En tröstande frukost dagen efter

Efter nästan sju timmar sprack det. Jag åkte ut med cirka 90 spelare kvar av 200 när en portugis med två sketna par kunde kontra på mitt par i ess. Alltid lite lätt förnedrande att behöva resa sig som en tapper loser och lämna bordet, men va fan: jag hade bestämt mig för att vara lite aggressivare den här gången (jämfört med Budapest) och det fungerade stundtals bra. Om jag tagit mig vidare till dag 2 så ville jag göra det med lite marker att leka med och inte bara som en glad amatör; vidare men egentligen chanslös. Nu hade jag lite oflyt i några 50/50-potter, bland annat mot Bladets utsände pokerexpert som satt vid mina bord och han vann på allt som rörde sig under en längre period. Patrik Sjöberg åkte ut tidigt ("jag tröttnade, gick all in tre gånger…sista gången funkade inte!") men Per Elofsson var med i matchen sent i natt, han körde rätt diviga Armani-solbrillor vid bordet…som ett fullblodsproffs. Nu får jag istället trösta mig med lite blogg via mms ("sorry, internet does not work today, sir") och en svår balkongfrukost på rummet. Sen poolside och shopping. Smällar man får ta när man åkt ut i turneringen. Det är ett tufft liv, men någon måste göra det.