HIF:s offensiva fyra såg ut att ha kul igen
Såg ni leendet på Per-Ola Ljung efter 3-1? Han har i varje intervju påpekat att det skulle ta tid för några av de där spelarna spelarna att komma igång, men nu var det dags för dem att visa att de skulle ha kommit upp till en bra nivå. Rasmus Jönsson, Wanderson, Andri Bjarnason, Mamudo Moro. Den offensiva fyran i dag. De kunde leka fotboll i vissa perioder i dag. De kombinerade, de hittade varandra i djupled, de var inblandade i mål, det såg kul ut. Nu har HIF-spelarna och Ljung visat vilken hög nivå de kan hålla. Det svåra återstår dock: att visa det tillräckligt ofta i år.
Tränarnas olika val
I HIF blev det Markus Holgersson istället för Charlie Weberg som mittback, och Mamudu Moro istället för David Boysen på höger mittfält. Helsingborgs Dagblad rapporterade om den elvan redan i går, och i slutändan var det ingen överraskning i elvan. Dessutom byttes Alexander Farnerud ut efter drygt en timme och Wanderson med någon kvart kvar, vilket också var väntat.
Jens Gustafsson behövde göra något då varken Simon Thern eller Egzon Binaku var tillgängliga för spel. Han drog upp Filip Dagerstål på centralt mittfält, och valde Henrik Castegren, Rasmus Lauritsen, och Kasper Larsen som mittbackar. Inga stora överraskningar, men han hade också kunnat välja exempelvis Alexander Jakobsen, Lars Krogh Gerson, eller Johannes Vall.
Symbolik i HIF-startelvan
När Helsingborgs IF senast skickade ut en premiärelva i allsvenskan så var snittåldern 23,7 år. Den här gången var snittåldern nära att plinga upp på 30 (29,7).
Då var HIF ett lag som drog ner på kostnaderna, som prioriterade unga spelare som skulle växa in till blivande försäljningar och blivande ledare. Nu är HIF ett lag vars framtid nästan bara handlar om 2019. Om det fortsätter att se ut såhär så lär dock fansen försöka att njuta av nutid istället för att spå om framtid.
Jordan Larsson i rätt riktning för att komma tillbaka
Jens Gustafsson pratade i en intervju med Expressen att Jordan Larsson kändes som en ny spelare och en ny människa i år, och Larsson pratade om att han börjat få kontroll på "schimpansen i min hjärna". Alexander Axén nämnde att Larsson nu äntligen får spela som en av två anfallare, då han under de två senaste åren oftast varit på en kant eller ibland som ensam anfallare. Jag pratade med Playmaker AI:s Ola Lidmark Eriksson, som nämnde att Larsson rent statistiskt skapade ganska många bra målchanser per spelade minuter förra säsongen. Det som saknades var att omvandla det till mål.
I dag fick han för första gången spela 90 minuter i allsvenskan för Norrköping. Han gjorde det noll av 30 gånger förra året. Han gjorde ett klassmål. Saker fungerade på ett sätt som vi inte såg så ofta förra året, åtminstone i första halvlek. IFK Norrköping vill glömma det mesta av den här premiären, men inte Larssons insats.
Två som saknades i Norrköping
Visst var det många situationer under matchen där det kändes som att IFK Norrköping hade behövt en Andreas Johansson och en Simon Thern. Uppspelen både från backlinje och mittfält var inte där som det brukar vara, och det saknades drivande krafter både med och utan boll. Norrköping måste lära sig att spela fotboll utan åtminstone en av dem, för han är i Halmstad nu.