POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

AIK vs. Hammarby IF; smartness och löpvillighet

Stockholmsderby mellan AIK och HammarbyFriends Arena. Upplagt för fest.

Under matchens inledning – de första tio minuterna – var det dock långt ifrån någon feststämning. Det rådde snarare begravningsstämning.

Den tysta protesten från supporterleden, mot polisens så kallade villkorstrappa, gav onekligen effekt.

Det kändes aningen depressivt att titta på en allsvensk fotbollsmatch där vi endast hörde tränarnas instruerande samt spelarnas interna kommunikation (även om just dessa bitar fångar mitt intresse).

Kampen tog fart på allvar när supportrarna bestämde sig för att trycka igång den mäktiga ljudkuliss som är kompatibel med derbymatcher i Stockholm.

Mest av allt gick de svartgula spelarna igång.

Pang-pang sa det, och mellan minut sjutton och nitton, hade landslags-Larsson gett hemmalaget både ett och två mål.

Fina prestationer såväl från målskytten som från Goitom och där den sistnämnde har en avgörande roll vid bägge målen.

  • 1-0:

Goitoms smartness och styrka i det felvända spelet är briljant i denna sekvens. Många spelare sätter tillbaka bollen rakt ner på mötande spelare (Larsson), men istället vinklar Goitom bollen mot Obasi som kan sätta en tredje spelare i rörelse i djupled (Larsson).

1-01-0.1-0..1-0...1-0....1-0.....

Självklart lämnar Hammarbys försvarsspel väldigt mycket övrigt att önska. Det är haltande (Solheim) och osynkat vilket i sig är ganska naturligt med tanke på den bisarra skadesituation Hammarby försatt sig i.

  • 2-0:

Bengalerna hann knappt slockna innan det var dags igen. Elyounoussi gör ett starkt defensivt arbete på egen planhalva och vinner bollen. Obasi kommer till stöttning. Därefter är det dags för firma Larsson/Gotiom, och där Larssons löpvillighet återigen betalar sig.

2-02-0.2-0..2-0...2-0....2-0.....2-0......

Även här: Hammarbys försvarsspel lämnar många frågetecken. Inte bara från de centrala försvararna utan också från centralfältaren Bojanic (bör göra ett bättre försök att stoppa/fördröja omställningen och om man inte klarar det: sprinta hemåt i högsta hastighet – inte jogga). Därefter får Widgren aldrig låta Goitom – ostört – sätta in en boll från den inre korridoren.

Goitoms betydelse för AIK är vital; såväl i det defensiva som offensiva. Hans spelförståelse hjälper laget i samtliga skeden av spelet. Han gör, kort och gott, sina lagkamrater bättre.

Larssons betydelse för AIK har varit enorm sedan han anslöt förra sommaren. Det är en spelare som är bra box-to-box och som aldrig slutar löpa. Idag betalade sig löpstyrkan i matchavgörande mål.

Min upplevelse såväl på svensk ungdoms-, amatör- och elitnivå är att spelare gärna vill ha bollen på fötterna och därifrån kan man börja lira boll.

Fotboll handlar mycket om vad man gör när man inte har bollen; och att löpa för att skapa ytor – för sig själv och för sina lagkompisar.

Någon som också är stark på just detta, och som fått betalt i poäng denna säsong, är Elyounoussi. Den laglojale norrmannen löper och löper och löper.

Mycket tack vare detta befinner han sig också där det händer – i offensivt straffområde – vilket bidragit till att han hittat nätet hela nio gånger i årets seriespel.

Även denna match befann han sig där ett flertal gånger; exempelvis vid de bägge AIK-målen (för att kunna “hugga” och ta avslut, men också för att dra på sig markering och skapa oreda för motståndaren; som vid 2-0-målet).

Uppehållet kommer lägligt för Hammarbys del. De grönvita måste få tillbaka spelare från skador, och lyckas hålla truppen i bättre skick under höstsäsongen, annars blir det snårigt att haka på i den absoluta toppstriden.

Johan Israelsson

BK Häcken vs. AFC Eskilstuna; och en mångsidig cupvinnare

BK Häcken stod för en stabil insats i cupfinalen på Bravida Arena mot AFC Eskilstuna. Slutresultatet skrevs till 3-0 och kapten Lindgren fick lyfta bucklan mot den regntunga himlen på Hisingen.

Det var klasskillnad från början till slut och Häcken visade upp sin mångsidighet; framför allt i offensiv riktning. Det var kvalitet på fasta situationer, i speluppbyggnaden och i det offensiva omställningsspelet.

1-0-målet nickades in av Falsetas efter en Irandust-hörna. Vilt svartgult jubel utbröt (och Falsetas visade upp en minst sagt stökig målgest).

Självfallet glädje över ett mål i en cupfinal; men jag tror främst att laget jublade åt att de lyckades med något som de nött in på träning. Det är en tydlig hörnvariant där fysiske Jeremejeff har en nyckelroll.

Hörna 2Hörna 3Hörna 4Hörna 5

I sin speluppbyggnad använder sig Häcken av framskjutna ytterbackar och där Falsetas droppar ner mellan mittbackarna för att vara med och bygga spelet nerifrån.

De jobbar med ett varierat spel men där en av målsättningarna är att hitta in i spelyta 2 centralt, alternativt ut mot de yttre korridorerna där Andersson och Ekpolo störtar fram.

Jeremejeff finns alltid som en central punkt och det går att ”dumpa” bollen på honom där han är stark och kan hålla ifrån (mycket av den varan mot IFK Göteborg senast i allsvenskan).

