Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Malmö FF vs. Örebro SK; smartness och rörlighet

Den allsvenska upplösningen är här. Segraren ska koras och inom en väldigt snar framtid vet vi vem som får lyfta åtråvärda ”Lennart” mot novemberskyn.

Dramaturgin är där, som sig bör, och då tänker jag främst på AIK-Larssons 1-1-frispark på övertid mot Malmö FF för några dagar sedan. Känslor och stök; som brukligt när saker och ting ställs på sin spets.

Guldjagande AIK städade starkt av Östersund på bortaplan under gårdagskvällen; trots ett Adu-rött kort efter ett par minuter. Soliditet.

Jag fanns på plats på en annan allsvensk arena, nästan exakt 1165 km ifrån Jämtkraft Arena; denna arena heter numera bara Stadion (eller?), och där bevittnade jag europaplatsjagande Malmö FF mot Örebro SK. Ett ÖSK som inte såg ut att vara på jakt efter någonting alls egentligen.

Avstängde coach Rösler ändrade om rejält i startelvan och sällan har allsvenskan skådat en sådan stark avbytarbänk: Rosenberg, Traustason, Rieks, Lewicki

Tillbaka i startelvan var råämnet Strandberg som bildade ett sylvasst anfallspar tillsammans med Antonsson. I övrigt gick laget och dess utgångspositioner att känna igen både offensivt och defensivt (sedan tysken tog över spakarna):

Utg pos off

Utg. pos deff 1

Främst under den första halvleken kunde vi se ett MFF-forwardspar som var spelsugna, och som internt samarbetade på ett föredömligt sätt.

Antonssons smartness och rörlighet utan boll är vacker att skåda, och han öppnar upp attraktiva ytor både för sig själv och Strandberg, men även för övriga medspelare.

1-0-målet efter knappa fem minuter är frukten av en finurlig och löpvillig Antonsson:

10

10..

10....

Och sådana här sekvenser gick att skönja under hela matchen; där Antonsson och Strandberg har koll på varandra och ”växeldrar” mot en backlinje som radarparet gav en mödosam afton.

FW samarbete 1FW samarbete 2

Ombytta roller vid 2-0-målet som Strandberg – med akrobatik – står för:

Mål 2-0Mål 2-0 2Mål 2-0 3

Nedan kommer ytterligare ett exempel på en Antonsson-aktion när han skapar tid och yta för sig själv, och samtidigt lurar bort sin bevakare:

ANtonsson smart 1Antonsson smart 2Antonsson smart 3

Avslutningsvis tittar vi på matchens fjärde och sista mål där Antonsson visar upp spelförståelse och teknik genom att assistera Larsson:

4-04-0 24-0 3

Det var klasskillnad under gårdagens kamp i Hexenkesseln, mycket på grund av forwardsparet Antonsson och Strandberg, men givetvis också för att det dryper av kvalité i MFF-laget; trots den kraftiga rotationen.

Vi får väl se om Rosenbergs ord om att sluta efter säsongen är ristat i sten eller inte; oavsett vad har Malmö FF en prima anfallsbesättning som besitter en oerhört stor potential utifrån flera parametrar.

Två omgångar återstår av vår älskade nationella liga där AIK känns orubbliga med fyra poäng till godo på ett IFK Norrköping  – som även de – står för en strong säsong.

(Jag måste bara nämna Strandbergs bicicleta; wow, vilket mål det kunde blivit!)

Johan Israelsson

Djurgårdens IF vs. AIK; Kristoffer Olsson och att löpa (utan boll)

Ännu ett tvillingderby mellan Djurgården och AIK har avverkats. Det var tredje mötet, denna säsong, mellan de bägge 1891-klubbarna.

Tidigare cup- och seriedrabbningar har slutat med en vinst vardera; och broderligt delades poängen även i gårdagens kamp.

När klockan tickat över 90 minuter och Johannesson satt pipan i mun stod det 0-0 i resultatkolumnen.

Som om vi inte visste det innan: Det är brutalt svårt att skapa chanser, och göra mål, på Norlings catenaccio-försvar. 14 insläppta mål hittills. Bra jobbat.

Matchen hade – i perioder – den där derbykaraktären man önskar ett Stockholmsderby. Främst bidrog DIF-Johansson med detta då han under den första halvleken hade gett AIK-Olsson ett gäng smällar på mittens rike.

Tillfälligheter? Nix, han ville såklart få bort den nyblivna landslagsmannen från matchbilden så gott det gick.

Mitt fokus denna eftermiddag låg just på Olsson med mittfältskamrater: Larsson och Adu.

Att AIK släpper in så få mål är mycket tack vare ett tydligt och väloljat maskineri. Samtliga vet sina roller och underkastar sig arbetet.

Men det är också tack vare mittfältstrion; de är vitala i sitt press-, täckning och understödsspel. De är en sköld framför sin egen backlinje. En svårgenomtränglig sådan.

Press 1Press 2Press 3Press 4

Det är ett hårt arbete dessa tre lägger ner i försvarsspelet (gäller AIK:s forwards också). De tar många löpmeter defensivt och är tuffa i sitt press-, duell- och återerövringsspel.

Sådant brukar ta på krafterna i det offensiva spelet. Dock har, främst Olsson, visat att det finns krafter och kreativitet kvar när AIK går till attack.

