Nog hade Joachim Löw trott att det värsta var förbi dagarna efter att allt och alla uttalat sig om Leroy Sanés frånvaro från VM. Att de stora rubrikerna skrivits klart och att han och truppen skulle kunna fokusera fullt ut på förberedelserna inför den kommande VM-turneringen i Ryssland. Det dröjde dock inte många dagar innan nästa problem tornade upp och ödelade de förhoppningarna.
“Erdogate”, som mötet i London mellan Ilkay Gündogan, Mesut Özil och den turkiske ledaren Recep Tayyip Erdoğan numera kallas, har blåst upp i stora proportioner i Tyskland. Så pass att förbundskansler Angela Merkel i söndagskväll satt i en talkshow och bad folket att stötta spelarna och laget i Ryssland, istället för att fortsätta med buropen.
Redan när bilderna på spelarna och den i Tyskland hårt kritiserade Erdogan kom ut var det flera tyska ledare som kritiserade tilltaget. Att två tyska landslagsspelare av sådan dignitet ställde upp med signerade tröjor till en ifrågasatt ledare var för många obegripligt. Framför allt var det många som var bedrövade över det faktum att Gündogan och Özil själva verkat helt oförstående till kritiken.
Det tyska fotbollsförbundet valde att undvika ämnet i hopp om att samtalsämnet skulle dö ut med tiden. Ett högst felaktigt antagande. För när Tyskland ställdes mot Saudiarabien i den sista träningsmatchen inför mästerskapet blev Gündogan utbuad när han klev in som inhoppare. Och när han blev nedtacklad på planen möttes det av jubel från den tyska hemmapubliken.
Först då reagerade förbundskaptenen och general managern Oliver Bierhoff. Först då började de att uttala sig kring ämnet. EM-hjälten från 1996 försökte vid flera tillfällen tona ned symboliken i mötet, men möttes gång på gång av motfrågor. Till slut vissnade Bierhoff i nationell tv. Försökte döda ämnet helt, förklara det för överspelat och ville inte svara på mer frågor kring det. Ett stort misstag som endaste gav mer tändvätska till kritikerna. Det var då Merkel klev in i handlingarna.
Bierhoff tog tillbaka sitt uttalande i veckan, tillade också att varken Özil eller Gündogan kommer att säga någonting om det under mästerskapet. Men det råder inga tvivel om att Erdogate har blossat upp till ett riktigt störande moment i Tysklands förberedelser. Och förbundet kan endast skylla sig själva.
De underskattade ämnet från början, tog inte tag i taktpinnen för debatten utan lät den glida ur händerna. När väl diskussionen samlade in förbundet i en bumerangsving, var de inte förberedda på någon krishantering. Och anfall visade sig inte vara bästa försvar, vilket nu lett till ett problem för hela laget och inte bara de två spelarna.
Ingen av spelarna har bett om ursäkt eller ens försökt förklara det hela. Ingen har sagt att det var ett misstag att bli indragna i en politisk valkampanj för en ledare vars politik kring människorätt och demokrati innehåller klara brister. Därför är det svårt att avsluta ämnet, för det finns ingen som vet varför de båda ställde upp på detta från första början.
Och det är klumpigt att Oliver Bierhoff försöker vara en moralisk högborg när han hans arbetsgivare inte själva levererat särskilt väl på den fronten. Ett förbund som valde att spela sin sista träningsmatch inför VM mot Saudiarabien, ett land som inte står för demokrati. Ett förbund som inte valt att säga något om Ryssland som värdnation. Ett förbund som fortfarande inte kan förklara vad som hände med €6,7 miljoner som försvann i samband med VM 2006 i Tyskland. Förtroendekapitalet hos DFB är inte enormt.
Kanske hade det därför varit en idé att faktiskt bemöta ämnet med full transparens. Att inse att fotboll och politik faktiskt hör ihop. Att kanske få Gündogan och Özil att säga ett ord om det hela, ta ställning för demokratiska värden. Någonstans är de trots allt frontfigurer för ett land och dess värderingar, därmed finns där ett ansvar som man inte kan friställa dem från. Och just därför skulle man hanterat ärendet bättre från början, och inte försökt tiga ihjäl det.
Då hade det inte behövt vara något störande moment just nu.