Inte utan att vi är många som undrar när eländet ska ta slut. Nej, jag talar inte om Islands finansiella kollaps eller den finanskris som sveper över världen.
Utan om det som drabbat landslaget inför VM-kvalet på lördag där skadorna avlöser varandra.
Det senaste när jag skriver detta är att Markus Rosenberg nu kan missa kvalmatchen efter att ha skadat ljumsken i samband med ett skott på träningen.
Ändå var det en av de lamaste träningar jag sett ett svenskt landslag göra på ett bra tag.
Inte utan att jag förstår förbundskapten Lagerbäck som knappast ville ha fler skador efter den svarta måndagen och tisdagen.
Då Olof Mellberg, Christian Wilhelmsson och Henrik Larsson alla försvann. Sedan tidigare vet ni att ett gäng till saknas.
Det är ju en sak om vi ställts mot de nationer som Roland Andersson rankar som storlag, typ Ungern och Albanien, och inte mot gruppfavoriten Portugal som måste gå för en trea efter chockförlusten mot Danmark.
Detta mäktigt offensiva lag där Cristiano Ronaldo är härförare.
Frågan är var denna Ronaldo spelar sett till att även portugiserna har skador, men jag får rysningar när jag tänker mig honom rusande fram mot det svenska försvaret, oavsett om det är till höger, till vänster eller centralt.
För det är som Sebastian Larsson säger: Man tror att man har honom och sedan har man inte det.
Givetvis är det sunt förnuft som gör att Lars Lagerbäck återvänder till en fyrbackslinje. Allt annat vore dumt.
Till och med de flesta spelarna håller med om det.
Sett till materialet hade jag kört Nilsson, Majstorovic, Hansson, Safari – men förbundskaptenen kör Nilsson till vänster och släpper in Stoor.
Däremot fattar jag inte att Lagerbäck inte släpper principen om att alltid spela med två anfallare. Visst kan jag fatta deras tankegångar om att två anfallare gör att det blir fler spelare i boxen och att två anfallare kan kombinera sig fram.
Ändå: det svenska mittfältet är tunnare än ett politikerlöfte.
Dessutom kan knappast Kim Källström hantera det defensiva jobbet om det bara är fyra man på mitten, han är inte snabb nog.
Med fem man på mitten skulle Sverige kunna dra nytta av hans offensiv utan att lida av hans defensiva brister.
För det är inget snack om att Sverige behöver täta defensiven mot Portugal och för det krävs det mannar.
Om vi nu ska förstöra kvällen för Ronaldo och de andra snidarna är det bara att lasta mittfältet fullt.
Mitt mittfält hade då blivit Seb Larsson till höger och Andreas Johansson till vänster, Daniel Andersson och Samuel Holmén som defensiva mittfältare och Kim Källström som offensiv kraft liggande centralt.
Zlatan Ibrahimovic hanterar rollen som ensam anfallare och sedan finns anfallsalternativ på bänken om matchen inte går dem.
Med Källström strax bakom ”Ibra” kan det bli öppnande passningar så det räcker.
Sett till hur Roland Andersson svarade verkade det inte troligt att han och Lagerbäck skulle släppa tanken på två anfallare.
Lösningen blir att centrera tre mittfältare och ha en lite offensivare spets framför – vilket ställer extra krav på ytterbacken.
Om det räcker? Ja, det får vi se på lördag kväll. Klart är att landslaget måste grisa en hel del om man ska få stopp på portugiserna.
Det kan bli en klassisk kväll och det är bara att hoppas att Spanien-vibbarna räcker en bit – och att vi inte minns matchen för att den blev slutet på epoken Lagerbäck.
För en förlust på lördag gör att Paris-Dakar framstår som en lättare resa jämfört vad som krävs för att nå Sydafrika 2010.
Minst en poäng är ett måste och helst alla tre ska hem.