Den väntade titeln är hemma. Ingen annan hade trott att några andra än Bayern München skulle ro Bundesliga i hamn. Vad som möjligtvis överraskade var att det blev klart först i den nästsista omgången. Den fjärde titeln i följd är historisk. Första gången en Bundesligaklubb genomför den bedriften, men trots historiken känns titeln inte som mer än en axelryckning sett till säsongens förväntningar i München.
Två mål av Robert Lewandowski, som nu är uppe på 29 mål och sannolikt blir säsongens bäste målskytt, var det som räckte för att Bayern skulle besegra FC Ingolstadt på bortaplan med 2-1. Det var ingen galant seger som bärgade titeln. Det var inget spel som vittnade om att ett av Europas bästa fotbollslag var på besök i Audis hemstad. Det var en planenlig seger utan guldkant, precis vad man kunde förvänta sig efter veckan som varit.
Faktum är att ligatiteln redan kunde och borde ha bärgats för en vecka sedan hemma på Allianz Arena, en plats där Bayern ännu aldrig har säkrat titeln för egen maskin. Då mötte ett b-betonat Bayern vårens svagaste bortalag (Borussia Mönchengladbach) och hade ledningen med 1-0, innan André Hahn kvitterade och gjorde att Bayern gick miste om två poäng.
Både den ene och den andra i Bayerns ölhallar undrade nog igår vilken effekt de hade givit om klubben bärgat titeln redan förra helgen, inför den avgörande Champions League-matchen mot Atlético Madrid. Kanske hade det givit den lilla brisen i rätt riktning som hade behövts för att ta sig vidare. Just det, att Bayern åkte ur i Champions League, gjorde att segern mot Ingolstadt mer kändes som ett plåster på såren än en historisk angelägenhet.
För att vara en sådan historisk dag, en dag då man äntligen lyckades med att vinna en fjärde raka ligatitel i följd, så kändes det avslaget. Vad som borde ha varit ett gigantiskt firande under pompa och stått, både på plats och medialt, var det mer ett konstaterade av det status quo som har rått i Bundesliga under de senaste säsongerna.
För Pep Guardiola var det den tredje raka, förväntade ligatiteln i följd. Bara det en bedrift i sig. Den förste sedan Ottmar Hitzfeld (99-01 med Bayern) och den tredje någonsin att göra det (även legendaren Udo Lattek lyckades med det, två gånger dessutom (72-74, 85-87 med Bayern). Och de 85 poäng (kan bli 88 poäng) som Bayern skrapat ihop är tredje mest någonsin, endast slagen av sig själv säsongen 2013/2014 (90 poäng) och Jupp Heynckes 2012/2013 (91 poäng).
Guardiola har satt en oerhört hög nivå för kommande generation av Bundesligatränare att slå. Han har gjort Bayern till ett mer eller mindre oslagbart lag i ligan, oavsett vilka elva spelare som har stått på planen och spanjoren har bevisat sig bemästra den tyska kontringsfotbollen nästan fläckfritt. Egentligen är det ytterst få som bryr sig om den rätt väsentliga delen för att den var förväntad, speciellt med tanke på vad Heynckes gjort bara säsongen innan Guardiolas inträde.
Eftersom att Bayern München så sent som i veckan gick miste om att nå det yttersta målet som var att vinna Champions League, är det än färre som ser vilket fantastiskt jobb som Guardiola har gjort i Bayern när de kommer till de förväntade titlarna. Ribban är oerhört högt satt för Carlo Ancelotti. Och det skulle förvåna mig mycket om vi kommer att få se en sådan ojämn Bundesliga under de kommande åren som det faktiskt har varit under de senaste åren.