SU hela laget

Häckens yttrar kommer ofta in i spelyta 2 och då använder de sig av tre tiorPaulinho, Yasin och Irandust – vilket gör att de överbelastar centralt och ställer till problem för motståndaren.

Tydligt exempel på detta arbetssätt nedan och då öppnas yttre korridoren upp för Ekpolo.

Anfall kant 1Anfall kant 2Anfall kant 3

Mest av allt imponerade Häcken i sitt offensiva omställningsspel. Där gick det undan. En viktig nyckel i dessa skeden är Jeremejeff kryddat med ett flertal löpvilliga spelare.

Sekvens 1:

Jere omställning 1Jere oms 2Jere oms 3.Jere oms 4Jere oms 5Jere omstä 7

Sekvens 2:

Omställning 1Omställing 2Omställning 3Omställning 4Omställning 5

Sekvens 3: 

B-vinst 1B-vinst 2B-vinst 3B-vinst 3.2B-vinst 4

Häcken fick dock inte utdelning på sitt omställningsspel i dag. Skickligheten i de avslutande momenten var inte på plats.

Men vad gör de när två fasta situationer sitter (Toivio nickade in 2-0 på en kantfrispark) samtidigt som inbytte Lundberg trycker in 3-0 från distans i slutsekunderna.

Cuptitel nummer två på de senaste fyra åren. Starkt jobbat, BK Häcken!

 

Johan Israelsson

Djurgårdens IF vs. IF Elfsborg; och att förändra formationer

Tele2 Arena hände det grejer under gårdagen. Inte minst under den första halvleken mellan Djurgården och Elfsborg – som inför drabbningen – låg på exakt samma antal poäng: 15 stycken.

De bägge kombattanterna har sett relativt bra ut i inledningen av säsongen; och framför allt har Boråsarna tagit sig i kragen jämfört med hur det såg ut under fjolåret.

Det hände som sagt det ena och det andra under matchens första halvlek. En halvlek som tickade upp mot 60 (!) minuter innan Nyberg satte pipan i munnen och blåste av den.

Att halvleken drygades ut berodde främst på den otäcka smäll Nilsson i Elfsborg åkte på.

En händelse som väckte obehagliga minnen till liv från min bror Eriks huvudskada – med tillhörande fotledsbrott – på just samma arena (men i motsatt straffområde).

Förhoppningsvis är skadan på Nilsson lindrigare än Eriks. Krya på dig, Joakim!

Utöver denna hemskhet fick publiken se två hemmamål och ett hemmarött när Radetinac gjorde något som man inte får göra på en fotbollsplan.

Djurgården nere på tio man efter 17 spelade minuter.

Dessförinnan hade Djurgården fått en drömstart på matchen efter en Ulvestad-styrning på ett Käck-inspel och fyra minuter in i kampen stod det 1-0 på resultattavlan.

Det inträffade också en hel del taktiska händelser – eller snarare förändringar – i den första halvleken. Under denna period ändrade Blåränderna nämligen formation hela tre gånger.

Djurgården inledde matchen i formationen #1-4-3-3:

433

Efter utvisningen på Radetinac valde Bergstrand/Lagerlöf formationen #1-4-4-1:

441

Och i slutskedet av första halvlek gick Djurgården ner på en fembackslinje och spelade #1-5-3-1:

531

Det är intressant att se förändringar likt detta, det är inte ofta i svensk fotboll det går att skönja ett flertal – och så tydliga – formationsändringar under en och samma halvlek.

Det tidiga 1-0-målet skapade arbetsro för Djurgården, såväl innan som efter utvisningen. DIF behövde inte jaga målchanser utan kunde flytta i sina lägre utgångspositioner med tydligt press- och understödsspel och där Elfsborg skulle utåt; mot de yttre korridorerna.

När Djurgården vann boll sökte de främst den högsta punkten – Buya Turay – bakom en högt stående backlinje. Straffen, som Ulvestad och DIF gör 2-0 på, kommer till på just detta arbetssätt.

Snabb igångsättning av Danielsson när DIF fått frispark (något som Thelin själv ofta uppmanar sina spelare till) på egen planhalva. Käck kan opressad vända upp och trycka ner en boll på djupledsgående Buya Turay.

DIF mål 1DIF mål 2DIF mål 3DIF mål 4

Efter målet gick DIF ner på en fembackslinje och tryckte ner Berg centralt tillsammans med Une Larsson och Danielsson.

På detta sätt kunde DIF beordra sina vingbackar högre upp i de yttre korridorerna samtidigt som de hade tre starka duell- och huvudspelare som ett centralt block i och runt planens farligaste ytor.

Hemmalaget avverkade hela den andra halvleken i samma formation och de gjorde det i en kompakt sådan som bortalaget hade väldigt svårt att tränga sig igenom och förbi.

Jag vet att det är som att svära i kyrkan; men DIF-linjerna, och den tydlighet som fanns i försvarsspelet, liknade stundom AIK:s defensiva uppställning Fjädern.

DIF press centraltDIF press högerDIF press vänster

En stökig match som Djurgården löser på ett bra sätt med taktiskt flexibilitet samtidigt som alla underordnar sig kollektivtet.

Tre friska pinnar in och DIF har gett sig själva möjligheten att haka på i toppen.

(Bilder från Svensk Elitfotboll via Spiideo)

Johan Israelsson

Hammarby IF vs. Östersunds FK; och bollerövringar

Östersunds FK, som Hammarby IF haft så förtvivlat svårt för de senaste säsongerna, var på besök söder om söder.

