Lagerbäcks beslut möttes av värdighet

Det blev en värdig presskonferens.
Lasse Lagerbäck berättade lugnt att han slutar och beslutet möttes på något vis med respekt.
Kloka frågor, bra svar (eller tvärtom, vilket ni vill).
Det tar alltid slut…det är alltid så i nästan alla sammanhang…och nu var vi där efter tolv år.
Tyvärr slutar det nästan alltid i moll; Åby Ericsson, Laban Arneson, Olle Nordin och Tommy Svensson.
Olle fick ju mer eller mindre gå efter 1-2, 1-2, 1-2 1990 men alla de andra hängde kvar tills resultaten inte längre fanns.
Vi kan ju säkert minnas Åby för femteplatsen i VM 1974 och Svensson för bronset -94…vilket vi såklart ska göra…men bägge slutade med rätt usla kval.
Så ock Lagerbäck, skitsamma vilka "små marginaler" någon vill tjata om.
Lagerbäcks facit blev fantastiska fem raka slutspel och det är inte säkert att ett svenskt landslag gör om det inom överskådlig framtid.
Så bra är det.
Problemet är att vi aldrig nådde riktig klimax när det fanns realistiska möjligheter; VM 2002 och sudden-förlusten mot Senegal efter Svenssons stolpskott och EM 2004 (framförallt!) efter straffdebaclet mot Holland.
Därför vill ca nio miljoner svenska förbundskaptener tro att Lagerbäck var misslyckad.
När det faktiskt varit precis tvärtom.
Nu står vi inför ett mästerskapsår som blir helt nytt för en helt ny svensk generation som gärna gapar högt.
Ett mästerskapsår utan Sverige för första gången sen 1998.
Nu får alla de uppleva hur förbannat trist det är att INTE vara med i ett mästerskap.
Och DÅ tror jag också att vi kommer uppskatta vad Lasse Lagerbäck och hans landslag gjort genom de senaste tio åren.
Shit the same; nu blickar vi framåt.
Det är som är nytt är alltid intressant.
Och vad säger ni om förbundskaptensparet Hasse backe/Jörgen Lennartsson?