POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Gladare, ärligare, mindre ängsligt: ett landsLAG!

Soltember skämde bort och därför slår oktobermörkret som ett slag rakt i ansiktet.

För att inte tala om kylan.

Eller den vidriga ishavsvinden av malmöitisk karaktär som drog in över Hufvudstaden som en jävla mardröm, lagom till VM-kvalmötet med Bulgarien.

Då är man ändå rätt nöjd med Friends, som inte släpper in mycket till fläkt genom sitt lilla hål i taket…Råsunda var mer som att kliva in i en frys när kylan slog på och när jag såg bilderna från U21-matchen på Vångavallen fick jag rysningar från en tid på en arena som alltid var kallast i världen. Oavsett årstid.

***

Än en gång: det är TYDLIGT att det finns en spelidé, en tanke, en systematik, ett LAG i det Sverige som spelar fotboll under Janne Andersson.

Det syntes mot Luxemburg borta, det var ännu tydligare mot Bulgarien.

Erik Hamréns upplaga, inte minst under de sista fyra åren, handlade mycket om att bygga för en spelare.

Det var på gott. Och på ont.

Det Zlatan Ibrahimovic gjorde var ofantligt under sin landslagskarriär och vi har inte en aning om et hade gått bättre, sämre eller lika bra om Hamrén inte valt att satsa allt på ett kort.

Men till slut stod vi där med enmanslag, det blev sällan så markant som i EM-slutspelet då ledning, lagkamrater och förbund stod med mössan i hand när Zlatan drog i alla trådar.

Någonstans glömde vi bort att forma ett fungerande lag, även om vi absolut såg tendenser mot Danmark i playoff…det som sen helt föll pladask i sommaren slutspel.

Jag har varit med så pass länge att jag tveklöst kan känna av en helt annan harmoni.

Spelarna känns gladare, ärligare, mindre ängsliga och väldigt mycket mera som ett lag.

Det känns som att det – för framtiden – betyder nästan lika mycket som de sex poäng Sverige tog med sig från den här samlingen.

***

Jävlar, vad vi älskade att twittra när San Marino hade kvitterat mot Norge.

Den skadeglädjen!

(Men det är fan roligt att reta upp baggarna)

***

Vi glömmer så snabbt.

Och historien upprepar sig alltid. Alltid!

Det tjatas om att trycka in nya spelare, för alla nya spelare är alltid framtiden och sen behöver det inte ta särskilt lång tid innan det tröttnats på de där nya spelarna, de blir inte värda vatten för nu ska det in andra nya spelare.

Igår avslutade Sverige en VM-kvalmatch med tre 94:or i backlinjen, två av tre mål gjordes av spelare från den senaste U21-generationen och ändå hör och läser jag röster om att “vi måste föryngra”.

Jag är helt för modet att ta in nya, unga, spelare som jag tror kan tillföra någonting.

Men inte unga spelare för att de är unga.

A-landslaget är ingen plats för att utveckling av spelare, det får ske i klubbarna.

Det är heller inget landslag för de bästa unga spelarna, i det fallet finns det landslag från P15 upp till U21.

A-landslaget är för de som bedöms som bäst av förbundskaptenen och det är ju därför Ola Toivonen och Andreas Granqvist eller vem du vill startade matchen mot Bulgarien. För att ingen annan på den positionen är bättre just nu.

Enligt förbundskaptenen. Och det kan bara finnas en.

Sen kan du och jag ha en helt annan åsikt om vem eller vilka spelare vi anser vara bäst eller bättre, men att gå efter logiken “är du ung och bra ska du vara med eftersom du är ung” håller inte som argument.

***

Sverige kunde inte göra mycket mer än att vinna matchen, men Bulgarien…herregud.

Ville de ens spela matchen?

Hur hade de tänkt att de skulle vinna den?

Inte ens vid underläge med ett par mål försökte de flytta fram sina positioner.

Den svenska lagledningen förväntade sig en förändring eller åtminstone en offensiv när 2:a halvlek drog igång. Inget hände.

Bulgarerna gjorde störst intryck när de lade sina overaller över frysande knattar i samband med nationalsångerna.

Jag har sett Sverige möta väldigt små nationer genom alla år, men jag har svårt att påminna mig om ett så håglöst lag som detta bulgariska.

Men 3-0 är 3-0 är 3-0 och Frankrike gjorde “bara” 4-1 mot samma motstånd på Stade de France.

***

Något år innan Ola Toivonen petades (med all rätt) från Hamréns landslag såg han trött, uttråkad och desillusionerad ut.

Det var en slocknad Toivonen.

Nu är det väldigt kul att se hur han trivs med att vara med igen.

