Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

IK Frej vs. Hammarby IF; och det sorglösa råämnet Bojanic

Idag startade en hel del allsvenska lag sina försäsongsmatcher. Historiskt sett tidigt, för att vara svensk fotboll, och det bottnar i att Svenska Cupen hägrar endast fyra veckor bort.

Nya arbetssätt testas och initieras; andra ska utvecklas och förädlas.

I dessa – inledande träningsmatcher – handlar det om att skynda långsamt, belastningen på spelarna ska inte vara alltför tuff utan syftet är att vänja spelarna vid matchspel igen.

Mot denna bakgrund blir det ofta kraftig rotation på spelare och stora trupper nyttjas. Matchtiden varierar vanligtvis kring 45-60 minuter på spelarna.

Hammarbys premiärmatch, anno 2019, avhandlades mot IK Frej; partnerklubben IK Frej.

Klubbarna har tidigare haft en relation där Hammarby lånat ut (unga) spelare till Superettanklubben. Nu har samarbetet stärkts ytterligare och sportchef Jesper Jansson säger så här om Hammarby + IK Frej = sant:

Det här är ett riktigt spännande samarbete som vi tror kan bli väldigt positivt för Hammarby över tid. Med det fördjupade samarbetet blir vi partnerklubbar, där vi säkrar ett utbyte med en klubb i Stockholmsområdet på elitnivå. Det innebär att vi inte bara kan påverka utvecklingen av våra egna utlånade spelare, utan även skapa relationer till spelare hos Frej som vi tycker är intressanta.

Nestor Stefan Billborn, Hammarbys så lyckade tränarrekrytering, går in på sitt andra år som huvudtränare för Bajen.

Det mesta tyder på att Billborn och Hammarby inte kommer att göra några drastiska justeringar när det gäller arbetssätt och formation.

Snarare handlar det om att förbättra och förstärka det man visade under 2018; ett spel som bidrog till en fjärdeplats när säsongen summerades.

Spelare har lämnat, spelare har anlänt; och det kommer säkerligen hända en del innan allsvenskan kickar igång i slutet av mars.

Hål finns att fylla, exempelvis centralt där Paulsen (såld) och Junior (långtidsskadad), lämnar tomrum efter sig. Lägg där till att viktige målvakten Wilands konvalescens verkar pågå vårsäsongen ut.

Ett nyförvärv, som jag personligen är nyfiken på, är det sorglösa råämnet Bojanic från Helsingborgs IF. Kan han bli en nyckelfigur för de grönvita kommande säsong? Kvaliteten finns där, det är sedan gammalt.

Planenligt roterades det friskt med spelare på Vikingavallen i Täby. Hammarby genomförde sina fem förutbestämda byten i halvtid medans IK Frej nyttjade hela 20 spelare under matchen.

Det kan vara klurigt att analysera matcher likt denna och jag avser inte att göra någon djuplodad analys av den. Däremot blir det nedslag kring Hammarbys agerande i sin speluppbyggnad samt förhindrande av motståndarens dito.

Annars kan vi konstatera att matchens kvalité, inte heller särskilt oväntat, lämnade en hel del övrigt att önska. Det var en mycket tekniska misstag samtidigt som spelarna – främst i Hammarby – inte la ner det arbete i defensiven som förväntas av en allsvensk spelare.

Jag tänker främst på överflyttningar, uppflyttningar, understödsspel och täckningsspel. Avstånden mellan spelarna – likväl lagledarna – var generellt för stort. Detta, tillsammans med en stark press, är vitala delar i ett välfungerande försvarsspel.

Under den första halvleken gick det att skönja en förändring gällande Hammarbys sätt att förhindra motståndarens speluppbyggnad.

Man sjönk ner relativt djupt i utgångsläget samtidigt som en fembackslinje (Bengtsson lämnade sin mittfältsposition och klev ner i backlinjen) bildades och formationen #1-5-3-2 var ett faktum.

Genomgående under föregående säsong arbetade Hammarby – gällande förhindra speluppbyggnad – i en #1-4-4-2-formation.

Jag antar att Billborn ville testa en annan formation som Hammarby kan nyttja vid behov i enstaka matcher eller vid olika matchsekvenser.

5-back

I andra halvlek flyttade Hammarby fram positionerna och gick högre upp i pressen i formationen #1-4-4-2.

442 def

När det gäller Hammarbys speluppbyggnad kunde vi också där se en justering mot föregående säsong.

Under 2018 flyttade ofta bägge ytterbackar upp högt och brett samtidigt som mittbackarna flyttade isär. Idag bildades istället en ”trea” där bak med vänsterback och mittbackarna. Högerbacken däremot, tryckte upp högt i planen (Sandberg i första) vilket gjorde att högermittfältaren (Rodic i första) flyttade in mellan linjerna.

Bojanic – central mittfältare i första halvlek – flyttade ut till vänster för att frigöra sig och delta i speluppbyggnaden med sin fina högerfot och vassa spelförståelse.

