Det mesta talar för att Lucien Favre kommer att ta över som tränare i Borussia Dortmund till kommande säsong. Det tog inte mer än ett dygn från att den lätt bortglömde Sebastian Rode yppat att Peter Stöger talade som en man på väg bort, till att tyska Sky gick ut med uppgifterna om att BVB säkrat den schweiziske 60-åringen som ersättare till österrikaren.
Tre år efter att Dortmund första gången jagat Favre ser det alltså ut som om han “äntligen” landar hos de gulsvarta. Då var Favre inte redo att lämna Borussia Mönchengladbach för en konkurrent, samtidigt fanns där Thomas Tuchel som var på allas läppar, tillgänglig och redo för ett jobb. Något som Hamburger SV bittert fick erfara när deras huvudkandidat från ena dagen till den andra vände klacken och skrev på för Dortmund.
På många sätt, för att inte säga alla, är det ett högst logiskt val av Dortmund att välja Favre. Det är också ett dötrist sådant. Missförstå mig rätt. Det finns knappt ett enda argument mot anställningen av 60-åringen. Han har en drös av erfarenhet från Bundesliga. Han är en detaljnörd som varit förhållandevis framgångsrik och omtyckt i alla klubbar han jobbat för. Han pratar flera språk, har en god relation med Marco Reus och är bra på att hantera stora egon och fostra unga talanger.
Ytterst få negativa ord har yttrats om schweizaren i Tyskland. Han är inte den mest mediavänlige tränaren, men ställer alltid upp och hamnar sällan i dispyter med journalister. Att han gång på gång övertalades, mot sin vilja (mer om det senare), att stanna kvar i Mönchengladbach trots sina egna tvivel visar på den trovärdighet och kvalitet han besitter. Det är en högst professionell tränare helt enkelt, som på pappret ser ut att passa Dortmund perfekt.
Och det är just det som gör valet dötrist. Det är så logiskt att det inte bidrar till mer än en nickande och en positiv känsla av att “det där blir bra” från min sida. Efter Jürgen Klopp, nämnde Tuchel, Peter Bosz och nuvarande Stöger känns Favre som ett helgjutet, men långt ifrån exalterande val. Det framanar inga speciella känslor i mig. Absolut ingen oro. Men samtidigt kittlar det inte till i kistan i en tro om att Dortmund kommer att göra något helt unikt.
Det är troligen också precis det som Dortmund behöver just nu. Efter två skakigare år där kontroverserna med Tuchel svärtade ner många tumfingrar av löpsedlarna, Bosz imponerande start (och minst lika imponerande fall) och Stögers identitslösa Dortmund känns Favre helt perfekt för jobbet. Han kommer bidra med lagom mycket innovation. Lagom mycket trygghet. Lagom mycket personlighet. Och troligen lagom bra resultat.
Jag har dock svårt att se att han ska få Dortmund att lyfta till en nivå där de återigen kommer att kunna utmana Bayern München som Tuchel under sin första säsong och Klopp under titelsäsongerna. Möjligen om Niko Kovac inte får pli på Bayern (vilket är långt ifrån en omöjlighet), också för att det finns flera andra klubbar som hunnit ikapp Dortmund så som RB Leipzig och Schalke 04. Dessutom visar Bayer Leverkusen och 1899 Hoffenheim att de är att räkna med.
Men Dortmund kommer absolut att nå Champions League med Favre på tränarbänken. Det är nästan en garanti skulle jag säga. Han kommer kunna få ut mycket mer av spelarmaterialet än vad Stöger lyckats med. Inte minst förväntar jag mig att spelare som Mario Götze och Andre Schürrle kommer att nå upp till gamla nivåer, Favre har haft förmågan förut att höja spelares självförtroende, inte minst offensiva sådana och han kan hantera den typen av människor.
Så jag tycker att det är ett bra val av Dortmund, troligen det bästa när Julian Nagelsmann inte fanns tillgänglig och ett betydligt bättre val än det Bayern gjorde av Kovac (Favre diskuterades även i München). Vad som oroar mig är just hans egen självkänsla. Både under tiden i Hertha Berlin och Mönchengladbach ryktades det om en man med stora självtvivel. Att han ville avgå i förtid till följd av sina tvivel trots långt ifrån dåliga resultat, men övertalades att bli kvar av sportchefer och andra. Pressen kommer vara stor i Dortmund, hoppas att det inte gör att självtviveln ökar, för det kan snabbt “go south” om det hjulet börjar att snurra.
Klart är att ett Dortmund med Favre kommer bli en kraft att räkna med. Det mediala läget kommer att lugna sig, den gula väggen kommer att få se bländande snabb fotboll och Dortmund kommer att bygga upp sin självkänsla igen. Vilket är precis vad klubben behöver och visar på att de tagit ett klokt beslut. Mer än så går inte att begära.
(Komiskt om det inte blir Favre nu, men jag litar på de tyska källorna)