När trotjänaren Hans-Wilhelm Müller-Wohlfahrt igår kväll gick ut med beskedet att han och hans läkarstab kommer att lämna Bayern tog det alla på sängen. Inte ens klubben som han arbetat i sedan 1977 hade förvarnats om beslutet från en av de mest lojala personerna i hela föreningen.
Det meddelande som den meriterade läkaren lämnade på sin hemsida var att han och hans stab hade fått skulden för förlusten mot Porto i veckans Champions League-kvartsfinal. Med det hade förtroendet i relationen mellan läkarstaben och tränarstaben brustit vilket gjorde att läkarna valde att lämna med omedelbar verkan, de ville helt enkelt inte arbeta i en sådan miljö.
Till matchen mot Porto saknades sex spelare: Mehdi Benatia, Franck Ribéry, Arjen Robben, Javi Martinez, David Alaba och Bastian Schweinsteiger. Framför allt har diskussionen gällt Ribéry vars skada och återhämtning tagit längre tid än väntat, något som ledde till ett krismöte i torsdags på Müller-Wohlfahrts läkarpraktik.
Det ska dessutom ha ryktats om att Ribéry hört sig för hos andra läkare om råd kring läkningen av skadan. Något som väcker ont blod i Müller-Wohlfahrt, speciellt med tanke på att hans första stora strid med Guardiola kom i behandlingen av spanjoren Thiago. Då ska en spansk läkare ha sprutat in kortison i Thiagos knä, något som till slut ledde till att spanjoren återvände drygt tio månader efter förväntad läkningstid.
Vid detta tillfälle rådde det en rejäl kraftkamp mellan Guardiola (som skickat Thiago till Barcelona för undersökning) och Müller-Wohlfahrt (vars ställning var att han skulle sköta rehabiliteringen). I slutändan gick klubbens ordförande Karl-Heinz Rummenigge in och stävjade bråket, med utgången att klubbens läkare skulle ha det sista ordet i medicinska frågor.
Den händelsen var Guardiolas första bakslag gällande hans auktoritet och makt i klubben. Fram till dess hade klubben mer eller mindre gett honom allt han önskat sig, vilket i Bayerns fall var en extremt ovanlighet. Frågan är om någon tränare i historien haft den makt i föreningen som Guardiola har haft.
Sett till senare år försökte Jürgen Klinsmann sig på ett försök att förändra klubben i grunden med nya metoder och tankar som han hade fått med sig från USA. Även då lämnade Müller-Wohlfahrt klubben men omedelbart efter att Klinsmann fått lämna var läkaren tillbaka som ansvarig.
En annan maktmänniska var Louis van Gaal som, så länge han nådde framgångar, var omöjlig att göra sig av med. Holländaren försökte att styra alla smådetaljer han kunde finna vilket till slut gjorde att han hade satt sig på tvären med nästan alla i klubben. Den gången slutade det med att holländaren fick gå, frågan är om hans protegé Guardiola går samma öde till mötes?
I detta fall verkar det långt ifrån lika säkert. För två av klubbens starka män – sportchefen Matthias Sammer och ordföranden Rummenigge – håller Guardiola hårt om ryggen. Av rapporterna att döma ska det ha kommit till en diskussion omedelbart efter matchen mot Porto mellan Rummenigge och Müller-Wohlfahrt. En diskussion som ska ha handlat om varför spelarna inte kom tillbaka till planen snabbare.
Ifrågasättandet av Müller-Wohlfahrts kunskap var droppen som fick bägaren att rinna över. Läkaren kunde troligen inte ta att hans ord, som är en ansedd som en av världens absolut bästa sportläkare i klass med Richard Steadman, inte respekterades tillräckligt.
Det kan vara förståeligt i läkarens position (han är även det tyska landslagets läkare) då han har varit den världsstjärnor som Usain Bolt, Bono med flera vänt sig till och även varit den andra klubbar vänt sig till när de inte lyckats få till läkningen på deras spelare.
Intressant i sammanhang kanske också vara att nämna att Müller-Wohlfahrts metoder har ifrågasatts ett antal gånger. Många har påpekat att de är gammalmodiga vilket också skulle kunna ligga bakom Guardiolas vrede. Kanske vill spanjoren ha in en modernare läkare än den 72-årige Müller-Wohlfahrt.
Guardiola har dessutom varit kritisk mot att det inte funnits en läkarpraktik på plats vid Bayerns träningscentrum på Säbener-Straße. Müller-Wohlfahrt ska ha motsatt sig den idéen och istället tog klubben under vintern in läkarens son, Killan, för att medverka på nära håll för att överbrygga bristen av en praktik på plats.
Chocken att Müller-Wohlfahrt, som varit klubbens läkare sedan 1977, lämnade utan att göra det genom att meddela klubben är dock i slutändan en rejäl markering. När media försökte höra av sig till klubben kunde de ansvariga inte uttala sig, för de hade själva ingen aning om att läkaren hade valt att sluta.
Frågan som också växer sig stark är: hade detta hänt med Uli Hoeneß vid rodret? Den förre detta ledaren var allergisk mot sådana här ”mediala kriser” och var dessutom van att handskas med bekymmer. Detta är inte bara en jobbig historia för Bayern, det är första gången som Rummenigges auktoritet på allvar kan komma att ifrågasättas.
För även om Rummenigge håller Guardiola om ryggen finns det många som jobbar i klubben som är allierade med Müller-Wohlfahrt. Därför måste Rummenigge behandla denna fråga med fina penseldrag för att inte trampa andra människor på fötterna. Det kommer att bli spännande att se hur han hanterar frågan utåt.
Hur det påverkar Guardiolas framtid är oklar. Så länge tränaren har Rummenigge och Sammers stöd råder det ingen omedelbar oro kring hans framtid. Däremot är det klart att sådana här händelser kan få tränaren själv att känna att det är dags att lämna. Det finns inte hur många broar som helst man kan bygga och förr eller senare kan även ledningen bli tvungna att göra sig av med tränaren då trycket inifrån blir för stort.
Under dagen höll klubben en presskonferens och det blev inte mycket sagt. Guardiola sa att han har stor respekt för Müller-Wohlfahrt och det beslut läkaren tagit. Sedan framförde presschefen Hörwick ett pressmeddelande (som i princip bara vara ett “tack för trogen tjänst”) och sa att inga frågor fick ställas kring ämnet. Det första utlåtandet satte tonen för fortsättningen av denna kris, vilket det faktiskt är med tanke på hur det skett och i vilket läge av säsongen laget befinner sig i. Klart är att läkarens avgång inte kunde ha kommit mer olägligt.