Självklart leder Kalmar FF fortfarande allsvenskan och har ödet i egna fötter. Men den svacka laget befinner sig i får New York-börsen att framstå som stabil i jämförelse, och även om KFF dominerade långa stunder på Fredriksskans så saknade man spets.
Och sedan fanns förstås Kim Christensen i motståndarmålet.
Mittbacken Ragnar Sigurdsson avgjorde med matchens enda mål, ett riktigt viljemål där Mattias Bjärsmyr räddade en hörnskarv från att glida ut och såg till att islänningen kunde raka in det enda målet bakom Petter Wastå.
Lite typiskt för Göteborg. Därefter lade IFK mest kraft på defensiven – och gjorde det okej.
Ett reservbetonat Kalmar fick chansen att dominera och tog den, och brödratrion Elm, Dauda och Sobralense skapade tryck mot Blåvitts mål. Men de gånger som det blev lägen var danske Christensen med och räddade med den ena vassa paraden efter den andra.
Målvakten verkar ha ett övertag på Kalmar-spelarna efter cupfinalen och briljerade gång på gång.
Därmed förlorade Kalmar för första gången på hemmaplan i år och förlängde sin tunga IFK-svit med 15 raka hemmamatcher utan seger, senaste segern var 1977. Värre är att laget nu inom en månad har förlorat cupfinalen, Feyenoord-kampen och tre allsvenska matcher.
Den sviten skojar man inte bort.
Även om Nanne Bergstrand sa sig vara nöjd med insatsen och lyfte fram att om Kalmar spelar så de fyra sista omgångarna så tar man många poäng.
Jag är osäker på om man klarar det.
För det är ingen tvekan om att det smugit sig in tvivel i KFF-leden.
Tungt nu för alla Kalmar-fans, men gött för oss som följer allsvenskan och som vill att serien ska leva hela vägen till 9 november. Nu är det öppet och Elfsborg kan via en seger mot Trelleborg gå upp på samma poäng som KFF.
Även Helsingborg kan nu haka på i slutstriden. Jag vill inte räkna bort IFK Göteborg heller som ska möta både Elfsborg och Helsingborg.
Bara en sak är klar: det blir fruktansvärt spännande.
Vilket lag som vinner?
Ja, Kalmar borde kunna fixa det – men min outsider är Göteborg som formtoppat till rätt läge.