Inför gårdagens fajt kunde man läsa att Hammarby, på de senaste sex matcherna, inte besegrat laget från Jämtland. En minst sagt icke angenäm tydning för Bajensupportrarna.

Ändring skulle det bli.

ÖFK-coachen Burchnall jämförde – i halvtid – sina mannars matchinledning med en car crash.

Han syftade på Pettersson-skadan efter dryga minuten; där Bajen utnyttjade den efterföljande numerären och Andersen avslutade en magnifik Hammarby-attack med att prickskjuta in 1-0 utanför straffområdet.

Metaforen om en bilkrasch kunde också nyttjats om matchen i sin helhet då den, ur ÖFK-synpunkt, utvecklades till ett haveri.

Främst av två anledningar:

  • Östersunds arbetssätt i speluppbyggnaden som misslyckades totalt.
  • Hammarbys press- och duellspel som var allt annat än misslyckat.

 

Östersund har under de senaste säsongerna gjort sig kända för en fotboll där de tagit spelyta för spelyta i sin jakt på mål och segrar.

Igångsättning (MV) -> utgångsyta -> spelyta 1 -> spelyta 2 -> spelyta 3 (= mål).

Potter avlade fram arbetssättet genom resan från division 2 till allsvenskan.

En av de bästa matcher Östersund avverkade under engelsmannens era var i den allsvenska premiären 2016 när Hammarby – på sin hemmaplan – spelades ut efter noter (1-1 dock, en Saetra-nick räddade grönvitt från nederlag den gången).

Det har runnit en hel del vatten under broarna sedan den tillställningen. Men Östersund tog sig an gårdagens match på liknande sätt. Man ville ”lira”.

Inget lyckat drag då Hammarbys press- och duellspel var starkt från början till slut.

(Sekvens 1)

Bra press BajenBra press bajen.

(Sekvens 2)

2.0 Bra press andra2.0 Bra press andra.

(Sekvens 3)

Press 2a halvlek 1

Och på liknande sätt – genom bollerövringar – gjorde Hammarby 2-0, 3-0 och 4-0.

  • (2-0)

Bollvinst Tankovic och sniper-avslut Kjartansson.

Bolltapp 2-02-0.2-0..2-0...

  • (3-0)

Bollvinst Andersen och behärskat Djurdjic-avslut i bortre.

3-03-0.3-0..3-0...

  • (4-0)

Bollvinst och attack = straff. Tankovic sätter därefter dit bollen från 11 meter.

4-04-0.Bollvinst 4-0..

Hammarby ser fina ut; i många skeden av spelet. Och något som Billborn frekvent tryckt på är just en stark press och att ta kliv framåt i försvarsspelet (sprintade tufft in i pressen vilket inte alltid är fallet hos allsvenska fotbollsspelare).

Kan Hammarby fortsätta utveckla sitt press- och försvarsspel kan det bli en tjusig slutplacering när den allsvenska tabellen summeras i höst. 

Johan Israelsson

IFK Göteborg vs. AIK; och en sällsynt otydlighet

Norlings AIK har gjort sig kända för sin tydlighet i både enskilda roller och kollektivet i stort.

Det Ventura-inspirerade arbetssättet med tillhörande formation: #1-5-3-2/#1-3-5-2 (förhindra speluppbyggnad/speluppbyggnad) har AIK arbetat med konsekvent under de senaste säsongerna.

Samtliga spelare har haft koll på arbetsbeskrivningen och på Karlberg har Norling hamrat in spelsättet vecka ut och vecka in.

De supertydliga linjerna har gett alla symmetri-älskande människor ståpäls när de vilat ögonen på försvarslinjerna som skådats såväl horisontellt som vertikalt.

Bilderna nedan, som är från fjolårets guldsäsong, får symbolisera detta (och HÄR går det att läsa mer).

AIK DEF UTANFÖR SIGAIK Def fjädernAIK DEF trio mittenAIK DEF FW

Det har runnit en hel del vatten under broarna sedan Lennart lyftes mot novemberskyn på ett stökigt Guldfågeln Arena i Kalmar.

Nya spelare har anslutit för att täcka upp för flyktade (nyckel)spelare, och spelet har stundtals lämnat mycket att önska, både i Svenska cupen och initialt av allsvenskan.

Norling har dock varit trogen sitt arbetssätt och då i synnerhet (Torino-)formationen; fram tills för två omgångar sedan.

När BK Häcken gästade Friends Arena ställde AIK upp med en fyrbackslinje och en formation som kunde översättas till något i stil med: #1-4-3-3.

I den matchen hölls en klassisk AIK-nolla, i uddamåls-segern, men linjerna i försvarsspelet var ett minne blott och det såg stundtals ut som AIK arbetade med inslag av man-man-markering, och inte det tydliga press-, understöds- och täckningsspel som brukligt.

I gårdagens klassiker-kamp mot IFK Göteborg, på någon av Ullevi-arenorna, inledde man med liknande formation och samma spelare på planen (viktige Larsson avstängd dock, Rashidi ersatte).

Mitt fokus låg på de svartgulas försvarsspel; och så här efteråt kan jag sammanfatta det som: otydligt. Det var minst sagt svårläst hur AIK ville arbeta i sitt försvarsspel.

Men en sak är säker: jag har aldrig tidigare (sedan Norling kom tillbaka till klubben 2016) bevittnat AIK uppträda på ett liknande sätt och ge bort så mycket attraktiva ytor på egen planhalva.

