Den här texten är den femtonde i min ”inför Bundesliga 16/17”-resa där jag siktar på att publicera en text om varje lag inför säsongen drar igång med mina tankar och funderingar kring lagets kommande säsong. Idag: Borussia Mönchengladbach.
Det var en hektisk säsong för Borussia Mönchengladbach förra året. Tidigt försvann tränaren Lucien Favre efter fem raka förluster i inledningen av säsongen och ersattes av den oerfarne André Schubert. Under sin nye tränaren stod Gladbach för en uppryckning utan dess like och när man i slutändan placerade sig som fyra i tabellen var det helt välförtjänt. Frågan är om Mönchengladbach kan överträffa den placeringen i år.
Sommaren har varit en lugn period för Mönchengladbach. Inte för att klubben inte varit aktiva på marknaden, snarare för att dem har lyckats undvika de stora rubrikerna omkring sig. Det har inte florerat särskilt många rykten kring truppen. Varken gällande spelare eller tränare. Och när det väl har dykt upp den sortens nyheter har klubben på effektivt sätt tonat ned alla rubriker och flyttat fokus från sig själva.
Den stora förlusten den här sommaren var Granit Xhaka. Den schweiziske mittfältaren kände sig färdig i Mönchengladbach, något klubben verkade mer än väl medvetna om vilket gjorde att det endast handlade om att förhandla fram den största möjliga summan av potentiella köpare. I slutändan var det Arsenal som la upp det bästa erbjudandet till Xhaka och betalade €45 miljoner för honom. En summa som Mönchengladbach omöjligt kunde tacka nej till, samtidigt var det en summa som gott och väl slickade de ömmande såren.
Utöver Xhaka drog klubben inte in några stora summor på försäljningar. Tidigt under våren blev det klart att Havard Nordtveit skulle lämna vid sitt kontraktslut till sommaren och gå till England. Klubben valde medvetet att inte förlänga med trotjänarna Roel Brouwers och Martin Stranzl, inte heller blev det något köp av lånet Martin Hinteregger som inte lyckades övertyga klubben om en permanent flytt under våren. Och svenske Branimir Hrgota valde att pröva vingarna på annat håll, även om klubben ville behålla honom.
Men Mönchengladbach var inte sena på bollen att agera på marknaden. Kort efter att det blivit klart att Nordtveit skulle lämna klubben presenterade Mönchengladbach Tobias Strobl från Hoffenheim. En liknande spelartyp, om än något mångsidigare sett till antalet positioner han kan spela på. Två talangfulla spelare hittade klubben i Mamadou Doucouré och Lászlo Bénes som ses som perspektivspelare, i samma kategori som spelare som Andreas Christensen och Nico Elvedi setts tidigare.
De två stora nyförvärven den här sommaren kom från konkurrenter i Bundesliga. När Xhaka lämnade hörde klubben av sig till Leverkusen där Christoph Kramer fanns, en spelare som varit hos Mönchengladbach på lån under två säsonger men vänt tillbaka till Leverkusen men misslyckats med att göra något större intryck. Kramer fick Mönchengladbach loss till en summa av €15 miljoner. Senare gick samtalet till Bremen där klubben spottat den reslige mittbacken Jannik Vestergaard, som Gladbach betalade €12 miljoner för att få loss. Båda två är nyförvärv som ser ut att ta givna platser i startelvan under säsongen.
Sommaren har med andra ord gjort klubben mycket gott. Visserligen har några duktiga och erfarna spelare lämnat, men det har också kommit in ett antal intressanta namn som vässar konkurrensen ytterligare i laget. Det fanns trots allt en mycket stadig grund från Mönchengladbach att arbeta utifrån. Med spelare som Yann Sommer, Oscar Wendt, André Hahn, Lars Stindl, Raffael med flera har man många kapabla och erfarna spelare som redan hävdat sin kvalitet på hög nivå.
Mitt största frågetecken är egentligen tränaren Schubert. Han kom in förra säsongen och gjorde det bra, även om lagets bortafacit var stundtals bedrövligt. Det har dessutom tisslats och tasslats om gnissel mellan honom och spelarna (liknande rapporter har kommit vid hans tidigare klubbadresser), något han själv säger sig ha jobbat på under sommaren. Nu är det lite upp till bevis för Schubert. Inledningen på säsongen har varit strålande med övertygande kvalsegrar mot Young Boys till Champions League och en viktig seger i ligapremiären mot Leverkusen (2-1). Det blir intressant att se hur han kan bygga vidare på det.
Ärligt talat är det svårt att hitta några riktiga svagheter i Mönchengladbach. Truppen ser bra ut, trots förluster av några viktiga spelare ser den minst lika stark ut som förra säsongen. Frågan är väl som alltid hur Gladbach ska klara av spel ute i Europa samtidigt som spel i Bundesliga. Det klarade klubben av rätt bra förra säsongen och jag ser inga större farhågor där. Mönchengladbach borde vara minst lika bra som förra säsongen, om inte bättre. Jag tror att Schubert och hans lag ska kolla uppåt i tabellen, snarare än att känna något flås bakifrån. Så pass bra ser Mönchengladbach ut den här säsongen.