Magkänslan inför matchen var totalt fel
AIK hade inför den här matchen inte förlorat i allsvenskan på 31 matcher, men jag tog mig faktiskt till Friends Arena med en känsla av att den sviten befann sig i farozonen. Ju fler matcher som spelas desto närmare kommer de en förlust och just ett formstarkt Häcken (fem raka segrar och 20-1 i målskillnad, om man räknar in cupen, i bagaget) kändes som ett obehagligt lag att möta för AIK. Men oj vad fel jag hade…
En otrolig första halvlek
…för AIK körde fullständigt över Häcken i den första halvleken. Det är ytterst sällan man ser en så stor kvalitetsskillnad på två lag som i grund och botten borde hålla ganska jämna steg med varandra. AIK var otroligt bra, Häcken var otroligt dåliga. Om matchen hade spelats på en skolgård skulle nog någon av Häcken-spelarna ha bett om att få blanda om lagen. AIK var aggressivt, låg tajt på sina motståndare och bjöd på offensiv briljans. Det var helt enkelt spel mot ett mål, för Häcken lyckades knappt ta sig över på offensiv planhalva och jag undrar om AIK:s målvakt Oscar Linnér ens rörde bollen under de första 45 minuterna?
Naturlig händelseutveckling i andra halvlek
Matchen var ju mer eller mindre avgjord i paus, det hade ju krävts ett supermirakel för att Häcken skulle kunna ta poäng, och det präglade så klart den andra halvleken. AIK-spelarna visste vad det stod på resultattavlan och det hade självklart varit onödigt för dem att ösa på med allt vad de hade framåt, samtidigt som Häcken-spelarna ville lyfta sig och åtminstone se till att siffrorna inte skulle rinna i väg. Därför är det naturligt att gästerna skapade mer under de sista 45 minuterna, samtidigt som AIK blev mer avvaktande. Matchbilden var helt enkelt mycket mer jämn efter paus.
När ska AIK vinna guld om inte nu?
32 raka allsvenska matcher utan förlust, åttonde raka segern i allsvenskan (tio raka ger nytt klubbrekord), femte raka nollan i allsvenskan. AIK bara maler på och sättet som de manglade ner Häcken på imponerar något fruktansvärt. Känslan av att det är AIK som kommer att stå med Lennart Johanssons Pokal i november växer sig bara starkare och starkare, för när ska AIK ta det där guldet om inte nu? Det kommer i alla fall krävas något extraordinärt av Hammarby om de ska klå sin rival, så kan man säga.
Flera märkliga händelser
Först räddade Peter Abrahamsson en boll som gled flera decimeter längs med mållinjen. Därefter fick AIK en straff (Sebastian Larsson) som keepern också tog. Den fick slås om eftersom Paulinho bedömts ha sprungit in i straffområdet för tidigt. Då klev Henok Goitom fram istället och gjorde 2-0 på det andra försöket. Tidigt i den andra halvleken fick Häcken en indirekt frispark långt in i AIK:s straffområde, efter att Oscar Linnér plockat upp ett hemåtspel från Heradi Rashidi. Den frisparken sköt Häcken rakt i AIK:s enorma mur på mållinjen, men även den fick slås om efter att de svartgula ansetts ha rusat för tidigt. Därefter tog det flera minuter för domare Kristoffer Karlsson att få ordning på spelarkaoset vid mållinjen, innan Häcken så fick sitt andra försök. Det räddades också. Ja, ni förstår att det hände många märkliga saker i den här matchen och känslan är att domaren inte lyckades vinna något av lagens respekt ute på planen, han fick inte kontroll på spelarna.