Efter EM 2021 bytte landslaget taktisk inriktning. Men det fungerade inte alls och i stället återgick förbundskapten Janne Andersson till 4-4-2 i november.
Eller? Förbundskapten Janne Andersson tycker inte att det riktigt var så och han förklarar vad det var som hände:
- Det som hände var att vi gjorde det bättre i november. Det som hände fram in i juni-samlingen var att vi hade en idé om att spela med en central forward i anfallsspel. Då skulle vi kunna hitta roller för exempelvis Dejan Kulusevski, som många skrek efter att vi skulle hitta en roll åt, en roll som passade honom som är ungefär den han har i Tottenham. Man kan spela med ett tremannanfall på väldigt många olika sätt, med en nia och två tior, exempelvis. Vi skruvade på vårt anfallsspel lite. Den samlingen fick vi ett antal återbud innan, sjukdom under, ingen utespelare som spelade alla fyra matcherna – hur vi än hade spelat den samlingen hade det varit jobbigt. Försvarsmässigt valde vi att göra övergången från anfallsspelet med en nia att spela 4-1-4-1, som många av spelarna spelar i sina klubblag. Men det fick vi inte att fungera. Mycket berodde på att vi bytte mittbackar mellan varje match, som ska styra försvarsspelet bakifrån, så vi fick ingen kontinuitet i det. Det vi gjorde sedan i september, då vi sade att vi försvarsmässigt skulle köra ett vanligt 4-4-2, och att vi därifrån fick växa ut till att spela med två tior och en nia. Då tryckte vi ändå ena ytterbacken, Den stora skillnaden är att vi har försökt hitta anfallsmässigt hur vi kan använda spelarnas egenskaper på bästa sätt. Det fortsatte vi med i november, och skillnaden mellan september och november var bara att vi gjorde det bättre, helt enkelt. Utifrån samma grundläggande struktur.
Så när de blåser igång matchen 24 mars på Friends Arena, då är det 4-4-2 i försvar och så kommer ni att spela med kanske Alexander Isak som ensam forward och två tior?
- Så kan det vara. Det kan vara Emil Forsberg som en tia och Dejan som en tia i anfallsspelet, men ett 4-4-2 i försvarsspelet har vi fått bra betalt för genom åren. Att vi inte lyckades i juni, jag tror inte att det hade hjälpt hur vi än hade spelat utifrån de personalbyten som var. Vilka spelar? Tittar vi mittfält och framåt i dag så har vi en ganska bra konkurrenssituation med många spelare som är friska och jobbar på bra där ute. Där finns ett antal olika alternativ. Då gäller det att använda spelarnas egenskaper på bästa sätt.
Du och Peter Wettergren har varit ute och träffat många av de tongivande spelarna. Hur mycket lyssnar ni på spelarna när det gäller spelmodell? Det kändes som att ni vid den omskruvningen till Nations League i juni hade lyssnat på spelarna?
- Vi pratar alltid med våra spelare och tar del av deras synpunkter, hur de spelar i sina klubblag, och så vidare. Däremot är det odiskutabelt vi som bestämmer hur vi ska spela, men att vi tar del av dem, det gör vi. Det har vi faktiskt gjort tidigare också. Men pratar man försvarsspel i fotboll så kan man bestämma det själv. Vi spelar ett positionsförsvar, det gjorde vi i juni också, men med lite andra utgångspositioner. Man kan bestämma höjd, att vi inte följer spelare och ligger och markerar och så – där kan vi vara ganska trygga i vårt sätt att spela. Däremot i anfallsspelet så bygger det väldigt mycket på samhandling. Om någon tar en löpning ska någon annan komma in i den ytan, och så vidare. Med en träning i anfallsspel, som vi har som regel, ibland två, på en samling, att få det att kugga i varandra 100 procent utifrån mönster… I Norrköping tränade vi anfallsmönster en eller två gånger i veckan, stod på planen och bara nötte spelmönster, tog löp och hittade olika varianter i vårt spel. Det kan man inte i ett landslag. Då måste man lämna lite mer till spelarnas egna individuella skicklighet att kunna lösa situationerna där ute. Det kommer vi göra nu också, men det som framför allt är viktigast för oss, och det är den lärdom vi hade förra året, är att när vi har för långt tempo i vår speluppbyggnad, vi måste ta kontringslägena när de finns. Utifrån ett bra försvarsspel måste vi ta kontringslägena, så att vi inte får spela för mycket mot ett samlat försvar. Vi vet själv när vi ligger samlade – det är inte lätt att spela igenom och skapa målchanser då. Vi har en ganska tydlig idé om hur vi vill ta det här vidare, och då var novembersamlingen ett väldigt bra startskott på det, kändes det som.