Normalt sett ska motståndaren utåt i pressen – mot de yttre korridorerna – aldrig in mellan lagledarna och i synnerhet inte in framför egen backlinje (motståndarens spelyta 2).

AIK lämnade ofta en yta och ett hål för motståndaren att ta sig fram i centralt. Tidigare har det funnits tre centrala mittfältare som en sköld framför backlinjen, och spelyta 2 har i princip varit igenbommad när lagen mött AIK.

Yta central1YTA Centralt 3Yta centralt

(2-0-målet, AIK har dels problem i pressen och därefter att skydda centrala ytan framför backlinjen)

Mål 1Mål 2

I det samlade och uppställda försvarsspelet, där de tre tydliga linjerna (back-, mittfälts- och forwardslinje), brukar gestalta sig kunde man i sekvenser bara se en enda röra av spelare.

Spretigt f-spel?Ännu spretigare F-spel?!

I flera länder och ligor är det mer regel än undantag att spelarna knappt förhåller sig till varandra, utan där fokuserar man på motståndaren och spelaren har ”sin spelare” att hålla koll på: klassisk man-man-markering.

Om det är vad AIK stundtals försöker göra i IFK-matchen har jag svårt att tyda. Det som går att konstatera är matchplanen och taktiken misslyckades helt. Kryddat med spelare som förlorade sällsynt mycket dueller.

  • Beror det på otydlighet från Norling?
  • Beror det på att AIK inte tränat tillräckligt på den nya formationen och dess arbetssätt?
  • Beror det på spelarnas egenskaper?
  • Beror det på ett obalanserat lag (mååååånga offensiva pjäser i startelvan)?

 

Norling har stora problem att ta tag i; och då har jag inte ens nämnt anfallsspelet (de har gått mållösa från 3 av 6 matcher).

Mitt fokus låg inte på IFK Göteborg denna gång; men hyllas ska dem.

Det är en oerhört stark prestation där Blåvitt sätter tre bollar på regerande mästarna samtidigt som man kliver av gräsmattan med ett clean sheet.

Det är imponerande.

Johan Israelsson

Djurgårdens IF vs. IFK Göteborg; taktisk flexibilitet

Taktisk flexibilitet har under de senaste åren varit ett gångbart uttryck såväl internationellt som nationellt.

Att kunna ändra spel- och arbetssätt under pågående match, och ha förmågan att skifta utgångspositioner beroende på var bollen befinner sig, strävar alla tränare mot.

Ibland gestaltar detta sig vagt, ibland mer distinkt.

Under kampen på Tele2 Arena, mellan Djurgårdens IF och IFK Göteborg, var det uppenbart hur taktiskt flexibla Blåvitt var i förhindrande av motståndarens speluppbyggnad.

Göteborg hade två lägen:

  • Hög press; med man-man-markering.
  • Låg press; med positionsförsvar och där de tydligt bildar en fembackslinje.

(Hög press, första och andra halvlek)

Högt man man 1aHögt man man andra...

(Låg press, första och andra halvlek)

Lågt f-spel 1aLågt andra

Genom detta arbetssätt stängde Göteborg ner Djurgården totalt; främst under den första halvleken. Den höga pressen störde Djurgårdens speluppbyggnad betänkligt och de hade problem att hantera aggressiviteten i de blåvitas man-man-spel.

I det låga försvarsspelet gjorde Göteborg det trångt centralt och styrde motståndaren utåt och kunde neutralisera anfallsförsöken.

När fembackslinjen bildades droppade centrala mittfältaren Barny ner som en tredje mittback mellan Starfelt och Calisir (Erlingmark tog den rollen när han byttes in).

Vid hög press var Barny uppe och gnuggade på offensiv planhalva. Jag är imponerad över hur bra han löste en sådan roll; vilket innebär stora utmaningar.

Göteborg spelade också anfallsfotboll under den första akten, och gjorde det bra. Vid ett tillfälle vann de boll och ställde om rappt med flera djupledsgående spelare. Slutprodukt: en Nygren-smekning i stolpen.

Vid ett annat tillfälle spelade de sig fram – från egen backlinje – till Kharaishvili som i ett (halvt) friläge tryckte bollen över.

Mållöst i halvtid. Mersmak för laget från västkusten.

Den andra halvleken initieras av en Ulvestad-nick i mål. Inte helt väntat.

Göteborg, genom Nygren, kvitterade – trots en man mindre – med knappa tio minuter kvar.

Gott så?

Nej, Blåränderna skulle dra det längsta strået och Buya Turay fick titulera sig matchvinnare när han från nära håll stötte in segermålet några minuter före full tid.

Om IFK-försvarsspelet, ute på planen satt som det skulle, var det stora frågetecken i den yttre (första DIF-målet) och inre (andra DIF-målet) korridoren samt i straffområdet vid baklängesmålen.

Rings prestationer ute i korridorerna är starka och han vinner sin duell. Det betyder att högerback Ohlsson förlorar sin duell två gånger om.

För en ytterback handlar det om en sak i sådana lägen: blocka inspel/inlägg till vilket pris som helst. Men Ring, med sin enorma högstanivå, är också skicklig här.

Därefter gäller det att försvara sitt straffområde – eller allra viktigast: försvara golden zone. Två gånger om misslyckas blåvitt med detta.

