Ingen var förvånad när beskedet att Bruno Labbadia fått lämna jobbet som tränare för Hamburger SV kom. Det var söndagsförmiddag, Hamburg hade ärofullt förlorat mot Bayern München dagen innan, men alla visste att beskedet skulle komma. Det var bara en fråga om tid och tillfälle. För andra gången i Hamburg hade tiden runnit ut för Labbadia.
Oavsett vad man tyckte om beslutet eller Labbadia som tränare är det svårt att kritisera beslutet rent sportsligt. Inledningen av säsongen hade inte varit bra, det hade tisslats och tassats om problem redan under sommaren och förtroendet för honom var slut. Och när förtroendet för en tränare inte finns där är det dags för att gå skilda vägar.
Labbadia räddade sitt eget anlete och situationen på ett snyggt sätt. Med ett meddelande på Hamburgs hemsida tackade han för sig med väl valda ord. Det var storsint av en person som fått en samtal på söndagsmorgonen från klubbledaren Dietmar Beiersdorfer med beskedet om att tränaren inte skulle leda laget vidare.
För Beiersdorfer själv ser beslutet långt ifrån positivt ut. Sedan hans återkomst till klubben 2014, då det pratades om en ny storhetsera, är Labbadia den fjärde tränaren som fått lämna jobbet. Dessutom har Beiersdorfer avverkat två sportchefer och själv övertagit ansvaret för den rollen.
Beiersdorfers förtroendekapital är på botten och han satsar sina sista kort på Markus Gisdol. En tränare som fick sparken från Hoffenheim förra hösten efter att ha förlorat mot just Hamburg (0-1). Sedan dess har Gisdol hållit sig i skymundan och var ett alternativ för både Hamburg och konkurrenten Werder Bremens, där valet föll på det förstnämnda.
Med Gisdol har klubben hittat en tränare som är fostrad under Ralf Rangnick, den framgångsrike tränaren och numera sportchefen i RB Leipzig. Gisdol var assisterande tränare till Rangnick i Schalke, senare även för Huub Stevens innan Gisdol själv tog sig an uppgiften som huvudtränare i Hoffenheim.
Där räddade han först kvar Hoffenheim från att åka ned i 2. Bundesliga och förde under de följande två säsongerna klubben till en åttonde- och en niondeplats innan han fick sparken i oktober 2015 efter en svag inledning av säsongen. Nu väntar alltså Hamburg där hans kontrakt gäller säsongen ut, på tränarens egen inrådan.
I Gisdol får Hamburg in en frispråkig tränare med en tydlig spelidé vars huvuduppgift kommer att vara att föra upp laget från botten. Precis som Rangnick jobbar Gisdol utifrån att hans lag ska ha en hög press och gå på snabba omställningar. En modern fotboll som skördade framgångar under de första två åren i Hoffenheim men som under den tredje inte alls lyckades på samma sätt då det kändes som om spelarna tröttnat på Gisdols krävande stil.
På många sätt kan Gisdol vara precis det Hamburg behöver. För även om Labbadia räddade Hamburg från nedflyttning så lyckades han aldrig sätta någon tydlig prägel på laget, något vi kan förvänta oss att Gisdol kommer att göra. Det kommer att synas stora förändringar i Hamburgs spel och nyförvärv som Filip Kostic och Alen Halilovic är den typen av spelare som kan dra nytta av den nye tränaren.
Svårare är det att förutse hur svenskarna Albin Ekdal och Nabil Bahoui kommer att påverkas av tränarbytet. Inte minst Ekdal som var Labbadias önskevärvning kan komma att få det svårare att hålla en plats i startelvan. Bahoui imponerade mot Bayern, men har ännu inte lyckats etablera sig som förstavalet i laget och kan komma att få en ny chans nu.
Gisdol är inte rädd för att ta diskussioner, både internt och externt. Han är inte rädd för att gå i strid för sina idéer och önskemål, kommer att kämpa hårt för att igenom sin önskan och det krävs en sådan vilja för att överleva i en klubb som Hamburg. Annars blir man lätt överkörd. Något man fick intrycket av Labbadia blev mot slutet.
Jag är försiktigt positiv till förändringen. För Beiersdorfer är det vinna eller försvinna med sin femte tränare på två år. För om inte Gisdol klarar av uppgiften så kommer Beiersdorfer själva få känna av konsekvenserna av att inte lyckas prestera på fotbollsplanen.