Du pratade själv om att din energi är på topp. Hur är den bland spelarna, hur sugna är de?
- Spelarna är enormt sugna. Peter och jag reste tillsammans till några, vi delade på oss men var ute tio dagar och träffade mellan 15 och 20 spelare och pratade med dem. Tittar man generellt så är det ett enormt sug, kan jag säga. Det suget har vi allihop. Det är fördelen när det tar emot ett år, som det gjorde, att nu vill man visa att vi kan göra det bättre.
På onsdag väntar uttagning, om en vecka, för den här podden publiceras på måndag – vad är svårast när man tar ut en trupp?
- Det är en egen form av vetenskap på något sätt. Till att börja med ska de vara hela och friska, så att jag har så många som möjligt att välja på. Det är en väldigt bra början. Sedan får man titta på vilken liga spelarna spelar i. Det är sådant som väger ganska tungt. Därför reste vi jättemycket de första åren, för att lära känna vilken nivå ligorna håller. Exempelvis polska ligan kontra holländska kontra allsvenskan kontra danska, och så vidare. Sedan så klart spelarnas egenskaper, de är jätteviktiga i det här, och vilken konkurrens det är i den position de är, och hur deras klubblag spelar. Har de klarat av att spela på ett visst sätt innan, eller spelar deras klubblag på ett sätt som gör att de inte klarar av det – och så vidare. Det är så många parametrar, det är svårt att säga vad som är viktigast, men det är alltid lika roligt. Det är en process som man maler igenom där man tittar på jättemycket fotboll och pratar mycket med Peter, jag lyssnar även på mina närmsta kollegor Maths Elfvendal, Lasse Jacobsson och Christoffer Bernspång, det är vi fem som är närmast. Sedan lyssnar man lite med tränare och kollar hur det fungerar med dem i klubbarna. Det är en process som pågår hela tiden kan man säga.
När man tar ut en trupp, hur tänker man kring att kontakta spelare och säga vem som kommer med och inte?
- För mig har det hela tiden varit så att jag inte kontaktar de som kommer med. Det har varit ganska roligt, några stycken som har fått glädjebesked. Har man däremot varit med på en samling och inte kommer med på nästa, då ringer jag alltid och talar om det så att man alltid ska få reda på det av mig först. Den respekten vill jag visa, och ibland förklara varför. Ibland kan man inte förklara så mycket heller, det kan vara en känsla, och man vill inte linda in sig för mycket heller. Det är skillnad i ett klubblag, för där kan man säga till spelarna vad de behöver förbättra, och så kan han träna på det varje dag i en månad och sedan bli aktuell för att spela igen. Men jag kan inte säga det i ett landslag, för jag kan inte påverka deras vardag och vad de gör. Det är mer av respekt, att tala med att de inte kommer med den gången men att om de kämpar på så har de alla möjligheter i framtiden, ungefär.
Hur många spelare är med i en bruttotrupp som ni först tar ut?
- Vi har kanske ungefär 100 spelare som finns på en stor lista. I dag är det kanske 45-50 spelare som är på en lite mindre lista. De 45-50 kan vi nog säga är bruttotruppen.
Då skickar ni ut till alla deras klubbar att de kan bli uttagna?
- Ja, ungefär så många. Det kan vara några mindre om det är folk som är skadade, men säg ett 40-tal.
Sedan väljer ni hur många. Det känns som att ni har ökat på truppens storlek under tiden?
- Jag tror att vi var 24-25 även i början. Någon gång har vi tagit ut fler, det var framför allt under covid-perioden. En viktig del i en samling är träningarna. Du som brukar se våra träningar, vi köer mycket elva mot elva. Jag vill helst undvika att ha materialförvaltaren eller kommunikationsansvariga på planen som en gubbe. Därför tar vi oftast ut någon extra, för jag vet av erfarenhet att det nästan alltid händer något. Oftast kanske det är 24 eller 25 spelare för att ha täckning om det händer något under samlingen, det blir en skada och att då slippa ta in någon och i stället ta någon som har varit med under hela samlingen. Normalt sett skulle jag säga att vi nästan alltid ligger på 24 eller 25.