I april 2013 kom Markus Gisdol in som en stormvind och räddade Hoffenheim från nedflyttning. Två ett och ett halvt år senare är Gisdols tid över. En period som har kantats av kontroverser, stora mål och höga fall.
Det blev 85 matcher som Hoffenheimtränare för Gisdol som med det tangerade Ralf Rangnicks rekordnotering. Rangnick var mannen som en gång fostrade Gisdol i ledarskap under de bådas period i Schalke och mycket av det tog Gisdol med sig in i sitt eget tränarskap när han blev huvudansvarig.
Skoningslöst trängde Gisdol in i det krackelerande Hoffenheim och spacklade igen sprickorna med sin egna tankar och idéer. Hög press, bollerövring och snabba omställningar var ett mantran som han gång på gång vände sig mot när media sökte svar på vad han faktiskt stod för som tränare.
Rak, tydlig och med ett charmerande leende men med två skarpa, genomträngande ögon skapade Gisdol en aura kring själv sig som var så tysk att till och med de tyska journalisterna var lätt skrämda av honom. Gisdol var en öppen bok, men han krävde det samma i gengäld av spelare och andra människor runt omkring sig.
Det var en taktik som under ett och ett halvt år gav honom och hans lag framgångar och satte honom i en position där han sällan blev ifrågasatt. När han under våren diskuterade en kontraktsförlängning vek han inte en tum från sina krav, till klubbens majoritetsägare och miljardären Dietmar Hopps stora förtret.
Gisdol fick igenom sina krav. Medierna rapporterade om en fördubbling av hans årslön för den tidigare U23-tränaren som också blev den förste tränaren sedan Ralf Rangnick år 2010 att få ett förlängt kontrakt i klubben. Målsättningen var att Gisdol skulle föra Hoffenheim till Europaspel under den kommande säsongen.
Drygt ett halvår senare står det klart att hans tid i klubben är över. Ryktena om att även Gisdols fasad var på väg att krackelera dök under förgående vecka då ägaren Hopp kallat till ett möte med lagkaptenen Pirmin Schwegler, Kevin Volland och Eugen Polanski där spelarna uttryckt sitt stöd för tränaren. Hopp hade tröttnat på Gisdol, men spelarna stod fast vid honom.
Efter hemmaförlusten mot Hamburg (0-1) och sex poäng på de tio inledande matcherna var Gisdols dagar räknade. Det var klubbens hundrade förlust på 248 Bundesligamatcher och endast Hannover (107) och Hamburg (102) har flera under samma tidsperiod. På de senaste 35 matcherna hade Hoffenheim tagit 33 poäng, ett facit som talade för nedflyttningsstrid.
Inför säsongen gjorde sig Hoffenheim av med tre absoluta nyckelspelare i Roberto Firmino, Sead Salihovic och Andreas Beck. Bristen på ledargestalter saknades under hösten och trots att klubben köpt in intressanta namn i Mark Uth, Kevin Kuranyi och Fabian Schär har man fått ut väldigt lite av dessa. Inte blev det bättre av att den i Hoffenheim petade Anthony Modeste under hösten har varit en nyckelspelare i ligakonkurrenten FC Köln.
Gisdols brist på balans och trygghet hann ikapp honom. På planen återvände Hoffenheim till de problem man hade innan Gisdol klev in. Laget saknade ett tydligt upplägg och såg defensivt skärrade ut mot motstånd som egentligen inte hade någon övervägande kvalitet i det offensiva spelet. Offensivt lyckades Gisdol aldrig ersätta Firmino, avsaknaden blev för stor.
In kommer Huub Stevens som även han arbetade tillsammans med Gisdol i Schalke. Stevens har under de senaste två säsongerna gjort sig känd för att ha räddat VfB Stuttgart från nedflyttning två gånger om och det är det han förväntas göra i Hoffenheim också. Kontraktet sträcker sig säsongen ut och förhoppningen är att Stevens säkrar kontraktet och att en långsiktigare lösning senare tar vid. En ”Feuerwehrmann” (Brandman) som man nämner det i Tyskland.
För Gisdol väntar välbehövlig vila. I sin sista match såg han slutkörd ut. Som någon som tryckt ut sista ur tuben, vikt den flera varv för att få ytterligare lite till och nu skrynkligt rätats ut. Energin fanns inte där och Gisdol behöver den för att få ut sitt ledarskap. Han lär inte hoppa på något jobb inom kort. Däremot tror jag att hans före detta chef Ralf Rangnick kan tänka sig Gisdol i Leipzig kommande säsong, vilket skulle passa båda parterna perfekt.
Vad betyder det för Jiloan Hamad?
Svenske Hamad har under säsongen varit borta på grund av en korsbandsskada han ådrog sig som utlånad i Standard Liege. Nu närmar han sig en återkomst till fotbollsplanen. Under Gisdols ledning fanns han inte med i några långsiktiga planer, nu med Stevens kan detta förändras. Den nye tränaren är en av den klassiska skolan, hård i nyporna och kräver stenhårt jobb av alla spelare. Med försäljningen av Firmino har platserna på det offensiva mittfältet öppnats upp för andra spelare och om Hamad kommer tillbaka i form skulle jag säga att han har chansen, även om den är liten. Klubben har förstärkt med flera spelare på det offensiva mittfältet och konkurrensen är riktigt hård. Därför är det fortfarande en övervägande stor risk att Hamad lämnar under januari eller till sommaren.