Jag känner travhästar som ätit mindre på kalas

Jag hade kört ganska intensivt i tre veckor, halvdiet på nötter, keso o sånt men jag var ändå chanslös.
Alsings 40-årssittning på Operaterassen blev ett enda stort inferno i mat: 12 rätter…det är sant, tolvrätters!…o då har jag ändå ignorerat de tapas-rätter som jag orutinerat gick igång på rätt hårt: löjromskanapé med wasabigrädde, rosmaringrissini med parmaskinka, manchegoost med sardeller, friterad jätteräka med limeyoghurt.
Svaldes ned med ganska stökig champagne under en timmes seriöst mingel, innan jag nöjd, go o glad satte mig till det alldeles charmerande bord nr 9 o tänkte att jag behöver ju inte trycka i mig hur mycket käk som helst, kan nog peta lite snyggt.
Jo, tjenare.
Någonstans vid den tredje förrätten…carpaccio på kalvfilé med vitlöksstekta kronärtskockor…kände jag att det började streta emot något.
Då hade jag en förrätt kvar…en enkel ceviche på pilgrimsmusslor med gurkvatten, mango o chili…o fyra varmrätter att se fram emot: gösfilé stekt på skinnsidan (givetvis!) med pnjenötstäcke o risotto med vit Albatryffel (som flugits in under dagen!), tortellini fyllda med oxsvans i rödvinssås, helstekt rådjursytterfilé med grönpepparsky med märg o karljohansvamp samt ingefärsglacerad fläsksida med timjanpotatisbakelse o fikonsky…o behöver jag då påpeka att när man var var mitt i ett tillstånd av svår matkoma…säg någonstans på rådjursytterfilén…så var det inte precis ingefärsglacerad fläsksida som du satt o drömde om.
Men det var så jävla gott o i nån sorts andra andning som jag inte trodde existerade kastade jag mig över fyra desserter också, varav den vita chokladpannacottan med hjortronsoppa lade sig som en sval smekning över en öm kropp.
"Undrar vad alla fattiga gör en kväll som denna", sa Adams barndomskamrat Per Akre i ett underbart tal o blickade ut över bedårande vy mot slott o vik…sån humor jag kan uppskatta.
I drygt fyra timmar satt vid till bords o jag känner travhästar som ätit mindre på kalas.
Men är det fest, så är det fest.
Tack, Adam o grattis – det blev en oförglömlig upplevelse.
***
Slötitta tänkte jag, men det går fan inte att "slötitta" på Hull City.
Vilket lag!
Och när de har använt Sverige som någon sorts förebild så vet jag inte vilken match de utgått från, möjligen Bulgarien 2004 i EM…för Hull City släpper alla tyglar o stoppar nosen framåt så mycket de kan.
***
IFK Norrköping har verkligen fulländat konsten att vara något ostrukturerat i tränarfrågan.
***
Ljungskile har gjort precis allting helt rätt, med tanke på förutsättningarna.
Men allsvenskan är ett 10 000-meterslopp o Ljungskile ser ut att ha tappat all kraft på sista varvet.
***
På tal om vad engelska lag lärt sig i o av Sverige: har Stoke City specialstuderat Ljungskile?
***
När Marcus Birro opponerade sig mot blogg-Katrins rätt klumpiga direktsändningsmobbing i Idol så hade han förstås en poäng, jag höll med.
Men ibland är vi alla lite oförsiktiga i våra val av ord…Birro kallade landslagsmannen Olof Mellberg i feta rubriker i Getingen för en "reumatiker på styltor" o det kan förstås en fotbollsspelare i Juventus stå ut med, men ändå.
I dagens blogg får Tony Irving vara en "gravt lobotomerad lallare" för att Getingen – som alltså Birro skriver för – gjort rubriker på att Irving fått ont i kuken efter ett fall i "Stjärnor på is"-träning.
Man får tycka vad man vill om både Irving o om "Stjärnor på is". Man får tillomed tycka vad man vill om den typen av publicrade artiklar.
Men "gravt lobotomerad lallare"?
Är det legitimt att kalla folk för jävligheter (ja, vi kan kalla det mobbing) bara för att man svänger sig med vackra ord?
Är det för jävligt att Zytomierska kallar en Idol-deltagare för "bögig" men rumsrent för Birro att kalla en bög för "lobotomerad lallare"?
Och vem är en lallare i sammanhanget, kan det vara den tidning…de som alltså bestämt sig både för stor artikel o rubrik…som Birro gärna tjänar en del pengar på att förgylla?
Nej, det är ingen ATTACK på Birro, däremot rätt adekvata frågor.
***
Nämnde jag att pistaschstekt kalvbräss med vit böncreme var en annan förrätt?
***
Den eviga debatten om "Debatt" tar aldrig slut o fortsätter i dagens tidningar.
En sammanfattning?
Ja, bortsett från Lagerbäcks ursinne i den något underliga attacken på Gatu…som jag faktiskt tror att Lagerbäck ångrade efteråt, jag tror han missuppfattade vad Gatu menade…o alldelels bortsett från Betnérs "samhällssatir" (DÅ tyckte Marcus att Betnér var taskig som kallade folk för saker):
Det känns som sportjournalister har blivit lite som fotbolls- o ishockeydomare eller förbundskaptener för den delen.
Väldigt många andra anser att de kan mer, kan bättre o vet precis hur det specifika yrket ska ska utföras…tusentals vet exakt HUR man ska skriva/rapportera, VILKA spelare som ska tas ut för att vinna matcher o HUR det ska dömas.
Alltmedan ALLA sportjournalister…precis som ALLA domare o förbundskaptener…håller varandra om ryggen o tycker att de alltid gör rätt.
Ungefär så.
Det som ligger närmast sanningen är väl att oftast (inte alltid) vet journalisten, förbundskaptenen o domaren mest o bäst om yrkesrollen…liksom snickaren om snickeri, konstnären om tavlor, fiskaren om fisk, dansaren om dans, hjärtkirurgen om hjärtan, ja ni är med.
Men engagemang är aldrig fel, det är en annan sak.
***
Anders Timell som toastmaster var också en upplevelse i sig.
***
Söndag går i handbollens tecken: Sverige-Turkiet i EM-kval.
I Karlskrona.
Ni som läst bloggen förut vet hur det är att ta sig dit; Rio de Janeiro är ett smidigare resmål från Estocolmo.
Tåg 08:20, sen via hyrbil från Alvesta o med lite tur är vi framme någon gång före avkast.
Men kul det ska bli, som alltid med handbollslandslaget.
***
Nu vet jag precis vad Ulf Lundell menade när han oförglömligt beskriver den där julmiddagen hos nya svärföräldrarna o käket o drycken till slut blev så mycket att ett överlevnadskrav var ett besök på damrummet.
Det är kväll nu o jag har druckit en kopp kaffe o käkat två marsmallows som Wilma, 9 år, snällt lämnat efter sig från det Halloween-party som förvandlat våningen till en näste fyllt med konstgjort spindelnät.
Nästa gång jag tänker äta blir nån gång på torsdag; en avokado med lite keso, mer får jag inte ned.