Det är bråda dagar i München. Den nye tränaren Carlo Ancelotti har tagit sig till staden och imorgon ska han presenteras officiellt. Redan idag blir det klart att den italienske tränaren får klara sig utan sportchefen Matthias Sammer, som på egen önskan lämnat arbetet under söndagen.
Sammer har under våren varit sjukskriven från jobbet som sportchef på grund av problem med blodflöden i hjärnan. Sportchefen visade inte upp sig på träningsanläggningen på Säbener Straße och satt inte längre på tränarbänken bredvid Pep Guardiola. Nu kommer han alltså aldrig att återvända till jobbet.
Ett officiellt meddelande på Bayern Münchens hemsida var allt som Sammer lämnade efter sig. Han förklarade att tiden borta från fotbollen fått honom att värdera annorlunda, att han ville ägna mer tid åt annat än att jobba med sporten 24/7 som han har gjort sedan han tillträdde sommaren 2012.
Då kom Sammer in som en frisk vind i en klubb som förlorat alla tre stora titlar mot slutet av säsongen. Sammer hade varit en framgångsrik fotbollsspelare, en framgångsrik fotbollstränare och gjort sig ett namn som sportchef i det tyska fotbollsförbundet därifrån Bayern hämtade in honom.
Sammer ersatte Christian Nerlinger och satte direkt igång med sitt jobb genom att bli ett ansikte utåt för Bayern. Han uttalade sig hårt i media, bidrog med både en kaxighet och professionalitet som Bayern sökt. Bredvid Jupp Heynckes gjorde Sammer ett utmärkt jobb som verbale pådrivaren, en sportchef som aldrig lät klubben falla i dvala, en självgodhet på grund av framgångar och växande självförtroende.
Samtidigt som Sammer var högt ansedd och respekterad inom klubben, klampade han stundtals in med skitiga skor i rena vardagsrum. Sammer var högljudd, skydde inga debatter – inte ens med sina kollegor uppe i styrelsen. Det var inte alltid snyggt och inte heller den typ av anseende som Bayern München ville bli förknippad med i alla lägen.
När Michael Reschke hämtades in från Leverkusen som ”trupplanerare” började röster höjas angående vad Sammer faktiskt gjorde på sitt jobb. Hade han några faktiska arbetsuppgifter i sin roll som sportchef eller var det bara en tom titel? Reschke tog över värvningsdelen, men höll sig mest i bakgrunden medan Sammer fortsatt satt vid sidan av planen och syntes på träningsanläggningen.
Än mer påtaglig blev debatten när Sammer inte längre hade ansvar över ungdomsakademin i samband med att Uli Hoeneß fick möjlighet till permissioner dagtid under slutet av sitt fängelsestraff. Vad som tycktes och troddes vara Sammers främsta arbetsuppgifter – värvningar och ungdomsakademin – helt plötsligt inte låg på hans bord utan andras.
Därför var det inte heller någon enorm avsaknad av Sammer som kom när han under våren klev av till följd av sjukskrivningen. Bayern omfördelade Sammers (utåt sett) oklara arbetsuppgifter på andra personer, ingen togs in och nu Sammer bestämt sig för att inte återvända till jobbet så kommer Bayern inte heller omedelbart att plocka in en ersättare.
Sammers fyra år i klubben får ses som framgångsrika. Först trippeln tillsammans med Heynckes, sedan tre framgångsrika år med Pep Guardiola. Relationen till spanjoren påstås stundtals ha varit rejält ansträngd, men Pep ska ha haft stor respekt för Sammer och sportchefen var en de som tydligast backade Guardiolas arbete i klubben utåt sett. Dock rörde Sammer upp många känslor hos sina kollegor i klubben, något som gjorde hans roll och personen själv mer och mer kritiserad.
Att Sammer fått en ny syn på livet till följd av sin sjukskrivning betvivlar jag inte. Samtidigt är det svårt att bortse ifrån att han försvinner när en ny tränare kommer in i Ancelotti och att Bayern inväntar ett besked från Uli Hoeneß (en man som haft flera dispyter med Sammer) om denne planerar att återvända till klubben i en officiell (något många utgår ifrån kommer att ske). En återkomst från Hoeneß skulle naturligtvis ha minimerat Sammers roll ytterligare i klubben.
Därför är Sammers beslut inte så chockerande som det kan verka vid en första anblick, däremot är tajmingen betydligt mer chockerande. Jag är övertygad om att Karl-Heinz Rummenigge och de andra i styrelserummet hade önskat sig att inte behöva hantera det i samband med Ancelottis första framträdande som chefstränare. Nu kommer morgondagens presskonferens att ha ett skimmer av denna avgång runt om sig, något Bayern absolut inte önskat sig.
Sammers avsked betyder att Michael Reschke kommer att få ytterligare en mer framskjuten roll i föreningen. Reschke, som Guardiola sägs ha velat ha med sig till Manchester City, har med sina värvningar imponerat internt och han åtnjuter högsta respekt i styrelserummet. Om Uli Hoeneß återvänder till klubben kommer även han säkerligen att täcka vissa av de uppgifter som Sammer lämnar bakom sig.
En ersättare är just nu inte tilltänkt, men det är inte otroligt att Bayern kommer att se sig om efter en ny förmåga. Sevillas Monchi har tidigare nämnts som ett person som Bayern haft ögonen på, även om det inte verkar särskilt troligt med tanke på Manchester Uniteds intresse. Men det visar någonstans på vad Bayern söker, en person med god känsla för marknaden som kan ge klubben en fördel gentemot sina motståndare på den europeiska tribunen.