerrero för ensam för att kunna utnyttja hålen på kanterna. Men vid ett annat tillfälle var Sverige riktigt illa ute och en Olsen-parad räddade Sverige den gången.

YB högt bolltappYB högt 12

Bollvinst Peru 1Bollvinst Peru 2

Det ska bli intressant att se i VM om Sverige vågar kliva med bägge ytterbackarna så konsekvent som de gjorde mot Peru.

Sverige har visat sig vara väldigt solida defensivt och har en stabil grund att stå på. Ska de ta sig vidare från gruppen krävs det dock mer än en stark defensiv. Det krävs mål. Hur ska Sverige göra målen?

  • Vid bollvinster högt upp i planen och genom att attackera en motståndare i obalans.
  • Fasta situationer.
  • Individuell skicklighet (läs Forsberg).

 

Låt världsmästerskapet börja!

Johan Israelsson