Detta var något – främst Junior och Andersen – gjorde konsekvent under fjolåret; dock låg dem ofta i utgångsposition mellan uppflyttade ytterbackarna och mittbackarna – alltså i ett relativt lågt utgångsläge. Nu låg Bojanic lite högre upp, ovanför vänsterbacken, och tiggde om att få bollen på fötterna.

speluppbyggnad hela plan

Vad kan man dra för slutsatser av försäsongsmatcher likt denna? Egentligen inga alls.

Men det ska bli intressant att följa Hammarby, såväl under försäsong som tävlingssäsong, och se vad – och hur mycket – som förändras och förbättras år 2 med Billborn vid rodret.

Just det. Man räknar ju trots allt mål i träningsmatcher; och matchen slutade 3-1 till Hammarbys favör.

Slutligen: Gott att den svenska fotbollen är igång igen!

Johan Israelsson

Manchester United vs. Bournemouth; glory, glory, Man United

You are my Solskjaer, my Ole Solskjaer
you make me happy, when skies are grey
oh Alan Shearer, was oh so dearer
so please don’t take my Solskjaer away
.

Solskjaer-sången ljuder igen på Drömmarnas teater. Och konstigt vore det väl annars; norrmannens facit so far: 3 segrar av 3 möjliga, 12 gjorda mål och 3 insläppta.

Frälsaren är här! Håll i hästarna, kanske inte riktigt… Motståndet har varit allt annat än kvalitativt: Cardiff, Huddersfield och Bournemouth. Men, tre segrar är tre segrar, vilket är precis vad laget behöver.

Managerbytet var väntat, och välbehövligt, det har sett – för att uttrycka det milt – håglöst ut under Mourinho, vilket också avspeglat sig i tabellen.

Solsjkaers intåg har gett effekt (om den är kortvarig eller mer bestående blir intressant att följa) vilket gått att skönja både i spelet och hos spelarna.

Utifrån, eller rättare sagt från TV-soffan, ser det ut som spelarna tycker det är mycket roligare att spela fotboll nu än för tre veckor sedan.

Den som ser ut att ha allra roligast är den långe fransmannen, världsmästaren Paul Pogba, som under Mourinhos sista tid i United fick sparsamt med speltid.

Hans statistik under Solskjaer är stark: 3 matcher, 4 mål och 3 assist. Oavsett motstånd är det förstklassiga siffror för en mittfältare; det är håll-käften-Mourinho-prestationer.

Under dagens match mot Bournemouth var Pogba inblandad i det mesta: han byggde upp spel, han agerade framspelare och han tog avslut. Framför allt var han högt upp i planen där hans egenskaper ger mest värde.

Och han löpte. Han tog många, och långa, offensiva löpningar. De där Vieira-kliven såg vi allt som ofta i dagens 4-1-kross.

Omställning 1.Omställning 1..Omställning 1...

Liknande här, vid hans andra mål. Lång sprint för att kunna attackera inne i golden zone.

Mål 2Mål 2.Mål 2..Mål 2...

Vid 1-0-målet har han ett högre utgångsläge, bakom Rashford, vilket gör att han har närmare till straffområdet.

Pogba mål 1Pogba mål 1.Pogba mål 1..Pogba mål 1...

Pogba är också delaktig (utan att röra bollen någon gång) vid Uniteds tredje mål. Även här tar han en lång löpning in i straffområdet och drar på sig bevakare vilket gör att Rashford förblir omarkerad.

mål 3

Mål 3.

Mål 3..Mål 3...

Detta var bara några exempel där Pogba löpte loss och tog sig in i straffområdet mot Bournemouth. Och det lönar sig att löpa; främst när man löper ”rätt” och in i trevliga ytor.

Pogba var som sagt delaktig i mycket och var idag skicklig på att skapa sig tid med bollen – främst i spelyta 2 – framför motståndarens backlinje. Detta bidrog till att han kunde ta egna avslut och även sätta upp sina kollegor i angenäma lägen.

Avslutar från distans:

Avslut 1Avslut 1.Avslut 1..

Nedan serverar Pogba Rashford:

Assist 2Assist 2.

Och igen:

Assist 3Assist 3.Assist 3..Assist 3...

Det var positiva miner på Old Trafford efter slutsignalen. Sir Alex log (det gör han inte alltid), Solskjaer log (det gör han alltid) och från högtalarna dånade klassiska:

Glory, glory, Man United,

Glory, glory, Man United,

Glory, glory, Man United,

As the Reds go marching on, on, on.

Just like the Busby Babes in days gone by

We’ll keep the red flags flying high

You’re gonna see us all from far and wide

You’re gonna hear them as they sing with pride

United! Man United!

För en kort stund drömde jag mig tillbaka till Sir Alex-eran och den brutala dominans han initierade och styrde med järnhand under lång tid.

Mitt dagdrömmeri fick sig dock ett abrupt slut när tabellen visades och fakta sade: Liverpool 54 poäng, Manchester United 35 poäng.

Det skiljer alltså 19 poäng till ärkerivalen, på förstaplatsen, i omgång 20.

Kämpa, United!

Johan Israelsson

Liverpool vs. Newcastle och vitala ytterbackar

Det händer saker i den engelska förstaligan.