I år har Olsson en mer framskjuten roll vilket gjort att han kommit mer till sin rätt och fått utlopp för sina offensiva egenskaper på ett helt annat sätt än under fjolårssäsongen.

Nedan har vi en fin sekvens där trion visar gott samarbete i offensiv riktning när de ”vinkelspelar” sig ur ett pressat läge och sedan går till attack.

Vad händer efter att Olsson släppt bollen? Han ger sig iväg med full fart framåt och vill vara med och leka när det vankas målchans.

Omställning 1Omställning 2Omställning 3Omställning 4Omställning 5

Ytterligare en bra sekvens när Olsson själv vinner boll på egen planhalva för att sedan ge sig iväg i djupled och in i straffområdet för att avsluta.

Bollvinst 1Bollvinst 2.1Bollvinst 2.2Bollvinst 2Bollvinst 3Bollvinst 4

Min upplevelse är att dagens spelare, såväl unga som mer etablerade, vill ha bollen på fötterna. De är inte lika benägna kring att röra sig utan boll; och bilderna ovan (och Olssons prestationer) symboliserar just vikten med att röra sig när man inte har bollen.

Dels för att öppna upp för medspelare, och dels för att själv kunna få ut mer av sitt spel (assist och mål) genom att vara med där det händer (offensiv sista tredjedel).

Självklart är detta beroende på vilket arbetssätt laget bedriver och vilken roll spelaren har i det hela. Men för att generalisera: rör dig mer utan boll och rör dig mer mot de farliga ytorna och tro på att bollen ska hamna hos dig.

Som Roy Keane en gång sa: jag kan löpa in i farliga ytor i och kring straffområdet 10 gånger utan att ens vara i närheten av att få bollen, men den elfte gången kommer jag rätt och avgör matchen i slutminuterna (= Fergie time).

Dessutom är det skoningslöst som motståndare – framför allt som mittfältare – att hela tiden behöva haka på ”sin” spelare i defensiva omställningslöp. För det sista man vill är att den spelaren ska få göra mål; eller stå för en assist.

Jag har personligen upplevt det vid tillfällen som aktiv spelare, och det tydligaste minnet är från millennieskiftet då jag – på det centrala mittfältet – ställdes mot dåvarande underbarnet Calle Sahlen.

Skådeplatsen var Fredriksskans IP en bister novemberkväll. Kalmar FF, med ultrademonen Kjell Nyberg i spetsen, hade bjudit in intressanta lokala spelare till någon form av testmatch för 14-15-åringar.

Mörbylångasonen – Calle – gjorde rent hus (mittfält) den kvällen. Han löpte och löpte och löpte; med som utan boll, och där stod jag och övriga mittfältskollegor med pingislunga och kippade efter andan.

Calle hade presenterat sig som en mittfältsdynamo av sällan skådat slag, och från sidlinjen hördes Nybergs Stockholmska dialekt ”hooooooonom ska vi ha!!!”.

Dominansen från Ölänningen denna kväll gjorde ont, men när han några år senare – i 87-landslaget – plockade ner och bort Nasri i en landskamp mot Frankrike, stillades min smärta.

Johan Israelsson

Tottenham vs. Barcelona och att tämja, eller inte tämja Messi…

Äntligen är den igång igen; Champions League, den mest ädla klubblagsturnering fotbollen har att erbjuda.

Det väntas som vanligt många fina kamper, under hösten och våren, och flera lag har förhoppningen – och målsättningen – att ta sig till finalen som spelas på Wanda Metropolitano i Madrid lördagen den 1 juni 2019.

Under gårdagen avverkades en fin tillställning (på en inte lika fin Wembley-matta som fått se sitt gräs fördärvas i samband med boxningsfajten mellan Joshua och Povetkin) där Tottenham tog emot Barcelona.

Katalanerna slog tillbaka Londonlaget på sin (tillfälliga) hemmaarena med 4-2. Det var, under perioder, en uppvisning av högsta kaliber; från Barcelona i allmänhet och Messi i synnerhet.

Barcelona var stundtals – och framför allt under den första halvleken – oerhört skickliga i sin speluppbyggnad, där Tottenham aldrig var nära att komma åt dem, och samtidigt brutalt starka i sin direkta återerövring.

0-1-målet som föll efter dryga 90 sekunder tycker jag är signifikativt för gårdagens match. Ett Tottenham som kliver fel i pressen, en Messi som får arbeta rättvänd mot en backlinje, och några sekvenser före målet finns en stark direkt återerövring med i bilden.

Mål Direkt 1Mål 1Mål 2Mål 3Mål 4Mål 5Mål 6

Vid de (få) tillfällen Barcelona hade bolltapp såg det ofta ut som nedan. De gav inte Tottenham någon lugn och ro; utan startade sin direkta press och kunde vinna tillbaka bollen och börja om sin speluppbyggnad.

Direkt 2Direkt 3

Barcelonas speluppbyggnad och förmågan att ta sig förbi Tottenhams (spretiga) press var magnifik under långa stunder. Tottenham försökte störa Barcelona högt upp men lyckades egentligen aldrig.

