En förlust och helt plötsligt faller hela Bayern München ihop? Det är enkelt att tro det efter vad som utspelat sig under gårdagen och idag. Det rör på sig i den bayerska staden och just nu är det inte i den riktning som klubben själva vill. Istället utspelar sig ett internt drama inför öppen ridå.
Med en Robert Lewandowski som tycker att att klubben spenderat på tok för lite jämfört med de europeiska konkurrenterna, höjer den största stjärnan rösten gentemot sin egen klubb. En sällan skådad handling i Bayern München som närmst kan liknas med Philipp Lahms uttalanden om klubbens brist på stringens under 2009.
Karl-Heinz Rummenigge var inte sen att kontra RL9 (ja, även Lewandowski har ett eget varumärke att bygga) med tänkbara reprimander för uttalandet i tidningen Der Spiegel. För Rummenigge var det otänkbart att spelare uttalar sig i negativa ordalag mot sin egen klubb och han ville också gärna påpeka att Lewandowskis agenter kan ha haft en finger i uttalandet.
Men Rummenigge fick inte den ryggdunkning som han önskat sig. Under eftermiddagen gick Uli Hoeneß ut och sa att spelare absolut har rätt till kritik, att det likt kravbilden från en förälder till ett barn visar på omtänksamhet. Inte heller skulle spelarna behöva väga varje uttalande på guldvåg, menade Hoeneß på.
En som många hade förväntat sig ett uttalande ifrån är sportchefen Hasan Salihamidzic men från Brazzo kommer inte ett ljud. Något som kommer att ge hans belackare vatten på sin kvarn att hans roll och plats är långt ifrån den hierarkiska toppen. Jämfört med företrädaren, pitbullen Matthias Sammer framstår Brazzo som en lydsam cocker spaniel utan reell makt.
Därtill sitter Carlo Ancelotti på tränarrollen som blir allt mer kritiserad för var dag som går. Italienaren kan mycket väl vara en lame duck in the making, för ryktena om tänkbara efterträdare ökar allt mer. Trots att Ancelotti har kontrakt i ytterligare en säsong efter denna ser det ut som om han inte kommer att få fullfölja det till dess ände. Hans lugnande presskonferens framstod därför som rätt meningslös, eftersom hans ord just nu inte tycks ha någon större vikt.
Vad som sker i Bayern påminner i mångt och mycket om det som skedde för ganska exakt tio år sedan. Då var det Jürgen Klinsmann som var tränare. Hoeneß var sportchef och Rummenigge hade sin nuvarande roll. Vad som först såg ut att vara sportsliga problem på planen blottade senare en föråldrad klubbstruktur med en hierarkisk mischmasch som gav upphov till stora meningsskiljaktigheter mellan de ansvariga.
I slutändan var det Philipp Lahm som satte tillräckligt med salt i såren (och fick böta €50 000 för det) innan Bayern faktiskt tog tag i sina bekymmer och började jobba i en mer målmedveten riktning med alla ombord. Kanske var det precis därför som Lahm tackade nej till jobbet som sportchef i klubben i våras, för att han såg var klubben var på väg och kände att han i en sådan roll inte skulle kunna påverka tillräckligt för att undvika det sår som just nu spricker upp i realtid framför alla att skåda.
Rummenigge, som såg ut att styra klubben i helt rätt riktning under Hoeneß fängelseår, har nu fått intern konkurrens om rampljuset från kåkfararen. En relation som innehåller en hel del mer friktion nu än tidigare. Hoeneß spanar efter den tid som flytt, Rummenigge försöker att föra klubben i en riktning där han kan lämna över den med trygg vetskap om en god framtid. De två olika synsätten och dess slitningar visar sig allt tydligare för varje dag som går, för varje förlust som tillkommer kommer det att bli än tydligare.
Klart är att Lewandowski med sitt uttalande satt fingret på något som inte stämmer alls internt. Ett uttalande ska inte kunna göra sådan stor skada – på sådan kort tid – även om det svider i den bayerska själen. Exakt vad det är som inte stämmer lär vi bli mer varse om ju längre tiden lider, speciellt om framgångarna uteblir. Med lite tur kan RL9:s uttalande få liknande effekt som Lahms för drygt ett decennium sedan.
Och på tal om Lahm. Någonstans vill jag tro att han hade en grand plan, att han förutsåg detta och visste vad som skulle innan någon annan kunde se det. Precis som 2009. För visst vore det en alldeles ypperlig återkomst att få se Lahm styra klubben i rätt riktning återigen, men denna gång från klubbledningsposition? En position alla är övertygade om att han vill återvända till. Han klarade det då, är övertygad om att han skulle göra det igen.