Jag är ytterst tveksamt till Starfelts positionering vid de två målen. Enligt mig är han för långt ut; han bör vara närmare målet och skydda ytan vid första stolpen. Nu uppstår det stora hål; trots att IFK är samlade.

(Dock vet jag inte exakt Asbaghis principer i dessa lägen, och det är möjligt att han vill ha Starfelt där han är, men jag är ytterst tveksam till det).

Jag har också en fundering om det ställer till det för Starfelt och Calisir, vid första DIF-målet, när Erlingmark droppat som tredje mittback kring vem som ska markera vilken spelare. Det är förvisso en central mittfältare som kommer in i straffområdet, men för mig är det en mittback som ska ha den ytan/spelaren. Det känns otydligt, och onödigt.

Det blir någon form av räknefel och många spelare ligger i tveksamma positioner. Calisir ska också kunna släppa den spelare han fångat upp i markering och justera sin position och komma närmare den farligaste spelaren i detta läge (= Ulvestad).

Och självklart. Vid det matchavgörande målet ska Calisir aldrig släppa Buya Touray-markeringen.

(1-0)

1-0?

1-0??1-0???

(2-1)

2-1 starfelt?2-1 starfelt 2...

Vad är det man brukar säga? Matcher vinns i straffområdena. På Tele2 Arena konkretiserades detta.

Johan Israelsson

Hammarby IF vs. Kalmar FF; och en örn som landat men ännu inte levererat

Det rådde karnevalstämning på Söder. Hammarbys hemmapremiär låg runt hörnet; och en mäktig supportermarsch initierades av ikonen Bakircioglu.

Upplagt för fest.

Men. Festen kom av sig.

Smålänningen Kalmar FF hade all anledning att försöka förstöra festen och inkassera sina första allsvenska poäng 2019 efter en svajig premiärmatch mot Sirius.

Sagt och gjort. Stockholmaren Fröling, som tidigare berättat om sina Bajen-sympatier, pannbandsnickade in 0-1 efter att Odilon snubblat och tappat markeringen.

Hammarby kom igen, men bara halvvägs. Djurdjic kvitterade med skallen i den andra halvleken och spikade slutresultatet 1-1.

Viktig och skön poäng för Kalmar. Missräkning för Hammarby.

Chanser till ytterligare mål fanns. Och framförallt för hemmalaget som skapade ett flertal kvalitativa möjligheter. Ett par gånger stod Hägg Johansson för superräddningar och några gånger var skickligheten inte där.

Och på tal om skicklighet. Hammarbys sena lån av Vidar Örn Kjartansson adderar kvalité till de grönvita. Det är en oerhört skicklig forward och en typ av rollspelare jag personligen är svag för.

Den flyttbenägna islänningen, som är inne på sin tionde seniorklubb trots sina 29 år, har öst in mål i princip samtliga klubbar han representerat.

Det är en forward som är där en forward ska vara: i straffområdet. Han gjorde 14 mål för Malmö FF i allsvenskan 2016; alla i straffområdet och majoriteten på ett tillslag. Han krånglar inte till något. Varken i spelet eller i avslutsmomenten.

Kjartansson gör det det enkelt för sig själv och sina kamrater; han erbjuder ofta ett spelalternativ som felvänd forward och sätter tillbaka bollen – med ett eller två tillslag – mot framstormande medspelare och därefter ger han sig iväg mot straffområdet. Det är en spelare med stor smartness både med och utan boll.

Som ni förstår låg mitt fokus på Hammarbylånet (som i dagsläget endast gäller fram till sommaren) och nedan kommer ett antal sekvenser där Kjartansson styrkor exponeras.

  • Anfall 1

Anfall 1.Anfall 1.2Anfall 1.4Anfall 1.5Anfall 1.6

  • Anfall 2

Anfall 2.1Anfall 2.2Anfall 2.3Anfall 2.4Anfall 2.5Anfall 2.6

  • Anfall 3

Anfall 3.1Anfall 3.2Anfall 3.3

  • Anfall 4

Anfall 4.1Anfall 4.2Anfall 4.3Anfall 4.4

  • Anfall 5

Anfall 5.1Anfall 5.2Anfall 5.3Anfall 5.5

  • Anfall 6

Anfall 6.1Anfall 6.2Anfall 6.3Anfall 6.4Anfall 6.5

Det är en tidsfråga innan Örnen frekvent kommer att synas i målkolumnen. Och min aning är att Sportchefs-Jansson försöker få till en lösning som gäller över hela säsongen.

I övrigt kommer Djurdjic mer till sin rätt då det är legitimt för honom att röra sig över större ytor och alltid veta att det finns minst en spelare inne i straffområdet.

Kommer första Kjartansson-målet mot MFF-antagonisten Helsingborgs IF i nästa omgång, månne?

Till sist. Kalmar FF må ha varit tillbakatrycka (ett medvetet lågt lag i andra halvlek enligt Pehrsson) men behöver definitivt inte skämmas varken för prestationen eller festförstörandet.

Johan Israelsson

Allsvenskan 2019; välkommen!  

Välkommen tillbaka, Allsvenskan! Du är som vanligt saknad. Allsvenskan är min personliga favoritliga att följa world wide.

Närheten till spelarna och tränarna finns där, stämningen på ett flertal matcher är av högsta kaliber samtidigt som serien innehåller en hel del spännande lag och spelare att ta del av.

På söndag kickar omgång 1 igång, en omgång som slutförs på måndag.

