Som en bomb, en ”Transfer-Hammer”, slog nyheten ned under natten att Bayern München med stor sannolikhet gjort klart med sin kommande tränare. Och det är inte ett namn som varit omnämnt i diskussionen men som är välkänt i Münchenkretsar. Om man får tro de stora tyska medierna återvänder trippeltränaren Jupp Heynckes till klubben för att leda laget säsongen ut.
Av de namn som cirkulerat kring Bayern München har Heynckes inte varit omnämnt mer än i jämförelse fall med vad som ansågs vara tänkbara kandidater. 72-åringen, som gick i pension efter trippeln, har sedan dess sällan siktats i fotbollsdebatten. Något enstaka framträdande i en fotbollsstudio, någon hedersprisutdelning – men Heynckes hade verkligen dragit sig tillbaka till trakterna runt Mönchengladbach där han och hans fru har sin gård.
Men när Uli Hoeneß och Karl-Heinz Rummenigge ringde räckte det tydligen för att väcka Heynckes från pensionslivet för en fjärde sejour. Även Ottmar Hitzfeld ska ha funnits i tankarna hos Uli och Kalle, likaså den betydligt mindre erfarne Mehmet Scholl, men Heynckes är den som klubben bestämt sig för och det visar också på att funnits oenighet mellan de två alfahannarna i Bayern.
Sedan år tillbaka lyder det internt att valet av tränare är likt en stafettpinne, ena gången väljer Rummenigge, nästa Hoeneß och så går pendeln. Carlo Ancelotti var Rummenigges val, därför var det Hoeneß tur att få välja nästa i ordningen. Av alternativen som funnits på bordet var Thomas Tuchel den just nu enda tillgängliga tränaren, en tränare som inte föll Hoeneß i smaken utan hellre vill se Julian Nagelsmann ta över.
Nagelsmann som är ledig först till sommaren. Därför lämpade sig en kortsiktig lösning allra bäst. En tränare som inte har ambitionen att långa över en längre period och som mer eller mindre krattar manegen för den som skall komma. Tuchel hade aldrig accepterat en sådan roll, kanske kände han också att Bayerns synpunkter på styrning inte matchade hans egna, därav en lösning med Heynckes som egentligen bara ska lotsa laget genom säsongen. Ett lag han i mångt och mycket känner.
Hur nostalgisk Bayernsupportrarna än är måste en däremot ifrågasätta huruvida Heynckes är en optimal lösning även på kort sikt. Mycket har hänt under de senaste åren inom fotbollen, laget och gruppdynamiken är annorlunda jämfört med senast han var i Bayern. Hur mycket har han hängt med i utvecklingen? Hur kommer han att hantera att gå från ett tillbakadraget pensionärsliv till ett extremt intensivt fotbollstränarliv på högsta nivå?
Då hade han en omgivning runt omkring sig som var betydligt stabilare. Relationen mellan Rummenigge och Hoeneß i toppskiktet var tydligare. Matthias Sammer var en pådrivare i sin sportchefsroll, som assisterande tränare hade han Peter Herrmann som hade en stor del i framgångarna. Nu får han Hasan Salihamidzic och Willy Sagnol till sin hjälp, två oerfarna herrar som ännu inte har hittat rätt i sin omgivning. Långt ifrån lika enkel och trygg att arbeta i.
Lägg därtill att laget har två tydliga fraktioner i den tyskspråkiga och den spanskspråkiga. En brygga som fram till sommaren sköttes internt av Philipp Lahm och Xabi Alonso, men som sedan dess har bildat en stor glipa. Heynckes kan spanska och har arbetat där, men kommer han på egen hand kunna föra ihop dessa delar till en enhet? Speciellt när spelarna är medvetna om att tränaren till sommaren är utbytt.
Också får en tro att om Heynckes går in som korttidslösning att Bayern redan har gjort klart med en kandidat till sommaren. För vad händer om Nagelsmanns resultat börjar dala under våren? Tappar man förtroendet i den tänkbara lösningen och börjar kolla på andra alternativ? Hur ska man planera arbetet kring nyförvärv under våren om klubben inte är säkra på vem som kommer att leda laget? Vem ska klubben plocka in som ny chefsscout som ska hjälpa tränaren med sitt lagbygge? Det finns många frågor som kan bli högst akuta om Bayern inte redan har den långsiktiga lösningen kvar.
Hade klubben valt att sätta in Thomas Tuchel nu hade det arbetet redan kunnat inledas. Tränaren hade kunnat sätt sin prägel på det taktiska, fått tiden på sig att inleda bygget för att sedan attackera mer nästa säsong. För det är just dessa typer av ambitioner som Bayern sänder just nu när man tar en långsiktig lösning. Det vill säga att årets säsong någonstans blir en transportsträcka till vad som komma skall, snarare än en tilltänkt målsättning på att utmana den absoluta toppen i år.
Mycket kan man säga om att Jupp Heynckes återvänder. Det finns många som nostalgiskt kommer att älska det. Lösningen ger upphov till fler frågor än vad den besvarar. Och det är upp till klubbledningen att bevisa att man har situationen under kontroll. Då förutsätter jag att klubben också redan nu har ett muntligt avtal med tränaren som tar över till sommaren. Annars kan bli det ett stormigt år för Bayern München.
—
Känns som det blev ett stökigt och spretigt inlägg, hoppas det blev någorlunda förståeligt.
//Adam