Barcelona erbjuder mängder av spelalternativ såväl i djupled (i bägge riktningarna) som i sidled. De är också mästare på att locka in en motståndare i press för att sedan spela sig ur den. Några sekvenser nedan:

Spelupp 1

***

Spelupp 3Spelupp 32

***

Spelupp 4Spelupp 42

För att kunna störa Barcelona ordentligt krävs det att man kan tygla Messi. Det kunde inte Tottenham. Men hur tämjer man honom? Säg det. Under stora delar av matchen gjorde han precis som han ville.

Uttrycket som jag gillar att använda på överlägsna fotbollsspelare: Skolgårdslirare, passar bra in på Messis prestation under gårdagen.

Efter matchen kunde jag inte låta bli att söka på ”Messi” på synonymer.se för att se vad som kom upp. För ett kort ögonblick trodde jag mig få se en synonym i stil med överlägsen, dominerande eller övermäktig. Men icke, istället kom det upp menar du mess eller kanske messa…? Nej, det menar jag absolut inte.

Hur som helst. Messi ligger bakom det mesta i anfallsväg och är upphovsmakare, på ett eller annat sätt, till samtliga Barca-mål. Dessutom har han två fina placeringsskott som dunstar in i stolpen och ut.

Tottenhams andra halvlek är i perioder godkänd, de kommer åt Barcelona på ett annat sätt, och klassikern mål förändrar matchbilder passar bra in här.

Efter 2-3-reduceringen finns det ett flertal möjligheter för Tottenham att förvalta men skickligheten i sista passningarna och avsluten var inte där.

Och även om ett kvitteringsmål hade kommit skulle antagligen Messi sagt till sig själv: Alright, jag får väl ta och lösa detta och fixa ännu ett mål

För en neutral fotbollstittare bjöd matchen på stor underhållning med mängder av suveräna aktioner – och det lär komma mer; Champions League har ju bara börjat.

Johan Israelsson

Fotbollsterminologi: Spelytor, korridorer, golden zone och (inte minst) retirering

Denna gång blir det ingen analys av exempelvis Liverpools formidabla start på Premier League eller AIK:s säkrande av det allsvenska guldet (för nog blev det väl klart i samband med uddamålssegern över Hammarby?).

Istället blir det en djupdykning i (fotbolls)terminologi och vad som menas med olika uttryck.

Personligen får jag en del frågor via mejl och på Twitter kring vad olika benämningar, som jag slänger mig med, egentligen betyder och står för.

Denna terminologi är till stor del den fotbollsterminologi som Svenska Fotbollförbundet numera lär ut på sina tränarkurser. Och det är, enligt mig, bra om vi kan få ett mer tydligt och fackmässigt språk kring vår kära sport; framförallt bland tränare och fotbollsarbetare, på alla nivåer.

Generellt är det bra termer, men något jag aldrig kommer att använda i mitt ledarskap och coachande är: Retirering. Alltså när ett lag, eller lagdel i försvarsspel, ska falla.

Dels ligger det helt fel i munnen och dels betyder det fly på krigsspråk. Och vi vill ju inte fly, vi vill bara ”falla hem” och förhindra att motståndaren skapar målchanser på oss.

I dessa lägen får det helt enkelt bli ”fall” eller ”hem”, och då finns ju risken alltid att Pelle 7 år, eller Lisa 9 år, faller till marken eller springer hem. Det är klassiker. Men hellre det än RETIRERING, pooooojkar!

Hur som helst. Vi börjar med utgångspositioner. Ett lags utgångspositioner är det spelsystem som laget ställer upp med när det gäller förhindra speluppbyggnad (försvarsspel) eller speluppbyggnad (anfallsspel).

Mestadels syns det tydligt vilket spelsystem ett lag har när det gäller att förhindra speluppbyggnad. Det är ofta mer rörligt, eller kalla det kreativt, när det gäller speluppbyggnad vilket kan göra det hela lite mer svårdefinierat.

Jag skriver alltid ett lags utgångspositioner inklusive målvakt. Exempelvis: #1-4-4-2. Det har jag fått ”skit” för från en del läsare – and so be it – men jag gillar inte att exkludera någon i laget trots att ”alla” vet att en målvakt finns där bak. Lägg därtill målvaktens betydelse i dagens speluppbyggnad. Därmed basta.

Något jag ofta myntar i mina texter är spelytor. Det finns fyra spelytor i anfallsspel: Framför motståndarens forwards (utgångsyta), framför motståndarens mittfält (spelyta 1), framför motståndarens backlinje (spelyta 2) och bakom motståndarens backlinje (spelyta 3).

Antingen tar man spelyta för spelyta i anfallsspel genom kortpassningsspel eller så spelar man förbi spelytor med längre bollar; exempelvis från spelyta 1 till spelyta 3.

Många tränare vill hitta fram till spelyta 2, i den så attraktiva ytan mellan ”linjerna” (mellan motståndarens back- och mittfältslinje), för att därifrån hitta kombinationer/instick in i spelyta 3 och kunna komma till avslut och göra mål.

Spelytor anfallspel

Ett annat uttryck som ofta används är ”korridorer”, och det finns fem korridorer i fotboll: Yttre (2), intre (2) och (1) central.

I speluppbyggnaden är en klassiker att man alltid vill ha spelare i alla fem korridorerna (som svenska herrlandslaget).

När det gäller att förhindra speluppbyggnad är en annan klassiker att man enbart vill ha spelare i maximalt tre korridorer (som svenska herrlandslaget).

