AIK har inget att be om ursäkt för

Som sagt; mycket var annorlunda i Malmö.
Men hur många parkeringsplatser som dyker upp på klassisk fotbollsmark eller Thank God Its Fridays som öppnar på Lilla Torg…ingenting kan ha överraskat någon i stan som 5-0 på guldjagande Elfsborg.
***
Det känns redan som om jag är bekant med Anna Anka, trots att jag varken sett eller hört henne ännu.
Överallt: Anna Anka!
***
Tror någon att det var en tillfällighet att Malmö FF spelade lite som Malmö FF spelade INNAN Wilton kom till klubben?
Jag menar, det faktum att Wilton var avstängd igår.
Det där är förstås lite elakt och säkert också orättvist men ingen kan komma ifrån att miljonbrassen kört fast både sig själv och till stor del även Malmö FF under säsongen i någon sorts iver att "bevisa".
Det råder nog inget tvivel om att Wilton är en klass-spelare i allsvenskan när han är i form…och han kan mycket väl bli ett starkt kort för MFF nästa säsong…men när han inte är det, då ska han ju inte spela.
***
Förvisso rullar allting AIK:s väg just nu…allt från skador på Hysén och Allbäck till resultat och Elfsborgs totala kollaps.
Men jag tar ingenting från AIK.
De vinner fotbollsmatcher och fortsätter att gör det, det är lite det som det går ut på.
Imponerande på alla håll, inte minst försvarsmässigt, och när Flavio köptes in för att avlasta Ivan Obolo…AIK hade bara en forward av klass…blev Gnaget ett lag som kan hålla hela vägen in i ett kakel.
***
"Wilton måste bänkas till han presterar" är Anja Gatus rubrik i Sydsvenskan idag.
Har fan nu det ska gå till?
***
Elfsborg?
Ja, herregud.
Magnus Haglund står nu inför sin svåraste uppgift i tränarkarriären.
Han ska försöka vända en trend som ser ut som ett enda stort svart avgrundshål.
Jag har aldrig sett ett lag i guldjakt vara så fullständigt förlamat.
Jag har sällan sett ett försvarspel så tafatt…jag menar; det var inte direkt Barcelona som Elfsborg mötte igår.
Det var ett lag som hade gjort tjugo mål totalt och låg tia i allsvenskan.
Elfsborg slår inte ens Brommapojkarna hemma om det inte blir bättre.
***
Det märks ju så tydligt när det går bra att Malmö har något som allsvenskan behöver; det var långa stunder fantastisk stämning på nya halvfulla arenan igår och då talar vi ändå om en publik som tvingats lida allt helvete under säsongen och som för längesen tvingats ge upp möjligheten till ett guld.
Den inramningen är värd mer än en mittenplacering och mediokert lag i allsvenskan.
Och betalande publik ska såklart få lufta sina åsikter så som Malmös klack gjorde när de banderoll-protesterade mot Madsen.
Likaväl som Madsen får tycka vad han vill om att en och annan snörvalp vill hövda att "Hövdingen vrider sig i sin grav", som om de ens skulle känna igen Eric Persson på ett vykort.
Men skitsamma.
Åsikter är som de är: likt baken.
Men vad jag aldrig kan förstå är att Malmöklacken vid ledning med 5-0 och med festyran i luftenplötsligt kan få för sig att skandera "Anders Svensson – den skiten, den skiten".
Varför då?
Vad driver runt i huvudet på någon när han eller hon vill vräka ur sig något sådant om en kille som nyss spelat sin 100:e landskamp, varit en av landslagets viktigaste spelare de senaste sju-åtta år sen, en lugn och snäll snubbe som aldrig gjort en fluga förnär…och som fanns i ett motståndarlag som inte gått in i en närkamp på hela matchen?
Vad har Anders Svensson, av alla, gjort för ont för att tvingas ta den skiten?
Många vill gärna hävda att jag och klackpubliken inte vill förstå varandra ibland.
Och jag håller med, ibland är vi väldigt långt från varandra.
Jag kan vara rätt tacksam för det vissa stunder.
***
Det var lite överraskande att Daniel Larsson…på tal om snäll och hygglig…länge hade haft Craig Bellamy som idol.
Å andra sidan ville Larsson bestämt hävda att han bara ville efterlikna Bellamy för det killen gör med fotbollen.
Och det syntes, om inte annat, vid 1-0.
***
Det är sju matcher kvar och mycket kan hända hela tiden.
Börjar du darra nu så kan det snart vara försent att rätta till, det är väl den stora skillnaden.
Jag räknar inte bort någon ännu men Elfsborg och Kalmar har inte råd att förlora särskilt många fler matcher för att gå förbi AIK…det behöver du inte vara rymdforskare för att inse.
***
Det på något vis en nostalgisk resa till Malmö…denna förändringens stad…och på flyget hem i morse träffade jag Ronny Roos, en gammal lagkamrat i BK Olympic.
Vi hade inte setts på en herrans massa år och han berättade att hans mamma, Svea Roos, legendarisk kassör i klubben under massor av år, lämnat oss i början på året.
Svea och hennes man Knut (han var materialare) var två trygga punkter under mina år i fotbollslaget, där jag hann lära mig och forma ganska mycket av värderingar i livet.
Det känns lite trist att ingen av dom längre är med i matchen.
Men det kommer nya tider, nya generationer och annat liv…jag fick en hel del nyttig insikt om detta under denna vanliga vardag en höst 2009 när jag tog flyget fram och tillbaka till en stad som aldrig riktigt blir sig lik.