Den speciella tränaren – Mourinho – blev entledigad och in klev superinhopparen Solskjaer. Det återstår att se om hans inhopp som manager slutar med succé. Hittills ser det onekligen lovande ut.

Guardiolas City har stött på patrull. Trots 1-0-ledning borta mot Leicester slutade det med förlust och Manchester Citys andra raka nederlag är ett faktum.

Något som dock är konstant är Liverpools styrka. Efter dagens mission; att städa av Newcastle, har Liverpool en statistik som säger: 16 segrar, 3 oavgjorda, 0 förluster. De har gjort 43 mål och släppt in 7 (sju!). Det är brutalt starka siffror.

Liverpool ser för tillfället ut som ett komplett lag; starka och stabila defensivt, ostoppbara offensivt. Är det nu eller aldrig; ska ligaguldet bärgas efter drygt 28 års väntan?

Det är en lång säsong och allt det där. Men nu är de där upp, som polesitter, och har skapat sig ett guldläge när halva säsongen återstår.

Dagens kamp på Anfield – mot The Magpies – blev en transportsträcka mot tre poäng. Newcastle hade inte mycket att sätta emot och 4-0-segern var odiskutabel.

Liverpool dominerade matchbilden från start till mål mot ett lågt sittande motståndarlag. Liverpool – som är ett starkt omställningslag och gillar att attackera en motståndare i obalans – fick sällan möjligheten.

Däremot visade de upp ett vasst bollinnehav där motståndaren tvingades flytta sig – både i bredd och djup – och därmed spricka upp när snabba kombinationer med tillhörande platsskiften iscensattes.

Liverpool har hittat ett vägvinnande spel som passar laget och dess spelare utmärkt. En nyckel i arbetssättet, främst offensivt, är Liverpools ytterbackar: Alexander-Arnold och Robertson.

Dessa spelare står för bredden i speluppbyggnaden, vilket gör att de offensiva pjäserna kan röra sig fritt i angenäma – centrala – ytor mellan motståndarens linjer.

Spelbredd YBSpelbredd YB 2 BRA BILD!Spelbredd YB 3

Det är också mer regel än undantag, att både Alexander-Arnold och Robertson, befinner sig i och kring straffområdet när det vankas målchanser.

När den ena ytterbacken står för inspelet är den andre på motsatt sida av straffområdet. Detta gör det svårt för motståndaren ur markeringssynpunkt, och dels har Liverpool många spelare som kan vinna andrabollar, eller ta hand om ”överlånga” inlägg som främst Alexander-Arnold stod för idag där Robertson samlade upp och kunde fortsätta attacken (vilket resulterade i ett mål ur sådan sekvens).

Klassikern, som jag varit inne på i ett tidigare inlägg; bägge ytterbackar får inte följa med upp i anfallen, bekommer alltså inte den gode Klopp.

Sekvens 1.0 måletOff YB inspel 2, målet 2Off YB inspel 1

Härnäst väntar två högintressanta matcher för Liverpool: Arsenal på hemmaplan och Manchester City på bortaplan.

Hur stort är avståndet till jagande lag efter dessa tillställningar?

Johan Israelsson

Besiktas vs. Malmö FF; clean sheet på turkisk mark

Förutsättningarna var glasklara inför Malmö FF:s avgörande Europa League-match på Vodafone Park i Turkiet. Det var en kniven-på-strupen-tillställning där Besiktas var tvungna att besegras.

Malmö löste den snärjiga uppgiften; dessutom på ett mycket bra sätt, och när matchklockan hade tickat sina 90 minuter plus tillägg stod de där – omringade av kokande Besiktas-fans – med clean sheet och ett Antonsson-mål framåt.

Det hade kunnat sluta på ett annat sätt, och då tänker jag främst på Besiktas dubbelchans – med ramträffar x2 i samma matchsekvens – men denna afton var stolpe och ribba på Malmös sida.

I övrigt är min upplevelse att Malmö står för en solid och stark insats i ett utsatt läge. Under större delen av matchen har Besiktas svårt att skapa stora chanser. Mycket tack vare ett tydligt och disciplinerat försvarsspel där ledordet var aggressivitet.

Oavsett om Malmös höjd på försvarsspelet var högt eller lågt fanns allt som ofta en aggressivitet och stark press på bollhållaren.

Utgångspositionerna gällande förhindra speluppbyggnad var #1-5-3-2; oftast inledde Antonsson och Rosenberg pressen några meter in på offensiv planhalva. Motståndaren ska utåt och därifrån är det wingbackarna – Vindheim och Rieks – som ska trycka in pressen och tvinga motståndaren att spela bollen bakåt.

Förhindra lågt 2

Malmö gick i perioder i en högre press när olika ”triggers” uppstod. Forwardsparet spelar en viktig roll i dessa situationer. En passning bakåt, eller en dålig mottagning: pang! Då sätts en högre press in och övriga spelare följer efter med målsättning att vinna bollen högt upp på motståndarens planhalva.

