(Klicka på rubriken och du får se fler bilder från pokeräventyret i Budapest)
Det höll ett tag, sen sprang jag med huvudet före rakt in i två ess i händerna på en norrman.
Där tog det roliga slut.
Dag 2 var mera Vilda Västern än första maratonracet, redan från början sköts det från höften och Christian Axelsson vid min sida fick lämna bordet tidigt efter att ha kört in och ut med hela kavalleriet flera gånger om.
Jag vann ett par mindre potter och med min lilla hög av marker ville jag ha svar när jag väl gick med…på en kung och dam fick jag det svaret.
Och jag fick två ess uppstoppade långt ned i halsen, förvisso en dam på floppen men mest kattpiss i övrigt.
Jag slutade 96:a i Budapest Open i min "proffsdebut"; kunde varit värre, minst sagt.
Fick tillochmed en medalj i fin etui – trodde jag.
Det visade sig vara något som heter "kortvakt", som var en helt annan grej.
Jag har fortfarande mycket att lära.
Här en summing up av mitt pokeräventyr i Budapest:
Dags igen
7 mars 2009 kl 14:46
TV-bordet! Nerver igen. Men chanserna känns små. Sitter mellan en dansk stjärna och Christian Axelsson, ett superproffs. Och jag har knappt marker att andas med. David mot Goliat. Men kämpar in i det sista. Ingenting är omöjligt.
Sönderknycklad, men tamejfan vidare
7 mars 2009 kl 01:48
Manglad, överkörd av dubbeldäckare, sönderknycklad…you name it.
Men tamejfan vidare!
Mitt låtsasproffsliv som pokerspelare började bra här i Budapest.
Vi var till slut fyra svenskar som tog oss vidare idag och att jag var en av dom känns ju helt ofattbart.
Men är sant.
Efter 12 timmars pokerliv kom jag tillbaka till mitt hotellrum nyss.
Slagen, mörbultad.
Men vidare till lördagens spel då en tredjedel börjar göra upp om pengarna.
Jag har inte mycket till marker att komma med så det får bli kamikazestuket, men skitsamma.
Godnatt.
Nästan som en segermiddag
6 mars 2009 kl 22:02
Mitt stora mål i Budapest var att skaffa mig lite erfarenhet och försöka kämpa mig hela vägen till middagsbreaket. Och efter drygt sju timmars poker var jag där. Kändes som en segermiddag på Marriot med pokerproffs som Henriksson, Swartling och Rahm. Men nu har det börjat tungt igen. Hänger på kanten av ett stup och håller i en ranglig gren. 62 spelare kvar, Känns som om jag är nästa på väg ut.
Räddning på mållinjen, stolpe, stolpe och ut
6 mars 2009 kl 18:51
Snart fem timmars spel och jag lever på lånad tid. Efter lugna gatan gick jag och italienaren till vänster om mig i clinch. Jag med par i kungar, han såklart med par i – ess. Det kostade mig duktigt och jag stod mot repen med garden lågt men precis när jag väntade mig nådastöten så räddades jag på mållinjen av ytterligare ett par i Carl Gustaf. En ungtupp från Finland ville leka och jag fick tillbaka några tusen. Men det var inte med mycket jag hade i börsen när jag kom till nytt bord och satte mig sidan om megaproffset Anders Henriksson som knappt syns bakom sin hög av marker. 94 spelare kvar. Middag om en timme. Min målsättning är att vara kvar då. Måste kämpa nu.
Still alive
6 mars 2009 kl 15:41
En och en halv timme och fortfarande med i matchen. Det är å andra sidan även 119 andra av de 120. Det är det tajta paradiset det här, folk är rädda för att bli blöta om fötterna om det så är soligt ute, Spelat ok, inte mer. Vunnit fem, sex mediumpotter. Losat någon. Inte gjort bort mig och mindre nerver nu. Men långt som fan till middagsrasten…
Bord nr 5, plats 9
6 mars 2009 kl 13:59
Så var det dags. 10.000 i marker, bord me italienare, fransmän, ett par svenskar, holländare, en svensk tjej, killar i kepsar, stora hörlurar och solglasögon. Och en amatör. Börjar bli asnervös av någon anledning. Går åt helvete det här. All in!
Idag är jag som en Berg i A-landslaget
6 mars 2009 kl 09:54
Så här kan du ju också vakna en kulen fredagsmorgon i mars; i en svit på Marriot längs Donau…jag börjar uppskatta mitt låtsasliv som pokerproffs, my cup of tea. Jag går in i elden kl 14 på Tropicana Casino här i Budapest och fick i natt sista instruktionerna av pokerprofessor Dan Glimne som tvingades lämna sitt bord efter närmare tolv timmars spel igår. Jag är här lite som en Marcus Berg i A-landslaget för ett år sen, för att se och lära. Mitt stora mål är att överleva till middagspausen, cirka fem-sex timmar. Ungefär som Berg gjorde i sin riktiga landslagdebut, 0-0 borta mot Turkiet. Spela enkelt, one-touch till närmaste gubbe och testa ett skott eller en djupledslöpning då och då. Ungefär så. Jag hoppas kunna uppdatera kontinuerligt via mobilen (som exempelvis detta inlägg görs med, alla inlägg utan utgångar/ny rad görs från E71an) – direkt från bordskanten. Wish me luck!
På väg mot en proffsdebut
5 mars 2009 kl 21:35
Mellanlandning i pissregnigt Munchen nu, på ett plan mot Budapest där alla män har mustasch och är byggda lite som ungerska linjespelare i handboll. Självklart smockfullt…det sägs vara kris i branschen, men jag minns inte när jag INTE åkte med ett plan över Tyskland som inte är knökat. Jag har bara inte en aning om hur vi ska få plats med alla dessa linjespelare på denna flight. Själv försöker jag ladda för mitt elddop i pokervärlden. Tillsammans med 120 mer eller mindre proffs så sätter jag mig till bords på Budapestkasino imorgon för att spela om Unibet Open. Lite som det första en gång i tiden; det ska bli spännande, jag är lagom kaxig, tror knappt på mig själv, är skitnervös…men all in! Så löser det sig nog.