“Tuchel är inte helt enkelt inte Klopp”, sa nyligen den tidigare Borussia Dortmund-försvararen Michael Schulz i tysk tv. “Hans stil passar egentligen inte in i den här klubben. Det här lugnare, mer vetenskapliga tillbakadragna stilen är något annat.”
Även om inte alla skulle vilja medge det finns det många som instämmer i Schulz beskrivning. Tuchel må vara en bra tränare, en av Europas mest eftertraktade och intressanta, som dessutom stod för en imponerande debutsäsong i Dortmund. Men han är inte av det skrot och korn som gjorde Klopp så folkkär hos de svartgula.
Tuchels distans till det emotionella, det som driver fansen, gör att han blir ett enkelt mål för kritik som inte har någon statistik förankring. Under de senaste månaderna har bilden av ett framgångslöst Dortmund spridit sig, åtminstone är den känslan som återfinns bland människorna runt om föreningen.
Faktum är att Dortmund befinner sig på samma plats som under åren 2012, 2013 och 2014: det vill säga fjärdeplats inför dagens möte med serietvåan RB Leipzig. Faran för Tuchel och för Dortmund är däremot att man inte söker efter sanningen alla gånger, utan bara efter bekräftelsen på sin egen känsla av att “saker går sämre än tidigare.”
Efter ett och ett halvt år efter relationen mellan Tuchel och fansen avslagen. Fansen ser att klubben sitter på en tränare med intressanta idéer, men känner ingen emotionell koppling till honom. Tuchel ser att fansen bidrar till en fantastisk inramning och lidelse, men han känner ingen koppling till den typen av känslor.
Men även om relationen till fansen har varit frostig för Tuchel har han alltid kunnat luta sig tillbaka på sin status och sina resultat. Just nu vacklar resultaten och hans status inom klubben börjar även den att naggas i kanten. Tuchel slåss idag inte bara för att leda Dortmund till Champions League, han slåss även för sig själv och sin egen roll i föreningen vilket har mynnat ut i en “maktkamp” med självaste Hans-Joachim Watzke.
Maktkampen ska ha uppkommit efter att Dortmund haft sitt träningsläger i Marbella. Vad som ska ha utlöst den interna striden är de otaliga intervjuer Watzke gjort på senare tid. Där Watzkes uttalande av Tuchel tolkats (återigen en bekräftelse på sin egen känsla) som att klubbledningens förtroende för tränaren har försvunnit.
Watzke har krävt att Tuchel skulle föra Dortmund åtminstone till en tredjeplats, en helt rimlig kravbild sett till klubbens senaste säsonger. Men någon förlängning på Tuchels kontrakt, som löper ut 2018, finns där inte. Watzke själv vill vänta säsongen ut, för att se hur resultaten lyder samt för att dessutom se om det “finns mening” att arbeta vidare efter tre säsonger tillsammans.
Tuchel hade kunnat lämnat Watzkes kommentarer därhän, rättat sig in i ledet och arbetat vidare utan att skapa någon form av brisans. Istället har tränaren under de senaste veckorna vid otaliga tillfällen beklagat sig över olika delar i organisationen.
Inte minst uttalandena kring Alexander Isak, där Tuchel menade att han själv inte varit särskilt delaktig i värvningen, väckte ont blod. Det var en passning till inte Watzke och sportchefen Michael Zorc, två herrar som ställde sig bakom chefsscouten Sven Mislintat (nyligen befordrad till “trupplanerare”)istället för Tuchel när tränaren ville göra sig av med scouten för drygt ett år sedan. Mislintat var en av de mest drivande i affären kring just Isak.
Anledningen till att Tuchel från början ville göra sig av med Mislintat var för att tränaren letade efter andra värden än scouten. Videosummeringar och statistik i all ära, men för Tuchel är personligheten en högst viktig faktor i sina värvningar. Att man i en spelares sätt att föra sig på planen kan utläsa karaktären, något Mislintat inte alls kände vilket är grund för den idag briserade relationen mellan de två parterna.
Debatten inom Dortmund förs inte längre inom stängda dörrar. Istället går den genom kodade meddelanden till media som den andra parten får dechiffrera efter egen förmåga. Att Tuchel dessutom vid två tillfällen – enligt folk runt om föreningen – utan anledning avböjt Dortmunds försök till diskussioner om en kontraktsförlängning har inte slagit väl ut bland de högsta hönsen.
Inte heller har det underlättat att de två huvudpersonerna, Watzke och Tuchel, också står långt ifrån varandra personlighetsmässigt. Där Watzke jobbar intensivt på att i alla tänkbara sammanhang framföra det stora och framgångsrika arbetet Dortmund har gjort under hans styre, så håller sig Tuchel ifrån all form av sådant pr-maskineri. Han vill helst undvika det i den mån han kan.
För Tuchel handlar fotboll bara om en sak: att uppfinna den på nytt. Han drivs av sin egen förmåga att hitta nya tankegångar och idéer. Den övriga biten, karusellen med media och det, är ett nödvändigt ont för att han skulle utföra det han lever för.
Kvällens match mot Leipzig är en högst viktig sådan. En förlust skulle betyda fjorton poäng upp till tabelltvåan, en seger hopp en välbehövlig injektion inför vårens toppstrid. Oavsett resultat kommer Tuchel ha flera strider att utöva under våren, frågan är hur många av dem som kommer att vara hans sista.