Förhindra högt 2

Om Malmös försvarsspel var solitt och kompakt lämnade Besiktas dito en del övrigt att önska. Laget var ofta utspritt; såväl vertikalt som horisontellt.

Detta gjorde att Malmö, i sin speluppbyggnad, kunde hitta raka/diagonala passningar mot mötande forward och därifrån skapa attraktiva ytor i både spelyta 2 och 3.

Ett bra anfall som Rieks avslutar:

Uppspel 1Uppspel 2Uppspel 3Uppspel 4

Ännu ett kvalitativt anfall som Rosenberg avslutar:

Uppsel anfall 1Uppspel anfall 2Uppspel anfall 3

Och det är på ett liknande arbetssätt som matchens enda mål tillkommer. Suveräne Bachirou suger åt sig en andraboll. Tar bollen direkt framåt, mot mötande Rosenberg i spelyta 2. Rosenberg skarvar ner bollen i spelyta 3 på en kvick (både i hjärna och ben) Antonsson som sprintar sig loss i ett friläge.

Mål 1Mål 2Mål 3Mål 4Mål 5

Superb omställning av Malmö FF. Flera spelare tar bra beslut och gör kvalitativa aktioner med och utan boll.

Och Antonssons aktion, må se enkel ut, men är raka motsatsen. Allt är perfekt: Löpning, mottagningen i hög fart – med knäet – så att bollen läggs till rätta och därefter ett behärskat avslut.

Slutminuterna av kampen blev svettiga. Det kunde ha blivit mål för bägge lagen. Dahlin står för en stark parad, och en ribbträff på tilläggstid, gjorde att nollan förblev intakt och avancemanget i Europa League är ett faktum.

Inte alls orättvist.

Johan Israelsson

Feyenoord vs. PSV; matchvinnare-Sam och 1vs.1

Holländsk, eller förlåt, nederländsk fotboll på agendan denna gång. Stormöte i Eredivisie; serieledaren PSV – som inför matchen hade 13 segrar av 13 möjliga – besökte De Kuip och tredjeplacerade Feyenoord.

Personligen följde jag Eredivisie relativt slaviskt under de 18 månader min bror tillhörde PEC Zwolle.

Erik hade svårt att hitta rätt i sin första proffsklubb utomlands. Det var ett spel- och arbetssätt som passade honom illa; som förlitade sig mycket på individuell skicklighet såväl offensivt som defensivt och där du i regel lämnas ensam att lösa din man-man-duell.

Erik, som i junioråren, varit en snidare – en kvick dribbler – fick order att sluta dribbla när han tog steget in till Kalmar FF som 15-åring och transformerades till den typ av spelare han är idag; en lagspelare och genombrottsspelare med ett starkt presspel som gärna spelar på 1-2 tillslag.

Alltså ingen spelare som bemästrar den så kallade totalfotbollen som nederländare är så stolta och principfasta kring.

Hur som helst; jag fick under denna tid se en hel del ”roliga” – och öppna – fotbollsmatcher där direktiven löd: full fart framåt.

Något som tidigt slog mig var att det inte fanns några linjer att tala om försvarsmässigt. Norlings-tydligheten med ”fjäder”-uppställningen #1-5-3-2 gällande förhindra speluppbyggnad, får man aldrig se i nederländsk fotboll. Inte heller ett kompakt och klassiskt #1-4-4-2, med tre tydliga linjer, går att skönja.

Utan det är utspritt och öppet vilket öppnar upp för offensiv fotboll och individuella aktioner 1vs.1. Spelet ställer stora krav på spelarnas skicklighet och inte minst fysik. Det är många, och långa, löpningar de får ta.

Feynoord uppställt fspelFeynoord uppställt 2PSV uppställt

I och med att lagen attackerar med så mycket folk och ordet ”balans” knappast existerar öppnas det upp vid bolltapp (=offensiva omställningar). Larsson (med kollegor) fick exempelvis flera fina situationer där han är 1vs.1 på offensiv planhalva.

Sam off 1Sam off 21 v 1 off Feynoord

Van Bronckhorst och hans Feyenoord körde initialt över van Bommels PSV. Tuffa och aggressiva i press och dueller vilket gjorde att de kunde attackera PSV om och om igen.

1-0-målet föll efter bollvinst centralt där ett stort antal PSV-spelare låg högt upp i planen:

1-0.

1-0..1-0...1-0....

Larsson, som visade gryende form och hade fina aktioner offensivt samt gjorde sitt dagsverk defensivt, pricksköt in 2-0. Även detta efter bollvinst och tuff återerövring:

2-0.

2-0.2-0...

PSV skulle reducera, med knappa 20 minuter kvar, men närmare än så kom de inte. Hur reduceringen kom till? Bollvinst, omställning och 1vs.1. Klassiskt.

2-1.

2-1.

2-1...

2-1...

Själv är jag förtjust i delar utav den nederländska fotbollen. Främst att man som spelare förväntas lösa man-man-situationer såväl offensivt som defensivt.

I Sverige, på sina håll (inte överallt), ska det vara hängslen och livrem både i anfall- och försvarsspel.

