Lugn i Zlatan-stormen!

Det tog sig till slut under natten och gamla hederliga Börshuset…hette det inte O’Yes en gång i tiden också…fick bli Malmös Brolin-sittning och trots att Långe Lundh totalsågade DJ:n så blev det drag värdigt en gala till slut.

Hooiveld och Flavio såg starkast ut på dansgolvet, Labinot hade det bredaste leendet alltmedan Anders Svensson, Micke Nilsson och Alex mest stod i baren enligt Nisse Johanssons devis; de som dansar är de som inte har råd att handla.

Jag tillhörde förstås den från TV4-delegationen som fick jobba (Hamréns presskoneferens) och när jag kom till bords stod det en dessert på min plats, omöjligt att få varmrätt (vilket tydligen inte var någon större förlust enligt samtliga jag talade med, trodde Percy hade järnkoll på att MATEN skulle hålla måttet) men jag såg min gamle Trocadero-polare, “Snygge Stefan”, som jobbade i servisen och han ordnade en microvärmd lax.

Alltid något.

Men inget du står dig så bra på efter för lite sömn, ett gäng glas rött, skumpa och en konjagare.

Därför tog jag en avledande löpning ganska tidigt under kvällen, stack i djupled och försvann.

Med tanke på hur jag kände mig när jag vaknade på Mäster Johan i morse så ska jag nog vara rätt nöjd med den tidiga sortin.

***

Jag kanske är lite dum i huvudet, men jag fattar ingenting: Här är Erik Hamrén ärligheten och rakheten själv i frågan om Zlatans besked och så får han skit för att han är “för ärlig”?

Jag håller inte med Farbror Bank någonstans när han i dagens Bladet går i Mino Raiolas (av alla!) fotspår och tycker att Hamrén ska mörka; veta en sak, säga en annan…sådär lite klassiskt “det öppna landslaget”.

Är det verkligen det vi vill ha kvar; polistejpsprincipen, hit men inte längre, vill du veta något får du bara en halvsanning eller ingenting alls.

När jag pratade med Hamrén var det glasklart att Zlatan hade gett ok på att förmedla bilden av att landslagsspel var tveksamt framöver.

Så vad är grejen här?

Att rättesnöret heter Mino Raiola?

Wow.

***

Sitta vid ett bord med goda kollegor, dricka lite vin, hetsa Långe Lundh och Hovets attack på hans röda byxor, snicksnacka, hälsa på massa fotbollsfolk, ta en konjak till kaffet…hela den grejen.

Du upplever det lite annorlunda då.

Men det är klart att det var den sämsta galan på åratal.

Zlatan fick förmodligen inte komma, Henke ville inte bli hyllad och Lennart Johanssons hälsa satte stopp.

Där hade vi tre huvudpersoner som aldrig kom och då blir det ju lite som att gå på en tetaerföreställning och du får bara se folk spela biroller eftersom huvudrollsinnehavarna stannade hemma.

***

Och: lugn i Zlatan-stormen.

Det känns inte så chockerande att han gärna vill avstå landslagsspel ett tag, helt ärligt.

Dels kan ingen påstå att Ibras kroppsspråk utstrålat glädje i landslagssammanhang på senare tid och dels ska Sverge springa omkring och spela träningsmatcher i ett år, jag kan faktiskt förstå om Ibrahimovic inte går i gång på det när han har Barcelona, Champions och annat att tänka på.

Men Zlatan har sagt nej förut (minns efter göteborgsincidenten) och kommit tillbaka, Henke sa väl nej 26 gånger och kom tillbaka.

Går det uselt kommer folket att kräva att han tar sig tillbaka.

Går det bra kommer vi ta oss till ett slutspel och då vill säkert Zlatan Ibrahimovic vara med (likt Henke ville) och då tror jag inte Hamrén tackar nej till hans tjänster.

Hur det blir med eller utan Zlatan?

Ingen aning.

Men mycket blir annorlunda.

Vi har en ny förbundskapten och det ska formas ett nytt landslag.

Då får vi göra det med det vi har och som vill vara med för det är alltid jävligt svårt att spela med det som inte är med.

Så långt är vi nog alla överens.

***

Truppen?

Ja, den kunde Lagerbäck ha tagit ut. Same same, förutom Dorsin (surprise, surprise…noooot!) då.

Men se det som en inventering.

Och i sådana faller det alltid bort något på hyllorna och upp kommer nytt och fräscht efterhand.

Det tar ett tag bara, hav tålamod.