Övertag i bollinnehav, fler skott på mål och större andel vunna närkamper – en trio av statistik som brukar tala till fördel för det vinnande laget. Igår i Amsterdam var det inte så. Tyskland gick förlorande ur den andra matchen i Nations League och därmed har tyskarna inte vunnit sedan den andra gruppspelsmatchen i VM mot Sverige. Ett resultat som får en att börja tro att slutet på Jogi Löws era aldrig varit närmare.
Många är det som undrat över hur Löw skulle hantera det historiskt tidiga uttåget ur VM. Efter 12 år som huvudansvarig för landslaget har han alltid hittat ett sätt att återskapa sig själv och sitt lag på ett slagkraftigt sätt. Efter gårdagens förlust, 0-3, ser det ut som att den numera 58-årige förbundskaptenen fått slut på idéer.
Det är svårt att ta in det faktum att nästan ett identitskt tyskt landslag för ett år sedan var en huvudkandidat till VM-titeln efter ett nästan felfritt kvalspel och en seger i Confederations Cup (med vad som ansågs vara ett b-lag), numera knappt tycks kunna ta in några ny instruktioner eller skapa något att värde offensivt. En generationsväxling som inte ansågs behövas tycks nu vara ett av de få alternativ kvar i medicinlåda för att väcka liv på Tyskland.
Men det som allra närmst till hands i medicinlåda är naturligtvis att göra sig av med Löw. Något som flera redan ville skulle ske efter sommarens VM-uttåg. Nu är det mer reelt än någonsin. Löwkritikernas eld börjar bli allt större samtidigt som försvararnas argument har blivit betydligt färre. Så pass att Löw själv efter gårdagens förlust sa att det var oundvikligt att det skulle bli tal om hans roll framöver.
Vad flera insett, vilket också gjorde att Löw överlevde sommarens uttåg med jobbet i behåll, är att kandidaterna att ta över är mer eller mindre obefintliga. Det finns inga namn ute på marknaden som tilltalar det tyska fotbollsförbundet. Och inte heller de allra största kritikerna tycks kunna lansera något namn, förutom Michael Ballack som indirekt lanserat sig själv i en kampanj som går under titeln “Alternative für Löw”.
Ja, Ballack är ett populistiskt pucko med noll självinsikt och kommer aldrig att få rollen. Han är alldeles för arrogant för att inse det själv, men han tycks åtminstone vara en kandidat som inte räds uppgiften. Den enda som faktiskt inte oroar sig för att gå mot den förbundskapten som stabiliserat upp och gjort det tyska landslaget till vad det är, under en av de mest framgångsrika epokerna i tyskarnas landslagshistoria.
Med det sagt, ett seriöst alternativ som skulle kunna genomföra förändringarna är inte tillgängligt. Det är inte helt enkelt att byta ut Löw precis på samma sätt som det tyska folket har svårt att byta ut Angela Merkel, även om opionen svängt. För vad de båda lyckats med är att balansera mellan finfina gränser på både lokal och internationell nivå och skaffat sig renomen som andra bara drömmer om att bygga upp.
I Löws fall har det inneburit stöd från nästan alla håll. Visst har det alltid funnits kritiker men när man har stöd av förbundet, klubbar som Bayern München och Borussia Dortmund samtidigt som klubbar på mer av en “gräsrotsnivå” som FC Köln och SC Freiburg, ja då är det svårt att bara vifta bort honom med ena handen och få in någon med den andra och tro att allting ska löpa på som vanligt.
De “viktiga” har alltid varit på Löws sida, vilket de fortfarande är och det talar till hans fördel och alla hans motståndares nackdel. Det är först när en Karl-Heinz Rummenigge eller Hans-Joachim Watzke börjar uttala sig negativt i media som hans roll på allvar är under hot, än så länge har det uteblivit men tiden närmar sig även där.
Förbundet, och inte minst Löw, är själv mest intresserade av att föregå en sådan debatt. Matchen på tisdag mot Frankrike kommer att vara avgörande för hur det spelar ut sig. En seger och andrum ges ett tag framöver. Oavgjort borta mot världsmästarna kommer också köpa Löw tid men frågan är hur mycket. En förlust och ja…då kommer nog Löw själv på allvar fundera på om det är värt att köra hela väget in kaklet a la Kristersson eller om det är dags att tacka för sig. Min känsla är att han lutar åt det sistnämnda. På tisdag kan eran faktiskt vara slut. Det sista kapitlet kan just nu vara på väg att skrivas.