När man spelar anfallsfotboll vill man göra planen så stor som möjligt, och när man spelar försvarsspel vill man göra planen så liten som möjligt.

Korridorer

När det handlar om att komma till avslut och göra mål pratar man idag mycket om golden zone, eller gyllene zonen, samt assistytor.

I golden zone görs de allra flesta målen. Under VM 2014, när den tyska (dåvarande) maskinen, stod som slutsegrare gjorde Die Mannschaft drygt 88 % av sina mål inne i golden zone.

Och framspelningarna, assisten, kommer som så ofta från de inre och den centrala korridoren. Dagens tränare försöker att ge spelarna verktyg för att hitta fram i dessa zoner där de kan leverera inspel och avslut från angenäma ytor.      

Pep Guardiola är mästaren här.

Golden Zone

Kommande analyser kommer förhoppningsvis bli än mer tydliga efter detta inlägg. Det är min förhoppning i alla fall.

Det börjar bli sent. Nu ska jag retirera, till sängen.

Johan Israelsson

Sverige vs. Turkiet och ett undermåligt försvarsspel

Friends Arena var långt ifrån fullsatt när det vankades första matchen i det nya turneringsformatet som går under namnet UEFA Nations League.

Ljudkulissen var dock någorlunda hög tack vare de turkiska sympatisörerna som titt som tätt skanderade Turkiye, Turkiye, Turkiye

Det svenska laget som startade matchen var relativt skräll-fritt. Jansson ersatte Granqvist som var sjuk, Durmaz klev in i Forsbergs skadefrånvaro och Melbourne Victory-Toivonen – som sagt tack och adjö till landslagsfotboll – fick se sin plats fyllas av Kiese Thelin. I övrigt var det inga konstigheter.

Noterbart är att förbundskaptenen Andersson valde att använda sig av två ”felfotade” yttermittfältare. Vänsterfotad Durmaz till höger och högerfotade Claesson till vänster.

Claesson gick in i en “Forsberg-roll” och blev ”tia” i speluppbyggnaden och även Durmaz, främst när han hade bollen, gick inåt i planen för att öppna upp för framskjutande Lustig.

Claesson nr 10

Andersson hade inte hittat på något hokus pokus vare sig kring defensiven eller offensiven; utan det såg ut som det gjort under en längre tid.

Swe 442Swe 433 DurmazSwe 433

Dock var stabiliteten i försvarsspelet – över hela planen undermålig – och vi fick se, mycket på grund av detta, ett Sverige som tappade en 2-0-ledning till en 2-3-förlust på stopptid.

Vi är vana att se ett starkt försvarsspel – ett synkat sådant – där press, understöd och täckning går i fin samklang. Min upplevelse är att det mesta, för att använda ett Billbornskt uttryck, såg ut att vara i otakt nu.

När en, eller ett par spelare, kommer fel in i press- och försvarsspel (eller inte är snabba nog i defensiva omställningar/återerövringsspelet) tenderar det att öppnas luckor inom och mellan lagdelarna.

Här hade Sverige problem. Turkiet fick förvånansvärt många gånger komma in framför den svenska backlinjen, och som bekant: Sverige vill pressa motståndaren utåt, de ska inte få trä in bollen centralt i spelyta 2 (mellan backlinjen och mittfältet).

Nedan kommer exempel på just detta, och då är sekvenserna endast plockade från första halvleken – när Turkiet nollades (hade turkarna haft en större skicklighet och noggrannhet i de avgörande momenten hade det rasslat i Sveriges nät även under den första akten).

Turk hål 1hål 2Hål 4Hål 5Hål 6Hål 7

Vid samtliga mål som Turkiet gör har Sverige problem i sitt presspel. Turkiet tillåts få tid med bollen och då visar de skicklighet (2-2-målet är av högsta klass).

(Förutom just pressen är det andra saker som Sverige bör göra bättre; som att inte tappa boll opressad – Kiese Thelin – vilket gör att Turkiet kan ställa om och sedermera kvittera).

(Turkiets första mål)

Turk mål 1Turk mål 2

(Turkiets andra mål)

2-2 1...2-2 2---2-2 3....2-2 4...

(Turkiets tredje mål)

Turk 3-2... 1Turk 3-2...2Turk 3-2 3----

Varför det blir som det blir kan nog inte ens coach Andersson svara på. Men Granqvists frånvaro och ledarskap samt verbala styrka saknas. Det är tydligt. Och spelaren som kommer in i hans frånvaro, Jansson, är matchotränad. Vilket också kan påverka. Forsberg bör också nämnas, som är en viktig kugge i Sveriges anfallspel.

Men det går inte att hänga ut, eller skylla på, enstaka spelare utan det är ett kollektiv som inte gör det som förväntas av dem under denna kamp.

Ljusglimtar fanns dock. Jag tänker främst på Claesson som gör en bra match och ett vackert mål. Kiese Thelin gör mål och assist; poäng som är viktiga för en forward att göra.

Men i övrigt går det att kräva mer.

Sverige hade fina möjligheter att straffa ett turkiskt lag som egentligen endast äntrade Friends Arena för att göra en sak: Spela anfallsfotboll.

Försvarsmässigt var de stundtals extremt oorganiserade och framför allt tröga i sina defensiva omställningar. Just i dessa moment saknas det ett riktigt starkt djupledshot i det svenska laget.