(Klassikern: om ena ytterbacken i en fyrbackslinje kliver iväg offensivt måste den andra stanna. Va? Varför?)

Och min upplevelse är att vi generellt sätt måste bli bättre på att utbilda unga spelare kring att utmana och dribbla. Utsätt kidsen för sådana situationer så mycket som möjligt i små- och mellanstora spel och spelövningar.

Johan Israelsson

Tottenham vs. Chelsea; återerövring och kreatören från den södra Koreahalvön

Maurizio Sarris intåg i England och Chelsea har hittills varit lyckad. Den kedjerökande italienaren – som är född och uppvuxen i staden där Maradona är odödlig – har på kort tid lyckats implementera Sarri-ball hos det azurblåa Londonlaget.

Inför kampen mot lokalrivalen Tottenham var de obesegrade efter 12 omgångar och skuggade Liverpool och Manchester City.

Chelseas förlustfria svit gick dock i kras då Pochettinos mannar stod för en solid insats – på sin tillfälliga hemmaarena – Wembley. Slutresultat: 3-1, och nog kunde – och borde – segern varit några mål större.

Tottenham initierade matchen på ett ypperligt sätt. De tryckte ner Chelsea med bollar in bakom backlinjen; främst på löpande Alli och Son. De hotade Chelsea på fasta situationer, där Eriksens silkeslena fötter – som vanligt – stod för servar av världsklass.

Däremellan fick de igång en fungerande hög press; och framför allt ett strongt återerövringsspel vid bollförlust.

Vid tappade bollar triggades spelarna igång att direkt vinna tillbaka den, och de gjorde det med framgång, då de allt som oftast hittade numerärer och övertag i dessa sekvenser. Något som symboliseras nedan:

1. Hög press Kane2 direkt återerövring3 BollvinstBollvinst 4

Tottenhams momentum gjorde att Chelsea aldrig fick igång sitt snabba vertikala passningsspel; utan fick gång efter annan ställa om till ett försvarsspel som var allt annat än synkat.

Kontentan blev två Spurs-mål; och då hade matchuret precis orkat ticka över 15 minuter. Det första målet föll efter en Eriksen-frispark från ytterzon; där Alli skallade in bollen i maskorna, och det andra efter att sniper-Kane satt tvåan utifrån.

Chelseas försvars- press- och återerövringsspel var diametralt Tottenhams och lämnade mycket övrigt att önska under matchens 90 minuter.

Dels missade Chelsea i sitt direkta erövringsspel vilket gjorde att Tottenham kunde ställa om och rättvända attackera en backlinje i obalans; och samtidigt var pressen på bollhållaren oftast undermålig. Detta blev Tottenhams lycka då de tilläts trä in bollar i straffområdet och ta avslut – oattackerade – från fina positioner.

Son rättvänd 1Son rättvänd 2Alli rättvändEriksen son 1Eriksen son 2

Sammanfattningsvis; en stark seger där Tottenham stod för många fina sekvenser såväl offensivt som defensivt. Chelsea och Sarri får analysera och justera; och därefter försöka ta upp jakten på de två klubbarna som – i nuläget – känns avsevärt starkare än övriga lag i toppskiktet.

(Vilken match Son gör; och hans 3-0-mål var frukten av en briljant aktion, sedan behöver vi inte nämna #30 och hans försvarsspel i Chelsea, utan vi fokuserar på vad kreatören från den södra Koreahalvön stod för)

Johan Israelsson

Malmö FF vs. Örebro SK; smartness och rörlighet

Den allsvenska upplösningen är här. Segraren ska koras och inom en väldigt snar framtid vet vi vem som får lyfta åtråvärda ”Lennart” mot novemberskyn.

Dramaturgin är där, som sig bör, och då tänker jag främst på AIK-Larssons 1-1-frispark på övertid mot Malmö FF för några dagar sedan. Känslor och stök; som brukligt när saker och ting ställs på sin spets.

Guldjagande AIK städade starkt av Östersund på bortaplan under gårdagskvällen; trots ett Adu-rött kort efter ett par minuter. Soliditet.

Jag fanns på plats på en annan allsvensk arena, nästan exakt 1165 km ifrån Jämtkraft Arena; denna arena heter numera bara Stadion (eller?), och där bevittnade jag europaplatsjagande Malmö FF mot Örebro SK. Ett ÖSK som inte såg ut att vara på jakt efter någonting alls egentligen.

Avstängde coach Rösler ändrade om rejält i startelvan och sällan har allsvenskan skådat en sådan stark avbytarbänk: Rosenberg, Traustason, Rieks, Lewicki

Tillbaka i startelvan var råämnet Strandberg som bildade ett sylvasst anfallspar tillsammans med Antonsson. I övrigt gick laget och dess utgångspositioner att känna igen både offensivt och defensivt (sedan tysken tog över spakarna):

Utg pos off

Utg. pos deff 1

Främst under den första halvleken kunde vi se ett MFF-forwardspar som var spelsugna, och som internt samarbetade på ett föredömligt sätt.

Antonssons smartness och rörlighet utan boll är vacker att skåda, och han öppnar upp attraktiva ytor både för sig själv och Strandberg, men även för övriga medspelare.

