El Classico bland r

Söndag 11 mars kl 00:50
El Classico på en odräglig rökig bar på torget i Esbjerg, där svårt tatuerade fiskargrabbar o väldigt bedagade ladies i på tok för krympta XL-toppar från HM gjorde sitt yttersta för att bry sig om någonting annat mer än att kedjeröka Prince o Hamiltons blandning på pipa.
Men skitsamma, vilket El Classico!
Danska TV5 hade Michael Laudrup som bisittare o jag läser på dansk text-TV att han var helt lyrisk o hyllade Messi, van Nistelrooy, Capello o – domaren.
Måste säga att jag håller med, från min horisont bakom en vansinnigt blonderad donna i 45-årsåldern med Efb-halsduk o möjligtvis några hekto för mycket fullständigt sönderkvävda i ett par svarta Levis i storlek 38…i alla fall, från den horisonten tyckte jag domaren var kylan själv inför 100.000 på Nou Camp…möjligtvis några rätt omotiverade Real-varningar i andra halvlek, men knappast en kile som påverkades av hemmatrycket…utvisningen är inte så mycket att säga om, bara så oproffsigt att att den tacklingen när han redan hade ett gult.
3-3 o det känns som om matchen hade allt.
Nästan allt, menar Laudrup…o tänk vilken bisittare i en sån här match, med alla de åren i både Barca o Real…Leicester o VM-bronset i alla ära.
Jag drack 18-årig Highland Park med en gnutta ljummet vatten o Huligan-Mange slog till med Leffe på fat.
Alla andra drack "vanligt" fatöl eller väldigt slarvigt blandade Cosmopolitan.
Det var som om hela fiskrenseriet körde väldigt sent after work på just denna pub o det var blickar som väldigt tydligt sa "vem fan är ni, vad gör ni här, varför röker ni inte hysteriskt o varför dricker ni inte fadöl".
Vi bestämde oss tidigt att lämna in direkt på slutsignalen o det kan ha varit ett klokt beslut.
När vi gick därifrån tvingades jag passera en tandlös tjur i linne med rätt svåra fjärilar tatuerade från vänster överarm upp över halsen o hela vägen över tinningen, han pekade på mig, vände sig mot ett gäng tatto-polare o glodde lite föraktfullt o det är just sådana stunder, på just barer på torg i Esbjerg under lördagkvällar som man kanske ångrar att man dragit på sig en divig kritvit skjorta från Richmond, den där västen med ljusblå rygg från Monarchy, True Religion-jeans o sanslöst spetsiga boots från Sand men å andra sidan är rätt nöjd med att ingen har hört att man är från Sverige samt att Huligan-Mange trots allt ändå är Huligan-Mange o hade fleece o Stan Smith.
Hur Bella Berglund lyckades överleva här har jag inte en aning om, men det är möjligt att han stannade hemma på lördagkvällarna.