Solen går som bekant upp igen (även efter tappade 2-0-ledningar på hemmaplan), och det går alltid att dra viktiga lärdomar av matcher som inte riktigt gått som man tänkt sig.

Johan Israelsson

Hammarby IF vs. Djurgårdens IF; målanalys

Precis före kickoff mellan Hammarby IF och Djurgårdens IF seglade en bengal ner i publikhavet.

En fullständigt vidrig aktion.

Där och då trodde jag att denna person hade fått en härlig derbymatch i ett gassande solsken – inför tusentals åskådare – inställd. Men icke, och någonstans var det väl tur det; matchen startade istället 30 minuter efter utsatt tid.

Före matchen var det fullt fokus på nestor Billborn. I princip samtliga medier hade gjort intressanta vinklingar och reportage av mannen som på kort tid förvandlat Hammarby till en guldaspirant.

Melkemichel å andra sidan var det tystare om. Och framför allt har det varit annat ljud i skällan efter sviktande resultat.

Efter derbykampen stod ändå den sistnämnde som segrare. Derbyspöket var borta då Djurgården monterade ner Hammarby och segrade med 3-1.

Melkemichels taktiska ändringar formationsmässigt samt val av spelare, både de som startade matchen och de som byttes in, visade sig vara helt rätt.

Johansson var formidabel som ankare, med frihet att kliva framåt, på mittfältet.

Bänkade, men inbytte Radetinac, blev målskytt bara minuter efter att han äntrat planen.

Bänkade, men inbytte Badji, punkterade matchen i slutminuterna.

Effekten var påtaglig.

Det blir dock ingen djupare analys av matchen. Däremot gör jag en djupdykning i samtliga DIF-mål, där det går att skönja fina offensiva sekvenser från Djurgården, men lika svaga defensiva från Hammarby.

Exempelvis:

  • Johanssons bollvinster och framspelningar.
  • Fällmans man-man-markering som skapade hål i backlinjen

 

0-1 (Mrabti)

1-0....2 1-03 1-04 1-0

0-2 (Radetinac)

2-0 12-0 22-0 32-0 42-0 52-0 7

1-3 (Badji)

3-0 13-0 23-0 33-0 4

Jag hoppas innerligt att ingen skadades vid bengal-kastningen, och jag hoppas att de som blev rädda och skärrade av händelsen, hittar tillbaka till arenan.

Johan Israelsson

Kalmar FF vs. Örebro SK och en "skolgårdslirare"

Känslan är att det alltid, eller i alla fall sedan #8 pensionerades, varit skrivet i stjärnorna att Henrik Rydström ska stå längst fram och leda Kalmar FF som huvudtränare i allsvenskan. Nu är tiden kommen, om än som interimslösning, i Nanne Bergstrands sjukdomsfrånvaro.

Vid sin sida har Rydström en annan KFF-legendar, demonen Jens ”Super-Jensa” Nilsson, som känner föreningen utan och innan, och har under flera decennier verkat både som spelare och ledare i Kalmar FF.

Det går tydligt att urskönja hur de vill arbeta. Konkret handlar det om, i anfallsspelet, att bygga spelet längst ner med start hos bolltrygge målvakten Hägg Johansson som sätter igång spelet kort. Därifrån ska spelyta för spelyta tas genom passningar och kombinationer längs marken.

Mot Djurgårdens IF, på bortaplan, visades nästintill facit upp. Totaldominans och en motståndare som inte hade en tillstymmelse till chans att störa detta arbetssätt.

Mest dominant var Rasmus Elm, som i DIF-matchen, såg i princip dopad ut. Och med dopad menar jag inte bokstavligt talat, utan mer: det såg ut som han spelade fotboll på skolgården mot elever som var minst tre år yngre. Så överlägsen var han, och så bra är han när kroppen behandlar honom väl.

R.Elm är vital för Kalmars spel, han gör sina lagkamrater bättre, och framför allt älskar snidaren Romario att ha honom vid sin sida på det centrala mittfältet.

I speluppbyggnaden har, tillsammans med det centrala mittfältet, mittbackarna Viktor Elm och Agardius en betydande roll; att med sina fina vänsterfötter hitta framåt i planen med genomspel/vinklar.

Söderqvist och Magnusson ska erbjuda snabbhet från kanterna, en “droppande” Fejzullahu ska länka ihop mittfältet och anfallet genom att befinna sig mellan motståndarens back- och mittfältslinje, och Papa Diouf ska vara högsta punkt och riva sönder motståndaren i djupled.

Ytterbackarna, Akas och Dyrestam, ska erbjuda bolltrygghet och passningsfötter, och samtidigt trycka fram i de yttre korridorerna och försöka skapa numerärer vilket lyckades superbt mot Djurgården; främst på högerkanten.

Igår kväll gästade ett formsvagt Örebro SK Kalmar och Guldfågeln Arena. Kjälls manskap hade inte vunnit i allsvenskan sedan 22 maj. Motståndare då? Kalmar FF.

Initialt tog Kalmar FF ett grepp om matchen. De ”kontrollerade” de första 25 minuterna och skapade en del chanser, främst från kanterna då ÖSK la fokus på att stoppa Kalmar centrala spel.

Spelupp 1Spelupp 2

ÖSK stängde centralt och minimerade spelyta 1 och 2, vilket fick R.Elm att söka sig till utgångsytan och samtidigt dra sig ut mot högerkanten. Även därifrån är han ett hot med sitt långa passningsspel. Men kvalitén i det avgörande momentet från Papa Diouf, i detta fall, är inte bra nog.

Relm djupledRelm djupled 2

Det fanns dock, om än några få gånger, som Kalmar kunde ta sig in mellan Örebros linjer. Och detta gör dem bra, mycket bra. V.Elm, med sin gamla mittfältsfot, hittar med kirurgisk precision, in med bollen till Fejzullahu som gör sig rättvänd och i sin tur ”knackar” in bollen till Magnusson som sånär kan komma loss och få ett friläge. Även här: det sista så viktiga momentet är inte tillräckligt bra.

KFF Målchans 1KFF målchans 2KFF målchans 3KFF målchans 4

Inför matchen kliade Rydström Örebros tränarteam (Kjäll och Bäckström) på ryggen och menade att de var ”kluriga” och att matchen skulle bli att likna vid ett schackspel.

Och visst, det blev lite schack av det hela och draget som stabiliserade upp Örebro efter Kalmars fina start kom efter 27 minuter när det hörs från ÖSK-bänken: Nahir, ner!

Besara, som haft utgångsläge forward i att förhindra speluppbyggnad, kliver nu ner ett steg i planen – till vänster på mittfältet och Örebro försvarar därmed i formationen #1-5-4-1.

Jag upplever att Örebro, efter detta, får ett annat grepp om Kalmar och ytorna på kanterna blir svårare för KFF att operera i.

ÖSK Förhindra 1ÖSK förhindra 2

Efter detta är matchen relativt jämn. Lagen tar ut varandra och det luktar kryss (även om dessa lag aldrig spelar lika med varandra…).

Kalmar bygger dock upp ännu ett fint anfall, som med bättre kvalité i det så viktiga sista momentet, skulle kunnat resultera i nätrassel.

Genomspel, ut på kant, inspel i straffområde = ingenting.

Det är ett bra anfall och här måste Papa Diouf vara starkare och hålla ifrån, och därefter ”pegga” upp bollen till Söderqvist eller Romario vid straffområdeslinjen för att kunna ta avslut. Nu tappar Diouf balansen och möjligheten försvinner.

Genomspel andra halvlekGenomspel 2Genomspel 3Genomspel 4

Det blir såklart inte ett kryss denna afton heller. Bortalaget tar en efterlängtad seger då Sköld bryter sin monumentalt långa måltorka och sätter matchens enda mål i matchminut 57.

Den ska Hägg Johansson ta”. Ja, det ska han. Men laget i övrigt ska kunna försvara sig mycket bättre i denna sekvens.

Kalmar tillåter skicklige Besara att vara rättvänd och sätta in boll i ytan mellan Kalmars mittfält och backlinje. Romario är sen i sin överflyttning och det är ett hål centralt.

Det är otydligt mellan Agardius och Akas, och det blir Akas som försöker kliva mot Sköld. I min värld bör Agardius kliva upp och försöka få stopp på Sköld (som är central forward).

I och med att Akas är ur position har Sköld främst två alternativ, 1) spela ut den till höger och skapa ett farligt läge därifrån eller 2) avsluta själv. Han valde rätt; det blev mål.

Mål 1Mål 2Mål 3Mål 4

Det går att prata om mod; att våga och att vinna andrabollar och allt det där. Men det går, och bör, också lyftas fram avsaknaden av kvalité i de avgörande momenten. Har Kalmar FF kvalité i dessa lägen vinner man matchen. Men just den biten saknas; 20 mål på 19 matcher är ett stort problem.

Kalmar har potential att ligga högre upp i tabellen, framför allt med tanke på den kvalité som laget besitter på sina håll, men det behövs mer kvalité i den sista tredjedelen för att få laget att lyfta i tabellen.

Nåväl. Det ska blir intressant att följa utvecklingen hos firma Rydström/Nilsson och dess spelare under hösten då det verkar som att Bergstrand blir borta säsongen ut.

(Krya på dig, Nanne)

Johan Israelsson

Vidi FC vs. Malmö FF och avsaknaden av cynism

De svenska lagen faller en efter en ute i Europaspelet. Ett lag, det sista svenska laget, Malmö FF är också på väg att falla.

Gårdagens 0-0 i Ungern betydde att chans till Champions League försvann – och att MFF nu får rikta in sig på att nå Europa League – men då måste FC Midtjylland städas av i den sista kvalomgången.

Rösler-transformerade MFF hade det otroligt svårt att skapa chanser mot ett ultradefensivt och välorganiserat Vidi.

Den svårspelade mattan gjorde såklart sitt, men upplevelsen jag satt på under och framför allt efter matchen, var att MFF borde ha kunnat prestera bättre.

Under den första halvleken tilläts MFF ha bollen på egen planhalva och kring mittlinjen. Vidi stod och väntade på de himmelsblå och krympte varenda liten meter på egen planhalva i formationen #1-5-2-3 (som ibland blev någon form av #1-5-2-2-1-system).

Vidi f-spel FW 1Wingback f-spel...Vidi f-spel 3

MFF neutraliserades enkelt. Wingbackarna hade ett alldeles för lågt utgångsläge och direkt när de fick bollen bröt Vidis dito ut i en tuff press och tvingade Larsson/Rieks att vända om.

Forwardsparet – Rosenberg och Strandberg – arbetade för långt ut på kanterna och deras samarbete var i princip obefintligt första delen av matchen. Jag hade velat ha dem mer centralt och närmare varandra.

Forwards Rosenberg kantenMFF Forwards isär

De tre centrala fältarna – Christiansen, Innocent, och Bachirou – stängdes helt av och något övertag centralt på planen gick inte att skönja.

Som man så ofta säger: The game is the teacher. Så vad lärde sig Malmö FF av spelet i den första halvleken? Jo, att det inte går att ta spelyta för spelyta för att skapa tryck och målchanser på detta lag under denna match.

Rösler beordrade längre bollar, enklare diagonala sådana, upp mot forwards som skulle ligga närmare varandra och samarbete bättre än vad de gjorde i första halvleken.

Sagt och gjort; tryck skapades och det första MFF-skottet inom målramen var ett faktum i den 48:e matchminuten.

Målchans 1Mål 2Mål 3

Vad Rösler med stab mer kunde förändrat var spelsystemet. Ett klassiskt #1-4-4-2-system hade kunnat ge MFF yttermittfältare – och högre ytterbackar – som gett numerärer på kanterna mot Vidis wingbackar och utifrån detta skapat inläggsmöjligheter mot ”boxspelare” Rosenberg och Strandberg samt en Christiansen som kunnat hota i cuttback-ytan.

De tre centrala försvarsspelarna i MFF som trillade boll i speluppbyggnaden var i alla fall en för mycket. Det hade räckt med två spelare som tog fram bollen (den tredje var överflödig).

Första kvarten av den andra halvleken var en förbättring: MFF hotade motståndaren mer. Detta avtog dock och MFF var tillbaka i ett spel som enbart gynnade Vidi.

Jag är förvånad över att inte MFF, med en kvart kvar, matade in fler diagonala (chans)bollar mot straffområdet. Det dyker allt som oftast upp andrabollar som kan förvaltas i målchanser genom detta (cyniska) arbetssätt.

Och jag är en mer förvånad över hur MFF valde att spela korta och snabba frisparkar på tilläggstid istället för att trycka upp spelare mot straffområdet.

Vidi FC gör det dem ska, och gör det bra. Malmö FF gör det mindre bra, och får nu ladda om batterierna för allsvenskan och sedermera ett dubbelmöte mot FC Midtjylland där en gruppspelsbiljett till Europa League står på spel.

 

Johan Israelsson

AIK vs. FC Nordsjälland och talangutveckling 

AIK-kval till Europa League. Dubbelmöte mot FC Nordsjälland. 0-1-underläge från matchen på Right to dream Park i Danmark.

Returmöte i Sverige. Timberlake-bortsjasade från hemmaborgen – Friends Arena – till Bajenland och en arena med konstigt gräs; ett gräs som danskarna dessutom stormtrivs på.

Utgångsläget för AIK var tungt och tillställningen skulle också sluta glädjelöst för ”Gnaget”.

AIK gick mållösa från denna kamp också, och dubbelmötet slutade 2-0 till FC Nordsjälland efter att tonåringen, Olsen, gjort matchens enda mål i den första akten.

FC Nordsjälland är ett intressant lag, likväl en intressant klubb, med en väldigt tydlig målsättning och ett arbetssätt som genomsyrar hela Själlands-klubben.

De har på relativt kort tid blivit en av landets ledande klubbar gällande talangutveckling. Målsättningen är att merparten av representationslagets spelare ska bestå av egenfostrade spelare. I dagens trupp består 60 % av akademispelare.

Det är strongt av ett lag som förra året fajtades i toppen av Superligan och nu slår ut den allsvenska (obesegrade) serieledaren i Europakvalet. Snittåldern mot AIK var 21 (!) år

Den röda tråd som ska genomsyra hela verksamheten, från de yngsta akademilagen till representationslaget, bottnar i: bollinnehav, teknisk och attackerande (attraktiv) fotboll. Spelarna utbildas också i att ha en stor tro – såväl på sin egen, som lagets, förmåga.

Just dessa delar gick att skönja i mötet med AIK.

Det var dock inget Nordsjälland som tokdominerade, och det är ingen hemlighet att AIK ”borde” haft med sig ett annat resultat från första mötet.

Och man ”borde” nog straffat Nordsjälland vid ett par tillfällen i början av matchen då danskarna vid några tillfällen slarvade med bollen på egen planhalva.

Men Nordsjälland visade upp stor kvalité och sevärd fotboll. Främst visade de upp ett fint attackerande omställningsspel samt en stor portion bolltrygghet. De la också ner ett gediget arbete i defensiven.

I förhindrande av speluppbyggnad låg de oftast i formationen #1-5-2-3, och vid enstaka tillfällen – då de klev högre i pressen – i formationen #1-3-4-3.

Spelarna arbetade stenhårt, i synnerhet forwards i förstapressen, för att underlätta för övriga spelare bakom sig.

FW press 1FW press 2Förhindra speluppbyggnad 2Förhindra 3-4-3

Generellt försvarade sig Nordsjälland bra matchen igenom. AIK skapade främst (strö)chanser vid en aggressiv direkt återerövring när Nordsjälland var konsekventa sin metod kring att spela sig ur pressen (och misslyckades).

