Om en ängel som blivit 9 år
Ekwalls blogg
Måndag 28 april kl 09:21
Det finns tidiga mornar o tidiga mornar o mornarna den 28 april har sen 1999 alltid varit en morgon i livsglädjens tecken; stora blå o förväntansfullt glittrande ögon som sett dagens ljus väldigt tidigt o som strålar som det ljus hon alltid har varit i mitt liv.
Det finns aldrig ord stora o tillräckliga nog för att beskriva, så jag ska inte ens försöka.
Wilma, 8 år, har idag blivit Wilma, 9 år.
Hon ville ha en skateboard o det är klart tjejen ska ha en skateboard…ja, hon är curlad men hon tar det bra; trygg o tacksam, omtänksam o ständigt glad, ständigt ofattbart förstående för en pappa som åker "jorden runt" för att se på människor som hoppar, springer, pratar, kastar o sparkar på en boll.
Ingen kan vara så skönt avväpnande i en sådan värld som Wilma, 9 år.
Som den här:
Jag satt framför TV:n o såg en handbollsmatch, lite seriöst sådär som förberedelse inför ett jobb.
Wilma, då 8 år, kom förbi, stannade till vid soffan o tittade storögt på TV:n.
"Pappa, vad tittar du på?"
"Handboll, det är en handbollsmatch"
"Men, vaddå…det är ju jättekonstigt!"
"Vad är konstigt?"
"Jamen, alla är ju målvakter!"
Jag har nu ingen aning om hur jag ska lära henne att åka skateboard eftersom det aldrig var min grej när jag gick i plugget (o skateboard knappt existerade, ska också sägas, är jag rädd), men vi får lösa det på nåt vis, vi brukar göra det.
Jag har ingen aning om hur man "uppfostrar barn", jag försöker mest förklara vad som är rätt o vad som är fel, jag försöker göra vad jag kan framför läxböcker o berättar (något överdrivna)storslagna berättelser om hur saker o ting ser ut i olika delar av världen.
Barn drar sen sina egna slutsatser, mer, fler o bättre än man tror.
Liksom att barn lär sig åka skateboard, på något vis.
Barn fixar nämligen saker ganska smärtfritt o enkelt, när vi vuxna ska krångla till det, när vi vuxna dribblar in oss i konstiga ord o formuleringar, när vi vuxna inte förstår att saker o ting ibland kan vara väldigt oskuldsfullt enkla.
Som den här texten i ett skolarbete om världens barn, skrivet av Wilma, 9 år, o hennes klasskamrat Alice:
"Barn ska ha ret att inte bo på gatan! Och bli skjutna! Gatubarnen har ret att få mat och vatten. Barn har inte ret att bli barnsuldter. Ingen har ret att ha krig!
Alla barn har ret att få och je kerlek och omsorg"
Jag kan börja gråta när jag läser sånt.
Jag är nämligen en blödig jävel, men jag har inga problem med det.
Grattis Wilma, 9 år.
Du är en ängel.
Publicerad 2008-04-28 08:40