Och när Ola Toivonen har den formen och den spelglädjen så är han absolut en stor tillgång.

Då får vi en forwardstyp som är lite “annorlunda”, väldigt tajmad i huvudspelet (vinner väldigt mycket i luften, trots att han ställs mot betydligt större försvarsspelare), som får fast bollen och som har förmågan att hitta andra utvägar än att dra iväg i djupled.

***

Danmark och Åge Hareide, Finland och Hasse Backe, Norge och Högsmo…tre svenskbekantingar som inte haft en särskilt rolig landslagssamling.

***

Jag påpekade det redan inför EM, jag sa det i direktsänd TV4-studio efter Holland-matchen och jag skrivit det på den här bloggen: vår nästa stora världsstjärna i fotboll är en försvarsspelare och heter Victor Nilsson Lindelöf.

Allt han gör ser så enkelt och naturligt ut, även i de mest trängda situationer.

Tarlandao sa till mig under matchen igår när VNL vände bort bulgar i smått pressad situation:

“Jag är inte ens orolig när han har bollen”.

Exakt så är det ju.

Och den tryggheten smittar av sig.

Sen är jag minst lika förtjust i hans crossbollar som kommer så distinkt och så naturligt samt hans förmåga att ta fram och/eller sätta fart på bollen.

***

En hel del har gnytt på Jimmy Durmaz och jag kan hålla med om att han ibland har en förmåga att överdriva sina möjligheter att lösa allt på egen hand, framförallt när han (som mot Luxemburg) kommit snett in i det från början.

Men han kan också – mot den här typen av motstånd – lösa upp knutar.

Jimmy Durmaz hade en fot med i alla svenska målen.

Det var Durmaz som låg bakom förlösande 1-0 när han drev förbi sin motståndare och spelade perfekt fram Emil Forsberg som tryckte in inlägget till Toivonen. Fin rörelse av Mini-Foppa men det var Durmaz som öppnade upp för det målet.

2-0 var Durmaz snyggt tajmade passning som friställde Emil Krafth på kanten innan Oscar Hiljemark fick träff på inlägget.

Och faktum är att det var Durmaz som slog den hörna som Toivonen nickade ned till VNL vid 3-0.

Ja, en del misslyckade aktioner men också några helt avgörande. Lätt att glömma.

En del smågnäll även på Oscar Hiljemark men då ser man nog inte att han väldigt ofta öser iväg i långa löpningar som drar med sig motståndare, som öppnar upp…vi är ett LAG nu.

Och Hiljemark har en väldigt bra förmåga att komma med fart långt in i straffområdet för avslutslägen, det är något vi saknat från våra centrala mittfältare under en längre period.

***

Frankrike på Stade de France blir någonting helt annat, alla inser det och det vore en sensation om detta Sverige kunde åka därifrån med en poäng om en månad.

***

Fantastiska härliga U21.

De ligger mig alltid varmt om hjärtat, sen guldsommaren, även om det är ett nytt lag.

Och Håkan Ericsson har gjort något extremt starkt. Igen.

Dessutom har det här laget spelat en “egen” fotboll, som i mångt och mycket varit lite osvensk, anfört av Kristoffer Olsson.

Såväl Spanien som Kroatien bakom sig i gruppen säger en hel del.

Svenska ungdomslandslag har aldrig varit så framgångsrika som de senaste åren, så någon och något görs ju väldigt rätt och bra någonstans.

Även om allting alltid går att vända till något att gnälla på.

Det kan bli en kul sommar i Polen.

***

Är drygt 21.000 mot Bulgarien en svinkall måndagskväll med avspark kl 20:45 så himla dåligt.

Nej, egentligen inte.

Men det var inte för de publiksiffrorna som mastodont-Friends byggdes i SvFF:s ägo och därför känns det som om det ekar tomt i arenan.

Det är inte Sverige som bestämmer starttid, det gör Uefa/Fifa, så det går inte att styra.

Däremot måste någon ansvarig kunna läsa av läget och tänka längre än dyra biljetter.

Nu när spelarna gjorde en fin gest och skänkte bort tusen biljetter så betyder det också att man sänker värdet på eventet.

Ena dagen kostar en biljett flera hundra.

Nästa dag får du gärna en gratis.

Det finns en del att jobba med om arenan ska nå över 20.000 mot Vitryssland i mars.

***

En stekhet sommardag i juli kunde du sitta och skaka av kyla på Vångavallens pressläktare i skugga.

I oktober måste behöver du ibland en våtdräkt för att överleva.

 

 

 

Publicerad 2016-10-12 kl 00:23
Annons
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå