Det svenska landslaget är just nu på sin sista samling inför EM i sommar. En som inte är med på samlingen är Pontus Jansson, som medger att det är jobbigt att följa Blågult från sidan.
- Det är lite samma som när man är skadad i klubblaget, det är tufft. Framför allt nu under corona, när man inte kan vara nära laget utan måste se det från soffan, man har blivit van vid det under sista halvåret. Man känner sig som att man är så långt ifrån att vara delaktig och en del av laget som det går, säger Jansson i podcasten Lundh.
När Janne Andersson presenterade truppen sade han att du inte är riktigt klar för spel än efter din operation, men vi har ju sett att du ändå spelat ett par matcher. Vad är status?
- Status är bra. Det är upp till Brentfords tränare att bestämma när jag ska spela. Men jag gjorde två träningar, sedan ville han att jag skulle börja spela. Det är hans beslut. Men när jag pratade med Janne var det mer att jag har använt de matcherna som en del i processen för att komma tillbaka. Inte som träningsmatcher, i och med att det är enormt viktiga matcher, men för att komma i fullt slag behöver jag både träningar och matcher. Då bestämde vi att det skulle bli så här. När jag opererade mig i januari bestämde vi att marssamlingen var rätt långt bort, för vi trodde att det skulle ta tio-tolv veckor. Sedan gick det bra, jag fick inga bakslag, då blev det så här. Men jag tror ändå att det var rätt beslut av oss alla att avvakta denna samling.
Är du kvar i London och tränar och så?
- Ja. Vi har fortfarande träningar för de som inte är med landslaget, sedan är vi lediga fredag-söndag. Annars är det här bra dagar för mig för att fortsätta bygga upp kroppen. Vi har en tuff period som kommer med sluttampen av Championship och EM. Det gäller att vara stark och inte få några bakslag.
Förklara skadan. Jag hörde att du skadade dig redan i Leeds 2018. Vad är det som krånglar?
- Jag har haft en benbit i min ankel i foten som skapat kraftiga inflammationer och irritation i foten. Vissa dagar, som playoffdagen med Leeds när vi mötte Derby, vaknade jag och kunde inte stå på foten. Jag hade gjort något på träningen dagen innan som gjorde att benbiten skapade en inflammation i foten. Det har hänt mig mer och mer de senaste åren. Med det täta schemat vi hade i början av säsongen med landslaget i september-oktober så blev den irriterad oftare än innan. Då bestämde vi oss för att först testa med sprutor…
Hur ofta tar man sprutor för att kunna spela?
- Inte för att vara sådan, men jag har gått på medicin och smärtstillande sedan jag kom till Brentford, egentligen. Det tar på krafterna, man tar medicinerna för att känna sig bra för stunden, men man märker att det sätter sig på annat. Man är inte riktigt sig själv när man går på medicin hela tiden. Det har varit otroligt jobbigt sedan dag ett i Brentford.
Hur är det när smärtstillande släpper?
- Då är det inte bra. Jag har knappt kunnat ta en ordentlig träningsvecka sedan Bielsas tid. Men även då var det mycket att jag var tvungen att ta mediciner för att kunna träna, för missade jag en träning med honom så fick jag inte spela. Jag var tvungen att träna varje sekund, så är det inte riktigt i Brentford.
Är det sprutor eller tabletter?
- Tabletter. Sprutor har jag tagit var tredje månad kanske.
Vad sade läkarna efter de opererade din ankel?
- Vi träffade en läkare i London i december som är specialist på den här typen av skador. Han sade att vi kunde göra operationen och gå in och rensa foten, men att det troligen inte var det som behövdes. Jag fick en spruta, som funkade. Jag spelade två matcher i slutet av december mot Cardiff och Bournemouth. Över natten svullnade det sedan upp och blev ännu värre. Trots att vi var mitt i en säsong och det var viktiga matcher bestämde vi att det enda vi kunde göra var att försöka få bukt med det direkt, inte skjuta fram problemet hela tiden. Då valde vi att köra operationen.
Hur rädd är man att det ska vara något som är med en även efter att man slutat spela fotboll?
- Det är läkarnas skyldighet att berätta de sakerna för mig innan en operation. Vi hade fysion i Brentford och läkaren på samma linje, och läkaren var tvungen att säga de saker som kunde hända och så, men fysion berättade snarare det troliga scenariot. Det var svårt för mig som var i den sitsen, jag hade aldrig opererat mig innan och visste inte hur jag skulle ta mig an det. Men hade jag haft 50 procents chans till att få bukt med det så hade jag tagit det. Så trött på det var jag.