En intressant första runda stundar; Rydström ska hem till Kalmar med sitt Sirius, en rutinerad nykomling i Helsingborgs IF tar sig an ett storsatsande IFK Norrköping, och Malmö FF får – i sin Häxkittel – besök av försäsongens kanske starkaste lag i form av BK Häcken.

Ni hör själva. Upplagt för festligheter.

29 mars 2018 – för exakt ett år sedan – skrev jag några rader kring varje lag inför förra årets seriestart (Allsvenskan 2018 – tränare, arbetssätt och trender), och det är väl lika bra att göra detta till en tradition.

 

  • AFC Eskilstuna – nykomlingen har spänt musklerna under försäsongen och stått för imponerande insatser; exempelvis på bortaplan mot lag som IFK Norrköping och AIK. Prestationerna har lett fram till att AFC kan titulera sig finaldeltagare i Svenska cupen. Kan tränaren Miljanovic, med den ödmjuka framtoningen, fortsätta överraska?

 

  • AIK – fjolårsvinnaren har inte direkt imponerat under vintermånaderna samtidigt som flera viktiga kuggar lämnat laget vilket gör AIK svårlästa. Förra årets ramstarka försvarsspel behöver byggas upp och offensivt behöver handbromsen lossas. Norling behöver gräva i verktygslådan och väcka laget innan det är för sent.

 

  • BK Häcken – Hisingslaget har stora förväntningar på sig numera. Alms mannar har alla möjligheter, med sin offensiva råtalang, att haka på i den absoluta toppstriden. Laget levererade flest antal mål förra säsongen, och defensiven satt stundtals fint också. Mittbacks-Lindgren är nyckelspelare och hans stabilitet och ledaregenskaper ska inte underskattas mitt i all attackfotboll.

 

  • Djurgårdens IF – firma Bergstrand/Lagerlöf har med små medel gjort ett strongt arbete i Sirius. Nu ökar pressen i en klubb där de ekonomiska musklerna är väldigt mycket större än hos Uppsalalaget. In och leverera; för leverans har Super-Bosse stått för då han landat spelare som Buya Turay och Ajdarevic.

 

  • Falkenbergs FF – allsvensk fotboll på Falcon Alkoholfri Arena Har FFF säsongen 2020 allsvensk status även då? Nej, inte om man lyssnar till den samlade presskåren. Underdogs är bara förnamnet. Men som någon gammal skidåkare en gång sa: ingenting är omöjligt. Nog ska det mycket till – och en hel del trollerikonst från coach Eklund – om västkustlaget spelar allsvenskt även nästkommande säsong.

 

  • GIF SundsvallCedergrens mannar överraskade och stod för en storslagen fjolårssäsong. Nu är dock den spanska demonen Sibila – från Soccer Services – borta. Betyder det att Giffarnas fina och vägvinnande spel är ett minne blott? Nej, jag tror inte det. Cedergren har arbetat fint och systematiskt över tid och då står man inte och faller med den flyktade spanjoren. Dock ska det bli intressant om 2018 års ultraformtoppade spelare – Hallenius – fortsätter prestera.

 

  • Hammarby IF – sena lånet av Kjartansson var minst sagt välbehövligt. En målskytt att få in var prio. Islänningen ska dock han hinna komma igång och leverera innan sommaren då hans låneavtal löper ut. Lättare sagt än gjort. I övrigt har det roterats en hel del på spelarfronten och skadade Junior är svårersättlig. Bajen är oberäkneliga inför ligastarten. Något som dock är förutsägbart är att nestor Billborn kommer att bjuda på en hel del sköna citat under säsongen.

 

  • Helsingborgs IF – Skåneklubben äntrar Sveriges högsta serie med ett otroligt namnkunnigt lag. Landslagskaptenen Granqvist, lillebror Farnerud och brassen Wanderson; för att nämna några. Men vad har de gemensamt? De börjar se gamla ut (var tvungen att få in något från VM-krönikan 94 i alstret…). P-O Ljung måste visa fingertoppskänsla i träningsbelastning och periodisering för att få de gamla rävarna fräscha till 30 allsvenska matcher.

 

  • IF Elfsborg Thelins första år i Borås-klubben mynnade ut till ett halvt haveri. Indragna i bottenstriden, stora hål defensivt och en icke önskvärd leverans offensivt kan sammanfatta Elfsborgs fjolår. Nu gäller det att Thelin, genom sitt holistiska förhållningssätt till den runda bollen, får utdelning. Cibicki och Levi tror jag kommer att kunna bidra till att Elfsborg hamnar på en tryggare position i tabellen 2019.

 

  • IFK Norrköping – imponerande ”silly-säsong” för Pekings del där Gustafsson hämtat in kvalitetsförvärv som Nyman och Haksbanovic. Dock ett blytungt defensivt tapp när lagets pappa – Johansson – valde att avsluta karriären hemma i Halmstad. En kandidat till seriesegern helt klart; men också ett lag som behöver få ordning på saker och ting kvickt. Försäsongen har varit ömsom vin, ömsom vatten.

 

  • IFK Göteborg – klassiker-klubben famlar efter identitet, stabilitet och… resultat. Fjolåret var inte något roligt år för Blåvitt. Det var stökigt utanför planen, det var stökigt på planen. Utanför planen bör det vara lugnare (post Gren), men på planen har Asbaghi en hel del att försöka kontrollera. Samtidigt som man vill spela en viss typ av fotboll så behövs poängen. Kan detta gå bättre hand i hand än vad det gjorde under fjolåret? Såklart det kan; för allt som Sibila (nyrekryterad assistent) lägger händerna på raffineras? Njaaa, jag är inte säker på det…

 

  • IK Sirius Rit-Ola beskrev nya tränarparet – Jelecak och Rydström – som dynamiskt när dessa två herrar presenterades. Dynamiken är bara en sak som måste klaffa för att få Sirius att flyga. Det är en klubb med små resurser och som titt som tätt brottas med en kommun som inte alltid stöttar. Men vetgirigheten som duon besitter kanske kan ta Sirius ovanför de otäcka strecken i den nedre regionen.

