Just en s

Lördag 3 februari kl 23:53
Lördagförmiddagar är som de är nuförtiden.
Man studsar inte precis upp kl 09 o skriker "åh, vilken underbar dag!"…men upp måste man förstås o det är hämtning av Wilma, 7 år, handling, matlagning o sen me Wilmas klasspolare o en mindre lastbil med dvd-filmer, kritor, ritpapper, hopprep, bullar, dricka, dockor o sånt till träningslokalen för tre-fyra timmars introduktion av en ny dansjävel…nu heter den samba o hade det bara varit den där samban som de står o briljerar med på fotbollsläktarna så hade det väl varit allright, men nu är det inte riktigt samma sak o det ska koreograferas o studsas upp o ner o räknas o korsas ben o det ska vara sjuhundrafemtioelva kombinationer som ska kommas ihåg.
Och just lördagar är inte precis en dag för just kommas ihåg.
Jag o Brandeby gick idag o förbannade dessa lördagar i danslokalen o vi hade sen en rätt klok diskussion om huruvida det inte är möjligt att gå åt sidan med högra benet o samtdigt sträcka ut höger arm…inte åt sidan, utan rakt fram…låtom oss bara säga att jag o Brandeby i alla fall var helt överens.
Lets Danceriet fortsätter för min del…fullständigt sensationellt, jag har nu överlevt tre par o det trodde INGEN att jag skulle fixa, jag själv inkluderad.
Tidigt på måndagmorgon drar jag till Egypten på en sen länge inplanerad resa med landslaget…först blir det att sköta jobbet med alla de timmar det innebär, sen är det träning me Carin som hänger på till Kairo.
Vi hoppas få ihop till minst tio timmar träning därnere…vi får dansträna på nätterna om det inte finns annan tid över…jobbet måste alltid komma i första hand.
Det får bli som det blir, till slut. Jag har hela tiden hävdat att det viktigaste är att det är kul o att man vågar att släppa loss…det är ju trots allt ett underhållningsprogram…vill man se perfekt dans får man gå på sportdans-tävlingar eller bara titta på Erica Johansson.
***
Vind som stoppar allting i ett alpint VM…låt då farbror Patrick berätta att det har han varit med om förut.
Jag har varit utsänd på två alpina VM av någon outgrundlig anledning.
För några år sen skickade chef Pekkari mig i lågskor till i en osannolik håla vid namn Sestriere, det tråkigaste mästerskap jag någonsin bevakat…minns att jag o Olsson stod i målfållan o pratade allsvenskan.
Men vinden då…jo, i början på 90-talet var jag i japanska Morioka, en resa som lätt kunde förvandlas till en fyratimmars pjäs av Norén på Dramaten…men skitsamma, vi tar det en annan gång…men det blåste så mycket hela tiden så det enda vi gjorde i backen var att äta små rätt goda japanska korvar o skriva hem om inställda tävlingar.
Hoppas det mojnar i Åre.
***
Vi hade eftersittning på Elvan igår där Brolin bjöd storartat med fantastisk italiensk mat.
Elvan är inte bara röj, det är otroligt bra mat också.
***
Söndag: Dansträning 9-11:30, programledare för handbollssändningen (VM-final!) 12:30-20, dansträning 20:30-22:30.
***
Slutligen; det verkar som om det ständigt finns någonting riktigt sjukt med fotbollen i Italien.