Hur mycket har det hämmat dig spelmässigt?
- Jag hatar att ha ursäkter kring sådana saker. När jag var som bäst, under Bielsa, spelade jag varje träning och match. Sedan jag kom till Brentford har mycket ändrats. Allt jag gjorde under Bielsa tog stryk på min kropp, fysiskt och mentalt, men även problem jag hade med foten. Nu känner jag att jag kan börja träna igen, jag behöver inte hoppa över träningar för att kunna spela match, nu kan jag känna mig redo när matchen kommer.
Är känslan att de verkligen har åtgärdat problemet, att det inte kommer dyka upp igen?
- Ja, det är en otrolig skillnad nu mot tidigare. Jag har alltid varit noga och professionell med saker och ting. Jag kan göra ett hopp eller en nickduell och landa och inte känna något för stunden, men dagen efter kunde foten vara så svullen att jag inte kunde stå på den. Det är saker som inte jag kan påverka. Hur professionell jag än är med allt annat som kost och rehab kan jag få problem igen efter minsta lilla. Det känns som att det inte legat i min makt. Nu har jag mina program och övningar för min fot, gör jag det bra kommer jag vara frisk och kry. Jag har kommit över det, men har ändå respekt för det och hoppas att det inte ska komma tillbaka.
Hur mycket tryck känner man som spelare att ta smärtstillande? Det är ändå klubben som betalar ens lön och vill att man ska spela?
- I Leeds var det mer att om jag inte tränade varje träning och missade en match kunde jag tappa min plats i laget. Den känslan har jag inte här. Här är det mer att jag är viktig för laget, jag är kapten. När jag inte spelar känns det som att jag sviker laget, så var det inte i Leeds. Det är den största skillnaden.
Du är inte med på landskamperna i mars. 18 maj tar man ut EM-truppen. Vad har du och Janne pratat om?
- Inte så mycket. Vi har pratat om denna samling, så klart. Vi pratade innan operationen, och med det medicinska teamet. De har vetat om det länge, det kom inte som en chock för någon. Det var mer att jag var så trött på allt. Hade det varit 50-50 om det hade blivit bra eller inte hade jag tagit det ändå. Jag var bara tvungen att göra det, för jag var så trött på problemen.
Men jag gissar att du ändå har ett EM-slutspel i tankarna?
- Ja, så klart. Men Janne förstår säkert också att jag har en otroligt viktig sluttamp av säsongen framför mig. Jag har varit här och misslyckats tidigare, nu är jag mer revanschsugen än någonsin. Det enda jag har i mitt huvud nu är att lösa det på, vad är det nu, femte försöket?
Andreas Granqvist har varit mycket skadad, sedan går Victor Nilsson Lindelöf och Filip Helander väldigt bra. Marcus Danielson har funnits där, du har varit med mycket när du inte varit skadad. Det är fem mittbackar, någon ska bort. Känner du den stressen?
- Ska jag vara helt ärlig så: nej, faktiskt inte. Även när jag var med och fick frågor om hur det var att sitta på bänken och inte spela så sade jag att landslaget för mig är en bonus. Vill Janne att jag ska spela är det en otrolig ära, jag kommer alltid att göra mitt bästa. Spelar jag inte kommer jag göra allt för att stötta de som spelar. Det ändrar faktiskt ingenting. Här och nu är mitt enda fokus på att bli frisk och bygga upp kroppen för de 10-13 matcher som är kvar på sex veckor, som är otroligt tufft. Efter det hoppas jag att det blir EM också, så klart.
Du spelade i Nations League i höstas, det var delvis bra men också en miss mot Kroatien. Tror du att det kostar dig något, eller känner du att du har en bra relation med Janne oavsett?
- Min relation med Janne är bra, vi vet var vi har varandra. Men det är klart, första samlingen i september kändes jäkligt bra, vi gjorde två bra matcher mot Frankrike och Portugal på hemmaplan. Men andra samlingen, andra halvlek mot Kroatien är också väldigt bra tills vi förlorar matchen. Jag tog på mig det direkt, det var inget jag skyllde på någon annan. Det var dåligt gjort, inget mer med det. Portugal-matchen på bortaplan var mer kollektivt, det kändes som att vi var långt ifrån dem den dagen, och fick inte saker och ting att stämma, plus att de var bra. Men jag vet var jag och Janne har varandra. Vill han att jag ska spela är jag redo, om inte så är jag redo för att stötta de andra hemifrån soffan.