 

  • Kalmar FF – en turbulent tid i föreningen där klubbledning och styrelse ifrågasattes hårt kan läggas till handlingarna. Coach Pehrsson har klivit in med en tydlig idé om hur han vill ha saker och ting vilket gör att Kalmarsupportrarna vädrar morgonluft. Smekmånaden är dock över och tävlingsresultat måste visas. Med Elm i vardande, som egentligen är för bra för allsvenskan, kommer resultaten att komma.

 

  • Malmö FF – allsvenskans bästa trupp (som Rosenberg sa tidigare i år) har pressen på sig. Något som de haft de senaste åren. Med all rätt. Med den kassakista och historik som himmelslå besitter är guldet ett krav. Och kravställaren Rösler vill nog mer än gärna lyfta Lennart i skyn – en bister novemberdag – innan han kuskar vidare (?) mot nya äventyr.

 

  • Örebro SK – det har svängt om Kjälls mannar under försäsongen. Några segrar, några kryss, några förluster; och i förlustkolumnen sticker 1-0-torsken – i Svenska cupen mot div. 1-laget Nyköping – ut. Det finns en del stabila gubbar att luta sig mot när det blåser men Besaras kreativitet lämnar ett stort tomrum efter sig.

 

  • Östersunds FK – även ÖFK åkte på en smäll i cupspelet mot ett div 1-gäng – Karlstad – som besegrade de svartrödrandiga med 3-2. Laget har en hel del intressanta individer som skulle kunna få en nytändning uppe i lugna Jämtland. Frågan är dock hur mycket stöket kring Kindberg påverkar klubben och dess spelare. Demonen Sir Alex Ferguson sa en gång i tiden att (oväntade!) nyförvärvet Morrison var den bäste unga spelare han någonsin skådat. Före underbarn som Giggs och Rooney alltså. Snälla, snälla, Burchnall: Kan du locka fram en gnutta av denna magi? Det skulle göra mig lycklig.

 

Lycklig är jag i och för sig redan; för den allsvenska premiäromgången är hos oss. Nu åker vi!

Johan Israelsson

Norge vs. Sverige och oberäknelighet

Två demontränare med styrkor att organisera upp ett försvar. En tajt och målsnål match, trodde jag.

Fan heller, sa Party-Janne. Fan heller, sa Lasse Lava.

Och efter 90 minuter – plus tillägg – hade vi fått se sex mål, några ramträffar och ett försvarsspel som lämnade otroligt mycket övrigt att önska.

Oberäkneligt.

Lagerbäck, som i sin expertroll under CL-kvällarna, alltid lägger fokus på såväl kollektivt som individuellt försvarsspel lär slita sitt hår när han analyserar sitt lags uppträdande när det gäller att förhindra speluppbyggnad samt förhindra och rädda avslut.

Generellt uppträdde bägge lag på ett liknande sätt i det defensiva spelet och det var tre tydliga linjer och lagdelar i formationen #1-4-4-2.

Swe förhindra 2Norge förhindra 2

Däremot var det inte tydliga uppträdanden i varken press eller understöd – och som Lagerbäck själv sa efter kampen: det var öppna landskap där ute

Framför allt tyckte jag att Norge bjöd på det öppna landskapet i och med deras långa lag; lagdelarna var osynkade och utspridda vilket gjorde att Sverige fick en gigantisk spelyta 2 att operera i.

Sekvens 1:

Sve bra yta 2Sve bra yta 2.sve bra yta 2..sve bra uyta 2...

Sekvens 2:

Granen yta 2Granen yta 2.Granen yta 2..Granen yta 2...Granen yta 2....

Sekvens 3:

Helander spelyta 2Helander yta 2Helander yta 2.Helander yta 2..Helander yta 2...

Samtidigt som det bedrevs ett undermåligt försvarsspel inför ett utsålt Ullevål bjöds publiken på fina offensiva aktioner; främst från det gula laget.

Sverige skapar exempelvis sin straffsituation genom ett högklassigt anfall och fint kombinationsspel:

Straffstraff 2straff 3straff 4

Norge hade inte bara problem att försvara ytan framför sin backlinje ute på planen, de hade också stora bekymmer att försvara sitt straffområde. Det var flera gånger Sverige kunde ta sig in i golden zone och avsluta.

Ett exempel nedan där Sverige återigen står för en vass aktion när Quaison sånär skallar in bollen i mål. Norska försvarsspelet är undermåligt och bolltittare är ett bra ord att använda här.

Quaison målQuaison mål 1Quasion mål 3

Oförutsägbar matchbild och resultat, som sagt. 2-0 blev till 2-3 som i sista sekund blev till 3-3 (onödigt!).

Rättvist? Nja… Enligt mig är Sverige det bättre laget men när man bjuder motståndaren på så många chanser som man ändå gör får man någonstans skylla sig själv.

Sen att Norge tillät Sverige skapa ännu fler chanser är en annan sak…

Sammanfattningsvis: Offensivt finns det mycket för Sverige att ta med sig, både individuellt och kollektivt. Claesson är fin, likaså Quaison och Isak.