Nordsjälland hade en fin variation i sitt anfallsspel. Stundom spelade de sitt possession-spel, men när lägen fanns att gå på omställning gjorde man det. Och man gjorde det bra.

1-0-målet kommer från en sådan situation. Bollvinst, bollen tas direkt framåt, de gör sig rättvända och hotar ett lag i obalans. Det är många aktioner som är bra i samband med målet.

Mål 1Mål 2Mål 3Mål 4Mål 5Mål 6

Ett annat exempel på en fin omställning som resulterade i en dansk farlighet kommer nedan. Arbetssättet är liknande som vid målet, men här arbetar man sig än mer metodiskt, med tålamod, framåt genom att vänta in löpningar (Bartolec) och flera attackerande spelare i djupled.

Omställning 01Omställning 1Omställning 2Omställning 3

Personligen attraheras jag av FC Nordsjälland och deras metod; deras talangutveckling och deras synsätt kring att fostra egna spelare till A-laget, och som där ska göra avtryck och hjälpa klubben framåt, och på sikt inbringa pengar genom försäljning som därefter återinvesteras i klubben och akademin.

***

I övrigt en mörk svenskafton i Europa. Även BK Häcken och Djurgårdens IF (som jag trodde skulle lösa ett resultat borta mot Mariupol) är utslagna. Svenskhoppet står, i år igen, till Malmö FF som tråcklade sig vidare mot Cluj.

Johan Israelsson

Världsmästare 2018; Frankrike

Frankrike gjorde vad som förväntades i gruppspelet och vann Grupp C; dock utan att övertyga särskilt mycket.

Australien och Peru uddamåls-besegrades, och mötet med Danmark – för då redan klara Les Bleus – slutade mållöst.

Därefter trampades det igång rejält och resterande matcher segrade Frankrike under ordinarie 90 minuter.

Demontränaren Deschamps fick onekligen ihop gruppen och det kändes som ett homogent lagbygge där samtliga accepterade sina roller och satte laget och spelsättet i första hand.

Frankrike försvarade sig i formationen #1-4-4-2 och skyddade ytorna på egen planhalva på ett bra sätt. Lagdelarna hölls kompakta och det var ett aggressivt försvarsspel som visades upp.

En stabil målvakt i Lloris som stod för några ruggiga räddningar (exempelvis mot Uruguay och Belgien) tillsammans med mittbacksparet Varane och Umtiti samt Kanté och Pogba, på det centrala mittfältet, bidrog starkt till detta gedigna försvarsspel. Kanté och Pogbas täcknings-, press- och duellspel är av högsta kaliber.

Deschamps satsade på kontinuitet, förutom i matchen mot Danmark, spelade han i princip (med något undantag) samma startelva. Utifrån såg spelarna hela tiden fräscha ut vilket är av största vikt vid tajta mästerskap.

Att ägna sig åt speluppbyggnad under en längre tid och samla på sig ett stort bollinnehav bekom inte Frankrike.

Fransmännen vann bollinnehavet under en match efter gruppspelet och det var mot Uruguay (58 %), i övrigt hade de endast ett bollinnehav på 41 % (Argentina), 40 % Belgien och 39 % (Kroatien).

Frankrike utnyttjade sina starka omställningsspelare i offensiv riktning i form av Mpappé, Matuidi och Griezmann. Och det var främst Mpappé, som med sin enorma utväxling i steget, rev sönder motståndaren i djupled.

Det var dock inte enbart genom omställningsspel man skapade målchanser och fick streck i målkolumnen. Frankrikes mål under mästerskapet – 14 till antalet – kan översättas till: variation.

Frankrike gjorde alltså mål på många olika sätt.

  • Fasta situationer: hörnor, frisparkar och straffar. Här var Griezmann, med sin skarpa vänsterfot, en nyckelfigur.

 

  • Distansskott; avslut utanför golden zone.

 

  • Omställningar.

 

Nedslag kring just detta:

Fasta situationer:

(Varane)

Varane nick 1Varane nick 2

(Umtiti)

Umtiti 1Umtiti 2

(Griezmann)

Griez 1Griez 2

Samtliga av dessa mål kommer i viktiga matcher och skeden; och jag lovar att Frankrike lagt en hel del tid på detta moment i turneringsförberedelserna.

Distansskott:

(Mpappé)

Pappe mål distans

(Pogba)

Pogba mål

(Griezmann)

Griez distans

Omställningar

(Mpappé)

Argentina pappa 1111

Pappe arg 1 målPappe Arge 1 mål bild 2

(Mpappé)

Pappe straff 1Pappe 2 straffPappe 3 straffPappe 4

Den sistnämnda aktionen av Mpappé är en av mästerskapets allra mest imponerande; beslutsfattande, bollkontroll och snabbhet. Otroligt starkt.

Världsmästerskapet i fotboll är över för denna gång, och vi fick en rättmätig vinnare i Frankrike.

Jag tycker turneringen höll hög klass utifrån många aspekter och det var mängder av underhållande matcher och fina ögonblick fotbollsälskare världen över bjöds på.

Nu lägger vi fokus på vår charmiga allsvenska och väntar några veckor på att de stora europeiska ligorna ska starta.

Johan Israelsson
Annons
Annons