Ingen lax att leka med

Det är ju, som sagt, nya tider och därför äter jag en svår laxlunch som är helt gudomlig på – Waynes Coffee, av alla ställen. Efter tungt pass med PT Seisay har jag för första gången på länge god tid för lunch och kvällisar. Sådant är också kvalitet. Det tog ett tag innan jag fann sportdelarna indränkta i nyheten om Gymprinsens frieri och sen hann jag till och med trycka in varenda ord Champions League, lite kungahistoria och en Birrogrej i Getingen där han beskrivs av tidningen som den första man på jorden som besöker BVC (själv låg jag i en grotta och skrek att maten skulle stå på bordet kl sex…noooot) och som en man som bloggar väldigt fint (vilket han onekligen gör) om sin nyfödda son. Intressant. I övrigt en dag som denna är nog kvällisarnas sportredaktioner nöjda med att Zlatan inte gjorde fyra mål igår; inget slog ut royalismens yra i rubrikväg. Nu ska jag spela poker med snygg-Erik om en plats i stor turnering i Budapest. Vilket jävla liv man lever egentligen.