1-0-målet efter knappa fem minuter är frukten av en finurlig och löpvillig Antonsson:

10

10..

10....

Och sådana här sekvenser gick att skönja under hela matchen; där Antonsson och Strandberg har koll på varandra och ”växeldrar” mot en backlinje som radarparet gav en mödosam afton.

FW samarbete 1FW samarbete 2

Ombytta roller vid 2-0-målet som Strandberg – med akrobatik – står för:

Mål 2-0Mål 2-0 2Mål 2-0 3

Nedan kommer ytterligare ett exempel på en Antonsson-aktion när han skapar tid och yta för sig själv, och samtidigt lurar bort sin bevakare:

ANtonsson smart 1Antonsson smart 2Antonsson smart 3

Avslutningsvis tittar vi på matchens fjärde och sista mål där Antonsson visar upp spelförståelse och teknik genom att assistera Larsson:

4-04-0 24-0 3

Det var klasskillnad under gårdagens kamp i Hexenkesseln, mycket på grund av forwardsparet Antonsson och Strandberg, men givetvis också för att det dryper av kvalité i MFF-laget; trots den kraftiga rotationen.

Vi får väl se om Rosenbergs ord om att sluta efter säsongen är ristat i sten eller inte; oavsett vad har Malmö FF en prima anfallsbesättning som besitter en oerhört stor potential utifrån flera parametrar.

Två omgångar återstår av vår älskade nationella liga där AIK känns orubbliga med fyra poäng till godo på ett IFK Norrköping  – som även de – står för en strong säsong.

(Jag måste bara nämna Strandbergs bicicleta; wow, vilket mål det kunde blivit!)

Johan Israelsson

Djurgårdens IF vs. AIK; Kristoffer Olsson och att löpa (utan boll)

Ännu ett tvillingderby mellan Djurgården och AIK har avverkats. Det var tredje mötet, denna säsong, mellan de bägge 1891-klubbarna.

Tidigare cup- och seriedrabbningar har slutat med en vinst vardera; och broderligt delades poängen även i gårdagens kamp.

När klockan tickat över 90 minuter och Johannesson satt pipan i mun stod det 0-0 i resultatkolumnen.

Som om vi inte visste det innan: Det är brutalt svårt att skapa chanser, och göra mål, på Norlings catenaccio-försvar. 14 insläppta mål hittills. Bra jobbat.

Matchen hade – i perioder – den där derbykaraktären man önskar ett Stockholmsderby. Främst bidrog DIF-Johansson med detta då han under den första halvleken hade gett AIK-Olsson ett gäng smällar på mittens rike.

Tillfälligheter? Nix, han ville såklart få bort den nyblivna landslagsmannen från matchbilden så gott det gick.

Mitt fokus denna eftermiddag låg just på Olsson med mittfältskamrater: Larsson och Adu.

Att AIK släpper in så få mål är mycket tack vare ett tydligt och väloljat maskineri. Samtliga vet sina roller och underkastar sig arbetet.

Men det är också tack vare mittfältstrion; de är vitala i sitt press-, täckning och understödsspel. De är en sköld framför sin egen backlinje. En svårgenomtränglig sådan.

Press 1Press 2Press 3Press 4

Det är ett hårt arbete dessa tre lägger ner i försvarsspelet (gäller AIK:s forwards också). De tar många löpmeter defensivt och är tuffa i sitt press-, duell- och återerövringsspel.

Sådant brukar ta på krafterna i det offensiva spelet. Dock har, främst Olsson, visat att det finns krafter och kreativitet kvar när AIK går till attack.

I år har Olsson en mer framskjuten roll vilket gjort att han kommit mer till sin rätt och fått utlopp för sina offensiva egenskaper på ett helt annat sätt än under fjolårssäsongen.

Nedan har vi en fin sekvens där trion visar gott samarbete i offensiv riktning när de ”vinkelspelar” sig ur ett pressat läge och sedan går till attack.

Vad händer efter att Olsson släppt bollen? Han ger sig iväg med full fart framåt och vill vara med och leka när det vankas målchans.

Omställning 1Omställning 2Omställning 3Omställning 4Omställning 5

Ytterligare en bra sekvens när Olsson själv vinner boll på egen planhalva för att sedan ge sig iväg i djupled och in i straffområdet för att avsluta.

Bollvinst 1Bollvinst 2.1Bollvinst 2.2Bollvinst 2Bollvinst 3Bollvinst 4

Min upplevelse är att dagens spelare, såväl unga som mer etablerade, vill ha bollen på fötterna. De är inte lika benägna kring att röra sig utan boll; och bilderna ovan (och Olssons prestationer) symboliserar just vikten med att röra sig när man inte har bollen.

Dels för att öppna upp för medspelare, och dels för att själv kunna få ut mer av sitt spel (assist och mål) genom att vara med där det händer (offensiv sista tredjedel).

Självklart är detta beroende på vilket arbetssätt laget bedriver och vilken roll spelaren har i det hela. Men för att generalisera: rör dig mer utan boll och rör dig mer mot de farliga ytorna och tro på att bollen ska hamna hos dig.