Den offensiva tillväxten för vårt svenska herrlandslag ser helt plötsligt väldigt god ut.

Johan Israelsson

Djurgårdens IF vs. Hammarby IF; (uddlöst) anfallsspel

Även i år kommer derbymatcherna tidigt. Djurgården mot Hammarby: Kvartsfinal i Svenska cupen. Inspirerande matcher att spela, roliga matcher att bevittna.

Bägge lag klev in i kvartsfinalomgången med åtta (DIF) respektive sju (HIF) gjorda mål under gruppspelet. Mot den bakgrund trodde man nog att det skulle rassla till i nätet även idag.

Men icke.

Inga mål under matchens 90 minuter. Inga mål under förlängningskvartarna. Inga mål under straffomgång 1.

Den som bröt måltorkan var mittback Danielsson som satte sin straff – i omgång 2 – säkert i mål. Lagkaptenen banade vägen för Djurgården som satte fler straffar än Hammarby och klev vidare till semifinal mot BK Häcken.

Det var klassisk derbykaraktär initialt av tillställningen; grinigt och småfult, det var högt tempo och oorganiserat spel.

När matchen hade satt sig syntes det tydligt hur Djurgården ville gå tillväga i sitt anfallsspel; hur de skulle såra grönvita Bajen.

Djurgården skulle in bakom Hammarbys backlinje – in i spelyta 3 – och gärna bakom vänsterbacken med det svajiga positionsspelet: De Brito. Och man lyckades, gång på gång.

Högerbacken Witry flyttade upp högt i speluppbyggnaden och DIF bildade en trebackslinje där mittback Une Larsson flyttade ut till höger och var den som skulle ta fram boll.

Witry hittade ett samarbete med Ring som traskade in i planen. Bojanic, till vänster på Hammarbys mittfält, hjälpte inte alltid till defensivt vilket ställde till det för Hammarby och i synnerhet De Brito.

2 ring bakom 1

2 ring bakom 2

***

Dif bakom...1DIF bakom...2

***

Dif spel bakom 1DIF spel bakom 2

***

DIF witry bakom 1DIF Wiatry bakom 2

Skickligheten i de avgörande momenten; passningen in i straffområdet, eller avslutet, var dock inte där idag. Hade den funnits hade det kunnat resultera i både ett och två mål för Djurgårdens del utifrån detta arbetssätt.

Hammarbys arbetssätt i det offensiva spelet är både likt och olikt Djurgårdens.

Likheten är att Hammarby vill ha höga ytterbackar, både De Brito och Sandberg, ligger högt upp i speluppbyggnaden. Skillnaden är att Djurgården endast flyttar upp högerback Witry och bildar en “treback” med Käck och Danielsson/Une Larsson.

Hammarbys spel går oftast till höger där Sandberg stormar fram likt ett lokomotiv. De ”felfotade” yttrarna Kacaniklic och Bojanic kliver in i planen.

HIF höga YB

Djurgården sökte en hel del tidiga bollar in i spelyta 3 (lyckade sådana), medan Hammarby främst försökte ta spelyta för spelyta – och från spelyta 2 – hitta passningar in i spelyta 3 och på så sätt skapa avslutslägen.

Hammarby hittade relativt ofta in i spelyta 2 på främst Kacaniklic och Bojanic. Däremot fanns inte skickligheten (lite på samma sätt som hos DIF) – att därifrån – hitta in med instick till spelyta 3. Det fanns många lägen, och hade kvalitén funnits där, hade Hammarby kunnat skapa ett flertal vassa målchanser.

HIF 3-tior.png

Ett stort problem, som jag upplever Hammarby har i nuläget, är avsaknaden av en skarp forward. Djurdjic är en skicklig spelare men som famlar efter formen. Enligt mig överarbetar han för mycket och rör sig över för stora ytor; offensivt som defensivt.

Tyvärr vet jag inte exakt hur nestor Billborn vill att Djurdjic ska agera – men jag tror att han vill ha sin enda toppforward mer centralt; främst när det vankas målchanser. Det är ofta som Djurdjic befinner sig utanför straffområdet, och därifrån gör han inte målen.

Djurdjic arbetar hårt i defensiven och vinner tillbaka boll vid flera tillfällen, vilket är bra, men ibland tar han upp jakten på spelare och följer dem långt in på egen planhalva vilket gör att det tar tid för honom att positionera sig i sin forwardsroll.

Djurdic långt ner 1Djurdic långt ner 2Bollvinst djurdi 1, långt ner

Jag saknar också ett djupledshot centralt hos Hammarby. Rakt översatt: Dibba-typen saknas. Förra året, när Dibba spelade, kunde Hammarby ta sig till målchanser på flera olika sätt; kombinationer blandat med sylvassa omställningar.

Dagens match är relativt jämn och matchen avgörs på straffar – som många menar är lotteri. Men någonstans ser Djurgården mer homogent ut, och samtidigt saknar de två givna startspelare i Berg och Ajdarevic.

Hammarby å sin sida har saker att jobba på i bägge riktningar. Presspelet, som de var så starka i under förra säsongen, måste förbättras (Junior saknas här).

I det offensiva spelet måste kombinationer och löpningar synkas bättre; och fler måste ge sig iväg på löpningar utan boll. För många vill ha bollen på fötterna.

***

Blir det ännu ett derby i Svenska cupen innan vi kan kora cupvinnaren?

Johan Israelsson
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå