Numera är Filip Helander en kugge i Rangers och en viktig spelare i Janne Anderssons landslagstrupp inför EM. År 2015 gjorde Helander det bra i Malmö FF och vann U21-EM-guld med Sverige. Efter den säsongen fick han en flytt till Italien och Serie A, men väl där var det inte så lätt.
Det var väldigt tufft. Jag kom dit och det var ingen från ledarstaben som kunde engelska, det pratades bara italienska. Det var en del spelare som pratade engelska, de kunde hjälpa en på det sättet. Men det var ett lag som det gick dåligt för från början, då blir det en dålig moral i laget. Allt dändlade bara om att försöka spela så bra som möjligt för att visa att man skulle vara någon annanstans nästa säsong. Vilket var väldigt tråkigt, för det var en otroligt fin stad och klubben var egentligen en fin klubb, det var bara att det gick så otroligt dåligt för oss den säsongen, säger han i podcasten Lundh.
Vad berodde det på?
- Vi fick en del skador. Luca Toni hade vunnit skytteligan åren innan, han var skadad. Vi fick en dålig start, sedan kunde vi aldrig riktigt ta ikapp det. Det är svårt för mig att säga vad som gick fel i och med att jag var så ny och inte förstod ett ord av vad som sades. Jag kan än i dag inte veta vad som det pratades om under de här mötena.
Det måste ha varit lite ångestartat med den första utländska proffsklubben, att det gick dåligt för klubben och man inte förstod. Det måste ha varit rätt jobbigt att sitta på mötena och inte förstå vad de sade?
- Det var väldigt jobbigt. Även utanför planen. Ibland fick man hem brev som kunde vara allt möjligt, man förstod inte vad det var man hade fått. Jag och min flickvän gick runt och visste ingenting.
Var det nära att du vände hem?
- Nej, det var det väl inte. Men jag kände tidigt att jag ville bort därifrån.
Hur är det att spela när man bara spelar för sig själv?
- Det är väldigt annorlunda. Jag har alltid varit en lagspelare. Jag vet inte riktigt, det är svårt att förklara. Det är som att man inte bryr sig om resultatet, men så länge man inte har varit inblandad i något skit så är det bra. Som anfallare, gör man mål men vi förlorar med 1-3 så är det fine.
Det låter inte som att ni umgicks utanför fotbollen?
- Nej, inte så mycket. Det var väldigt speciellt, faktiskt.
När de åkte ner till Serie B fick du gå på lån till Bologna. Hur var det skiftet, att komma till en annan Serie A-klubb?
- Jag gick där med en slags obligation att köpa. Så länge Bologna skulle hänga kvar i Serie A var jag en Bologna-spelare. Då satt man och hoppades på att det inte skulle bli samma sak som med Verona. Men det var bättre i Bologna, då började jag prata italienska ordentligt. Emil Krafth spelade också där, så vi umgicks en del. Det var helt annorlunda där, där trivdes jag väldigt bra.
Hur viktigt är det att lära sig språket?
- I Italien var det väldigt viktigt. Där pratar inga ledare engelska. Pratar de lite engelska så vill de inte prata det. Det är väldigt viktigt att prata språket.
Första säsongen i Bologna spelade du inte jättemycket. Hur var det, även om det gick lite bättre för laget?
- Jag var skadad en hel del. Det var inte så kul. Men under den andra säsongen blev jag startspelare i princip från omgång två. Den säsongen spelade jag väldigt mycket. Det var någon gång när jag var skadad och inte fick spela, men utöver det spelade jag i princip alla matcherna. Det påverkar så klart hur man trivs på en plats, för du är i slutändan där för att spela fotboll.
Lyssna på hela avsnittet i spelaren ovan.