Som Roy Keane en gång sa: jag kan löpa in i farliga ytor i och kring straffområdet 10 gånger utan att ens vara i närheten av att få bollen, men den elfte gången kommer jag rätt och avgör matchen i slutminuterna (= Fergie time).

Dessutom är det skoningslöst som motståndare – framför allt som mittfältare – att hela tiden behöva haka på ”sin” spelare i defensiva omställningslöp. För det sista man vill är att den spelaren ska få göra mål; eller stå för en assist.

Jag har personligen upplevt det vid tillfällen som aktiv spelare, och det tydligaste minnet är från millennieskiftet då jag – på det centrala mittfältet – ställdes mot dåvarande underbarnet Calle Sahlen.

Skådeplatsen var Fredriksskans IP en bister novemberkväll. Kalmar FF, med ultrademonen Kjell Nyberg i spetsen, hade bjudit in intressanta lokala spelare till någon form av testmatch för 14-15-åringar.

Mörbylångasonen – Calle – gjorde rent hus (mittfält) den kvällen. Han löpte och löpte och löpte; med som utan boll, och där stod jag och övriga mittfältskollegor med pingislunga och kippade efter andan.

Calle hade presenterat sig som en mittfältsdynamo av sällan skådat slag, och från sidlinjen hördes Nybergs Stockholmska dialekt ”hooooooonom ska vi ha!!!”.

Dominansen från Ölänningen denna kväll gjorde ont, men när han några år senare – i 87-landslaget – plockade ner och bort Nasri i en landskamp mot Frankrike, stillades min smärta.

Johan Israelsson

Tottenham vs. Barcelona och att tämja, eller inte tämja Messi…

Äntligen är den igång igen; Champions League, den mest ädla klubblagsturnering fotbollen har att erbjuda.

Det väntas som vanligt många fina kamper, under hösten och våren, och flera lag har förhoppningen – och målsättningen – att ta sig till finalen som spelas på Wanda Metropolitano i Madrid lördagen den 1 juni 2019.

Under gårdagen avverkades en fin tillställning (på en inte lika fin Wembley-matta som fått se sitt gräs fördärvas i samband med boxningsfajten mellan Joshua och Povetkin) där Tottenham tog emot Barcelona.

Katalanerna slog tillbaka Londonlaget på sin (tillfälliga) hemmaarena med 4-2. Det var, under perioder, en uppvisning av högsta kaliber; från Barcelona i allmänhet och Messi i synnerhet.

Barcelona var stundtals – och framför allt under den första halvleken – oerhört skickliga i sin speluppbyggnad, där Tottenham aldrig var nära att komma åt dem, och samtidigt brutalt starka i sin direkta återerövring.

0-1-målet som föll efter dryga 90 sekunder tycker jag är signifikativt för gårdagens match. Ett Tottenham som kliver fel i pressen, en Messi som får arbeta rättvänd mot en backlinje, och några sekvenser före målet finns en stark direkt återerövring med i bilden.

Mål Direkt 1Mål 1Mål 2Mål 3Mål 4Mål 5Mål 6

Vid de (få) tillfällen Barcelona hade bolltapp såg det ofta ut som nedan. De gav inte Tottenham någon lugn och ro; utan startade sin direkta press och kunde vinna tillbaka bollen och börja om sin speluppbyggnad.

Direkt 2Direkt 3

Barcelonas speluppbyggnad och förmågan att ta sig förbi Tottenhams (spretiga) press var magnifik under långa stunder. Tottenham försökte störa Barcelona högt upp men lyckades egentligen aldrig.

Barcelona erbjuder mängder av spelalternativ såväl i djupled (i bägge riktningarna) som i sidled. De är också mästare på att locka in en motståndare i press för att sedan spela sig ur den. Några sekvenser nedan:

Spelupp 1

***

Spelupp 3Spelupp 32

***

Spelupp 4Spelupp 42

För att kunna störa Barcelona ordentligt krävs det att man kan tygla Messi. Det kunde inte Tottenham. Men hur tämjer man honom? Säg det. Under stora delar av matchen gjorde han precis som han ville.

Uttrycket som jag gillar att använda på överlägsna fotbollsspelare: Skolgårdslirare, passar bra in på Messis prestation under gårdagen.

Efter matchen kunde jag inte låta bli att söka på ”Messi” på synonymer.se för att se vad som kom upp. För ett kort ögonblick trodde jag mig få se en synonym i stil med överlägsen, dominerande eller övermäktig. Men icke, istället kom det upp menar du mess eller kanske messa…? Nej, det menar jag absolut inte.

Hur som helst. Messi ligger bakom det mesta i anfallsväg och är upphovsmakare, på ett eller annat sätt, till samtliga Barca-mål. Dessutom har han två fina placeringsskott som dunstar in i stolpen och ut.

Tottenhams andra halvlek är i perioder godkänd, de kommer åt Barcelona på ett annat sätt, och klassikern mål förändrar matchbilder passar bra in här.

