2016 var första gången som Jennifer Falk kom med i landslagstruppen. När hon har varit skadefri har hon oftast varit med som en av tre målvakter, men debuten har fått vänta. På lördagen var det äntligen dags. Falk fick chansen mot. Danmark, och då slog nervositeten till.
- Jag var mer nervös dagen innan. Jag har pratat mycket med Rasmus, vår idrottspsykolog och det har hjälpt jättemycket. Just under matchen var jag lite nervös, men inte så, säger Falk.
- Det var på mitt bevåg. Hemma blir jag också nervös men jag kände att detta var stort för mig och att det var bra att prata med honom och förbereda mig.
Hur hjälpte det?
- Hur jag ska tänka. Att jag ska fokusera på vad jag ska göra i stället för hur jag känner. Omfamna nervositeten.
Jennifer Falk gjorde en bra debut med bland anat en fin reflexräddning, men fick ändå släppa in två mål, som båda vara svåra att rädda.
- Det var på ett sätt skönt att få debutera nu eftersom jag känner alla så bra. Men sedan är det klart att man vill ju debutera så snabbt som möjligt. Men det var skönt att få spela i dag. Det kändes helt okej.
- Det var svåra situationer på målen. Jag var på sista målen, men när jag vände mig om så gick den in. Jag kände en tom het då.
Var det speciellt?
- Ja, verkligen. Det var så jäkla häftigt.
Magdalena Eriksson spelade vänster mittback och var nära vänsteryttern Lotta Ökvist som debuterade.
- Jag kände att vi fick en väldigt bra kontakt. Det är häftigt att hon kommer in efter att ha blivit sent inkallad och steppar upp och gör det otroligt bra, säger Eriksson.
Hur ser du på Falks debut?
- Jag älskar att spela med Jennifer. Hon har gjort det sjukt bra i träning hela vägen och förtjänade verkligen chansen. Hon gjorde en riktigt vass räddning som tyvärr ledde till hörna som det sedan blev mål på. Så jag lider med henne för hon är otroligt stabil matchen igenom.
Peter Gerhardsson om debutanterna:
- Jennifer gjorde en jättebra räddning och såg säker ut. Känslan är att hon inte kan göra så mycket på målen. Hon utstrålar en säkerhet.
- Lotta spelade wing och klarade av det tempomässigt, men vi hamnade ibland i läge där besluten blev sämre, kanske på grund av trötthet?