Efter 2-3-reduceringen finns det ett flertal möjligheter för Tottenham att förvalta men skickligheten i sista passningarna och avsluten var inte där.

Och även om ett kvitteringsmål hade kommit skulle antagligen Messi sagt till sig själv: Alright, jag får väl ta och lösa detta och fixa ännu ett mål

För en neutral fotbollstittare bjöd matchen på stor underhållning med mängder av suveräna aktioner – och det lär komma mer; Champions League har ju bara börjat.

Johan Israelsson

Fotbollsterminologi: Spelytor, korridorer, golden zone och (inte minst) retirering

Denna gång blir det ingen analys av exempelvis Liverpools formidabla start på Premier League eller AIK:s säkrande av det allsvenska guldet (för nog blev det väl klart i samband med uddamålssegern över Hammarby?).

Istället blir det en djupdykning i (fotbolls)terminologi och vad som menas med olika uttryck.

Personligen får jag en del frågor via mejl och på Twitter kring vad olika benämningar, som jag slänger mig med, egentligen betyder och står för.

Denna terminologi är till stor del den fotbollsterminologi som Svenska Fotbollförbundet numera lär ut på sina tränarkurser. Och det är, enligt mig, bra om vi kan få ett mer tydligt och fackmässigt språk kring vår kära sport; framförallt bland tränare och fotbollsarbetare, på alla nivåer.

Generellt är det bra termer, men något jag aldrig kommer att använda i mitt ledarskap och coachande är: Retirering. Alltså när ett lag, eller lagdel i försvarsspel, ska falla.

Dels ligger det helt fel i munnen och dels betyder det fly på krigsspråk. Och vi vill ju inte fly, vi vill bara ”falla hem” och förhindra att motståndaren skapar målchanser på oss.

I dessa lägen får det helt enkelt bli ”fall” eller ”hem”, och då finns ju risken alltid att Pelle 7 år, eller Lisa 9 år, faller till marken eller springer hem. Det är klassiker. Men hellre det än RETIRERING, pooooojkar!

Hur som helst. Vi börjar med utgångspositioner. Ett lags utgångspositioner är det spelsystem som laget ställer upp med när det gäller förhindra speluppbyggnad (försvarsspel) eller speluppbyggnad (anfallsspel).

Mestadels syns det tydligt vilket spelsystem ett lag har när det gäller att förhindra speluppbyggnad. Det är ofta mer rörligt, eller kalla det kreativt, när det gäller speluppbyggnad vilket kan göra det hela lite mer svårdefinierat.

Jag skriver alltid ett lags utgångspositioner inklusive målvakt. Exempelvis: #1-4-4-2. Det har jag fått ”skit” för från en del läsare – and so be it – men jag gillar inte att exkludera någon i laget trots att ”alla” vet att en målvakt finns där bak. Lägg därtill målvaktens betydelse i dagens speluppbyggnad. Därmed basta.

Något jag ofta myntar i mina texter är spelytor. Det finns fyra spelytor i anfallsspel: Framför motståndarens forwards (utgångsyta), framför motståndarens mittfält (spelyta 1), framför motståndarens backlinje (spelyta 2) och bakom motståndarens backlinje (spelyta 3).

Antingen tar man spelyta för spelyta i anfallsspel genom kortpassningsspel eller så spelar man förbi spelytor med längre bollar; exempelvis från spelyta 1 till spelyta 3.

Många tränare vill hitta fram till spelyta 2, i den så attraktiva ytan mellan ”linjerna” (mellan motståndarens back- och mittfältslinje), för att därifrån hitta kombinationer/instick in i spelyta 3 och kunna komma till avslut och göra mål.

Spelytor anfallspel

Ett annat uttryck som ofta används är ”korridorer”, och det finns fem korridorer i fotboll: Yttre (2), intre (2) och (1) central.

I speluppbyggnaden är en klassiker att man alltid vill ha spelare i alla fem korridorerna (som svenska herrlandslaget).

När det gäller att förhindra speluppbyggnad är en annan klassiker att man enbart vill ha spelare i maximalt tre korridorer (som svenska herrlandslaget).

När man spelar anfallsfotboll vill man göra planen så stor som möjligt, och när man spelar försvarsspel vill man göra planen så liten som möjligt.

Korridorer

När det handlar om att komma till avslut och göra mål pratar man idag mycket om golden zone, eller gyllene zonen, samt assistytor.

I golden zone görs de allra flesta målen. Under VM 2014, när den tyska (dåvarande) maskinen, stod som slutsegrare gjorde Die Mannschaft drygt 88 % av sina mål inne i golden zone.

Och framspelningarna, assisten, kommer som så ofta från de inre och den centrala korridoren. Dagens tränare försöker att ge spelarna verktyg för att hitta fram i dessa zoner där de kan leverera inspel och avslut från angenäma ytor.      

Pep Guardiola är mästaren här.

Golden Zone

Kommande analyser kommer förhoppningsvis bli än mer tydliga efter detta inlägg. Det är min förhoppning i alla fall.

Det börjar bli sent. Nu ska jag retirera, till sängen.

Johan Israelsson
Annons
Annons